Inbrott.

Jag vaknade tjugo i fyra. Då hade jag drömt att någon försökte ta sig in i vår (pappas) affär. Jag vände på mig och bestämde mig för att somna om, men det gick inte riktigt.

04:18 hörde jag en krasch, och en stund därefter (det kan inte ha rört sig om mer än en sekund, max, men det kändes som betydligt längre) gick larmet. Jag trodde först att det var banken, och att någon sprängt uttagsautomaten, men sedan kände jag igen larmet. Eftersom jag av misstag startade det larmet för några år sedan känner jag igen det (alla larm låter faktiskt olika, det låter inte alls som mackens larm, som jag vaknade av i höstas, när någon gjorde inbrott där). Tre minuter senare hörde jag en moped (som senare visade sig vara en fyrhjuling, av spåren att döma) köra därifrån, och jag reagerade på det eftersom det inte alls lät som en bil och eftersom mopeder faktiskt inte brukar vara ute och köra vid den tiden på dygnet en vanlig onsdagsnatt. Tjugo minuter senare var Sekuritas på plats och ringde hem. Pappa hade också hört larmet, så han var redan vaken. Vi visste båda två vem det var som ringde, och låg egentligen bara och väntade på telefonsamtalet.

De jävlarna klippte upp kedjan vi låser kundvagnarna med (vilket vi måste göra eftersom det tydligen är jävligt svårt att få ha någonting i fred), skickat ut dem på gatan och sedan krossat fönstret bakom dem för att kunna ta sig in i butiken och länsa cigarettskåpet.

Jag blir så trött. Varför kan vi inte få ha våra saker ifred? Jag bara frågar. För vår del innebar det här ett försäljningsbortfall på cirka 18 000 kronor. Plus en självrisk på byggnaden, för den förstörda glasrutan, på 11 000, samt självrisk på tobaksstöld för två kassaplaster (trots att vi bara har cigarettskåp vid den ena - dumma regler) på cirka 17 000 sammanlagt. Tack som fan för det. Det innebär också ytterligare en ruta som vi måste sätta upp galler för. Hur kul känns det att jobba på en sådan plats?

Dagar som idag tycker jag det är synd att vi slutat med kroppsbestraffning i det här landet. Men nu har vi inte det, så jag framför en liten hälsning till de skitstövlar som gjorde det här: Jag hoppas att ni kör i diket och bryter
ryggraden så att ni får sitta i rullstol resten av livet, era jävlar. Det vore rätt åt er.

Kommentarer
Postat av: Gia

Fy fan för sådana människor. Så himla onödigt att förstöra för andra

2012-04-25 @ 15:04:52
URL: http://http://bellonas.wordpress.com
Postat av: Elin (Pirat från VVT)

Men tusan vilken otur ni har med inbrott och skadegörelse på butiken. Tycker verkligen det varit mer än nog nu.

Hoppas idioterna åker fast.

Kram Elin S

2012-04-27 @ 10:38:24
URL: http://arvegil.blogg.se/
Postat av: Korpöga

Du är utmanad på min blogg :) välkommen in och anta den! Kram!

2012-04-30 @ 15:07:03
URL: http://www.cetaceandream.blogspot.com
Postat av: Månstråle

Usch, vad trist och så fruktansvärt onödigt...:(



Om du har tid och lust så har du blivit utmanad, mer info på min blogg.

Kram!

2012-05-03 @ 01:28:10
URL: http://themoonwitch.blogg.se/
Postat av: Marcus

Själv brukar jag fundera i större sammanhang. Jag hoppas de som gjorde detta fick glädje av vad de stal. Röker de upp alla ciggen själv kan du ju alltid hoppas på en långsam död i lungcancer. antagligen har de det ganska knapert, det brukar vara människor som är socialt utslagna, och ofta missbruksproblematik. Samhället har misslyckats att värna och ta till vara på dessa människors liv, och deras potentiella resurser och istället stämplat dessa kriminella och lämnat dom åt sitt öde. Hur pass mycket pengar tror du samhället och vi alla hade sparat på att se till att alla dessa människor hade en dräglig tillvaro, och inte behövde begå brott för att leva ett "anständigt" liv. Jag vågar utan att tveka, tro att det blir mycket billigare för oss alla. Polisens resurser kan omfördelas, fängelserna kan skära ner, domstolskostnader minskas, försäkringspremier minskas, för att inte tala om alla självrisker som aldrig behöver betalas, och kostnader som inte täcks av försäkringar.



De allra flesta vill inte begå stölder, eller göra inbrott för att få vardagen att gå runt, men har inget annat val.



Så länge som samhället ställer en viss grupp människor utanför och ser ner på dessa får vi räkna med ökad kriminalitet, och skenade kostnader för kriminalvård och polis.

Den som en gång blivit stämplad kommer i princip aldrig tillbaka, och är dömd att leva utslagen på socialbidrag - som inte betalas ut. Därmed tvingas dessa ut i kriminalitet.



Spårade kanske ur lite, men det är bara jag i ett nötskal :)



2012-05-08 @ 10:31:21
Postat av: Linn

Marcus: Till viss del håller jag med dig, men man har alltid ett val. Ibland mellan två onda ting, men man har alltid ett val.

2012-05-22 @ 11:53:21
URL: http://knyttsak.blogg,se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0