Knyttsak

Nu tänker jag vara lite religiös, såhär i Yule-tid. Ye be warned.

Varje vecka (så gott som) gör jag en tarot-läsning. Det första kortet jag fick upp under läsningen i söndags var Two of sword, vilket har betydelsen "indecision". Jag trodde först att det syftade på skolan och jobbet och ett par saker som jag måste fundera över där, men det visade sig syfta på något helt annat....

Jag har vacklat lite i min tro sedan i somras, mycket beroende på mormors död. Jag har firat sabbaterna, men inte så helhjärtat som jag har gjort innan. Det har inte känts riktigt... bekvämt på något sätt. Inte kanske sabbatsritualerna i sig, men jag har inte hittat någon plats här än där jag känner mig bekväm att fira. Jag hade därför bestämt mig för att inte göra någon yule-ritual egentligen.

Så i tisdags, när jag var på väg hem från skolan, bjöds jag på en fantastisk solnedgång. Jag bestämde mig för att gå ut och ta foton på den, så fort jag kom hem och det gjorde jag också. Trots kylan (det var minus fjorton... ). Först hade jag tänkt gå till ett helt annat ställe, men när jag väl klätt på mig tre lager kläder och tagit mig ut fick jag en ingivelse och ångrade mig och gick åt andra hållet istället. Jag gick en bit ut längs den gamla järnvägen och hittade en öppning mellan träden ut på ett fält där man såg de vackra färgerna på himlen. Underbart! Jag bestämde mig för att pulsa genom snön en bit ut mot fältet så att jag kunde ta några bra bilder, och då när jag stod där och begrundade färgerna, kände jag så stark att jag var tvungen att göra en yule-ritual. Jag hade ingenting förberett och jag hade inga saker med mig, men jag kände så starkt att det var en bra plats och att jag inte skulle bli störd, trots att den låg nära byn. Jag pulsade ut på fältet och började med att slå cirkeln och bjuda in elementen och så. Sedan vände jag mig mot nordväst (vilkte är den rikting jag oftast står i när jag bjuder in Gudinnan, eftersom det är mitt emellan hennes två element - vatten och jord) och sade en liten vers för att bjuda in Gudinnan. När jag sedan vände mig om igen såg jag hur en vacker fullmåne gick upp bakom hustaken inne i byn, och jag kan svära på att den log åt mig.

Där och då kände jag att jag var på rätt väg. Där och då kom jag ihåg alla de anledningar till varför jag blev wiccan.

På något sätt har jag känt mig "sviken" av Gudinnan, efter allt som hänt det senaste halvåret, men när jag såg fullmånen förstod jag att hon inte svikit mig. Hon har bara gett mig lite utrymme, precis som med vänner man bråkar med ibland. Under den lilla ritual jag gjorde valde  jag att följa Gudens väg runt årshjulet, och då förstod jag att det under det kommande året är dags att fokusera lite mer på Gudens ansikten, och inte på Gudinnans. På något sätt kändes det som om hon "överlämnade" mig i hans vård ett tag, och det kändes bra. Jag kände mig väldigt glad när jag gick hem sedan, trots att jag knappt hade någon känsel i tårna.


Min improviserade ritualplats, med Löberöds Slott och slottskyrka i bakgrunden.