Knyttsak

"Du förlorar ju inget på det förutom några år, och dem har vi ju massor av."

Nettans mejl fick mig att lyckas sätta fingret på det där jag funderat över i flera dagar, och äntligen lyckades jag konkretisera det och få ner det på pränt.

Det är precis så jag resonerat också. Visst är det fruktansvärt mycket enklare att bara köra vidare på lärarutbildningen och låtsas som om det regnar. Men blir jag verkligen lyckligare av det? Jag tror att jag skulle bli en jättebra lärare, det är inte det, men finns det jobb och skulle jag trivas med det i längden? Är det verkligen vad jag vill göra?

Jag kanske är mycket bättre på matte än vad jag tror att jag är, det vet jag ju inte förrens jag har provat. Jag har sökt tekniskt basår i höst. Jag har sett vad intag ligger på för förra året. Jag blir mycket, mycket förvånad om jag inte kommer in. Som Nettan säger - det enda jag förlorar på det är ett par år av mitt liv (och en drös csn-lån *himlar med ögonen*) och jag vet att om jag inte gör det här nu kommer jag att ångra mig resten av livet.

Fungerar det inte finns lärarutbildningen kvar nästa höst. Fungerar det...tja, då har jag oande möjligheter framför mig. Jag måste våga satsa.