Knyttsak

Riktigt skönt att ha skrivit klart den tentan! Jag kunde väl inte svara helt säkert på allt, men det borde ha räckt till ett G, trorhoppasvill jag.

Nu ska jag ha sommarlov :D

Högskolan har sin 25-årsfest idag. Jag ser alla fyrverkerierna från mitt fönster, de är jättefina. Jag gillar fyrverkerier. Men givetvis slutade de när jag tog fram kameran för att ta ett kort :P

Pluggandet har gått framåt. Jag skulle kunna ha pluggat mer, men så känner jag å andra sidan jämt inför en tenta. Jag siktar inte på ett VG, jag siktar på att få skiten godkänd så att jag slipper bry mig om den sedan. Håll tummarna för mig imorgon! Om 16 timmar är det över.

"Hej Linn! Du är jättevälkommen att vara med i vårt program!"

Jag har fått mejl från Radio Båstad. I ett av deras morgonprogram i sommar ska de prata om lajv, och de vill ha med mig. Live. Coolt.

Huvuder värker. jag satt och skrev i fel ställning igår, och eftersom min nacke är som den är har jag givetvis spänningar från skulderbladet och fram till ögonbrynet. Jag har, trots det, pluggat större delen av dagen (yay me!), men nu är jag slutkörd. HUG har styrelsemöte ikväll, och jag måste gå för vi har massa viktiga saker att diskutera. Frågan är bara om jag orkar hålla i diskussioner ikväll. Egentligen gör jag inte det, men så är det.

Och bara för att Thomas är som han är kan jag inte låta bli att publicera kommentarerna. Det är ganska roande faktiskt. Jag visste inte att jag hade anmält lärarprogrammet *ser ytterst förvånad ut*. När gjorde jag det? Och vad gäller det andra orkar jag ärligt talat inte bry mig. Skulle jag bry mig om allting som varenda skitstövel sade skulle jag ha begått självmord för flera år sedan. Jag tar inte åt mig, för jag vet att det inte är något att ta åt sig av. Vissa personer letar alltid efter en anlending att hacka på andra, för att försöka framstå som bättre själv (jag har också tillämpat det, så sent som för en månad sedan mot amazongruppen).

Och Thomas, eftersom du är så mån om att visa att du lärt dig kurslitteraturen till tentan (jättebra, för då blir du säkert godkänd) så vet du ju redan vad Wahlström (eller var det Waldemarsson, jag är inte helt säker?) säger om kommunikation. Yttra dig inte om saker och ting där du inte känner till hela historien. Och självklart kommer du inte att få veta den, hade det varit något jag talat om för vem som helst hade det stått i bloggen.

Huvudsaken är att Emil vet, att Emil förstår och att Emil finns där när jag behöver honom. Jag älskar honom, och som tack ska jag laga riktigt god mat åt honom hela sommaren :P

Jag har faktsikt börjat ta tag i matte B-kursen nu. Jag satt på eget bevåg och räknade sannolikhet när Emil kom hem. Han tyckte det var ganska roligt att jag på egen hand satt och räknade och han var nästan lite besviken över att jag hade alla rätt (!!!) för då kunde han inte hjälpa mig, haha (och jo, egentligen borde jag tentapluggat, men jag orkade inte sitta och läsa mer för dagen, så jag pluggade matte istället :P)

Imorgon ska jag försöka vara i biblioteket klockan åtta, och så ska jag ner till HFAB på eftermiddagen och säga upp min lägenhet. Det är lite läskigt. Det är dock jobbigt att jag inte fått tag Petter, han hade inte sin mobil med sig, Jag skickade ett sms. Har han inte hört av sig imorgon så får det vara. Jag kan inte vänta längre, för sedan kommer det alldeles för nära tentan för att kunna joxas med sånt. Och det måste göras denna veckan.

Nåja. Imorgon ska jag ta tag i det. Nu ska jag gå och lägga mig. Emil har lovat att försöka släpa upp mig ur sängen tidigt så att jag kommer iväg till skolan vid åtta.

Jag pendlar mellan att känna att "klart som fan att jag klarar den här tentan, inga problem!" till "fanihelvete heller att jag kommer att klara det här och det är sista tentan på lärarprogrammet och det kommer inte gå!" (att jag återigen misslyckats med att få tag på Stensmo-boken ignorerar jag fetmycket. Jag försöker intala mig att jag kommer att klara mig på föreläsningsanteckningarna).

Så för att låta bli att angsta för mycket har jag gjort ett schema med vad jag ska läsa fram till lördag och mellan vilka tider jag ska plugga. Därför kan jag med gott samvete sitta här, för jag har schemalagt en fikapaus :)

Idag läser jag in etik-delen. Skittråkigt. Jag ska aldrig någonsin läsa etik som fristående kurs, för det här är nog det absolut tråkigaste jag varit med om. Det slår t.o.m. specialpedagogiken (fast att det var dryg tror jag mer berodde på Anki och Christina än kursens egentliga innehåll...).

Nåja. Jag har 12 boksidor om etik till att föra ner på papper, och sedan är det bara repetition av det. Sedan är det de roliga och intressanta böckerna kvar.

Det enda som är synd med detta är att även om jag klarar tentan kommer jag troligen aldrig att kunna tillgodoräkna mig den här kursen på något sätt, då ELP-kursen (estetiska lärprocesser) fortfarande hänger efter mig. Den kursen kommer jag med stor sannolikhet att aldrig någonsin ta poängen för, om inte Marie-Helene agerar lite mer tillmötesgående. Jag kan anmäla henne om jag vill, men eftersom jag inte vill ha någonting mer med lärarprogrammet att göra någonsin efter lördag, så skiter jag i det. Jag har bestämt mig.

Efter att jag och Emil varit och handlat fick jag springa in i tvättstugan, eftersom jag redan råkat dra över lite på tvättiden. Dock hann jag inte mer än öppna torktumlaren innan Cal går förbi utanför. Givetvis vinkar han och givetvis måste jag öppna fönstret och säga hej, och eftersom han är han och jag är jag tog det säkert 20 minuter längre tid att ta ut och upp tvätten än vad det skulle gjort annars.

Sakerna från lajvet är nästan uppackade och vi åt svenska jordgubbar till efterrätt, mums.

Mamma har ringt idag också, hon var tvungen att ringa och testa sin nya mobil :P Hon berättade att Henrik Jönsson hade varit hemma och hälsat på Mark i helgen och varit ganska dämpad. Den där militärolyckan utanför Stockholm var ju hans regemente. Han hade varit på en annan båt bara 100 meter därifrån...

Det händer så mycket hemskt. Henriks regemente, Nettans pappa och så hade tydligen killen som blivit mördad och dumpad i en gödselbrunn varit en av Gutmans kompisar =/
Återigen var det bevisat att mänskligheten är ond. Trots det är jag faktiskt glad, för det mesta ordnar sig med skolan och sommaren och sådär. Och om jag skulle gå runt och vara ledsen för andras skull hela tiden skulle jag inte få mycket vettigt gjort. Det är klart att jag tycker synd om dem hela bunten, men jag behöver ju inte deppa ihop totalt för det.

Nåja, vi har spelat rollspel ikväll. Det var kul, jag fick slåss för ovanlighetens skull. Och med en karaktär som är orädd och har värde fem i VINIT är det en ganska intressant historia ^^ Dock bestämde vi ingen tid till när vi ska spela nästa gång, så vi får se när det blir. Det kommer lite tentor, uppsatsinlämningar, pubtömningar, festivaler och annat i vägen de kommande två veckorna.

Och nu är klockan 23:42. Det är hög tid att jag går och lägger mig. Jag ska försöka vara i biblioteket kvart över åtta imorgon och plugga. Önska mig lycka till ^^

Så var jag hemma efter lajvet igen. Bortsett från att jag mådde dåligt en stund på lördagen och låg och grät (vilket till stor del berodde på brist på sömn och mat, skulle jag gissa) så Emil fick trösta mig uppe på värdshusloftet, så har det varit en underbar helg. Och det som värmde allra, allra mest (förutom Emils insats på lördagen) var när huvudarr kom fram till mig, direkt efter att lajvet blåsts av, och gav mig en kram och sade "du var helt fantastisk!". Sådant värmer verkligen, och återigen har jag fått en egokick av att spela Mossla - det ÄR en av de bästa lajvkaraktärerna någonsin, och mycket av det beror på hur kul folk tycker det är att jag spelar henne på ett visst sätt. Dock höll hennes förbannade nyfikenhet och skattmani på att få in henne i trubbel ett antal gånger...fast mer om det kommer när jag orkar skriva lajvresumen.

Jag måste dock, tyvärr, säga att jag återigen blev en aning besviken på Cajz, men hon hade väl sina skäl att ljuga *rycka på axlarna* Nåja. jag orkar inte lägga mer tid och energi på henne. Bäst bara att hålla sig undan, antar jag.

Jag har varit i skolan idag och varit duktig. Jag har pratat både med Ingrid och med Christina (och bara att jag kan nämna deras namn utan att komma med tillägg är en stor framgång, haha!) och det har löst sig. Jag hade missförstått en del av uppgiften jag skulle göra för Ingrid, så den ska jag komplettera, men det är inte så jobbigt. Vad gäller seminariet med Chrsitina var det bara ett missförstånd som rett ut sig. Hon ska ta kontakt med Anki och säga att jag är godkänd så att poängen kan föras in. Skönt.

Petter är bra. Jag har varit hemma hos honom en vända och fått gråta, druckit oboy och haft kuddkrig. Det känns fortfarande inte bra, och det kommer ta ett tag innan det gör det, men det känns mycket bättre, åtminstone för stunden. Han har inte heller något jobb i sommar, så vi ska skriva en bok om Hazela :P

Jag har fått mejl från Anki, och tydligen var jag inte godkänd på alla Christinas seminarium. Hur fan det kan ha gått till har jag ingen aning om, jag har ju varit på alla? Jag är inte mentalt stabil för att klara av sådant just nu.

Dessutom fick jag nyss reda på att Nettans pappa dött. Arbetsplatsolycka: http://www.metro.se/se/article/tt/2008/05/21/almhultolycka/index.xml
Usch. Stackars, stackars Nettan.

Lajvlusten försvann på noll komma två sekunder.

I går var sista föreläsningsdagen för den här kursen, den här terminen och, kanske, den sista någonsin på lärarprogrammet för min del. Och den sista föreläsningen avslutades med ett surr om huruvida det var okej att ha en tentafråga som inte har bas i den obligatoriska litteraturen (och det är det INTE, jag har kollat upp det), men eftersom lärarprogrammet är lärarprogrammet och det är snarare en regel (!) än ett undantag att bryta på reglerna under utbildningsvetenskapen, och eftersom det är sista tentan för terminen, så är det ingen som har ork, lust, tid eller energi att tjaffsa om det. Det är fjärde delkursen i rad som en diskussion om reglerna (som LÄRARNA inte följer, intressant att påpeka) hålls. Jag kommer inte att sakna lärarprogrammet.

Däremot kommer jag att sakna flera av de personer som jag läst med de senaste tre åren: Rebecka, Marie och Marie, Thomas, Carro, Ambjörn, André...sedan finns det ett par personer jag inte kommer att sakna det minsta, tillräckligt sagt om den saken. Det finns en hel drös lärare jag kommer att sakna också, främst Bertil, Birgitta och Catrine.

I sommar flyttar jag och Emil, och i höst ska jag med största sannolikhet läsa matte (jag har visserligen inte fått intagningsbeskedet än, men med tanke på vad intag har legat på de senaste åren blir jag MYCKET förvånad om jag inte kommer in). Dessutom har jag för första gången på flera år inget jobb i sommar. Det är en ny period av mitt liv som börjar nu, så fort ledarskapstentan är avklarad, och det känns lite overkligt. Overkligt, men väldigt bra.

I eftermiddag åker vi på lajv. Det känns också lite konstigt. Jag har inte hunnit ladda för det riktigt, till skillnad från förra lajvet som jag ägnade två veckors heltdisjobb åt, nästan (känns det som). Det här lajvet har jag inte haft några kläder att sy, ingen mat att planera, inget tält att bry mig om - ingenting sånt. Och det känns väldigt bra det också :)

Det har varit en väldigt trevlig kväll. Jag, Emil och Petter var och simmade, och eftersom vi sällan får tillfälle att vara riktigt barnsliga blev det inte så mycket simmat idag, bara 500 meter. Dels berodde det på att jag fick ont i ryggen, men till stor del berodde det på att vi busade lite mycket. Det ledde till att det blev slutsimmat för Petters del. Jag stod och kramade på Emil och Petter anföll. Då fick han kramp i vaden, så en av badvakterna fick komma och massera honom, haha! Det var befogat :P

Sedan lekte vi i vattenruschbanorna istället och avslutade det hela i bubbelpoolen.

Jag måste verkligen se till att få med Petter fler gånger när vi ska simma, för om både han och Emil är med tar de längre tid på sig att byta om än vad jag gör. Jag före dem både ut till bassängerna och ut från omklädningsrummet efteråt :P

Efter att vi simmat gick vi om Fete-Gretas och beställde stans bästa hamburgare, sedan satte vi oss hemma hos Petter och åt och pratade om allt möjligt. Nu ska jag dricka te och spela TS.

Jag hatar, hatar, hatar, hatar, hatar den! Jag vill vara frisk NU och sedan aldrig mer vara förkyld igen. Och så ska jag atombomba alla förkylningsvirus som finns i hela världen! *sura*

Lars säger att det bara är att ta det lugnt, vila och härda ut. Och det är jag ju så väldigt bra på.

Min mormor är den bästaste i världen! När jag hämtade posten innan idag hittade jag ett jättfint namnsdagskort från henne (just det - idag är det den 13:e maj och världens bästa Linn har namnsdag!!!). Givetvis var jag tvungen att ringa och tacka henne för kortet och berätta att jag och Emil fått en lägenhet. Och så var jag tvungen att höra mig för så att min kökssoffa står kvar i hennes källare, haha.

Den där kökssoffan är egentligen en ganska lång historia (och den har en ganska lång historia, min mamma ska tydligen ha suttit i den som barn och hon är över 50!), så den tar vi en annan gång. Jag älskar den köksoffan i vilket fall som, och när jag och Emil äntligen kan flytta in i vår trea ska den med!

Jag insåg att det idag är exakt tre år sedan jag var i Köpenhamn och köpte mina studentkläder. Mormor var med då och bjöd på god glass eftersom jag hade namnsdag. Mormor brukar alltid komma ihåg min namnsdag. Eftersom jag inte bor hemma längre får jag nöja mig med ett kort, men det gör jag så gärna. Jag får äta rabarberpaj ikväll istället och sända en extra tanke till kära mormor.

Hon tycker förresten att jag ska komma hem och hälsa på, för hon saknar mig :P Kanske kan vi ta en sväng om Löberöd i helgen, när vi ska ner till Emils föräldrar?

Jag lever i någon sorts lyckorus just nu. Eller, egentligen är det snarare ett tillstånd av välbefinnande. Emil ringde och sade att han pratat med Akelius i förmiddags. Imorgon eller på torsdag kommer ett hyreskontrakt till vår brevlåda. Exakt datum för flytt är inte bestämt än, men senast den första augusti flyttar vi. Och inte speciellt långt heller - två kvarter bort till en jättefin trea på Odalvägen, så jag kommer att bli granne med Marie :P

Idag har jag inte gjort så speciellt mycket skolarbete. Istället har jag ägnat större delen av förmiddagen åt att spela TS2. Visserligen hade jag behövt plugga, men jag tyckte att jag behövde en förmiddag åt att göra saker som JAG tycker är kul. Sådant ät viktigt för det själsliga välbefinnandet. I en av mina favoritböcker, Säg något, kallar de det för att ha en pyskisk hälodag. Psykisk hälsa är underskattat i dagens samhälle.

Ibland får jag stunder då jag sitter och filosoferar över mitt liv och bara får en sådan...upplysning. Idag har det hänt. Jag insåg att även om mitt liv inte blev exakt så som jag föreställde mig att det skulle bli för tre år sedan så har det ändå blivit precis så som jag vill ha det.

Det är snart tre år sedan jag tog studenten. Jag var ihop med Henrik och visste inte riktigt vilken högskola eller vilket program jag skulle komma in på. Jag ville inte flytta ihop med Henrik eftersom jag kände att jag behövde bo själv ett tag och få lite distans till Löberöd och gymnasietiden, i synnerhet tiden på Berga. Jag visste att jag ville bo själv ett år eller så.

Nu har jag bott i den här ettan i mer än två år, och i Halmstad har jag bott i snart tre år. Först bodde jag tillsammans med Viola och Marie-Louise på Hamngatan - mer centralt boende än så får man leta efter. Sedan bodde jag tillsammans med Andreas ute på Östra Stranden. Därefter hamnade jag på Domherregatan, där jag först bodde ensam ett tag och sedan tillsammans med Anna. I januari 2006 skrev jag på ett förstahandskontrakt på den här lägenheten och i mars 2006 flyttade jag in. I juni förra året flyttade Emil in, och sedan dess har vi bott tillsammans, mer eller mindre (först jobbade jag nere i Skåne under juli-augusti, sedan jobbade han i Kiruna i november och december).

Jag vet fortfarande inte vad jag kommer att arbeta med när jag blir stor. Jag vet inte vad jag ska läsa nästa höst - om jag ska fortsätta på lärarprogrammet, om jag ska söka M eller U, eller om jag kanske ska göra något helt annat - och jag vet inte om jag har något jobb i sommar. Jag dras fortfarande med en dum förkylning sedan Nordmark-lajvet och jag kommer troligtvis inte att ta poängen till den hemska ELP-kursen.

Men jag vet att jag är på rätt väg, jag känner det, och så mycket bättre än så kan det knappast bli.

Följande citat är hämtat från Gias dagbok på helgon:

"Engla diskuteras överallt och det klankas ner hur mycket som helst på mamman som lät det sändas i tv. Konstig och mediakåt verkar den allmänna åsikten vara. Jag skiter fullständigt i henne och hennes skäl till det men ifrågasätter SVT. Varför ska vi tvångsbetala tvlicens när det används för att bekosta privata saker som ett barns begravning? Det är jättetragiskt när barn dör, men det händer. Hon är en i mängden hur pissigt det än lär vara för föräldrarna. Var finns nyhetsvärdet i att sända en privat begravning i en stadlig TV kanal? Skamligt!"

Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tror ni att man kan ringa och kräva tillbaka pengar av Radiotjänst?

Jag har sett flera personer som går med shorts med strumpbyxor under. Vad är grejen med det? Det ser så fruktansvärt fult och smaklöst ut!

Jag har inte skrivit på ett tag. Det har varit fullt upp med skolarbete och styrelsemöten. Det verkar som om saker och ting sakta men säkert börjar ordna upp sig. ELP-kursens poäng kommer jag troligen inte ta, men det hade jag ju inte räknat med heller. Vi har påbörjat ett nytt rollspelsäventyr där Emil är SL och lägenheten ser äntligen ut som den borde och inte som ett mindre efter-katastrofen-område :P

När jag ändå är igång och skriver måste jag dra följande skämt från Sveroks forum:

Skillnaden på en lajvare och en politiker är att lajvaren betalar för att få ljuga en hel helg medan politikern får betalt för att ljuga på livstid.

...men sedan läste jag ett mejl från mamma och glömde bort den igen :P

Jag kollade bloggstatistiken för en stund sedan. Kul att se att den börjar gå upp igen, efter någon veckas svacka (det är säkert José som ligger bakom ;P) (och notera smileyn). Dessutom tycker jag att det är kul att folk kommenterar igen, och att Lars, av alla människor, läser här :P

Maten ordnade sig tillslut, men det är nog den sämsta portion stuvade makaroner jag någonsin lagat. Jag och Emil gjorde milkeshake till efterrätt och den blev god i alla fall. Det krävs en ingenjör för att styra upp saker och ting.

Jag har kommenterat Sandras fallbeskrivning nu i alla fall, så nu är det överstökat. Jag ser inte alls fram emot det, för jag tycker specialpedagogik är skittråkigt (människor med problem har aldrig varit min grej, jag är för egoistisk för att orka bry mig om dem jag inte känner *himlar med ögonen*) och jag håller inte alls med om det här tjaffset med "en skola för alla" och "inkludering" som de försökt pracka på oss (i synnerhet Christina Rövdén). Jag förstår grundtanken och jag tycker den är bra, men jag vill kritisera den och inte höja den till skyarna så som vissa av lärarna under den delkursen gjorde. Håhå jaja, stackars Petter och Markus som fortfarande har utbildningsvetenskap 31-60 att "se fram emot".

Nu har jag skrivit en massa "dumheter" om folk här, men jag är inte på humör för att jämkas om det här idag och jag kommer troligen inte att bli det den kommande måndaden heller. Den energi jag hade reserverad för sådana ändamål gick åt till utspelet efter Nordmark, med allt vad det innebar. För er som är intresserade kan jag förresten meddela att jag och Cajz lyckats hitta någon sort kompromiss. Vi är båda missnöjda med den andra sidans agerande, men vi har insett att vi inte kommer att kunna reda ut det mer än vi har gjort. Vi har enats om att sura lite i tysthet och lägga det åt sidan för att fokusera på årets kommande lajv istället, som t.ex. DöH.

Hur fan lyckas man med att bränna fast makaroner i en teflongryta?!

Jag skulle ju var duktig och plugga idag, men det blev inte riktigt så. Först svarade jag på en massa mejl i morse, som egentligen inte alls hade med skolan att göra utan var viktiga av andra anledningar.

Sedan cyklade jag ner till stan för att köpa kurslitteratur, miniräknare, kollegieblock och sånt (och sedan råkade det bli lite scrapbooking-grejer också, det är oundvikligt).

När jag sedan kom hem (det tog lite tid, eftersom det är jobbigt att gå med en cykel med två kassar sprit balanserandes på styret) var det dags att äta och kolla posten. Brev från Akelius. Nytt lägenhetserbjudande. Givetvis var jag tvungen att ringa och boka tid för visning. Hej och hopp.

Efter middag var det dags att kolla upp lite sommarjobb. Det tog ungerfär två timmar, sedan kom Emil hem och vi stack för att titta på lägenheten. Snabba pix. Nu har det blivit dags att laga mat igen och trots att jag har gjort en massa vettiga saker ur andra perspektiv idag har det inte blivit något pluggat. Det är brutalt dåligt, eftersom jag har redovisning på fallbeskrivningeländet  i morgon (jag har ingen lust, men vad gör man?).  Gissa vad jag ska göra ikväll? Och jag som hade tänkt att scrappa, tisdagar är ju min scrap-kväll egentligen.

Jag har beställt en miniräknare idag (för just den modellen jag ville ha var givetvis slut, så Halmstad Bokhandel beställde hem en åt mig som kommer på torsdag eller fredag), så nu behöver jag inte låna Emils mer. Eftersom jag är så estetisks lagd och tycker att svarta räknare är fula beställde jag givetvis en blå (TI-82) från Texas Instruments.

Mer information om den finns här: http://education.ti.com/educationportal/sites/SVERIGE/productDetail/se_ti82stat.html

Detta inlägg vill jag rikta till samtliga forumanvändare i Sverige.

Jag kan hålla med om att sär skrivingar i de flesta fall inte leder till att läsaren miss uppfattar textens bud skap. Där emot blir texten mycket mer svår läst, efter som den inte följer skrift språks normern. Den ger dess utom oftast in trycket att skribenten inte riktigt behärskar det svenska språket - personen kan alltså ses som o bildad och o kunnig.

-----------------------------

Allvarligt, skärp er för fan! Lär er att använda svenska språket ordentligt. Det är INTE okej att skriva isär sammansatta ord, det ser rent ut sagt för jävligt ut (sen får ni kalla mig språkhäxa eller vad ni vill - häxa kommer jag förresten aldrig att se som ett skällsord, det vet ni som följt med här ett tag).

När vi ändå är inne på ämnet vill jag döda två myter (ett särskilt tack riktas till Bertil Westberg, min lärare i språkhistoria och svensk grammatik):

1. Särskrvinginar beror på engelskans inflytande.
Särskrivningar kan till viss del bero på engelskan, då det är mindre vanligt med sammansatta ord där. Det är dock större sannolikhet att det är ordbehandlingsprogrammens rättstavningsfunktion som ligger bakom, då många av dessa inte kan hantera den mängd sammansatta ord som finns i svenskan, och således markerar dem som felaktiga.

2. Särskrivningar är ett nytt fenomen som beror på en ökad datoranvändning.
Nej, de första spåren av särskrivingar finns dokumenterade redan på 1700-talet, då engelskan inte hade ett stort inflytande (de flesta orden som lånades in i svenskan under den tiden kom från franskan) och datorn inte var uppfunnen.

----------------

Frågan som många av er (förhoppningsvis, annars ska jag lägga ner det här och sluta blogga (kan vi ju låtsas)) nu ställer är "hur vet jag då om ett ord ska skrivas samman eller inte?". Nu skulle jag kunna bläddra i mina grammatik- och språkbehandlingsböcker och ägna en timme åt att faktasurfa på Google, Yahoo! och Wikipedia, men det har jag inte tid och ork med, så jag tänker ge er två enkla regler som fungerar i (nästan) alla lägen:

1. Om ett ord innehåller ett s.k. foge-s är det med största sannolikhet ett sammansatt ord. Foge-s används just för att underlätta uttal och avstavning när det gäller sammansatta ord (m.a.o. för att foga samman orden). Exempel: gjutjärnspanna, ungdomsförbund, skrivspråksnorm.

2. Uttalas ordet som ett sammasatt (sammanhängande) ord ska det även stavas som ett.

Tänk på att ju mer korrekt ni skriver - desto fler kommer att ta er på allvar!

----------------------

För er som vill läsa mer om särskrivningar kan ni kika på dessa länkar:

http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rskrivning
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skrivihop
http://skrivihop.nu/

Eftersom kära Didi inte vill tillåta kommenterarer på hennes blogg, och eftersom jag av diverse anledningar inte vill lägga mig i diskussionen på Sveroks forum kommenterar jag det hela här.

Man kan tycka vad man vill om Didi. Boken (De övergivnas armé) kom ut för ungefär tio år sedan. Det har hänt fruktansvärt mycket inom spelhobbyn de åren. Nu har Didi visserligen inte ändrat uppfattning om rollspel i stort, men det är inte den kampanj det var innan.

Angående den diskussion som blivit på Sveroks forum (http://forum.sverok.se/viewtopic.php?f=12&t=24225&view=unread#unread ) tycker jag att flera kommentarerna är direkt barnsliga och fjantiga (snacka om att ge Didi vatten på sin kvarn *himlar med ögonen*). Dock tycker jag att Didis kommentarer i SIN blogg är lika fjantiga - ska hon kommentera något kan hon i alla fal låta bli att censurerar delar av inläggen och låta bli att svartmåla Sverokare med TITLAR inom förbundet? (det var trots allt fler som kommenterat det.)

Länk till Didis blogg: http://nertus.se/?p=112

För övrigt vill jag ge en liten uppmaning till alla som sitter i Sverok-styrelser, av vilken typ de än vara må: tänk på att ni representerar en styrelse, oavsett vad ni skriver. Det är helt okej att ha en personlig åsikt om Didi (jag har många) men kom ihåg att det ni skriver inte bara riskerar att svartmåla er, utan också er förening. Ni kan tycka vad ni vill om det, men det är så det är att vara invald i en styresle, och om ni inte kan accpetera de spelreglerna bör ni fundera på om ni verkligen passar att sitta i en styelse.

Recensionsbloggen är uppdaterad med ljudboken Ofärd och filmen Guldkompassen. De korta omdömena lyder: Läs ofärd, se inte Guldkompassen.

Länk till bloggen: http://knyttsak.blogg.se/recensioner/

Jag har varit duktig nu =)

Jag har skrivit klart alla uppgifterna till LSF-kursen, och de är utskrivna och hopbuntande och färdiga att lämnas in imorgon. Dessutom har jag skrivit klart min fallbeskrvining och mejlat den till Sandra. Jag ska fortfarande kommentera hennes, men det tänkte jag göra på tisdag. Redovisningen är på onsdag, och om jag gör det idag kommer jag bara att glömma bort vad jag tänkt tills dess. Nu ska det skapas Eon-karaktär och styrkas tvätt, och om jag sedan orkar ska jag scrappa lite. Det har jag förtjänat!

Jag förstår fortfarande inte varför man har lägenhetsvisning klockan 10 en söndag, men skit i det. Lägenheten var fin, jag gillade den, Emil gillade den, den ligger i ett bra område och hyran var överkomlig. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att vi får den!

Det var trevligt igår. Jag, Petter och Emil grillade på gården utanför Petters hus. Första grillkvällen det här året :) Efteråt gick vi upp till Petters lägenhet och snackade skit. Mest blev det rollspelsprat om det äventyr Emil ska leda. Det blev bestämt att jag ska spela missla.

När vi kom hem började jag och Emil skapa min missle-karaktär. Misslor är coola. Det komemr bli en väldigt intressant karaktär. Om tid finns ska jag göra klart henne idag. Men innan dess ska det pluggas. Inget rollspel före fallbeskrvingingen och betyg-uppgiften är färdiga!



Emil och Petter äter mat.



Emil och Petter värmer händerna på grillen. Det blev ganska kallt när solen försvann bakom husen.

I torsdags tyckte Petter att vi skulle ha Star Wars-maraton, så jag, Emil, Markus, Heddan och Jimmy var där och tittade på Star Wars från klockan tre fram till strax efter ett. Eller rättare sagt - jag satt i köket och pluggade medan de andra tittade på de två första filmerna. Jag såg dem i påskas och kände inte riktigt för att se dem igen så snart (SÅ bra är inte Star Wars och jag kommer fortfarande och troligtvis alltid att föredra Harry Potter, vad Jimmy än säger :P ). Jag fick gjort massor. Fallbeskrivningen är nästan färdig, uppgiften om betyg är likaså - den ska bara renskrivas - och VFU-uppgiften från första delkursen är helt färdig.

Den tredje filmen såg jag med de andra. Jag kommer inte ihåg att där var så mycket stridigheter i den som det var, men strunt samma.

Igår hade jag och Emil en slappdag. Vi är förkylda och har haft feber båda två, så vi tog det ganska lugnt. Idag började ungefär likadant. jag ska städa egentligen, men har inte fått gjort ett skit. Yay me. Ikväll ska vi grilla med Petter.

Sådär nästan en vecka efter lajvstart har jag äntligen ork att skriva ihop lite om lajvet. Eftersom delar av det här är lite infekterat vill jag påpeka för samtliga läsare att det här är min version av vad som hände, så som jag uppfattat den efter mina egna upplevelser och efter att ha pratat med andra inblandade, både från min grupp, från amazonernas grupp, från arrtruppen och från folket i byn.

Torsdag
Långt om länge kom vi ut till området (cirka två timmar försenade) och lyckades resa tält, kontrollera vapen, förbereda ritual, prata med arr och allt sånt viktigt. På vägen ut plockade vi också upp Andreas i Jönköping.

Lajvet för vår del började med en ritual som jag ledde på torsdagkvällen. Det är något av det coolaste jag gjort i lajvväg och ett stort tack riktas till de andra mörkeralverna från båda klanerna (Morn Minuial och Moriuss). Ett stort tack till Patrich som ställde upp och spela offrad skogsalv då både Cajz och Ida bangade, och till Emil för salpeter-idén.

Ritualen gick ut på att vi skulle offra en skogsalv och konvertera den till mörkeralv, eftersom jag hade kommit över det magiska halsbandet (som även gör bäraren osårbar, mycket praktiskt). Det började med att Ireth, Moriuss magiker, stod och väntade med ett ljus i handen. På andra sidan elden stod jag och Moregil och väntade. Inifrån skogen kom sedan de andra malverna med skogsalven i rep. Han skrek och höll på och jag var tvungen att hota med att skära ut tungan på honom om han inte höll käften. Han slutade skrika. Malverna ställde upp sig i en triangel, med skogsalven i spetsen, och jag började mässa på sindarin samtidigt som jag gjorde en massa gester med dolken. Sedan slängde Moregil pulver (salpeter) på elden, som började fräsa utav bara tusan. Jag fortsatte mässa och sedan väntade vi. Ritualen fungerade inte, och istället för att börja skrika satt skogsalven bara på knä och glodde på mig. Jag gav Moregil ordern om att avrätta honom och släpa ut honom i skogen, någonstans där han inte skulle synas så tydligt.

Vi återvände till vårt läger och hade ett kort möte. Ireth berättade att hon hade känt närvaron av någon som inte borde ha varit där. Vi spekulderade lite i vem det kunde vara, och eftersom alla var ganska trötta gick vi och lade oss. Jag var sist ner, som vanligt, och skulle ut och kissa som sista man. Jag gick till höger när jag kom ut ur tältet, och då hörde jag hur någon snubblade över de saker (lite flaskor, kärl och andra matlagningssaker) som låg på andra sidan tältet. Jag gick direkt in och informerade de andra och Lyssa gick ut tillsammans med mig. Vi tog med oss en lykta och lös runt hela lägret. Vi hörde att det var någon tvåfotad varelse som smög runt ute i skogen, men eftersom vi inte såg någon och eftersom vi inte fick något svar när vi ropade bestämde vi att det var lika bra att vi gick in och lade oss igen.

Fredag
Jag vaknade ganska tidigt, men det tog tid innan de andra var uppe. Tillslut tröttnade Morn Minuial-alverna på att vänta på att de andra skulle bli klara med sminkningen, så vi gick bort till offen för att hämta de vapen och grejer som låg kvar nere i bilen, och sedan gick vi till ritualplatsen (som var fredat område, då det serverades frukost där) och åt frukost. När vi kom tillbaka var Moriuss-alverna fortfarande inte klara. Jag fick jaga på dem lite och sedan tog vi en tur genom byn.

Efter det höll vi rådslag uppe i vårt läger. Jag hade under natten drömt om en annan artefakt som skulle förstärka halsbandets effekt (intriggrej) och någon annan (jag tror det var Tari) hade hört ett rykte om att artefakten kunde vara en ring och genom att vi lade samman de rykten folk hade hört och så där tog vi tillslut en tur till genom byn. Vi såg tillslut att kartritesrkan hade en ring, men vi gjorde inget åt det. Vi tyckte det var onödigt att ställa till med bråk redan första hela lajvdagen.

Vi hade frågat runt lite om vem som ägde området, och fick svaret från flera håll att det var ett ingenmansland. Finemang, tänkte jag och deklarerade Morn Minuial som ägare till området. Jag och Ireth skrev samman ett fint dokument (på tengwar, givetvis, även om det inte blev korrekt någonstans, då jag glömt transkriberingsnyckeln hemma) där det stod att Morn Minuial ägde området och att alla som sålde saker och vistats där i mer än tre dygn skulle betala skälig skatt till Morn Minuial (och sedan fick jag ett mindre utbrott av att folk stod och offade för mycket precis utanför tältet). Sedan gick vi ner till smeden och upplyste honom om det. Vi meddelade att vi dagen efter skulle komma tillbaka och ta upp skatten.

Eftersom det inte hände så mycket, varken nere i byn eller uppe vid vårt läger, hade vi ganska tråkigt. Delar av oss (Jag, Moregil, Dûrion, Lyssa och Galdor) gick ner till byn och satte oss på bänkarna runt eldstaden. Vi satt och skämtade lite, i synnerhet om soldaterna i baronessans hird) och sedan fick någon av oss (det kan ha varit jag, men jag minns inte säkert) en idé. Det slutade med att Galdor, tungt rustad och med mask för ansiktet, gick fram till en av soldaterna och pratade med honom. Eftersom den dialogen är bland det roligaste jag varit med om både in- och offalajv (tänker jag återge den i dess helhet, så gott jag kommer ihåg den:
 
Galdor går fram och pekar på en av soldaterna.
- Vet du vad han heter?
- Va? säger vakten och ser synbart förvirrad ut.
- Vet du vad han heter?
- Vad vill du egentligen?
- Vet du vad han heter?
- Knut, hur så? säger vakten tillslut och ser verkligt förvirrad och nästan rädd ut.
- Tack, säger Galdor och går tillbaka till oss andra. Han återger dialogen och vi viker oss nästan dubbla av skratt. Vi tillbringade sedan en stund med att dra en massa skämt om Knut och om korkade soldater som inte förstår sitt eget språk.

Vi gick slutligen tillbaka till lägret igen och pillade med saker där, och sedan var det dags för mig, Emil och Andreas att åka in til Jönköping och hämta David, vilket tog resten av kvällen, mer eller mindre. Det var mörkt när vi kom tillbaka, så det var läge att gå och lägga sig direkt, mer eller mindre.

Morn Minuial-alverna bestämde oss för att sova i Emils paviljong (så en av mina lajvdrömmar har äntligen gått i uppfyllelse) eftersom det eldades på tok för mycket i Moriuss tält. Alldeles för varmt. Vi gick ut och bäddade i ordning och sedan var den dagen slut.

Lördag
Vi bestämde oss redan från början för att gå ut hårdare den här dagen. Nu hade vi lite mer koll på läget i byn och visste lite mer vilka vi kunde spela mot o.s.v. Dessutom hade vi insett att det inte hände något om vi inte gjorde något. Vi gick ner och krävde skatt av smeden, och sedan letade vi efter kartriterskan. Hon satt och tryckte i amazonernas läger hela tiden, så vi fick inte något uträttat alls vad gällde den intrigen. Vi återvände till lägret och funderade på vad vi kunde göra för att få saker och ting att hända utan att få hela byn emot oss och bli nerboffrade. Vi kände att vi hade ett dödläge och försökte hela förmiddagenn få tag på arr för att kunna lösa det, men Patrich var försvunnen.

Vi satt i vårt läger för att komma på något kul vi kunde göra. Amras, som fått en smäll av en av amazonerna och sedan blivit lite kär i henne, plockade en bukett vitsippor (vilket i sig är synnerligen komiskt, då malver ibland lite föraktfullt kallas vitsippor) för att gå ner och ge till amazonen. Både jag och Ireht gav Amras ordenr att stanna kvar i lägret, vilket han inte lydde. Alla mörkeralver (utom Galdor, som just då spelade sin andra roll - den nedsupne munken Sverker, som Amras hade tagit som leksak kvällen innan och som satt bunden i vårt läger) gick ner mot byn för att leta efter Amras. Vid ritualplatsen satt en drös skuggvättar, som fann det synnerligen komiskt att en malv gått förbi med en bukett vitsippor. Vi hittade sedan Amras i amazonernas läger, där han friat till amazonprinsessan. Vi försökte med olika medel få honom därifrån, men eftersom han kommit av fri vilja kunde vi inte ta honom därifrån med våld och amazonerna vägrade att lämna ut honom.

Vi tog ett par steg tillbaka för att diskutera vad vi skulle göra med förrädaren Amras. Jag var förbannad på Ireth, främst, då de lovat Morn Minuial sin lojalitet, vilket innebar att mitt ord var lag. Innan vi kommit fram till en lösning såg vi Sverker komma lullande längs vägen, drickandes ur en flaska. Det var Amras som skulle se till att han var ordentligt bunden och det var Galdor som blivit satt på att vakta honom (mycket praktiskt, haha) då vi andra gick ner till byn för att få bukt med problemet Amras. Sverker tömde den första flaskan och lade den ifrån sig på marken. Sedan tog han upp en annan flaska han haft i bältet. Alla malver kände igen flaskan. Den innehöll bersärk-dryck och den som drack ur den fick en otrolig styrka och slog på alla som kom i vägen - totalt livsfarligt och okontrollerat. Sverker började dricka ur flaskan och vi skrek åt alla att fly. Sedan sprang vi upp mot skogen igen. Amazonerna lyckades kedja fast Sverker och sedan gick de bara med på att släppa honom när drycken slutat verka och om en av oss satt i deras läger i ett glas. Vi återvände till lägret för att se över våra möjligheter.

Efter ett tag kom Jon upp till vårt läger igen för att äta och byta om till Galdor. Han hade lyckats fly från amazonerna (creds! då han var ordentligt fastkedjad). Just som vi hade bestämt oss för att skicka Tari till lägret kom prinsessan och en av deras män upp till oss för att tala om att det hänt allvarliga saker både med munken och med Amras. Hon ville att vi skulle komma ner till dem så fort som möjligt. Vi åt upp och tog oss sedan ner till byn.

Det som sedan hände har folk väldigt olika uppfattningar om och jag vill återigen påpeka att det här är min version. När vi närmade oss amazonlägret noterade jag två saker. För det första att alla amazonerna var rustade och för det andra att det stod en drös rustade soldater med vapen och blockerade den ena vägen för oss. När sedan två av amazonerna börjar röra sig ut mot vår vänsterflank ger jag ordern att backa. Galdor det nötet gav folk order att stå still. Sedan anföll amazonerna. Jag och Lyssa vände direkt om för att fly medan krigarna gick upp bakom oss för att ge oss möjligheten att fly. Då ser vi smedens folk komma väpnade framför oss. Lyssa kom igenom, men jag fastnade i pilbågen när jag skulle dra svärdet. Smeden stod med ett vapen i varje hand rakt framför mig, men han slog inte. Jag fattade ingenting, men orkade inte bry mig om det heller, då jag fick loss svärdet. Galdor kom bakom mig och högg ner smeden (off fick jag sedan veta att han sett Galdor komma sättande i full karriär och inte vågat göra något mot mig, vilket var tur. Han hade gjort det hade lajvet kunnat ta en helt annan vändning, då jag hade tvingats slåss, vilket hade lett till att folk upptäckt att jag hade halsbandet).

Jag fortsatte upp mot skogen och vårt läger. Vid ett tillfälle vände jag mig om för att se var alla de andra mörkeralverna var. Jag såg bara en massa soldater och amazoner på väg mot mig. Jag fortsatte springa och stukade sedan foten, eftersom jag inte såg var jag sprang. Jag lyckades ta mig till ritualplatsen tillsammans med Lyssa, och så småningom kom även Dûrion dit. Som tur var satt en av arrangörerna där och sprang snabbt för att hämta en linda till min fot, som börjat svullna nere i kängan. Den lindades och han försökte få tag på Patrich. Så småningom kom Ireth, Firion och Tari tillbaka. De hade överlevt. Galdor och Moregil hade fallit.

När min fot sedan var tillräckligt bra för att kunna gå på tog vi oss tillbaka till lägret. Nu om någonsin blev det angeläget att få tag på Patrich. Efter ett tag kom han dit och vi pratade om hur vi skulle kunna lösa vår situation. Jenny var jättesur på Martin för att han var kvar nere i amazonlägret. Hon tyckte att han svikit gruppen off. Han kom dock upp till lägret senare. Då hade amazonerna dödat honom också. Vi fick då höra att amazonerna inte alls blivit nerslagna, trots att Galdor och Moregil snittat tre av dem. De hade tagit 14 helande drycker och mådde prima (något som Jon och Emil vittnade om att amazonerna skröt om i soldaternas läger när de var där nere som sina extraroller).

Slutligen kom vi fram till en lösning. Vi skulle flytta lägret in (men inte off, eftersom ingen orkade göra det för bara en natt) och sedan göra en ceremoni för att ha en skyddscirkel runt det. Vi skulle också framkalla två demoner och skicka in i byn som hämnd.

Sagt och gjort. Vi satt och lökade i lägret och sminkade upp Jon och Jenny till demoner. Jon skulle sedan komma tillbaka som legoknekt, Martin som hans väpnare och Emil som kaosriddare. När klockan var ungefär midnatt smög vi upp till smedernas läger. Där var tanken att vi skulle allierat oss med dem, men de var inte där, så utförde ritualen ändå och framkallade två demoner. Vi gav dem ordern att ge sig in i byn och döda alla de fick tag på. Jon och Jenny började gå genom skogen ner mot baronessans läger, vilket var närmst.

Det hördes knak i skogen när de gick ner mot lägret. En av soldaterna hör dem tillslut och säger
- Halt, vem där?
Han fick inget svar, utan det bara fortsatte knaka.
- Halt, vem där? frågade han igen, med lite myndigare stämma, men fick givetvis inget svar den här gången heller. När han för tredje gången frågade "vem där" lät han betydligt osäkrare. Jon gav upp ett avgrundsvrål och sedna hörde vi hur det började bråkas nere i lägret. Vi bestämde oss för att det var vår replik, så vi gick bakvägen tillbaka mot vårt läger.

Halvvägs ner mot ritualplatsen hör vi amazonerna någonstans neråt skogen. Vi blev givetvis nervösa, så jag berordrade alla att ta sex steg in i skogen, lägga sig på marken och svepa mantlar och huvor omkring sig. Där låg vi, fyra stycken mörkeralver, i skogen och lyssnade. Det var synd att det inte kom någon på vägen, för oj vad vi hade kunnat skrämma dem! Jag vände mig om en gång och såg inte Ireth, som jag visste låg ungefär en halvmeter bakom mig. Så småningom blev det tyst och vi bedömde faran över och gick tillbaka till lägret.

Väl där utförde jag och Ireth en magisk ceremoni för Gudinnan, där vi bad om beskydd (och jag fick hennes stav i huvudet då hon snubblade på tältet i mörkret) och sedan gick vi och lade oss. Jag såg till att ha dolken under huvudkuden, utifall att.

Söndag
Jag vaknade vid fem på morgonen och insåg att det var någon utanför vårt tält. Med lite slutledningsförmåga var det inte svårt att räkna ut att det var amazonerna. Jag orkade inte bry mig, då lägret var skyddat, men jag hade hela tiden handen på dolken. En liten stund senare stack Cajz in huvudet och deklarerade att vi var döda. "Fan heller" sade jag "det här området är magiskt skyddat, så ni kommer inte in här om vi inte bjuder in er". Cajz kunde inte ta det, utan muttrade surt och vände och gick. Jag somnade om.

När vi vaknande några timmar senare bestämde vi oss för att ta oss till byn, leta upp kartriterskan och göra något åt ringen i ett sista försök. Vi fick tag på henne, nockade både henne och vättarna och letade efter ringen. Vi hittade inte den och var tvungna att avslägsna oss innan någon annan i byn hann reagera (hennes läger låg en bit in mot skogen).

En timme senare kom en drös soldater upp mot vårt läger. Vi skickade ut demonen Lyssa och några soldater och boffrade lite med dem. Tvingade dem på flykten och sådär. Sedan satt vi i lägret tills lajvet avblåstes. Då gick vi ner till ängen och pratade med folk.

Det som då kom fram var att det inte bara var vi som varit besvikna på amazonernas dåliga spel (ja, jag anser det vara dåligt spel om man spelar en väpnad karaktär och inte kan ta att bli dödad, utan måste powergejma/fuska för att inte göra det), utan även folk i smedgruppen var det, och arr. Något av det sista arr sade till oss innan vi åkte från området var att han inte var säker på om han skulle låta amazonerna komma tillbaka på nästa del i kampanjen.

Så var det med det. I skrivande stund försöker jag och Cajz reda ut vad som egentligen hände. Jag tvivlar på att vi kommer att få någon egentlig lösning, men det är bra att diskutera det och sedan få det ur världen.

Jag bifogar här lite bilder. jag kommer att lägga upp några fler på bilddagboken så fort jag orkar.


Morn Minuial & Moriuss


Morn Minuial-alverna på krigsstigen. Kanske har de fått syn på några svekfulla amazoner? Firion, Faelwen och Dûrion. Moregil saknas.


Faelwen av Morn Minuial. Mörkeralven som fick rykte om sig att vara ett halvblod.

Glad beltaine!

Jag hade tänkt sticka ner på stranden en vända och fira, men det spöregnar ute (och i morse åskade det) så jag tror inte det blir så. Petter har bjudit in till Star Wars-maraton i eftermiddag, och jag tänkte dissa delar av det. Pallar inte med så mycket film i sträck. Dessutom behöver jag verkligen plugga. Han lovade att han kunde boka allköket i sitt hus, så att jag kan sitta där och plugga, så kan jag komma in till de andra sedan, när de ska titta på film nummer tre.

Klockan två ska vi ha ett litet rollspelsmöte och se hur vi vill göra. Eftersom jag har 30 poäng att ta på ungefär sex veckor har jag avsagt mig spelledandet för en tid. Vi får se vem som axlar den rollen, jag vet att både Emil och Markus är sugna.

Fram tills klockan två ska det städas utav bara helvete! Det är praktiskt att ha en man hemma som kan laga mat medan jag städar :)