Knyttsak

Sedan skolan började har det varit fullt upp, främst med matte. Jag har hunnit med en tur ner till Skåne och en tur till Liseberg, men annars har det varit mest skola, suck och pust.

Matten ja. Den är...som den är. Krånglig och just nu jävligt tråkig. När man ägnat mer än tre timmar åt samma jävla uppgift blir man lite trött på den. Vi håller på med ett matteprojekt som ska lämnas in om några veckor och det verkar vara en samstämmighet i U09 att det inte är roligt att sitta med det längre, inte ens lite grann i ena kanten. Jag tycker jag är i min fulla rätt att gnälla, men tydligen är inte alla av den meningen. Jag har de senaste två veckorna från diverse personer fått kommentaren "du valde det ju själv."

Visst, jag valde det själv, men betyder det automatiskt att jag måste tycka att allting är superroligt hela tiden? är det så betyder ju det att ni som redan jobbar som lärare: ni har valt det själva och då måste ni ju automatiskt tycka att det är skitkul att sära på elever som slåss och att rätta matteböcker.

Och ni som jobbar på lager måste ju tycka att det är otoligt facsinerande att lyfta likadana lådor varje dag.

Ni som jobbar i en butik (och pappa räknas givetvis inte in här, vi gnäller för varandra vid behov utan att komma med löjliga kommentarer som "du valde ju själv") måste ju tycka att det är jätteroligt att ha att göra med bråkiga, missnöjda kunder. Säger ni till dem också att de själva valt att handla i just er butik?

Och sist men inte minst: ni som läser på lärarprogrammet! Ni som ännu inte har läst AUO 2 och 3, ni har ju två underbara terminer att se fram emot, och när ni kommer till mig och gnäller om att Ingrid Nilsson är rörigare än en påse blandade grönsaker, att lärarutbildningen i Halmstad suger och att estetiska lärprocersser måste vara den mest meningslösa kursen genom tiderna, då vet jag precis vad jag ska säga till er: ni valde det själva!

Sedan finns det ju ni som vet precis hur överjävligt allting kan vara ibland och hur roligt världens samlade mytoligska överhuvuden har åt det hela, och när herr Murphy muttrar "vad var det jag sa" kommer ni istället med sånt där som verkligen behövs: "det blir bättre sen", "Du klarar av det här", "jag vet hur det känns", "kämpa på", "lägg inte så mycket energi på det, utan ta det lugnt istället" och så vidare. Till er vill jag bara säga tack. För att ni vet hur det är sådana dagar och för att ni vet behovet av att gnälla av sig ibland, för annars orkar man inte ta sig vidare.

Jag vet att jag kommer att klara av matteeländet. Förr eller senare. Jag menar, jag klarade ju av tek.bas, och jag är knappast den första U:aren som går den vägen (ytterliggare fyra från min klass förra året går ju U, så jag är i gott sällskap) och långt ifrån den sista. Varje år tar en klass utvecklingsingenjörer examen och de klarade ju sig uppenbarligen igenom det, så då tänker jag göra det också. Även om jag ska behöva skriva tio tentor (jag lovar att ha frack den tioende gången!), för envis det är jag. Om så min enda motivation vissa dagar ska bli för att få le upp i era fula nunor och säga "jag kan visst!" så ska jag klara av det. Jag vill ju ha den där förbanande teknologmössan.