Knyttsak

Okej, jag erkänner: tentaångesten slog till med full kraft. Jag har pluggat hela dagen (mer eller mindre). Klockan är halv elva och jag känner fortfarande att jag behöver plugga mer innan jag går och lägger mig. Jag blev halvparanoid för en minut sedan för att jag inte hittade boken jag suttit med hela dagen. Den stod inte uppslagen mot bokhyllan, den låg prydligt ihopslagen på skrivbordet ungefär en tre decimeter från min hand. Jag smånojjar och känner mig lätt illamående. Tydliga tentaångestsymptom.

Jag är inne på mitt femte år på högskolan (fjärde, om man inte räknar tekniskt basår). Det är konstigt att jag fortfarande får tentaångest, och det känns värre nu än det gjort innan. Kanske är det för att envariabelsanalysen gick så totalt åt helvete? Kanske börjar jag känna pressen (15p svenska till - bara!)? Eller så är jag tokrädd för att muntligen göra bort mig inför lektor Westberg? Liksom, lägg av! Jag har haft människan i svensk grammatik, i textbindning, i språkhistoria, i språksociologi och som handledare på båda mina uppsater. Och kanske är det just det - jag tycker att jag har något att bevisa för honom? Men äsch, det är ju svenska. Jag kan det här (nästan). Så nu ska jag sluta nojja, ta ett glas samarin och göra klart kaptiel fem i Ortnamn och ortnamnsforskning sedan ska jag sova.