Post Kir 2010
Kir är över för i år. Det var helt enkelt underbart. Ofta efter ett lajv brukar jag vara trött och sur och tänka på allting som varit dåligt med lajvet och på saker som jag kunde gjort annorlunda, men den här gången känns det inte alls så. Jag tänker nästan uteslutande på allt kul som hände, allt bra spel och de fantastiska scener som utspelade sig: kamperna som i år gick med blankvapen och var förkoreograferade och som sådana riktigt, riktigt välgjorda (jag är lite sugen på att ställa upp som kämpe nästan år), på nakenbad i ån, på blotet, på allt spel med stigfinnaren och den kristna sekten (ni var riktigt creepy!), på spelet vi hade mellan karaktärerna inom ätten Långe... listan kan göras lång och den säger inte så mycket för er som inte var där... ni ska veta att ni missade något!
Mina hemliga intriger blev tillslut uppdagade och avslöjade, bit för bit. jag fick off inte reda på speciellt mycket ens innan lajvet, på gott och ont. När jag finns "minnesdryck" av Sibylla Kråka kunde min karaktär Dis inte veta allt som hänt, eftersom jag off inte visste det, samtidigt gav det ett driv att faktiskt ytterliggare en gång smyga ut i skogen och leta upp stigfinnaren och försöka få fram mer information. Jag känner mig inte redo att avslöja mer än så i bloggen, inte än i alla fall. Jag behöver smälta allting som hände först. Det var en fantastisk vecka och det känns lite underligt att vara tillbaka hemma igen. Det är Sverige och Halmstad, inte Hunaland och Berghem. Det är underligt vad fort man kan vänja sig vid vissa saker.
Mina tre huvudintriger löste sig på det bästa sätt intriger kan lösas inom en kampanj: de fick ett slut som var ett tillfredställande slut men som samtidigt öppnar upp för fortsatt spel: Dis klarade sig undan stigfinnaren och lyckades lura honom på betalningen (ha!), men vem vet om det inte finns fler stigfinnare som kan kräva den av henne... skogen ger och skogen tar. Dis blev trolovad med Ravn Svarte, något som i framtida kampanjer kan leda till både lycka och olycka, och slutligen har vi de interna konflikterna inom ätten Långe som inte bör avslöjas här. De har också fått en lösning som kan leda till mer spel, precis som det ska vara!
Slutligen, tack alla ni som var där för ett underbart lajv! Jag längtar redan tillbaka!
Ätterna Långe och Sköld.
Bild: Ingalill Björnsdotter (?)
Mina hemliga intriger blev tillslut uppdagade och avslöjade, bit för bit. jag fick off inte reda på speciellt mycket ens innan lajvet, på gott och ont. När jag finns "minnesdryck" av Sibylla Kråka kunde min karaktär Dis inte veta allt som hänt, eftersom jag off inte visste det, samtidigt gav det ett driv att faktiskt ytterliggare en gång smyga ut i skogen och leta upp stigfinnaren och försöka få fram mer information. Jag känner mig inte redo att avslöja mer än så i bloggen, inte än i alla fall. Jag behöver smälta allting som hände först. Det var en fantastisk vecka och det känns lite underligt att vara tillbaka hemma igen. Det är Sverige och Halmstad, inte Hunaland och Berghem. Det är underligt vad fort man kan vänja sig vid vissa saker.
Mina tre huvudintriger löste sig på det bästa sätt intriger kan lösas inom en kampanj: de fick ett slut som var ett tillfredställande slut men som samtidigt öppnar upp för fortsatt spel: Dis klarade sig undan stigfinnaren och lyckades lura honom på betalningen (ha!), men vem vet om det inte finns fler stigfinnare som kan kräva den av henne... skogen ger och skogen tar. Dis blev trolovad med Ravn Svarte, något som i framtida kampanjer kan leda till både lycka och olycka, och slutligen har vi de interna konflikterna inom ätten Långe som inte bör avslöjas här. De har också fått en lösning som kan leda till mer spel, precis som det ska vara!
Slutligen, tack alla ni som var där för ett underbart lajv! Jag längtar redan tillbaka!
Ätterna Långe och Sköld.
Bild: Ingalill Björnsdotter (?)
Kommentarer
Postat av: Lova
haha skön bild ! ;)
Trackback
