Knyttsak

En hel dag utan något inplanerat. Vad ska jag fylla den med?

Well, jag känner för att scrappa och spela TS2, men jag borde också stryka tvätt och räkna lite matte. 20:e augusti närmar sig, och det hade varit bra om jag kunde repetera åtminstone det första kapitlet i matte c-boken från i höstas. Derivatorna och trigonometrin hade varit bra att snabbt titta över också.

Det viktigaste är i alla fall att jag faktiskt reser på mig och går härifrån nu, så att jag får gjort något istället för att bara sitta och dryga vid datorn resten av dagen. Jag siktar in mig på vardagsrummet, Förhäxad och strykjärnet, så får jag undan lite tvätt innan det ska lagas och ätas middag, japp.

Okej, eftersom jag inte orkar skriva samma sak i trettifem olika mejl skriver jag min önskelista här istället. Varför skriver jag en önskelista, undrar nu kanske ni ouppdaterade? Jo, det är nämligen så att jag fyller år! Den 3:e augusti (det är på måndag) och jag gillar att fylla år och få presenter =)

Önskelista

• Chokladkulor från Kahls
• Biobiljetter
• Presentkort på regnkläder
• Presentkort på träningskläder
• PT-timmar på Sats (PT står för Personlig Tränare)
• Massage på Spa Tylösand
• Hotellweekend med jacuzzi
• Återfödelsens kittel, bok av Maggie Furey
• Dhiammara, bok av Maggie Furey
• Lagom finns bara i Sverige, bok av Mikael Parkvall
• Pirates cove (brädspel)
• Kill Doctor Lucky (brädspel)
• Small world (brädspel)
• Trivial Pursuit: Lord of the Rings (brädspel)
• Wood elves-figurer till warhammer: Sisters of Twiligt, Wardancer Lord, Lord on elven steed, standard bearer
• Scrapbooksaker (snygga pappaer, klistermärken, stämplar, stämpelfärger, embossingpulver, värmepistol och diverse andra tillbehör)
• Följande expansioner till The Sims 2: Arbetsliv, nattliv, julpaket, fest & bröllop
• Nemialbum nummer 7
• Desperate Housewifes säsong 1
• Sex and the city säsong 3

Så, nu kan ni köpa fina presenter till mig =)

Jag glömde bort vad jag skulle blogga om. Emil tyckte att jag skulle blogga om honom och skriva att det var jättebra att han var hemma igen. Det är det ju, men det skrev jag i förra inlägget.

Hm. Jag hade något jättebra jag tänkte skriva, men jag minns inte vad det var. Ibland har jag teflonminne.

Om mindre än en vecka fyller jag år(!) och eftersom jag inte kommer på vad det var jag tänkte skriva om egentligen tänker jag ta en coca som jag lade i frysen för en stund sedan (snabbkylning), en påse chips och sedan gå och sätta mig och skriva önskelista.

Jag hade ont i halsen igår och hoppades att det skulle släppa tills idag, men det har det inte gjort. Skit. Det har visserligen inte blivit värre heller, men det innebär att jag måste hålla käften, och det är jag ju känd för att vara bra på... eller inte :P

Emil är hemma igen i alla fall, det är bra =)

Jag har ägnat lite tid åt att ladda upp bilderna som togs på mig i helgen samt bilderna från Kungahälla från förrförra veckan (orkade inte ladda upp dem innan lajvet). Ni hittar dem som vanligt på http://knyttsak.bilddagboken.se under den 18:e juli och den 25:e juli. Smakprov kommer nedan. Enjoy.


Tornerspelen under Kungahälla medeltidsdagar.


Alatáriël av In Ferothi, från helgens Abderon-lajv.
Fotograf: Petter Avén.

Egentligen kom jag hem igår, men då var jag så trött så jag orkade inte göra så mycket. Packa upp, duscha, beställa pizza och sova, ungefär. Jag gjorde misstaget att titta på tv igår och jag var så trött att jag somnade på soffan och vaknade till igen vid halv fyra. Idag känner jag mig bara allmänt seg, och så har jag ont i halsen. Jag intalar mig själv att det bara är trötthet och att inte någon från Silfverpilarnas följe smittat mig med förkylning. Tror dock att jag ska boosta med Echinagard bara i fall att.

Lajvet var bra. Jag har varit på bättre lajv (förra Abderon t.ex) men jag har varit på betydligt sämre lajv också. Överlag var det bra. Jag är dock besviken på värdshusets mat där i princip allting var överkryddat så det bara smakade starkt. Jag är också besviken på vissa personers brist på tid och engangemang att sätta sig in i lajvvärlden och bilda sig en ordentligt uppfattning om hur rollen bör agera i olika sammanhang och att de inte tog sig tid att lägga ner lite omsorg på sin personliga utrustning, vilket gjorde att ett par personer rent ut sagt såg för jävliga ut. Ni som gjorde det inlajv är ju en sak - ni hade ju lagt tid på att faktiskt göra det. Att ha reflexer på skorna är t.ex. en sådan sak... killar som spelar tjejer och tjejer som spelar killar har jag också svårt för. Jag har hittills inte stött på någon som kunnat göra det på ett övertygande sätt, och det här lajvet var inget undantag.

Jaja, nu gnäller jag, men jag är trött och det brukar vara så då. När jag kommer hem från ett lajv gnäller jag på allt som var dåligt, men efter en vecka eller så har det försvunnit och då minns man bara de bra sakerna. Den stämmningsfulla scenen nere vid sjön sista kvällen till exempel, så jag som representant för In Ferothi undertecknade fredsfördraget (som var en del av huvudintrigen) i hemlighet tillsammans med Silfverpilarna och Törnhjärtas representanter. Stjärnklart, levande ljus och lackdoft - stämning! Tack för det!

Om några dagar ska jag skriva ett mer utförligt inlägg om vad som hände. Nu ska jag leta upp någonting att äta.

Vi gör ett nytt försök att lajva. Efter mycket om och men är det snart dags för mig och Petter att åka till Alnaryd och Abderon. Vi fick tag på ett tält utan jox (vilket inte var Camillas förtjänst) och trots huvudvärken igår är Petters rock färdig och snart är diskmaskinen det också. Bara att packa och åka. Håll tummarna för att allt går vägen det här lajvet - inga skarpa skador, kvaddade bilar, sjukdomar, ösregn (för det är ju en högoddsare... inte), multum myggbett, fästingbett (jag är vaccinerad) och annat elände. Bara kul lajv! Vi håller tummarna.

Idag blir det en tur till Kungälv och Bohus fästning, eftersom Kungahälla medeltidsdagar pågår. Vädret ser ju inte så där jättelockande ut, så vi får väl hoppas att det inte regnar allt för mycket.
 
Medeltidsdagarna pågår egentligen hela helgen, men för oss blir det bara en tur över dagen. Det går det också, och det är nog det bästa om man har en arm som inte fungerar.

Igår, efter att vi varit på sjukhuset med Emil (nya röntgenbilder - axeln läker som den ska - ingen operation behövs!) åkte vi upp till Hallandsgården, Halmstads version av Skansen. De har flyttat ett gäng byggnader från andra delar av Halland och lagt dem uppe på Galgberget. Man ser nästan hela stan därifrån och det är väldigt fint att gå runt och titta där. Inträdet kostar dessutom gratis.

Det var en trevlig eftermiddag. Skönt att göra någonting annat än att bara gå hemma och drälla. Vi är båda ganska intresserade av sådant också. Att titta på den gamla vattensågen och möllan var riktigt intressant. Vi gick dessutom med på visningen och lyssnade när de pratade om skolbyggnaden och hur skolsystemet fungerade då.


Jag, vid den lilla kryddträdgården och med möllan i bakgrunden.
Fotograf: Emil Persson.

Det finns fler bilder uppladdade på min sida på bilddagboken.se. De ligger under 16:e juli.

Det pendlar upp och ner, det där. Om inget annat oförutsett inträffar är det dock bestämt att jag och Petter åker i alla fall. Vi blir bara två, men vi är så sjukt lajvsugna båda två, så det blir så. Klyddklydd, men så blir det. Hoppas vi.

Har fått besked från Eä. Hon är för sjuk för att åka, så det blir inget Abderon. Fan också.

Eä har en begynnande förkylning. Är hon inte bättre imorgon kommer hon inte att åka och då blir det inget Abderon. Jag tror inte det är meningen att jag ska lajva den här sommaren helt enkelt. Fan.

Jag har ont i foten. Högerfoten är svullen och den känns stukad, men jag har inte en aning om vad jag gjort? Imorgon får den vara bra, för då ska jag köra Emil till sjukhuset (igen). Dumma fot.

Idag ska jag försöka sy klart Petters rock, och så ska jag börja på min rustning. Pratade med Eä igår och det är klart att vi åker till Abderon och spelar tuffalver! Yey! Nu ska jag käka frukost.

Vi börja så sakta skapa våra nya vardagsrutiner. Det blir en liten omställning, när man helt plötligt går från att ha fyra armar i ett hus till att ha tre. Just nu går mycket tid åt att komma på saker att göra. Har ni tips på vad man kan göra med en hand som inte innebär att sitta vid datorn eller framför tv:n tas det tacksamt emot! Vi planerar att ta oss upp till Galgberget någon dag och gå på museet där, och så spelas det en hel del spel, men det blir lite enformigt i längden.

Medan Emils arm sakta börjar läka ägnar jag mig åt att börja planera nästa lajv, vilket blir Abderon. Slutglitigt besked om i fall vi åker eller inte tas ikväll, när Eä kommit hem och jag hunnit prata ordentligt med henne. Som det ser ut nu åker vi utan Emil. Jag lovade Eä att åka med henne om hon verkligen ville åka, eftersom det var jag som började dra i det från början...

Det är dock svårt att börja tagga sig till ett nytt lajv när det förra slutade som det gjorde. Men i vilket fall som, ska vi ill Abderon så måste Petter ha en rock färdigsydd och jag behöver ha en rustning färdig. Det är vad jag ska försöka ägna mig åt idag, med andra ord. Hur som helst vill Petter ha sin rock och jag vill ha en snygg rustning även om nu inte Abderon blir av. Det är ett tidsfördriv :P

Jag kom in på mitt förstahandsval! Det betyder att jag blir U:are till hösten, med allt vad det innebär. Det känns lite overkligt, men samtidigt... någonstans har jag nog egentligen hela tiden vetat att det skulle bli utvecklingsingenjör, ända sedan jag tog beslutet att ta ett sabbatsår från lärarprogrammet. Hur som helst så är jag väldigt glad! Dessutom - Nada, som gått i min klass det här året har också kommit in, så nu ser jag fram emot ytterliggare tre år med henne :)

Lajvet blev kortare än vad vi räknat med. Vi åkte ut i tisdags. I onsdags började lajvet. I torsdags satt vi på akuten på Värnamo sjukhus nästan hela kvällen och i fredags åkte vi hem. Under uttagningen till kamperna på torsdagen föll Emil i ringen och landade på axeln. En Emil plus 20 kilo ringbrynja blev för mycket för axelleden. Han har en spricka i den och är sjukskriven i fyra veckor, trist men sant. Det var inte så mycket att göra åt det, mer än att åka hem.

Eftersom det hände så pass sent på torsdagen bestämde vi att det var bättre att sova en natt till ute på området så att vi (läs: jag) var utvilade nog för att kunna köra bilen hem dagen efter istället. Dessutom ser man bättre att packa när det är ljust.

Vi får se hur det blir med Abderon. Eä vill åka, och jag har sagt att jag kan åka med henne eftersom det var jag som började dra i det. Som sagt - vi får se. Emil kan ju hur som helst inte följa med.

Jag har inte så mycket att skriva om Kir. Det hände liksom inte så mycket. Eller, det är klart att det hände saker, men Kir är ett ganska långt lajv, vilket gör att det inte blir riktigt lika intensivt som kortare lajv. Man har fler dagar på sig att bygga upp intrigerna, men lite kan jag skriva.

Dis (min roll) blev nästan bortgift med smeden (hon tokvägrade), sydde ett par benlindor åt Pajders roll och fick ett kaninskinn som tack för hjälpen, svimmade inne på värdshuset för att någon hällde sömnmedel i stopet, var med på ett blot och offrade till Oden, blev paranoid ute i skogen med Saga, då vi trodde att vi var förföljda av rövare och umgicks en del med kusinerna från Björknäs.

Det finns inte så mycket mer att säga. Jag skulle dock hemskt gärna vilja veta vad som hände med Sköldätten och vad som beslutades om kung Ragnvald. Enlighten me!

Nu är det äntligen dags! Årets första lajv! Det är mer än ett halvår sedan sist, men nu är det äntligen dags! Om ett par timmar (när diksmaskinen är färdig, bilen packad och mina stövlar infettade) bär det av till Hunaland och Berghem! Håll tummarna för att det inte ska regna så mycket!

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-10-02

-------------------------------------------------

Lajv: Skymningens Tidevarv II - Häxmästaren av Yargath
Område: Primus Vicus (Halmstads Medeltidsby)
Arrangörsgrupp: Skymningslajv
Roll: Vemma Sigurdsdotter, spanare i bygardet och rådgivare åt Kapten Brand
Grupp: Bygardet

---------------------------------------

Sådär en vecka efter ett lajv brukar det mesta vara lagom bearbetat för att jag ska orka skriva om det. Enjoy. Det här var för övrigt mitt 20:e lajv. Omdömet står i vanlig ordning längst ner, efter händelse-resumén.

Torsdag:
Lajvet drog igång redan på torsdagen, men jag var inte på området så länge. Off var det för att jag skulle till skolan dagen efter. In var det för att jag blev ivägskickad på ett litet spaningsuppdrag. Mina insatser på torsdagkvällen bestod ungefär i att äta mat, snacka lite skit och sedan gå iväg. Jag körde bilen hem och sov hemma.

Fredag:
Jag mådde dåligt på morgonen, så det blev ingen skola. Det medförde att jag inte kom ut till lajvområdet i tid heller, eftersom jag låg och sov halva eftermiddagen.

Väl ute vid byn blev det dock sminkning och pårustning vid bilen. Stackars Vemma hade ju blivit skjuten på väg tillbaka till byn, så jag hade en pil utstickandes genom bröstet, blåmärken i ansiktet och blod som rann ner från ena ögonbrynet (det är vid sådana tillfällen jag är glad åt att Oskar slängde in mig i soffbordet för många år sedan. Det finns få saker som är så bra som att utnyttja naturliga ärr och bättra på dem lite när man ska sminka skador :P ). Bilder på det hela finns på http://knyttsak.bilddagboken.se .

Sedan var det dags att ta sig inlajv på riktigt. Jag gick runt byn, eftersom jag skulle komma in genom den norr porten, och möter en kvinna och en man ungefär i min ålder komma gåendes med en hund. De tittar väldigt underligt på mig, och det tar ett par sekunder innan jag kopplar varför. Jag ler vänligt och säger: "Ingen fara, det är bara smink", varvid mannen svarar "det är ju bra att veta". Haha, han måste tycka att lajvare är bra konstiga.

I alla fall, Jag gick mot porten, eller snarare släpade mig mot den (jag var ju trots allt skadad). Vaktposten uppe i torner får syn på mig och vrålar "skadad!" varvid det blir full aktivitet innanför den stängda porten. Den öppnas väldigt fort och folk försöker hjälpa mig in. Jag faller ihop precis innanför pallisaden och folk börjar dra i mina armar för att hjälpa mig upp, varvid jag börjar skrika, eftersom det gär väldigt ont (det gör det att få en pil i bröstet), det tog ett tag för folk att förstå det, men tillslut fick jag en arm runt midjan istället. De hjälper mig till klokfruns hus, och då har redan någon omtänksam människa hämtat både henne och byprästen, så jag fick hjälp ganska omgående. De hade väldigt roligt åt att försöka få ut pilen. Den satt hårt. Väl fastsnörad i ringbrynjan. Till sist fick de ta en kniv för att skära loss repet, vilket prästen Malte gjorde med orden "den har gått igenom ringbrynjan, jag måste skära loss den. Jag höll på att kvävas för att inte börja skratta, i synnerhet när jag såg klokfruns min.

De fick ut pilen, efter lite om och men, och sedan hällde de i mig någon ättiksdryck, som skulle hjälpa mot smärtan. (Det smakade för jävligt, och jag skämtade om det dagen efter att den drycken skulle nog bota allt, av rena förskräckelsen). Sedan lade de mig till rätta i den mjuka, sköna sängen och gav mig order om att vila och sova, vilket jag gjorde, bokstavligt talat. Jag hade fortfarande huvudvärk, så jag passade på att sova en stund, vilket blev betydligt längre än vad jag trodde, för när jag vaknade var det nästan mörkt ute.

När jag vaknat fick jag stränga förhållningsorder av klokfruns lärling, Hedda. Jag fick stridsförbud och rustningsförbud och allt möjligt. Sedan kom Brand (Emil), kaptenen för bygardet, in och tittade till mig och meddelade att det snart var mat. Han hjälpte mig att bära tillbaka ringbrynja och vapen till vårt hus och sedan gick vi och åt.

När jag hade varit ute på spaningsuppdrag fick jag tag på en amulett också. Den låg på marken och jag snubblade över den (därav blåmärken, det hade inte alls med pilskadan att göra, vilket alla trodde. hade ni frågat rakt ut att ni fått reda på det, men sådant var ju för pinsamt att erkänna på egen hand ;) ). Den påstods ge beskydd, så Brand fick den ett tag, sedan gav han den till klokfrun samma kväll, vilket Vemma var en anings sur för. Senare på kvällen (eller om det var morgonen efter, jag minns inte riktigt) berättade Brand anledningen, och det var en bra sådan, så Vemma blev mindre sur.

Mitt i natten, efter att jag och Brand gått och lagt oss, blev vi väckta av att det bankar på dörren. Det är löjtnanten för gardet, lille Otto, som tycker att kaptenen ska komma upp, eftersom folk håller på att försvinna och dö i byn. Brand masar sig upp och går ut. Jag somnar om.

Någon timme senare är det dags igen. Brand har gått och lagt sig och Otto bankar på dörren och ropar att det finns två skugghundar i byn. Brand blir förbannad. Han hade fått svärdshanden skadad och egentligen fått stridsförbud han också, vilket han påpekat för löjtnanten (som uppenbarligen inte lyssnat). Brand skriker ut genom dörren precis vad han tycker och tänker, och sedan blir det lugn och ro resten av natten.

Lördag:
Jag vaknade ganska tidigt, i vanlig ordning, och eftersom det var just ute kunde jag inte somna om, i vanlig ordning. Problemet var bara att ingen annan var vaken. Inte ens värdshuspersonalen. Och jag var hungrig. Jag låg kvar i sängen tills Brand vaknade och sedan låg vi och snackade skit, både in och off, i nästan två timmar. Sedan bestämde vi oss för att gå upp.

Frukost fick vi ungefär vid halv tolv (alldeles för sent!) och sedan kunde vi sätta igång och lajva på allvar. Vi började med att piska ryggen på en av gardisterna - disciplinstraff. Och sedan lullade vi runt och pejlade in läget. Jag minns faktiskt inte så mycket av lördagsförmiddagen, för eftermiddagen och kvällen blev så otroligt intensiv, så det tog överhanden från allt annat, på något sätt.

Jag minns dock att en ung kille. Gärard, blivit besatt, troligen av Mannen i Silvermasken, och jag fick skära lite i honom, på inkvisitorns order, eftersom han inte pratade när han blev tillsagd. Det gick inget bra, så han överlämnades till utbygdsjägarna. Det hölls ett rådsmöte inne i värdshuset och jag blev satt på att vakta dörren tillsammans med två andra spolingar från gardet. Den ena blev omposterad till vakt uppe i tornet, och den andra försvann spårlöst, så det var bara jag. Skittråkigt. Rätt var det var kom häxan från Norrskog och var arg och ville in. Jag hoppade snabbt åt sidan och öppnade dörren in till värdshuset, trots att hon egentligen inte fick gå in. Det kändes säkrast så, för hon såg rusktigt arg ut. Hon skrek på inkvisitorn att han lovat att inte vara så blodtörstig, och att Gärard trots det hade krossade fingrar. Jag sade halvhögt utanför "det var konstigt, för jag bara skar i dem", men ingen reagerade.

Några timmar senare anföll några Yargath-anhängare byn, och vi slog ihjäl dem lite grann.

Brand fick också reda på att Otto och John, från bygardet, försökte få honom avsatt, så vi plottade tillbaka genom att prata med de som hade makten i byn - lagmännen, borgmästarinnan, prästen och klokfrun. Tillslut visade det sig att det varit off-skäl till att de börjat plotta. Vi tog dem utanför byn, tillsammans med klokfrun och Bobo (?) och pratade om det off.

Det hände väldigt lite under lördagsförmiddagen egentligen, och sådär runt tre-tiden var jag så uttråkad att jag funderade på att slå ner en random person på pin kiv, bara för att få något att hända. När jag nått den nivån brukar jag ta vad som helst som händer och spela på det. Lägligt nog råkade jag höra klokfrun mässa lite, och se in i framtiden. Ett mindre sällskap med silvermaskens anhäng var troligen på väg. Jag gick raka vägen och sade det till Brand och sedan pratade jag och Emil off med Bobo om möjligheterna till ännu ett spaningsuppdrag.

Nu är det ju så att Halmstad medeltidsby medför ett väldigt begränsat lajvområde. Det går inte att bara "gå ut och spana" på folk utanför byn. Därför används något som kallas för dynamiskt spelledande (som jag egentligen tillämpar på mer eller mindre alla lajv, så fort jag blir uttråkad. Abderon 2007 är ett bra exempel på det :P). Bobo (som var huvudarrangör) tyckte att det var en väldigt bra idé, och det ledde till det mest extrema jag har varit med om i lajvväg någonsin. Känslorna efteråt...de går inte att beskriva, de måste helt enkelt upplevas. Så är lajv när det är som bäst!

För att ni läsare som inte var på lajvet ska få bättre förståelse för följande händelser vill jag först ge en kort bakgrundsinformation: Det fanns åtta amuletter. Dessa skulle genom en ritual där den utvalde (en av en profetia utvald pojke från byn) kunna användas till att försvara byn. Klokfrun ville ha dem för att hjälpa den utvalde att beskydda byn. Mannen i Silvermasken ville ha dem av för så gott som alla utom han okända anledningar. Säkerligen inget bra dock. När Silvermasken fick reda på att byn inte vill ge honom amuletterna, trots att han "bevisat" att han stod byn sida genom att dräpa skuggvarelser, blev han väldigt, väldigt arg...

I vilket fall som. Vemma blev utskickad på ännu ett spaningsuppdrag. Hon stötte på mannen med silvermasken. (off stod jag och snackade skit med Bobo utanför byn :P) Han började fråga ut henne om amuletterna, och om byn och hon svarade så gott hon kunde. Hon visste ju att han inte var att lita på, men hon ville komma tillbaka i ett helt stycke, så hon låtsades spela med. Silvermasken förhäxade henne, så hon tappde minnet en stund. Nästa sak hon minns är att hon är tillbaka i byn.

Tillbaka i byn gick jag direkt till Brand och sade ungefär såhär:
 "Jo, jag stötte på Silvermasken, på vägen. Han såg mig innan jag hann undan, så jag pratade lite med honom. När han fick reda på att jag kom från Fjermshem ville han ha min hjälp att ta amuletterna från byn. Jag ville ju inte komma tillbaka i samma skick som förra gången, så jag låtsades samarbeta med honom och sade att jag skulle försöka göra honom till lags. Sedan mumlade han något och i nästa stund står jag vid porten igen....i alla fall, de är ungefär ett dussin och de är troligen här ikväll. Och jag tycker att vi ska prygla den utvalde"
Varvid Brand tar mig i kragen och ser väldigt arg ut och sade "vad sa du?!"
jag svarar "vadå?"
"Om den utvalde?"
"Ja, jag tycker att han ska pryglas"
"Varför då?"
"Äh, för att han är dum, han vill ha amuletterna".

Brand såg väldigt konfunderad ut, men sedan bestämde han sig för att släppa mig, trots allt. Just då gick Vendela Grimbalda förbi, och eftersom jag fått off-order om att gruffa lite med henne gjorde jag det. Jag sade åt henne att hon skulle sluta följa Yargath och sluta sig till Silvermasken istället. Och tryckte upp henne mot podiumet på bytorget. DÅ blev det fart på folk. Det tog kanske fem sekunder innan jag hade folk över mig som började dra mig därifrån. De började spekulera i att jag var besatt, och byprästen kom fram med sitt kors och frågade "underkastar du dig den sanna guden?". Eftersom Vemma inte ljuger och eftersom hon tillhörde den gamla tron kunde det bara finnas ett svar på den frågan, och det kunde bara lett till en sak. För enkelhetens skull svimmade jag.

Jag blev bortburen till en bänk och fastlåst med handbojor (första gången på ett lajv, tjoho!) och sedan väckte utbygdsjägarna mig och börjde förhöra mig. Jag svamlade en hel del och spelade på att jag tappat minnet. När jag sedan flyttade händerna lite grann upptäckte jag att handbojorna var för stora för mig. Jag tog mig loss ganska enkelt, och innan de han reagera reste jag mig upp för att gå. Jag blev ganska snabbt nertryck igen, började bråka och blev knockad för första gången.

När jag vaknade till liv igen sedan blev jag inslängd i kyrkan. Det var ett av de få husen i byn som gick att regla utifrån och som folk inte hade något direkt behov att gå in i (i den bemärkelse att ingen bodde där). Handbojorna passade ju inte, så något fick de ta sig till. Utbygdsjägarna stod utanför och vaktade, och min första tanke var shit! Inte inlåst! Jag brottades med tanken på att missa ett bra spel och att faktiskt be om att få bli utsläppt. Efter någon minut öppnade Hamaar (tror han heter Daniel off) och frågade lite fint om jag hade klaustrofobi. Jag svarade att jo, men om någon var där ute skulle det inte vara några problem. Det var hela tiden någon utanför som pratade, så jag kunde både se och höra dem, så det gick förvånansvärt bra. När jag suttit där en stund och bråkat (kastat mig mot dörren, skrikit "Yargath-anhängare" åt de som stod utanför o.s.v.) kom Hamaar in och satte sig hos mig. Det ledde till spel som var snäppet bättre än prästscenen sista kvällen på Makt i Sikte (och det är något av det mest känslomässiga jag varit med om inlajv!). Jag pendalde mellan att spela på "släpp ut mig, jag ska hämta amuletterna och slå ihjäl den utvalde" och "hjälp mig, han viskar saker i mitt huvud, jag vill inte lyssna!". Jag försökte utveckla det här mer, men det går helt enkelt inte att uttrycka den scenen tillräckligt väl i ord. Jag fick ett stort tack av Daniel efteråt för det, och det var ömsesidigt.

Utbygdsjägarna var tvungna att gå efter ett tag, och då satte de in mig på bevakning av Saga, värdshuspigan (Emma) i värdshuset istället. Jag fortsatte bråka, och tillslut hämtade någon Hedda, som kom med en drog. Jag påstod det var gift, och det behövdes tre personer som höll fast mig för att de skulle lyckas tvinga den i mig, haha. Jag blev knockad typ tre gånger till innan de faktiskt lyckades ^^.

Efter det höll jag mig ganska lugn, vilket var skönt eftersom det var lite intensivt där inne i kyrkan. Jag satt t.o.m och halvsov en del av tiden. Lite bråkade jag fortfarande, men inte tillnärmelsevis så mycket som innan.

Det gick några timmar. Tillslut började byn med sin ritual. Kvar i värdshuset fanns prästen, en ung tjej (lajvets yngsta deltagare) och den yngsta gardisten (som var för dålig för att vakta - han satt längst ut på bordskanten), vilken saga (eller Grimm kanske?) hade satt på att vakta mig. När sedan Silvermasken kom försvann drogernas effekt och jag hade inga som helst problem att ta mig förbi min "vakt" och ut ur värdshuset, genom folkmassan och fram till Silvermasken. Det gick mycket fortare än vad jag trott, så jag blev en aning paff.

Silvermasken kallade på mig, jag gick fram till honom och satte mig på knä. Han väser fram: "Dig känner jag, Veeeemma, mitt baaaarn, amuletterna, ta dem, ta dem till mig!" (Ruskigt bra spel Bobo, med betoning på ruskigt!) Jag reste mig upp gick mot sköldmuren som stod runt ritualen, vände mig om, gick tillbaka mot Silvermasken och höll på så en liten stund. Tillslut skrek jag till Silvermasken. "Nej! Jag vill inte!" Han kallade mig odugling, slängde omkull mig på marken och kastade en förbannelse över mig. Jag skrek. Högt. Och sedan blev jag liggande.

Kort därefter var stiden över. En kvinna från byn hittade mig och tog in mig till värdshuset. Jag kunde knappt gå, så jag föll omkull över tröskeln. Jag blev upplyft på en bänk och var döende. Brand kom dit, och klokfrun, och jag fick mer äcklig ättiksdryck och bandage, men det hjälpte inte. Mellan ryckningarna lyckades jag tillslut få fram ett "förlåt för att jag svek dig" varvid han svarade "du har inte svikit någon, du utkämpade din egen strid, och du vann!". Det blev för mycket känslor. Tårarna började rinna och jag fick höra "låt bli att dö" från Brand.

Han lyckades påkalla runhäxans uppmärksamhet, så jag blev helad, efter en halvtimme eller så. Sedan jag jag til sängs ganska snart efter det. Jag var väldigt trött, både fysiskt och mentalt. Det är känslomässigt utmattande att först spela besatt och sedan spela döende.

Söndag:
Jag vaknade runt åtta och kunde inte somna om. Det regnade ute, så det var inte frestande att gå upp heller. Brand vaknade också ganska snart efter mig, och eftersom det regnade och vi hade tråkigt så låg vi och sjöng. I nästan 2½ timme. Väldigt underhållande. Sedan blev vi för hungriga för att ligga kvar, så vi bestämde oss för att gå upp till värdshuset och se om det var frukost på gång, i annat fall sparka upp värdshuspersonalen. Det var frukost på gång, så vi satte oss därinne och väntade. Vi hamnade vid samma bord som runhäxan, som visade oss bilder som Tom Grimbaldi ritat och som ingen förstod vad det skulle föreställa. Vi började plotta lite, men hann inte så mycket, eftersom lajvet blåstes av ganska snart efter det. En aning tidigt kanske, men det var väldigt dåligt väder. Därför tog jag inte några efterlajvsbilder den här gången. Synd, på sätt och vis, men varken jag eller kameran tycker om regn.

-------------------------

BETYG:
Intiger: 3. De gick att spela på, men de kunde varit bättre baserade på bakgrunden (att Vemma skulle be en bypräst om hjälp är inte särskilt troligt...). Jag är dock glad att jag fick intriger, vilket jag inte trodde att jag skulle få.
Gruppen: 2. Allvarligt, det var ingen sammanhållning alls och ingen hade egentligen någon riktig koll på vilka som faktiskt var med i bygardet. Dessutom var Otto inte bra som löjtnant. Han var alldeles, alldeles för ung off för att klara av en sådan roll, tyvärr. Kom igen om några år.
Lägret: 4. Nu bodde vi ju i hus, men det var kanon! Det regnade inte in (förutom nere vid marken vid ena väggen, där det rann in vatten utifrån eftersom det regnade så mycket) och det var faktiskt väldigt bra och bekvämt, även om sängarna kunde varit lite längre.
Lajvområdet: 3. Helt okej. En del störande ljud (som musik från närbelägna hus och skott från militärskjutfältet), men sådant får man ta om man lajvar nästan mitt inne i en stad. Byn är kanon och att ha mindre än 15 minuter till ett lajv hemifrån är guld värt!
Värdshuset: 2. Värdhuset som byggnad var väldigt bra, men värdshuslajvandet var oexisterande. Jag tror att en bardisk inomhus hade gjort susen. Det hade varit lättare att få tag i personal då, tror jag. Vämreaggregatet var ett bra påhitt. Jag tycker dessutom att om det finns ett värdshus, där lajvmaten ingår i lajvavgiften, då ska det gå att få frukost från åtminstone klockan nio på morgonen. Så enkelt är det. Öka personalstyrkan om det behövs. Eller ta Lotta Hilding som värdshusvärdinna - då blir det ordning på torpet! Sen det här med disken - jag har inget emot att diska mina egna saker, men då tycker jag man borde se till att det finns: a) varmvatten b) en diskborste c) diskmedel och d) ett diskställ.
Mat: 2. Maten var god, men det var alldeles, alldeles för lite. Lajvare rör sig, vilket gör att de äter mer än de skulle gjort annars. Öka portionerna till nästa lajv - det är bättre att det blir över än att folk får gå och vara hungriga, vilket jag vet att folk faktiskt var det här lajvet (jag är inräknad i dem). Och som sagt - servera frukost från klockan nio!
Arrangörerna: 5. Jag har haft väldigt bra kontakt med arr både innan, under och efter lajvet. Ni har gjort ett fantastiskt jobb med den speltekniska biten. Ordna upp det här med diskning, värdshus och mat så kommer de här lajven att bli riktigt, riktigt bra!
Spelande: 3. Mycket nybörjare gjorde att spelet ine fick riktigt fart, och att det över lag var ganska låg kvalitet på spelandet, när man spelade med/mot dem. Spelet mot utbygdsjägarna och ni andra mer erfarna lajvare sista kvällen var dock det bästa jag varit med om! En femma i betyg till er (i synnerhet Hamaar, Saga, Brand och Silvermasken!) och en trea för lajvet i stort.

TOTALT BETYG: 24 av 40

Sammanfattning:
Det var mycket nybörjare på lajvet, vilket märktes i många avseenden. Emellanåt hände det för lite, men med lite arrangörsprat utanför byn löste det sig. Att spela på att ha blivit förhäxad av Silvermasken var otroligt roligt och tack alla ni som bidrog till det spelet: Hamaar, Saga, Silvermasken själv, Brand, Ulv och ni andra som gjorde den upplevelsen till något av det bästa jag upplevt på ett lajv. De minnena kommer jag att leva på länge! Sista kvällen var fantastisk, (all cred till er som gjorde den till vad den blev, ännu en gång), men bristen på mat, diskmöjligheter och den övervägande delen nybörjare drar ner betyget en aning. (Tro nu inte att jag har något emot nybörjarlajvare, men när det blir många på samma ställe tar lajvet inte riktigt den fart jag tycker att det ska ha för att verkligen passa mig).

TOTAT BETYG:

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-10-02

-----------------------------------------------

Titel: The Gamers: The Dorkness Rising
Regissör: Matt Vancil
Manusförfattare: Matt Vancil
Bolag: Anthem Pictures (med Epic Level Entertainment och Dead Gentlemen)
Inspelningsår: 2007/2008
Betyg: 3 av 5

Handling:
Uppföljaren till The Gamers, en hysteriskt rolig rollspelsparodifilm som florerat runt på internet ett bra tag. I The Dorkness Rising är det Kevin (han som spelade alven i förra filmen) som är spelledare för en grupp rollspelare med dåligt rykte. Deras karaktärer har en tendens att dö. Gruppen belsutar sig därför för att ta med en ny spelare, en tjej vid namn Joanne. Givetvis blir det förväxlingar och dåliga raggningsrepliker, men Joanne och hennes karaktär Daphne visar ganska snart var skåpet ska stå.

Omdöme:
Jag tror att man bör vara en sann rollspelsnörd (mer eller mindre) för att uppskatta någon av Gamers-filmerna. Med det sagt tycker jag att den här filmen spinner vidare på roliga rollspelsklichéer som power gaming och "tjejer kan inte rollspela ordentligt", och givetvis omkullkastar dem.

Den här filmen är betydligt mer påkostad än den första Gamers-filmen, och betydligt längre. Dock är den inte lika rolig. Jag blev lite besviken, men det kan ha varit på grund av mina höga förväntingar. Visst var filmen kul, men inte så vansinnigt rolig som jag föreställt mig. Och en timme och 45 minuter känns lite väl långt för en film av det här slaget.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-10-02

-----------------------------------------------------

Titel: Halmstadspexet 2008: Hastings TIO66
Regissör: Daniel Ericsson m.fl.
Manusförfattare: Svante Eldholm m.fl.
Koreograf: Kommer senare
Scen: Halmstad Teater
Betyg: 2 av 5 (det är de goda sånginsatserna som gör att det inte blir ännu lägre).

Handling:
Pochahontas har åkt över havet för att leta efter en spira som kan föra turen tillbaka till hennes far. Samtidigt planerar Badwin att, tillsammans med Jeanne d'Arc, mörda sin egen bror Harald, som är kung över England. Till Hastings har också Matilda av Flandern dykt upp för att försöka gifta sig med Haralds son. Wilhelm Erövararen är givetvis också där och skryter om sitt kungadöme.

Omdöme:
Vanligtivs brukar jag gilla Halmstadspexet, men i år var det faktiskt ganska dåligt. Sångarinsatserna var väldigt bra, det ska jag villigt erkänna, men tyvärr så var det också några av de få sakerna som var bra. Kostymerna var bristfälligt gjorda och många av dem var omsydda från tidigare spex (allting ska man behöva göra själv ;) ). Manuset var väldigt klent på vissa ställen och jag är fortfarande inte säker på om det var Jeanne d'Arc eller Pocahontas som var anakronist. Så vitt jag vet levde ingen av dem på 1000-talet...

Sångarna var som sakt riktigt bra, men sångerna var ganska tråkiga. För det första tycker jag det är väldigt tråkigt att återanvända sånger från tidigare spex, i synnerhet från FÖRRA årets spex, och det var alldeles för få upptempo-låtar. Överlag var det dessutom för mycket sång. Det kändes som om de långsamma balladerna avlöste varandra, vilket gjorde att man lätt tappade tråden i vad som faktiskt hände.

Sammanfattning: om ni missat ett spex, och det var detta årets spex, så var det inte mycket ni missade. Till er nya studenter som vill se ett bra spex: försök få tag på Gustav III eller På spaning i stan på DVD istället. De är MYCKET bättre!

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprunligen publicerat 2008-05-04

----------------------------------------

Titel: Guldkompassen
Engelsk titel: The Golden Compass
Regissör: Chris Weitz
Manusförfattare: Chris Weitz
Bolag: New Line Cinema
Inspelningsår: 2007
Betyg: 2 av 5

Handling:
Lyras bästa vän blir kidnappad och hon bestämmer sig för att rädda honom. Av rektorn på skolan får hon en guldkompass för att ha med som hjälp på vägen. Samtidigt tvingas hon inse att hennes farbror är i fara, då han tagit reda på fakta om Stoft som Magisteriet inte vill att han ska känna till...

Omdöme:
Filmen är väldigt luddig och väldigt osammanhängande. Det känns som att handligen stressas igenom för fort. Ingenting förklaras och jag har flera gånger under filmens gång frågat "va?" då jag inte fått ihop händelsekedjan riktigt. Delar av historien är dock ganska intressant, men jag skulle absolut föredra att läsa boken för att få reda på mer än att se filmen en gång till. Skådespelarna är på det stora hela ganska bra (Dakota som spelar Lyra faller ibland, men det blir lätt så med unga aktörer, i synnerhet i deras första film). Jag är dock glad att jag inte lade ut pengar på att se den bio, för det är den absolut inte värd.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-05-04

---------------------------------------------------

Titel: Ofärd
Författare: Dick Harrisson
Uppläsare: Dick Harrisson
Förlag: HörOpp!
År: 2007
Betyg: 3 av 5

Handling:
Ulvbjörn från Götarnas land får möjlighet att delta i en resa till Frisernas land, och han ser det som stor möjlighet och ett stort äventyr att få följa i Hugleiks spår - en man som reste söderut och återvände med massvis med skatter. Dock råkar expeditionen ut för ett överfall och Ulvbjörn hamnar i Frankland, såld som slav. Där lyckas han sedan bli indragen i maktspelet mellan stormän...

Omdöme:
Tempot är en aning segt ibland, i synnerhet i början, men det finns också en hel del cliffhangers, vilket bidrar till en stundom hög spänning. Det är alltid kul att höra en författare läsa sin egen bok, och Harrissons röst är lätt att höra på. I slutet kommer Harrissons egna kommentarer till händelserna, och det är intressant att höra vad som är fakta och vad som är fiktion. På det stora hela en bra bok.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-01-09

-----------------------------------

Titel: Svinvinternatt
Författare: Terry Pratchett
Orginalets titel: Hogfather
Översättare: Mats Blomqvist
År: (1996) 2007
Betyg: 4 av 5

Handling och komposition:
Susan måste rädda Grisefar från revisorerna för att det ska bli morgon igen. Under tiden tar hennes morfar, Döden, på sig rollen som Grisfear, för att få folk att tro igen. Den överblivna tron ställer annars till med både det ena och det andra, något som trollkarlarna på Osynliga universitet får erfara.

Boken saknar kapitelindelning, vilket är en liten nackdel då det är svårt att hitta ett bra ställa att avbryta läsningen.

Omdöme:
Återigen en hysteriskt rolig bok om Skivvärlden. Jag saknar kapitelindelning och översättningen är inbland lite dålig, men bortsett från det är boken mycket läsvärd,

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-01-09

------------------------------------------

Titel: Berättelser från Ekskogen: Sonja Skogsmus paraply
Författare & illustratör: Rene Cloke
Orginalets titel: Tales of Oaktree Wood: Mandy's umbrella
Översättare: Margaret Tellenbach
Utgiven: 1991
Betyg: 4 av 5

Handling och komposition:
Sonja Skogsmus är bjuden på middag. Det är dåligt väder, så hon tar med sitt paraply. Det blåser bort och hon tvingas ta en stor svamp istället. Svampen ställer hon utanför affären, och när hon komemr ut och ska ta den med sig är den borta. Hon upptäcker sedan att hon ätit svampen till middag. Omdöme: En gullig historia med helt underbara bilder! Språket är enkelt och fungerar bra.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-12-18

------------------------------------------

Titel: Harry Potter och den flammande bägaren
Engelsk titel: Harry Potter and the Goblet of Fire
Regi: Mike Newell
Utgivningsår: 2005
Betyg: 3 av 5

Handling:
Harry Potter blir uttagen till Turneringen i Magisk Trekamp (The Tri-Wizard Tornament) utan att ha lagt sitt namn i bägaren. Filmen handlar dels om turneringen och dels om vem som egentligen lagt Harrys namn i bägaren.

Omdöme:
De sakerna jag tyckte var bra i boken och som jag fann glädje med i boken - VM i Quidditch, Sprängsjärtsskrabborna och Husalfernas Befrielsefront - är inte med. VM i Quidditch är med, men det nämns ingenting om matchen, utan bara före och efter. Det tycker jag är synd. Turneringen blir för uppblåst, i synnerhet scenen med draken, och tar för mycket plats i förhållande till allt annat de kunde ha med, vilket gör att filmen känns lite platt. Skådespelarna är dock fantastiska, precis so i de tidigare filmerna. Det är manuset som drar ner betyget en del, och däför blir det en 3:a.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-12-18

-------------------------------------------------

Titel: Harry Potter och dödsrelikerna
Författare: J.K. Rowling
Orginalets titel: Harry Potter and the Deathly Hallows
Översättare: Lena Fries-Gedin
Utgivningsår: 2007
Betyg: 3 av 5

Handling:
I den sista boken om Harry Potter har han, Ron och Hermione lämnat Hogwarts för att leta upp och förstöra de kvarvarande horrokruxen. De snubblar då även över dödsrelikerna och försöker lista ut om de är myt eller verklighet. Samtidigt tar Voldemort över ministeriet och de tvingas att gömma sig, eftersom varenda ministerie-arbetare och dödsätare letar efter dem. Boken är mycket mörkare än de tidigare (det första dödsfallet inträffar redan på sidan 50-nånting) och givetvis avslutas serien med Det Stora Slaget, typiskt för alla fantasyserier. Och givetvis utspelar sig detta slag på Hogwarts (vad trodde ni annars? :P).

Omdöme:
Rowling knyter ihop serien på ett snyggt sätt. Vissa bipersoner får oväntat en betydande roll, alla lösa trådar knyts samman och epilogen visar att det är End of Story, vilket är bra. Det är en styrka att kunna avsluta en serie. Givetvis finns det vissa kritiker som påstår att man ur de två sista meningarna kan uttyda en viss fortsättning. Och visst - om man verkligen vill så kan man, men jag tvivlar på att det verkligen är tanken. Boken är slut och jag har svårt att se en fortsättning. Inte med samma personer i alla fall. Den största kritiken av den här boken ligger i vanlig ordning i översättningen ("en horrokrux" och "en freak" är INTE ett korrekt sätt att böja på. Och varför använda ordet "freak" när det i första boken gick utmärkt med att använda det SVENSKA ordet "missfoster"?) Betyger blir därför inte mer än en trea. Läs boken på orginalspråk istället.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-12-18

--------------------------------------------

Titel: Stardust
Regi: Matthew Vaughn
Utgivningsår: 2007
Betyg: 3 av 5

Handling:
Tristan bor i byn Wall. Han är kär i Victoria. Han bjuder henne på en picknick då de får se en stjärna falla. Victoria ber Tristan att hämta stjärnan åt henne och om han lyckas komma tillbaka med den innan henne födelsedag ska hon gifta sig med honom. Tristan ger sig av över muren och tar sig in i älvalandet, där han inte bara hittar stjärnan utan också får reda på vem som är hans riktiga mamma.

Omdöme:
Filmen är helt okej. Den är inte helt trogen boken, bland annat finns inte den stora stridsscenen i häxornas hus med och piratkaptenen är inte riktigt samma figur, men filmen fungerar och är ovanligt trogen sin litterära förlaga. Detta är kanske inte så konstigt, eftersom boken är cirka 200-300 sidor kortare än både HP-böckerna och SoR, vilket gör det lättare att hålla storyn. Filmen är snyggt gjord och skådespelarna är bra. Dock tycker jag det är lite tråkigt att de ändrat slutet (det är bättre i boken, inte riktigt lika dramatiskt) och att Stjärnan kan gå på ett brutet ben... .

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprunligen publicerat 2007-11-29

-----------------------------------------

Titel: Fältguide till oknytt
Författare: Richard Svensson
Illustationer: Richard Svensson
Utgiven: Books-on-Demand, 2006
Betyg: 4 av 5

Handling
Boken beskriver olika formet av oknytt som finns i olika delar av världen, från Abatwa (ett småfolk i Sydafrika) till våra svenska älvor.

Komposition
Boken beskriver oknytten i alfabetisk ordning och på så gott som varje sida finns en illustation i gråskala. Boken är väldigt intressant ocm man är intresserad av folktro och "skogsväsen" av olika slag. Dock finns det några småfel och jag saknar några varelser.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-11-29

------------------------------

Författare: Candace Savage
Förlag: The British Museum Press, 2001
Betyg: 3

Handling
Boken berättar om utvecklingen om häxkulturen med tyngdpunkt på häxprocesserna. Den är väldigt intressant och färgbilderna är snygga, dock håller jag inte med om allting hon skriver om wicca.

Komposition
Som sagt har boken snygga färgbilder, och inläggen i den är snygga, men tyvärr bryter inläggen av texten ibland, vilket gör boken en aning svårläst. Dock är den intressant och jag rekomenderar den till alla med intresse för häxor och häxprocesserna.

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-11-29

------------------------------------------------

Det är över en månad sedan lajvet var, men jag har glömt att lägga upp det här :P

TISDAG
Vi åkte från Mälarhusen via Simrishamn, där vi plockade upp Ida, och sedan fortsatte vi mot Pukavik där Barbro bjöd på middag. Vuldis visade upp sina konster och sedan bar det iväg till Karlskrona. Vi kom fram en aning senare än vad vi räknat med och förkylningen gjorde att jag var jättetrött och mådde illa och hade huvudvärk. jag kände inte alls för att lajva, men jag lovade att jag skulle ge det en natt och om det inte kändes bättre dagen efter skulle jag åka hem. Vi stack till Max och åt och jag orkade inte äta så mycket. Jag gick och lade mig ganska tidigt och var lite smågrinig för att det inte eldades i tältet. jag frågade mig flera gånger varför vi åkte ut så tidigt.

ONSDAG
Jag frös en del under natten, men mådde trots det bättre när jag vaknade och bestämde mig för att stanna kvar i alla fall (vilket jag inte ångrar). Resten av gruppen kom ut till området och vi byggde läger, checkade in, pratade intriger med berörda personer och sånt där fix.

Jag fick en massa mantlat och filtar av David och Emil, som de inte behövde, och sov ganska skönt den natten. David gav mig ett "godnatt klädhög" när vi gick och lade oss, vilket stämde ganska bra med tanke på dem mängden filtar och mantlar jag hade över och under mig :P

TORSDAG
Lajvstart. Tyvärr kom bara en av mörkervänsintrigerna igång, och det var lappen som jag lämnade till kapten Torbjörn (Johan). Det ledde till en del intressant spel. En soldatgrupp, där jag ingick, ägnade några timmar åt att leta igenom byn och de andra adelslägren efter kvinnan som skulle ha lämnat lappen. Vi hittade henne inte (vilket dels berodde på att tjejen inte kom på lajvet och dels på att Korpa inte ville dra fram den vi hittade som var lik henne :P) Istället hittade vi tre svartblod som var ute och smög runt i skogen. Vi övermannade dem och tog dem tillbaka till vårt läger, där de blev förhörda. Sedan ville rasbiologen undersöka dem. Knyttet (Carro) hade en massa bjällror i mössan och vände hela tiden på huvudet för att se vad biologen gjorde. Han hade ett helvete att mäta hennes huvudmått.

På kvällen tog Björnklo (Teike) mig, Jim (Jimmy), Vidar (Dennis) och Ranvi (Anna, och jag är inte helt säker på om det var hon eller Maria R som var med) och drog iväg med oss för att leta upp en viss Sergant Börjesson (fast egentligen var han löjtnant, fick vi höra senare), som skulle avrättas för förräderi. Han var lite sen, så vi stod i mörkret mellan Oxenfälts och Silverpils läger och iffade lite. Sedan tröttnade vi på det och gick tillbaka till byn. Efter att ha suttit utanför värdshuset en stund kom några män gående. Vi stannade dem och det visade sig att det var herr Börjesson! Björnklo agerade direkt och drog in mannen i värdshuset, tvingade ner honom på knä, höll ett litet tal och sedan fick jag skära halsen av honom.

FREDAG
Dagen började med att diplomat Erasmus (Bajde) fick ett tråkigt besked om att en by (som jag inte minns namnet på) hade fallit och det blev aktivitet i lägret. Eftersom diplomaten sov i samma tält som jag var jag uppe ganska tidigt. Lärka (Malin) och jag tänkte gå och äta frukost, men medan jag var ute i skogen och kissade hade en drös folk till kommit upp, och de bestämde enhälligt att jag skulle stanna i lägret och vakta diplomaten. Jag blev naturligtvis jättesur, eftersom jag var hungrig och mitt morgonhumör är, som bekant, inte det bästa. Jag och Bajde satt och surade ikapp. Erasmus var sur, eftersom de andra adelsmännen inte dök upp, trots att han hade skickat bud efter dem. Han sade att nästa person som sade "God morgon" skulle ha ge en örfil. Fem minuter senare kom Jim. Erasmus hälsade "morgon" och Jim svarade "god morgon", Jag kommenterade flinande vad Erasmus sagt och han sade att han egentligen på ren princip skulle ge Jim en örfil, men han orkade inte just då.

Jag blev sedan ivägskickad för att ta reda på vart de andra adelsfolken höll hus och hälsa dem om att de inte dök upp inom ett kvarts glas skulle Erasmus få dem åtalde för högförräderi. Jag mötte Silverpils män på vägen, men de var på väg till värdshuset för att äta frukost och var aningen respektlösa mot mig (jag gick trots allt klädd i kunglig tabard). jag fortsatte till Oxenfälts läger och fick hota Grevinnan lite. Det var ganska skoj. Sedan gick jag tillbaka, och då visade det sig att Oxenfält HADE skickat några män. Men det glömde grevinnan berätta för mig ^^

Vi delade in oss i oika grupper för att reka området. Jag hamnde i samma grupp som de två rådgiverskorna (Rebecka och Frida), Björnklo, Vidar och Jim. Vi snokade runt i lite olika läger och slutade på bryggan nere vid sjön, där vi satt och göttade oss i solen en stund innan vi gick tillbaka till lägret.

Erasmus blev förgiftad och Bajde kom tillbaka som Sergant Peter. Jag var rädd att de skulle misstänka Korpa för dådet, då hon varit ensam med Erasmus i lägret på morgonen, men det var ingen som tänkte den tanken, på gott och ont.

Under dagen fick jag sedan äntligen tag på min pradjim (Meck) och fick vidare uppgifter. Dock ledde dem, plus ett litet missförstånd, till att kapten Torbjörn tyckte att jag misskötte mig och satte mig under bevakning. Dessutom blev jag förhörd av Björnklo och Skade (Emil). Men eftersom Korpa bara var urkandentz kunde hon svära trohetseden till Ujin, så det var inga problem. Dock missförstod den kära nunnan (Maria G) det hela och skvallrade för pradjim, som gav order om att döda mig. Hon lurade ut mig i skogen och skar halsen av mig ganska sent på kvällen. Tack och hej för Korpas del.

Några folk från byn hittade mig och jag blev ivägburen till vårt läger och in i fältskärstältet. Där inne fick jag mat och Maria och Malin höll mig sällskap i olika omgångar. Sedan lämnade de mig ensam en stund och då blev jag ledsen av någon anledning. jag lyckades vifta till mig en av soldaterna lite diskret, så att han kunde hämta Emil. Emil tröstade mig lite och sedan smög jag iväg till arr för att få en ny roll. Lite besviken över att dö på ett så otufft sätt gnällde jag för Emil och arr, och fick tillåtelse att spela en roll för att komma in och dö en gång till. Samtidigt skulle jag lämna ett bud till kaptenen att Härje by hade fallit.

Sagt och gjort, jag fick låna en kjortel av Dianne (eftersom min andra extratunika inte passade utanpå alla yllekläderna, då den är sydd för sommarlajv) och sedan smög jag in i rustningstältet och bytte om och väntade på att de andra skulle gå upp till värdshuset. När de gått smög jag runt lägret upp i byn, ut ur byn och bort till brunnen, där jag väntade en stund innan jag sprang in på värdshuset som Sigrid, en bondkvinna från Härje by.

Sigrid var jättearg för att soldaterna inte hindrat Härje från att bli bränd och hon förolämpade både inkvisitorn och soldaterna och kallade dem mörkvervänner och allt möjligt. Soldaterna drog iväg Sigrid till lägret, där hon skrek samma saker igen samtidigt som hon blev piskad. När hon slutligen kallade Björnklo och kungen för mörkvervänner tröttnade rukarsriddaren (Dansken) och drog svärdet i axeln på Sigrid. Hon föll ihop på marken och sedan skar någon halsen av henne och släpade henne till kyrkan.

Jag kom in i arrangörsrummet igen och deklarerade att jag dött en gång till. Den här gången fick jag komma tillbaka som soldat. Jag återvände till lägret i skydd av mörkret, bytte om igen och begav mig bort från byn för att komma in igen, den här gången som soldat Hedwig, som varit posterad vid Härje när byn föll. Jag gav budet om vad som hänt till kapten och sedan satt jag och Ranvi och sjöng vid elden. Sedan gick vi bort till avträdet, och när vi gick däirfrån kom jag på att jag glömt att lämna budet om att en röd syster också varit i Härje. Mycket pinsamt! Vi stötte på Björnklo på torget utanför kyrkan. jag berättade för honom och han skickade in mig i kyrkan till riddaren, Jag berättade det för honom och han blev så arg att jag trodde att jag skulle dö en tredje gång :P Men han bara uttryckte sin ilska i ord och skickade mig till kapten för att få ett straff. Dock råkade vi stöta på sergant Peter innan vi stötte på Torbjörn, och han utdömde piskstraff morgonen efter.

LÖRDAG
Jag blev piskad så fort vi kommit upp och igång, redan innan frukost. Sedan kunde jag inte låta bli att retas lite med Skade och utmana honom, vilket ledde til att jag blev piskad en gång till. Totalt blev det 27 rapp och eftersom Peter är en sådan sadist gick han och klappade mig på ryggen flera gånger under dagen, bara för att få höra mig skrika.

Vi sökte igenom byn i omgångar och satte press på en handelsman som sade vara mörkervän. (Dock var det fel handelsman. hade vi sökt igenom den andra handelsmannens hus hade vi hittat en massa skojiga saker, för det var han som var pradjim. Dock visste ju inte Hedwig det, så det kunde jag ju inte säga :P)

Vi smög på svartfolkens läger och jag var övertygad om att mannen som tog oss dit försökte få in oss i en fälla. Vi klarade oss dock.

På kvällen fick vi höra att det var bråk på värdshuset. Vi gick dit och precis när jag skulle öppna dörren blev jag nersprungen av en värdshuspiga, som körde en armbåge i min stackars rygg. Väl inne på värdshuset klappade Ranvi mig på ryggen, jag skrek igen och Peter kom ihåg att han inte klappat mig på länge så han gjorde det också. Det blev lite för mycket, så jag vände mig om och slog till honom på bröstkorgen. Jag trodde han skulle göra något mot mig då, men han gjorde aldrig det.

På kvällen förhörde vi Björnklo och jag och Ranvi hittade starka bevis på honom (brev) för att kunna anklaga honom för att ha samröre med mörkervänner. Vi arresterade honom och skickade iväg honom, efter att han slagit ner både mig och nunnan.

Ungefär där slutade lajvet för vår del. Vi gick tillbaka till lägret och satt och pratade vi elden, för att sedan började iffa och slutligen offa. Jag, Bajde, Emil, Karin och Malin satt uppe tills klockan var typ fyra-fem :P

SÖNDAG
Jag frös enormt mycket sisa natten, antagligen för jag var ganska sval när jag gick och lade mig, så David värmde mig under sina filtar. Vi packade ihop lägret och åkte hem.

 -------------------------

BETYG:
Intiger: 4. Jag fick väldigt välskrivna intriger. Tyvärr kom många av dem inte igång, då folk inte dök upp som planerat.
Gruppen: 4. Vi hade en bra gruppsammansättning. Synd bara att det inte eldades i tälten. Nästa gång ska alla som vill elda sova i samma tält.
Lägret: 4. Underbar plats, vi hade många tält och ett stort läger. Lite för mycket stenar och stubbar dock, man snubblade på dem när det var mörkt.
Lajvområdet: 5. Bra område! Jag gillar byn och vägarna där. Dessutom var det lagom långt att gå från parkeringen :P
 Värdshuset: 3. De var inte så bra på att koka gröt och det var dåligt att ingen frukost serverades sista dagen. Lajvets största minus.
Mat: 5. Trossen lagade underbart god mat!
Arrangörerna: 5. Jättebra arrangörer, i synnerhet Niclas och Ola, som stod ut med mig. Jag fick höra av Niclas efteråt att jag, tillsammans med en annan mörkvervän, dog flest gånger under lajvet. Dock dog jag flest gånger under samma dag, så jag vann :P
TOTAT BETYG: 30 av 35

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2007-11-11

 -------------------------------------------------

Titel: Stjärnstoft
Originalets titel: Stardust
Författare: Neil Gaiman
Översättare: Ylva Spångberg
Utgiven: 2000, B Wahlströms bokförlag.

Boken handlar om Tristran, som är barn till en älva och en människa. Han bor i byn Wall och är kär i Victoria Forrester.

Byn Wall ligger bredvid en stor äng. Längs ängen går en mur och i den muren finns en öppning som alltid bevakas av två män från byn. På andra sidan muren ligger nämligen Älvalandet. En gång vart nionde år är det marknad på ängen. Då kommer alla möjliga underliga folk och det är under en sådan marknad som Tristran blev till.

Victoria Forrester är en av de vackraste flickorna i byn och hon vet om det. När så en stjärna faller ber hon Tristran att hämta den. Kommer han tillbaka med den ska hon göra vad han begär. Tristran bestämmer sig för att hämta stjärnan och ger sig av på andra sidan muren.

Stjärnan är eftertrakat av en rad personer, bland annat en häxa och ett par furstesöner, och i sann fantasy-anda samlas de på samma plats i slutet för den slutgiltiga uppgörelsen, och i sann fantasy-anda slutar boken lyckligt.

Den är skriven i klassisk Gaiman-stil med komiska scener med bipersoner som först verkar vara där bara för komikens skull, men sedan visar det sig att de har en funktion i huvudintrigen trots allt. Boken är studom väldigt rolig och välskriven och jag fnissade högt flera gånger under läsningen. Dock måste jag ge ett minus för den ibland aningen bristfälliga översättningen.

Betyg: * * * *

Jag har kommit fram till att det är bättre att ha allting samlat på ett ställe, så därför kommer jag att ta bort recensionsbloggen och resebloggen. De inlägg där som jag vill spara kommer jag att flytta över hit. Om det dyker upp en massa inlägg som inte tycker verkar relevanta och är väldigt out of date så vet ni vad det beror på.

Om mindre än en vecka åker vi på lajv. Det ser jag fram emot, mycket. Jag borde egentligen sy istället för att sitta här, men det är så varmt! Jag känner inte alls för att krypa omkring på golvet bland en massa tyg och sedan ställa mig och stryka. Isch! Men jag måste, så jag ska. Strax.

Personligen hoppas jag på lite regn och åska, så att det inte blir så varmt. Önska får man alltid göra =)

Nu ska jag sätta mig och sy och hoppas på att arr skickar ut intrigerna under dagen. Gruppen har fått sina, men jag har inte fått mina. Var är de? *vill ha*

Nä, sy var det, sy!