Knyttsak

Jag hade egentligen inte alls tänkt blogga ikväll, men när inspirationen slår till så gör den, och vem är jag att vända ryggen till den?

När jag var på jobbet igår insåg jag hur skönt det var att vara där. Att göra något som inte har med skolan att göra, att få gå ut ur huset och träffa folk. Man blir så isolerad när man intensivpluggar liksom. När jag kom hem skrev jag klart manuset till redovisningen imorgon, och sedan spelade jag The Sims och tittade på halva Harry Potter och dödsrelikerna.

I förmiddags ringde Petter bara för att höra hur det var och vad jag sysslade med - inte för att han ville något. Jag hade visserligen inte tid att prata så mycket, eftersom jag var på väg till jobbet, men ändå. Det gjorde mig glad. Och idag fick jag en fin kommentar till om prologen till min bok. Jag växer liksom med varje positiv kommentar jag får. Jag har hört många gånger genom mitt liv att jag är bra på att skriva och att jag borde bli författare, men jag blir lika barnsligt glad ändå varenda gång någon faktiskt säger att jag gör något bra.

Och en tjej i VVT gav mig beröm på fourmet där. Hon tycker att jag spelar bra och att hennes spellust kom tillbaka delvis på grund av det. Återigen: jag blir så glad av beröm (varför berömmer inte folk varanda oftare egentligen?). Jag blir påmind om att det finns en fantastiskt vacker värld därute, med underbara människor och jag är underbar.

Jag har fortfarande lite jobb kvar inför redovisningen i morgon eftermiddag, och jag har ännu inte börjar på uppsatsen. Det känns fortfarande lika tråkigt att göra det, men det känns inte riktigt lika jobbit. Och imorgon kväll är redovisningen över, oavsett om det går bra eller dåligt så är den över, och det känns skönt! Nu, mina vänner, ska jag ta en dusch och sedan ska jag sova. Blessed be!