Inventering
Dagens stora fråga:
(Jo, middag är det man äter mitt på dagen. Kvällsmat äter man på kvällen, eller supé, om det är av finare slag.)
Äntligen!!!
Skadeglädjen...
Och så kom hösten...
Jag saknar faktiskt att gå till skolan, insåg jag. Kalla mig knäpp, men så är det. Jag tycker om att lära mig saker, och, till viss del, att plugga. Men nu är det slut med det. Åtminstone på ett tag. Jag har i vilket fall som fått den där sista kursen tillgodoräknad, äntligen, så nu ska det väl förhoppningsvis inte ta alltför lång tid för dem att sätta betyg så att jag kan få ut min examen, bara två månader efter att jag lämnade in sista tentan. Säga vad man vill om HH, men fort går det inte.
Idag ska jag stryka tvätt. Jag känner inte alls för det, men det måste göras. Ska se om jag kan arbeta vidare på min bok också, det beror på hur mycket jag orkar stryka. Nu: frukost.
Varför går ingenting som jag vill?
Och den där sista kursen på lärarprogrammet som jag är registerad på måste jag tydligen läsa om helt eftersom jag gjort studievbrott (vilket således gäller även för mattekursen och CAD-kursen på U. Jag har blivit gravt missinformerad). Så vill jag ta dem måste jag i så fall göra en ansökan om att bli antagen till skiten igen. Då kan jag lika gärna prata med studievägledarna i Malmö och kolla om jag få läsa upp poängen där i höst, om jag ändå måste bli antagen och skicka in blanketter och skit. Neeej då, jag är inte bitter. Inte alls.
Jag har alldeles för mycket te också. Jag har så mycket te att jag får beslutsångest när jag ska välja vad jag ska dricka till frukost: Lust & Fägring, Anastasia eller Cocktail? Jag fick tio olika sorters teer i födelsedagspresent. TIO. Det bästa var den förpackning med fem olika sorters kusmi-teer jag fick av min lillebror. De smakar helt fantastiskt gott allihop! Tack Mark!
Nu ska jag leta upp en macka och titta lite på TV medan jag äter mackan, sedan måste jag sätta fart och skriva ett utkast till den där artikeln om lajv jag ska skriva till nästa nummer av Fenix. Jag kom nämligen precis på att det är dödslinje för utkastet på måndag. Hejhopp.
Jobbsökardag
Eftersom varken jag eller Emil varit hemma mer än korta vändor sedan Kir har ingen av oss städat på över en månad, så det var vad jag ägnade gårdagen åt. Idag har jag sökt jobb. Tolv stycken. Det låter kanske inte så mycket, men det tar ganska lång tid att skriva tolv personliga brev. Nu är det avklarat för denna veckan i alla fall.
Eventellt kommer min lilla skruttunge till kusin upp och hälsar på i helgen (vi håller tummarna för det!) och nu ska jag handla mat. Tjing.
Poängen med kinaschack
Mamma: Men nu hoppade ni över mig!
Moster: Vi får lov att hoppa över dig, det är liksom det som är vitsen med spelet.
För övrigt förlorade jag båda partierna. Jag är inte så bra på Kinaschack, men jag tycker det är kul att spela.
Det finns hopp!
"Dimensionerna i både i lajv och brädspel är minst lika mångbottnade som de etablerade kulturyttringarna från landets olika scengolv." skriver de.
Det här tycker jag är viktigt och jag vågar påstå att man lär sig mer av att vara deltagare på ett lajv än man gör av att vara passiv observatör till en gammal Strindberg-pjäs. Inget ont om Strindberg, eller om teater för den delen - de kan innehålla mycket djupa och viktiga tankar, men när man lajvar går man in i en roll som en annan person. Man tar del av en annan person tankar och känslor på ett annat sätt än man gör när man ser en taterpjäs. Man får tänka saker som "skulle min roll kunna göra det här och i så fall varför då?" Genom att spela olika roller får man på så vis en djupare förståelse för hur andra människor tänker och varför de gör som de gör. Lajv är så mycket mer än att bara skapa en berättelse och uppleva spänning och stämning.
Att lajva gör dessutom att man blir mer lyhörd för andra personer. Lajv är ett spel, och genom att tolka olika personers agerande och själv i sin tur välja att agera utifrån det bejakar man det de andra spelarna gör och bidrar själv till att föra spelet och historien vidare. Man tränar upp sin uppmärksamhet och det kreativa tänkandet.
Eftersom det är ett spel blir man som spelare också lyhörd för personen bakom rollen. Jag har aldrig någonsin på allvar under ett lajv känt mig rädd för att någon skulle skada min person på riktigt, eller vilja mig illa på riktigt. Tvärtom har jag upplevt de gånger då jag mått dåligt på riktigt av till exempel vätskebrist eller en stukad fot att de personer som finns runt omkring och som i spelet varit mina fiender varit noga med att jag fått i mig vatten och sett till att få dit någon som kunde linda om min fot.
Ett exempel:
En gång när jag spelade mörkeralv blev vi jagade och sprang fort som fan för att söka skydd. Jag tramade snett och stukade foten, men vi lyckades ändå komma undan. Ryktet nådde de som jagade oss att jag hade blivit skadad och en av tjejerna från gruppen som jagade oss tog sig upp till vårt läger för att kolla så att jag mådde bra.
Som lajvare lär man sig att visa hänsyn. Det kan se hemskt och våldsamt ut ibland, men vi vet om vilka skador som kan inträffa och gör vårt bästa för att förhindra och förebygga. Vi tar hand om varandra. Jag vågar därför påstå att det är betydligt säkrare och bättre för självkänslan att lajva än att spela fotboll, eller att titta på fotboll för den delen. Vi kan inlajv vara jätterädda när orcherna mitt i natten kommer och slåss och härjar i byn och vi blir "nerslagna" och får sminka skador. När lajvet tar slut dagen efter och vi tvättat bort sminket har vi roliga minnen kvar över hur läskiga orchspelarna lyckades göra sig och över hur snygga sårsminkingarna blev. Vi kan skratta åt det tillsammans. Vi behöver inte vara rädda för att huliganer ska storma planen och kasta saker på oss och ge oss skador som inte går över till dagen efter och hemska minnen som man kanske måste dras med livet ut.
Så, tack Aftonbladet för att ni äntligen, äntligen, äntligen publicerar en artikel som vågar visa upp lajv för vad det är. Det är ett litet steg i rätt riktning och det finns fortfarande hopp om mänskligheten!
Lite om spindlar
Det här inlägget grundar sig egentligen i tre saker. Det första är den tjej som under Kir blev biten av en spindel och fick åka till sjukhuset. Det andra är den hoppspindel som i förmiddags tog sig från min fönsterkarm till mitt skrivbord - ett hopp på ungefär en halv meter. Det tredje är min ibland något ohälsosamma nyfikenhet och viljan att veta mer kombinerat med frustrationen av att inte veta (Odi profanum vulgus, ännu en gång. Och det där får ni googla själva.).
Den där hoppspindel fick mig attt fundera över om det faktiskt är möjligt för de räliga krypen att hoppa så långt (uppenbarligen är det det - jag såg det ju!) och om svenska spindlar faktiskt kan bitas så illa att man behöver åka till sjukhus (återigen - jag såg det ju) och i så fall: vilken spindel var det?. Så, jag googlade spindlar och har lärt mig massor med nya intressanta saker om dem, som jag nu tänkte dela med mig av till er. Alla källor hittar ni längst ner. Med hänsyn till alla spindelfobiker (och upphovsrättslagen) har jag valt att inte publicera några bilder i det här inlägget. Vill ni läsa mer och se äckliga bilder kan ni klicka på länkarna istället.
För att börja med att besvara mina egna frågor: ja, hoppspindlar kan faktiskt hoppa så långt. De kan hoppa ungefär 80 gånger sin egen längd (så en spindel på 1 centimeter kan hoppa ungefär 80 centimeter. Hoppspindlarna är väldigt bra klättrare och kan klättra på nästan alla underlag, till exempel glas. De är spinner inga nät, utan hoppar på sina byten och biter dem. De har väldigt bra syn: bäst syn av alla spindelarter och mycket bättre syn än många insekter. Bland annat kan de se färger i det ultravioletta spektrat. De är dessutom väldigt nyfikna av sig och föredrar att undersöka saker istället för att gå och gömma sig.
Fråga två och tre då: ja, det finns spindlar i Sverige som kan bita människor, men de gör det oftast när de känner sig hotade, blir klämda eller (vissa arter) när de ska försvara sina ägg, och det är väldigt, väldigt sällan det händer. Inga av de spindelarter som finns etablerade i Sverige är dödligt giftiga. Man kan få problem om man är allergisk (vilket tjejen som blev biten på Kir var), precis som man kan med till exempel getingstick. Det finns ungefär 30 000 kända spindelarter och 99% av dem är giftiga.
Det här med att vara giftig är dock ganska relativt. Det finns många ämnen som är giftiga' (i bemärkelsen dödligt giftiga) i för stor dos. Salt till exempel. De flesta spindlar är ganska små och ett bett innehåller inte tillräckligt mycket gift för att kunna döda en frisk, vuxen människa. Den spindel som anses ha giftigast gift är den brasilianska mindre markfågelspindeln.
Två spindlar som fått lite oförtjänt dåligt rykte är svarta änkan och vår svenska korsspindel, båda två säkerligen på grund av sina namn. Svarta änkan är svart och dödar gärna maken efter parningen (därav namnen). Den är giftig, och den har dödat människor. För en fullt frisk människa är bettet dock inte dödligt, även om det kan göra väldigt ont, man kan få väldigt kraftiga reaktioner och det kan ta veckor innan man blir fullt återställd och man bör alltid uppsöka läkare om man blivit biten av en. Barn och gamla och allergiker lider i vanlig ordning större risk att drabbas.
Den svenska korsspindeln har fått sitt namn efter korset det har på kroppen. Den kan bitas, precis som hoppspindlar och kärrspindlar (bland andra), men det är inte farligt, såvida man inte är allergisk.
Några andra intressanta fakta jag stött på under min eftermiddagsläsning:
Det finns ungefär 700 spindelarter i Sverige och en av de mest ovanliga arterna är tapetserarspindeln. Den tillhör samma släkte som fågelspindlarna (Mygalomorphae) och är den enda spindel av 'sitt slag' i Sverige. Den finns bara etablerad på tre platser i Sverige, alla i Skåne (Stenshuvud, Kullaberg och Skäralid).
Husspindeln är en av de allra snabbaste spindelarterna.
Lockespindlar (Långben-spindlar) är egentligen inte spindlar, utan en egen kategori spindeldjur. De saknar helt förmågan att producera gift och silke. "Lockespindlar" som sitter i nät i källare t.ex. är inte alls lockespindlar utan grottspindlar.
Källor
Lockespindlar
Allmänt om spindlar, Zoonen
Svarta Änkan
Tapetserarspindel
Allmänt om spindlar, Wikipedia
Allmänt om spindlar, Naturhistoriska riksmuseet
Spindlar och spindelgift
Hoppspindlar
Sedan måste jag ju ge er de här två också (nej, de ska inte tas på allvar):
Väldigt gullig spindel (jodå, sådana finns, tydligen)
Den svenska spindelkonspirationen
Livet som i Sims
Läst i juli
- Unexpected Magic - collected stories, Diana Wynne Jones (Greenwillow books, 2004)
Den som gillar Diana Wynne Jones kommer säkerligen att gilla den här boken. Den innehåller både ett gäng short stories och en "novella", alltså mellantinget mellan en short storie och en roman. De korta berättelserna är av blandad kvalitet: de allra flesta av dem är bra, några är riktigt bra, men en del är faktiskt ganska tråkiga. Större delen av dem är i alla fall väl värda att läsas.
Betyg: 4
- En förtjusande man, Marian Keyes (This Charming man, översatt av Katarina Jansson, Norstedts förlag 2010)
Boken handlar om Lola får plöstligt reda på att hennes pojkvän, Paddy, ska gifta sig - med någon annan! För att läka sitt brustna hjärta lånar hon en kompis stuga ute på irländska landsbyggden och flyr dit för att försöka komma över Paddy.
Boken handlar också om Grace, som är journalist och plötlsigt får anledning att gräva mera i Paddys privatliv, om Graces syster Marnie som, trots att hon är gift och har barn fortfarande har känslor för sin ungdomskärlek Paddy, och om Alicia - kvinnan som Paddy ska gifta sig med.
Den handlar också om hur charmerade en man kan verka på utsidan, men vilken hemsk typ han kan vara när ingen annan ser.
Det är en väldigt underhållande bok. "Som Bridget Jones, fast med mer djup," uttryckte sig min mamma, och jag håller med. Den tar upp ett allvarligt ämne - kvinnomisshandel - och blandar det med bisarra sidohistorier, som är underhållande för att de är bisarra och komiska och mycket väl skulle kunna inträffa på riktigt.
Citat:
"Rusade upp för trappan. Transorna hopskockade i mitt sovrum med sina små ansikten förvridna av oro.
'Vi har fått besök av polisen'.
'Nej!' började Noel stöna. 'Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej! Allt är slut, jag är förlorad, jag är...'
'Sluta! Han är en av oss. Av er. En crossdresser.'
Läppstiftsmålade munnar gapade. Sminkade hakor tappades.
De skyndade sig tillbaka ner i sina högklackade skor och började misstänksamt kretsa runt, runt konstapel Lyons som ett gäng hyenor med mascara."
Betyg: 4
Britanniarecensionen
Tills vidare får ni nöja er med att köpa tidningen, vilket jag givetvis tycker att ni ska göra. Om fler köper tidningen kan jag förhoppningsvis få betalt för det jag skriver där i fortsättningen.
Dagen jag nu ägna åt att skriva på min bok. Egentligen borde jag söka jobb också, men det tar emot något fruktansvärt att göra det. Suck. Skriva bok är mycket roligare.
25
Ett tecken till på att man börjar bli gammal: jag har ägnat födesledagen åt att städa mitt rum. Jag polerade skrivbordet med möbelpolish, vilket jag aldrig gjort förr. Det behövdes. Det är jättefint nu.
Vi hade kalaset i lördags (jag och pappa firade tillsammans 80 år). Idag har jag och mamma varit i Skillinge och ätit middag på hamnkrogen. På eftermiddagen kom en av mina mostrar hit och vi spelade spel och fikade. Hon stanande ända tills kvällen, som vi ägnade åt att äta Halloumiost och brulêpudding (och lite annat också, som skinka och kapris och bröd) och titta på Morden i Midsommer.
Jag roade mig lite med att titta på Wikipedia för att se vad mer som har hänt den tredje augusti. Några exempel:
- Operahuset La Scala i Milano invigdes år 1778
- Gröna Lund ingivdes år 1883
- Christoffer Columbus seglar från Spanien för att hitta en närmare väg till Indien år 1492
- Tyskland förklarar krig mot Frankrike och Belgien år 1914
- Världens första flygplanskapning misslyckas år 1961
- Peter Eriksson (miljöpartist)
- Claudia Galli (skådespelare)
- P. D. James (författare)
- James Hetfield (sångaren i Metallica)
