Nordmark - Halsbandet

Sådär nästan en vecka efter lajvstart har jag äntligen ork att skriva ihop lite om lajvet. Eftersom delar av det här är lite infekterat vill jag påpeka för samtliga läsare att det här är min version av vad som hände, så som jag uppfattat den efter mina egna upplevelser och efter att ha pratat med andra inblandade, både från min grupp, från amazonernas grupp, från arrtruppen och från folket i byn.

Torsdag
Långt om länge kom vi ut till området (cirka två timmar försenade) och lyckades resa tält, kontrollera vapen, förbereda ritual, prata med arr och allt sånt viktigt. På vägen ut plockade vi också upp Andreas i Jönköping.

Lajvet för vår del började med en ritual som jag ledde på torsdagkvällen. Det är något av det coolaste jag gjort i lajvväg och ett stort tack riktas till de andra mörkeralverna från båda klanerna (Morn Minuial och Moriuss). Ett stort tack till Patrich som ställde upp och spela offrad skogsalv då både Cajz och Ida bangade, och till Emil för salpeter-idén.

Ritualen gick ut på att vi skulle offra en skogsalv och konvertera den till mörkeralv, eftersom jag hade kommit över det magiska halsbandet (som även gör bäraren osårbar, mycket praktiskt). Det började med att Ireth, Moriuss magiker, stod och väntade med ett ljus i handen. På andra sidan elden stod jag och Moregil och väntade. Inifrån skogen kom sedan de andra malverna med skogsalven i rep. Han skrek och höll på och jag var tvungen att hota med att skära ut tungan på honom om han inte höll käften. Han slutade skrika. Malverna ställde upp sig i en triangel, med skogsalven i spetsen, och jag började mässa på sindarin samtidigt som jag gjorde en massa gester med dolken. Sedan slängde Moregil pulver (salpeter) på elden, som började fräsa utav bara tusan. Jag fortsatte mässa och sedan väntade vi. Ritualen fungerade inte, och istället för att börja skrika satt skogsalven bara på knä och glodde på mig. Jag gav Moregil ordern om att avrätta honom och släpa ut honom i skogen, någonstans där han inte skulle synas så tydligt.

Vi återvände till vårt läger och hade ett kort möte. Ireth berättade att hon hade känt närvaron av någon som inte borde ha varit där. Vi spekulderade lite i vem det kunde vara, och eftersom alla var ganska trötta gick vi och lade oss. Jag var sist ner, som vanligt, och skulle ut och kissa som sista man. Jag gick till höger när jag kom ut ur tältet, och då hörde jag hur någon snubblade över de saker (lite flaskor, kärl och andra matlagningssaker) som låg på andra sidan tältet. Jag gick direkt in och informerade de andra och Lyssa gick ut tillsammans med mig. Vi tog med oss en lykta och lös runt hela lägret. Vi hörde att det var någon tvåfotad varelse som smög runt ute i skogen, men eftersom vi inte såg någon och eftersom vi inte fick något svar när vi ropade bestämde vi att det var lika bra att vi gick in och lade oss igen.

Fredag
Jag vaknade ganska tidigt, men det tog tid innan de andra var uppe. Tillslut tröttnade Morn Minuial-alverna på att vänta på att de andra skulle bli klara med sminkningen, så vi gick bort till offen för att hämta de vapen och grejer som låg kvar nere i bilen, och sedan gick vi till ritualplatsen (som var fredat område, då det serverades frukost där) och åt frukost. När vi kom tillbaka var Moriuss-alverna fortfarande inte klara. Jag fick jaga på dem lite och sedan tog vi en tur genom byn.

Efter det höll vi rådslag uppe i vårt läger. Jag hade under natten drömt om en annan artefakt som skulle förstärka halsbandets effekt (intriggrej) och någon annan (jag tror det var Tari) hade hört ett rykte om att artefakten kunde vara en ring och genom att vi lade samman de rykten folk hade hört och så där tog vi tillslut en tur till genom byn. Vi såg tillslut att kartritesrkan hade en ring, men vi gjorde inget åt det. Vi tyckte det var onödigt att ställa till med bråk redan första hela lajvdagen.

Vi hade frågat runt lite om vem som ägde området, och fick svaret från flera håll att det var ett ingenmansland. Finemang, tänkte jag och deklarerade Morn Minuial som ägare till området. Jag och Ireth skrev samman ett fint dokument (på tengwar, givetvis, även om det inte blev korrekt någonstans, då jag glömt transkriberingsnyckeln hemma) där det stod att Morn Minuial ägde området och att alla som sålde saker och vistats där i mer än tre dygn skulle betala skälig skatt till Morn Minuial (och sedan fick jag ett mindre utbrott av att folk stod och offade för mycket precis utanför tältet). Sedan gick vi ner till smeden och upplyste honom om det. Vi meddelade att vi dagen efter skulle komma tillbaka och ta upp skatten.

Eftersom det inte hände så mycket, varken nere i byn eller uppe vid vårt läger, hade vi ganska tråkigt. Delar av oss (Jag, Moregil, Dûrion, Lyssa och Galdor) gick ner till byn och satte oss på bänkarna runt eldstaden. Vi satt och skämtade lite, i synnerhet om soldaterna i baronessans hird) och sedan fick någon av oss (det kan ha varit jag, men jag minns inte säkert) en idé. Det slutade med att Galdor, tungt rustad och med mask för ansiktet, gick fram till en av soldaterna och pratade med honom. Eftersom den dialogen är bland det roligaste jag varit med om både in- och offalajv (tänker jag återge den i dess helhet, så gott jag kommer ihåg den:
 
Galdor går fram och pekar på en av soldaterna.
- Vet du vad han heter?
- Va? säger vakten och ser synbart förvirrad ut.
- Vet du vad han heter?
- Vad vill du egentligen?
- Vet du vad han heter?
- Knut, hur så? säger vakten tillslut och ser verkligt förvirrad och nästan rädd ut.
- Tack, säger Galdor och går tillbaka till oss andra. Han återger dialogen och vi viker oss nästan dubbla av skratt. Vi tillbringade sedan en stund med att dra en massa skämt om Knut och om korkade soldater som inte förstår sitt eget språk.

Vi gick slutligen tillbaka till lägret igen och pillade med saker där, och sedan var det dags för mig, Emil och Andreas att åka in til Jönköping och hämta David, vilket tog resten av kvällen, mer eller mindre. Det var mörkt när vi kom tillbaka, så det var läge att gå och lägga sig direkt, mer eller mindre.

Morn Minuial-alverna bestämde oss för att sova i Emils paviljong (så en av mina lajvdrömmar har äntligen gått i uppfyllelse) eftersom det eldades på tok för mycket i Moriuss tält. Alldeles för varmt. Vi gick ut och bäddade i ordning och sedan var den dagen slut.

Lördag
Vi bestämde oss redan från början för att gå ut hårdare den här dagen. Nu hade vi lite mer koll på läget i byn och visste lite mer vilka vi kunde spela mot o.s.v. Dessutom hade vi insett att det inte hände något om vi inte gjorde något. Vi gick ner och krävde skatt av smeden, och sedan letade vi efter kartriterskan. Hon satt och tryckte i amazonernas läger hela tiden, så vi fick inte något uträttat alls vad gällde den intrigen. Vi återvände till lägret och funderade på vad vi kunde göra för att få saker och ting att hända utan att få hela byn emot oss och bli nerboffrade. Vi kände att vi hade ett dödläge och försökte hela förmiddagenn få tag på arr för att kunna lösa det, men Patrich var försvunnen.

Vi satt i vårt läger för att komma på något kul vi kunde göra. Amras, som fått en smäll av en av amazonerna och sedan blivit lite kär i henne, plockade en bukett vitsippor (vilket i sig är synnerligen komiskt, då malver ibland lite föraktfullt kallas vitsippor) för att gå ner och ge till amazonen. Både jag och Ireht gav Amras ordenr att stanna kvar i lägret, vilket han inte lydde. Alla mörkeralver (utom Galdor, som just då spelade sin andra roll - den nedsupne munken Sverker, som Amras hade tagit som leksak kvällen innan och som satt bunden i vårt läger) gick ner mot byn för att leta efter Amras. Vid ritualplatsen satt en drös skuggvättar, som fann det synnerligen komiskt att en malv gått förbi med en bukett vitsippor. Vi hittade sedan Amras i amazonernas läger, där han friat till amazonprinsessan. Vi försökte med olika medel få honom därifrån, men eftersom han kommit av fri vilja kunde vi inte ta honom därifrån med våld och amazonerna vägrade att lämna ut honom.

Vi tog ett par steg tillbaka för att diskutera vad vi skulle göra med förrädaren Amras. Jag var förbannad på Ireth, främst, då de lovat Morn Minuial sin lojalitet, vilket innebar att mitt ord var lag. Innan vi kommit fram till en lösning såg vi Sverker komma lullande längs vägen, drickandes ur en flaska. Det var Amras som skulle se till att han var ordentligt bunden och det var Galdor som blivit satt på att vakta honom (mycket praktiskt, haha) då vi andra gick ner till byn för att få bukt med problemet Amras. Sverker tömde den första flaskan och lade den ifrån sig på marken. Sedan tog han upp en annan flaska han haft i bältet. Alla malver kände igen flaskan. Den innehöll bersärk-dryck och den som drack ur den fick en otrolig styrka och slog på alla som kom i vägen - totalt livsfarligt och okontrollerat. Sverker började dricka ur flaskan och vi skrek åt alla att fly. Sedan sprang vi upp mot skogen igen. Amazonerna lyckades kedja fast Sverker och sedan gick de bara med på att släppa honom när drycken slutat verka och om en av oss satt i deras läger i ett glas. Vi återvände till lägret för att se över våra möjligheter.

Efter ett tag kom Jon upp till vårt läger igen för att äta och byta om till Galdor. Han hade lyckats fly från amazonerna (creds! då han var ordentligt fastkedjad). Just som vi hade bestämt oss för att skicka Tari till lägret kom prinsessan och en av deras män upp till oss för att tala om att det hänt allvarliga saker både med munken och med Amras. Hon ville att vi skulle komma ner till dem så fort som möjligt. Vi åt upp och tog oss sedan ner till byn.

Det som sedan hände har folk väldigt olika uppfattningar om och jag vill återigen påpeka att det här är min version. När vi närmade oss amazonlägret noterade jag två saker. För det första att alla amazonerna var rustade och för det andra att det stod en drös rustade soldater med vapen och blockerade den ena vägen för oss. När sedan två av amazonerna börjar röra sig ut mot vår vänsterflank ger jag ordern att backa. Galdor det nötet gav folk order att stå still. Sedan anföll amazonerna. Jag och Lyssa vände direkt om för att fly medan krigarna gick upp bakom oss för att ge oss möjligheten att fly. Då ser vi smedens folk komma väpnade framför oss. Lyssa kom igenom, men jag fastnade i pilbågen när jag skulle dra svärdet. Smeden stod med ett vapen i varje hand rakt framför mig, men han slog inte. Jag fattade ingenting, men orkade inte bry mig om det heller, då jag fick loss svärdet. Galdor kom bakom mig och högg ner smeden (off fick jag sedan veta att han sett Galdor komma sättande i full karriär och inte vågat göra något mot mig, vilket var tur. Han hade gjort det hade lajvet kunnat ta en helt annan vändning, då jag hade tvingats slåss, vilket hade lett till att folk upptäckt att jag hade halsbandet).

Jag fortsatte upp mot skogen och vårt läger. Vid ett tillfälle vände jag mig om för att se var alla de andra mörkeralverna var. Jag såg bara en massa soldater och amazoner på väg mot mig. Jag fortsatte springa och stukade sedan foten, eftersom jag inte såg var jag sprang. Jag lyckades ta mig till ritualplatsen tillsammans med Lyssa, och så småningom kom även Dûrion dit. Som tur var satt en av arrangörerna där och sprang snabbt för att hämta en linda till min fot, som börjat svullna nere i kängan. Den lindades och han försökte få tag på Patrich. Så småningom kom Ireth, Firion och Tari tillbaka. De hade överlevt. Galdor och Moregil hade fallit.

När min fot sedan var tillräckligt bra för att kunna gå på tog vi oss tillbaka till lägret. Nu om någonsin blev det angeläget att få tag på Patrich. Efter ett tag kom han dit och vi pratade om hur vi skulle kunna lösa vår situation. Jenny var jättesur på Martin för att han var kvar nere i amazonlägret. Hon tyckte att han svikit gruppen off. Han kom dock upp till lägret senare. Då hade amazonerna dödat honom också. Vi fick då höra att amazonerna inte alls blivit nerslagna, trots att Galdor och Moregil snittat tre av dem. De hade tagit 14 helande drycker och mådde prima (något som Jon och Emil vittnade om att amazonerna skröt om i soldaternas läger när de var där nere som sina extraroller).

Slutligen kom vi fram till en lösning. Vi skulle flytta lägret in (men inte off, eftersom ingen orkade göra det för bara en natt) och sedan göra en ceremoni för att ha en skyddscirkel runt det. Vi skulle också framkalla två demoner och skicka in i byn som hämnd.

Sagt och gjort. Vi satt och lökade i lägret och sminkade upp Jon och Jenny till demoner. Jon skulle sedan komma tillbaka som legoknekt, Martin som hans väpnare och Emil som kaosriddare. När klockan var ungefär midnatt smög vi upp till smedernas läger. Där var tanken att vi skulle allierat oss med dem, men de var inte där, så utförde ritualen ändå och framkallade två demoner. Vi gav dem ordern att ge sig in i byn och döda alla de fick tag på. Jon och Jenny började gå genom skogen ner mot baronessans läger, vilket var närmst.

Det hördes knak i skogen när de gick ner mot lägret. En av soldaterna hör dem tillslut och säger
- Halt, vem där?
Han fick inget svar, utan det bara fortsatte knaka.
- Halt, vem där? frågade han igen, med lite myndigare stämma, men fick givetvis inget svar den här gången heller. När han för tredje gången frågade "vem där" lät han betydligt osäkrare. Jon gav upp ett avgrundsvrål och sedna hörde vi hur det började bråkas nere i lägret. Vi bestämde oss för att det var vår replik, så vi gick bakvägen tillbaka mot vårt läger.

Halvvägs ner mot ritualplatsen hör vi amazonerna någonstans neråt skogen. Vi blev givetvis nervösa, så jag berordrade alla att ta sex steg in i skogen, lägga sig på marken och svepa mantlar och huvor omkring sig. Där låg vi, fyra stycken mörkeralver, i skogen och lyssnade. Det var synd att det inte kom någon på vägen, för oj vad vi hade kunnat skrämma dem! Jag vände mig om en gång och såg inte Ireth, som jag visste låg ungefär en halvmeter bakom mig. Så småningom blev det tyst och vi bedömde faran över och gick tillbaka till lägret.

Väl där utförde jag och Ireth en magisk ceremoni för Gudinnan, där vi bad om beskydd (och jag fick hennes stav i huvudet då hon snubblade på tältet i mörkret) och sedan gick vi och lade oss. Jag såg till att ha dolken under huvudkuden, utifall att.

Söndag
Jag vaknade vid fem på morgonen och insåg att det var någon utanför vårt tält. Med lite slutledningsförmåga var det inte svårt att räkna ut att det var amazonerna. Jag orkade inte bry mig, då lägret var skyddat, men jag hade hela tiden handen på dolken. En liten stund senare stack Cajz in huvudet och deklarerade att vi var döda. "Fan heller" sade jag "det här området är magiskt skyddat, så ni kommer inte in här om vi inte bjuder in er". Cajz kunde inte ta det, utan muttrade surt och vände och gick. Jag somnade om.

När vi vaknande några timmar senare bestämde vi oss för att ta oss till byn, leta upp kartriterskan och göra något åt ringen i ett sista försök. Vi fick tag på henne, nockade både henne och vättarna och letade efter ringen. Vi hittade inte den och var tvungna att avslägsna oss innan någon annan i byn hann reagera (hennes läger låg en bit in mot skogen).

En timme senare kom en drös soldater upp mot vårt läger. Vi skickade ut demonen Lyssa och några soldater och boffrade lite med dem. Tvingade dem på flykten och sådär. Sedan satt vi i lägret tills lajvet avblåstes. Då gick vi ner till ängen och pratade med folk.

Det som då kom fram var att det inte bara var vi som varit besvikna på amazonernas dåliga spel (ja, jag anser det vara dåligt spel om man spelar en väpnad karaktär och inte kan ta att bli dödad, utan måste powergejma/fuska för att inte göra det), utan även folk i smedgruppen var det, och arr. Något av det sista arr sade till oss innan vi åkte från området var att han inte var säker på om han skulle låta amazonerna komma tillbaka på nästa del i kampanjen.

Så var det med det. I skrivande stund försöker jag och Cajz reda ut vad som egentligen hände. Jag tvivlar på att vi kommer att få någon egentlig lösning, men det är bra att diskutera det och sedan få det ur världen.

Jag bifogar här lite bilder. jag kommer att lägga upp några fler på bilddagboken så fort jag orkar.


Morn Minuial & Moriuss


Morn Minuial-alverna på krigsstigen. Kanske har de fått syn på några svekfulla amazoner? Firion, Faelwen och Dûrion. Moregil saknas.


Faelwen av Morn Minuial. Mörkeralven som fick rykte om sig att vara ett halvblod.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0