Likgiltighet
Förvänta er ingen sympati, sarkasm eller politisk inkorrekthet idag, för jag har ingen att ge.
Jag mår riktigt jävla uselt, kort sammanfattat. Det mesta skyller vi på mensen och den onda derivatan. Men ändå...jag är totalt känslolös. Jag är inte hungrig, jag orkar inte ens bli arg och upprörd över artiklar om datalagringsdirektivet (Jag känner inte ens för att länka om skiten. Goggle är din vän). Jag har pendlat mellan TVn (Alla älskar Raymond) och sängen. Jag har läst en bok som heter Den ruttnar vid 20 som handlar om hedersvåld. Igår var jag riktigt upprörd, men skulle iväg och spela rollspel, så jag hann inte blogga om det. Idag känner jag "jaha?". Total likgiltighet. Jag minns att jag kände så under en period när jag var sjutton. Då brukade jag ta till mindre begåvade metoder för att känna och jag fortfarande kunde känna. som i Johnny Cash sjunger: "I hurt myself today, to see if I still feel, I focus on the pain, the only thing that's real".
Idag är det väldigt frestande att återfalla i gamla vanor. Jag minns att det brukade kännas bättre efteråt. Jag vet också att det kändes tio gånger värre dagen efter (fast poängen var att det faktiskt kändes). Men jag förvarar inga rakblad i lådan längre och jag vet att det antagligen känns bättre imorgon, utan rakblad eller stearin.
Jag har orkat starta datorn för att blogga i alla fall, det är ett steg i rätt riktning, antar jag, fast jag orkar liksom inte riktigt bry mig. Så här är det också att vara Linn ibland.
Jag mår riktigt jävla uselt, kort sammanfattat. Det mesta skyller vi på mensen och den onda derivatan. Men ändå...jag är totalt känslolös. Jag är inte hungrig, jag orkar inte ens bli arg och upprörd över artiklar om datalagringsdirektivet (Jag känner inte ens för att länka om skiten. Goggle är din vän). Jag har pendlat mellan TVn (Alla älskar Raymond) och sängen. Jag har läst en bok som heter Den ruttnar vid 20 som handlar om hedersvåld. Igår var jag riktigt upprörd, men skulle iväg och spela rollspel, så jag hann inte blogga om det. Idag känner jag "jaha?". Total likgiltighet. Jag minns att jag kände så under en period när jag var sjutton. Då brukade jag ta till mindre begåvade metoder för att känna och jag fortfarande kunde känna. som i Johnny Cash sjunger: "I hurt myself today, to see if I still feel, I focus on the pain, the only thing that's real".
Idag är det väldigt frestande att återfalla i gamla vanor. Jag minns att det brukade kännas bättre efteråt. Jag vet också att det kändes tio gånger värre dagen efter (fast poängen var att det faktiskt kändes). Men jag förvarar inga rakblad i lådan längre och jag vet att det antagligen känns bättre imorgon, utan rakblad eller stearin.
Jag har orkat starta datorn för att blogga i alla fall, det är ett steg i rätt riktning, antar jag, fast jag orkar liksom inte riktigt bry mig. Så här är det också att vara Linn ibland.
Kommentarer
Trackback
