Tredje gången gillt?

Jag har bråkat med en kompis tre gånger på ganska kort tid. Det är lite tråkigt, speciellt med tanke på att vi innan varit ganska bra vänner.

Första bråket var när min kompis kom hem till mig direkt efter att ha varit kattvakt åt två maine coon-katter. De är jättesöta, men det spelar ju ingen roll när de är extremt jobbiga ur allergisynpunkt. De katterna är de enda jag reagerat på utomhus. Jag bad vänligt min kompis gå hem och byta kläder, eftersom jag inte ville ha kattallergen i min soffa. Kompisen gick hem och bytte kläder (men inte förrän jag fått ett "ja, men det är väl inte så farligt?") till svar. Jag blir så trött på att sådana här situationer väldigt ofta inträffar mellan allergiker och icke-allergiker, och allerigker alltid blir sedda som "ja men det får ni väl tåla". Ursäkta, men det är min sjukdom, så jag vågar påstå att jag vet bäst hur den ska skötas.

Andra bråket var nog jag mest skyldig till. Min kompis ville inte följa med mig på en sak, jag frågade varför och fick inget vettigt svar (enligt min åsikt) och fortsätta trycka på tills jag fick ett svar, vilket kom ut väldigt irriterat några dagar senare. Jag tyckte inte att det var en så stor grej och frågade varför min kompis inte bara kunde sagt som det var från början. Jag fick inget ordentligt svar på det, och vi surade på varsitt håll.

Tredje bråket var häromdagen. Jag tyckte att det var dags att försöka umgås igen efter att ha varit osams ett tag, så jag frågade om min kompis kunde ställa upp som promenadsällskap ner till stadsbiblioteket. jag fick svaret "jag är lite orky, men det kan jag nog orka". 'Okry' tolkar jag som sovit dåligt, har huvudärk eller liknande. När vi så träffades för promenad frågade såg min kompis riktigt risigt ut och följande konversion utspelade sig:

Jag: Alltså, du ser inte riktigt pigg ut, vad är du okry för?
Kompis: Jag har lite feber och ont i halsen, men det är inte så farligt, det överlever du nog.
Jag: Men varför vill du träffa mig om du har feber? Jag har inte tid att bli sjuk.
Kompis: Nej, vem fan har det? Men du klarar dig säkert.
Jag: Öh, nej, när jag medvetet umgås med sjuka personer blir jag sjuk. Jag tycker att du ska gå hem och lägga dig och vila.
Kompis: Nu tycker jag du är paranoid.

Må så vara att jag är paranoid, men jag är i alla fall mån om att hålla mig frisk. Har man feber och ont i halsen tycker jag faktiskt att man ska stanna hemma, dels för att vila men dels också för att inte smitta ner andra. Jag tycker det är ganska respektlöst att gå hemifrån när man är sjuk, faktiskt. Jag tycker Emils chef gjorde helt rätt som skickade hem Emil när han var sjuk och inte lät honom komma tillbaka innan han var helt frisk, just för att han inte skulle smitta ner andra.

Må så vara att jag är lite paranoid, men jag vet att virus smittar och jag tar det jävligt personligt om någon umgås med mig trots att den personen är sjuk. Jag har irriterat mig på det här halva helgen, så jag behövde skriva av mig lite.

Nu ska jag spela TS2. Nästa vecka är det tentavecka, så fram till lördag eftermiddag kommer jag inte att vara allt för aktiv här. Hejhej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0