Halloween/Samhain 2011

Alltså, jag hade först inte tänkt att fira någonting alls, för jag var helt enkelt inte sugen. Men sedan, i fredags, läste jag Lilithas blogg och bestämde mig för att karva ut en pumpa i alla fall. Och man kan ju inte bara kasta en massa fullt användbart pumpakött. Så jag bestämde mig för att göra en paj. Och då fick mamma för sig att bjuda in en gammal vän till familjen, och innan jag visste riktigt hur det gick till hade jag dukat bordet med konfetti och tänt pumpalyktan ute på trappan. Det blev en väldigt informell Halloween-middag, ingen klädde upp sig och det var "bara" två rätter. Fast efterrätten räknas knappt. Jag tog en paket mango-passionsmousse och rörde ihop pulvret med mjöl och satte in i kylen. Men mina fina orange ljus fanns där, konfettin fanns där, och pumpalyktan stod på trappan och lyste hela kvällen.

I måndags var det Samhain. Jag hade egentligen inte tänkt fira det heller, för jag har fortfarande inte hittat någon plats här där jag känner mig helt och hållet bekväm med att ha en ritual. Men sedan fick jag en impuls och tänkte på skogen här i närheten, och rätt vad det var satt jag och planerade en liten ritual. Jag tänker inte gå in på detaljerna i den, det känns för personligt, men jag gick ut i skogen och hittade en fin plats och det var... magiskt. Ritualen i sig var inte magisk ("I've had better"), men promenaden in och ut ur skogen... när jag kom in i skogen slöt sig lövverket över mig och allting blev... gult. Gyllene. Det var väldigt vackert. Och när jag var klar och skulle packa ihop mina saker och gå hem hade dimman sänkt sig. Jag tycker om dimma. Jag kan inte riktigt förklara varför, men känslan som jag får... det känns tryggt på något sätt.

Jag tänkte på det Ceriadwen skrev häromdagen, om att det var lite galet att ge sig ut i skogen bara sådär. Jag kände lite samma sak när jag gick hem genom dimman, för det ryktas att det finns vildsvin i skogen, och vildsvin är läskiga. Men det kändes ändå bra på något sätt. Rätt.

Ritualplatsen jag hittade kan jag tänka mig att använda igen. Den känns bra. Men kanske inte under sommaren, för det var ganska mycket undervegetation på vägen dit, och när jag kom hem hittade jag en fästing som kröp omkring på min tröja och letade efter någonstans att bita sig fast.

Och den främsta anledningen till att jag bestämde mig för att gå ut var för att jag bestämde mig för att vara jag. Jag lånar ett citat från Ceriadwen, för hon uttrycker precis det jag vill få fram, precis det som gjorde att jag bestämde mig, och en del av det som jag lovade mig själv att arbeta mer aktivt på under nästa årshjul, för att det är den jag vill vara, för att det är den jag är:

"Och varför jag gör detta? Jag antar att det bara är sådan jag är, det får mig att må bra och är en del av den jag vill vara. Vi skapar oss själva i varje stund och med varje val. Jag väljer att aktivt utöva min tro, att sätta den i den främre delen av min tillvaro och hedra makterna." (Länk)

Nu, slutligen, tänker jag visa upp årets pumpa:



Det ska föreställa en pirat med ögonlapp. Och Lilitha får gärna använda den i sitt collage.

En uppenbarelse

Nu tänker jag vara lite religiös, såhär i Yule-tid. Ye be warned.

Varje vecka (så gott som) gör jag en tarot-läsning. Det första kortet jag fick upp under läsningen i söndags var Two of sword, vilket har betydelsen "indecision". Jag trodde först att det syftade på skolan och jobbet och ett par saker som jag måste fundera över där, men det visade sig syfta på något helt annat....

Jag har vacklat lite i min tro sedan i somras, mycket beroende på mormors död. Jag har firat sabbaterna, men inte så helhjärtat som jag har gjort innan. Det har inte känts riktigt... bekvämt på något sätt. Inte kanske sabbatsritualerna i sig, men jag har inte hittat någon plats här än där jag känner mig bekväm att fira. Jag hade därför bestämt mig för att inte göra någon yule-ritual egentligen.

Så i tisdags, när jag var på väg hem från skolan, bjöds jag på en fantastisk solnedgång. Jag bestämde mig för att gå ut och ta foton på den, så fort jag kom hem och det gjorde jag också. Trots kylan (det var minus fjorton... ). Först hade jag tänkt gå till ett helt annat ställe, men när jag väl klätt på mig tre lager kläder och tagit mig ut fick jag en ingivelse och ångrade mig och gick åt andra hållet istället. Jag gick en bit ut längs den gamla järnvägen och hittade en öppning mellan träden ut på ett fält där man såg de vackra färgerna på himlen. Underbart! Jag bestämde mig för att pulsa genom snön en bit ut mot fältet så att jag kunde ta några bra bilder, och då när jag stod där och begrundade färgerna, kände jag så stark att jag var tvungen att göra en yule-ritual. Jag hade ingenting förberett och jag hade inga saker med mig, men jag kände så starkt att det var en bra plats och att jag inte skulle bli störd, trots att den låg nära byn. Jag pulsade ut på fältet och började med att slå cirkeln och bjuda in elementen och så. Sedan vände jag mig mot nordväst (vilkte är den rikting jag oftast står i när jag bjuder in Gudinnan, eftersom det är mitt emellan hennes två element - vatten och jord) och sade en liten vers för att bjuda in Gudinnan. När jag sedan vände mig om igen såg jag hur en vacker fullmåne gick upp bakom hustaken inne i byn, och jag kan svära på att den log åt mig.

Där och då kände jag att jag var på rätt väg. Där och då kom jag ihåg alla de anledningar till varför jag blev wiccan.

På något sätt har jag känt mig "sviken" av Gudinnan, efter allt som hänt det senaste halvåret, men när jag såg fullmånen förstod jag att hon inte svikit mig. Hon har bara gett mig lite utrymme, precis som med vänner man bråkar med ibland. Under den lilla ritual jag gjorde valde  jag att följa Gudens väg runt årshjulet, och då förstod jag att det under det kommande året är dags att fokusera lite mer på Gudens ansikten, och inte på Gudinnans. På något sätt kändes det som om hon "överlämnade" mig i hans vård ett tag, och det kändes bra. Jag kände mig väldigt glad när jag gick hem sedan, trots att jag knappt hade någon känsel i tårna.


Min improviserade ritualplats, med Löberöds Slott och slottskyrka i bakgrunden.

A magical moment

Jag tror aldrig jag känt mig så häxig som jag gjorde ikväll. Jag skulle ut med några tomma möjlkbackar och ställa dem på lastbryggan på jobbet. Fullmånen hade nästan precis gått upp och två av huskatterna kom fram och hälsade på mig. Jag böjde mig ner för att klappa dem och tittade bort mot månen, som lös väldigt vackert. Just då tyckte traktens alikor att det var dags för kvällsronden, så de satte av i stora skaror. Ett helt gäng svarta fåglar passerade framför månskivan (med lite fantasi kunde man nästan tro att det var fladdermöss) och jag satt och klappade två underbara katter och nästa vecka är det halloween. A magical moment.


Fullmåne över Skillinge hamn, augusti 2009.

Glad Mabon!

Höstdagjämning. Nu är det alltså officiellt vinter. Sommaren är över, vilket på ett sätt känns skönt. Dags att börja på en ny kula.

Mabon handlar om balans och förändring, så jag tänkte dela med mig av en liten "spell" to handlar precis om detta:

In this tween time, this magic hour
I call upon the sacred power
I ask for balance, healt and strength
To see the world at different length
I won't be scared though darkness grow
I will stand strong when cold winds blow
In innocence I search the skies
Enchanted are my newfound eyes
In this night and in this place
Let my magic find it's face

Glad mabon!

Learning and traveling

Som projekt för det här året (det wiccanska, inte det "vanliga") använder jag min tarotlek varje vecka. Dels för att jag vill bli bättre på divination, och dels för att jag vill bli bättre på att hantera min tarotlek.

Lustigt nog så har jag fått upp Page of Wands tre av fyra gånger den senaste tiden, hur noga jag än har blandat leken. Wands (stavar) representerar elementet eld som står för makt och kraft. Meningen för Page of wands är just "learning and traveling".

När ett kort kommer upp så ofta brukar det vara läge att fundera lite mer över det. Frågan är: har det verkligen någon betydelse (med tanke på vad som pågår i mitt liv just nu så tror jag faktiskt det. Jag är på väg.) eller försöker min tarotlek vara skoja lite med mig? Det tål att tänkas på. Learning and traveling.


Page of Wands. Bilden här hämtad från den här sidan.

...and winter came...

I tisdags var det Mabon (höstdagjämning) och sen blev det vinter. Inte meterologiskt, men astronomiskt. Vi befinner oss nu på den mörka halvan av året, när nätterna är längre än dagarna. Sommaren sa adjö med en dramatisk solnedgång i tisdags, åtminstone här i Halmstad. Jag hoppas att ni såg den, annars missade ni verkligen något!

Sedan dess har det varit blåsigt, regning och kallt. Det märks tydligt vilken del av året vi går mot nu. Om tre månader är det julafton :D


When dreams come true

Just nu går jag runt i en liten bubbla av overklighet, känns det som. Det känns lite som den där känslan jag har ibland när jag drömt något som jag vet kommer att slå in. Tidigare idag insåg jag att det är ju ungefär det som är på väg att hända, därav bubblan. En del av de saker jag drömt under nätterna de senaste 18 månaderna är på väg att bli på riktigt. Jag vet om det, och det känns faktiskt ganska bra. På något sätt vet jag att allt det här är rätt!

Jag vill nog egentligen inte skriva mer om det än så. Mina drömmar är ganska privata. Ni som vet vad det gäller, ni vet, och resten av er kan säkert lista ut vad det gäller. Ibland måste jag få vara mystisk.


Vårens början

Det börjar, sakta men säkert gå  mot vår.  I feel it in the water, I smell it in the air...men framförallt, det märks på ljuset. Det är inte längre mörkt när jag går hem klockan fyra på eftermiddagen. Det har börjat ljusna!

Och på söndag är det Imbolc. Vårens början. Imbolc är gaeliska och betyder ungefär "i magen". Imbolc firar vi för att markera vårens början. Det är vid Imbolc knopparna börjar gro nere i jorden. De märker av det återkommande ljuset och börjar sakta, sakta växa...

Jag längtar till våren, faktiskt. Visserligen gillar jag vintern, men då ska det vara riktigt vinter. Minusgrader och, om inte snö så i alla fall frost. Jag har använt mina varma stövlar tre dagar den här vintern.

Allvarligt talat, det här gråvädret klarar jag mig utan. Ge mig lite solsken och krokusar! Eller en riktigt brutal snöstorm. Det känns som mars, fast det är bara februari.


En underbar dröm

Jag hade en underbar dröm, och jag vaknade så härligt rofylld och harmonisk.

Jag gick barfota längs en stig i en vacker skog. Solen lyste ner genom träden. Jag kom fram till en vacker, porlande bäck. Den var sval och skön, och jag ville svalka mitt ansikte och mina fötter med det klara vattnet. När jag doppade ner händerna i det såg jag att bottnen var fylld av kristaller och vackra stenar. Jag böjde mig ner för att ta upp några, men jag nådde dem inte. Jag böjde mig längre ner, men kunde fortfarande inte nå dem. Då fick jag syn på en vacker, ljus gestalt på andra sidan bäcken. Jag reste mig upp och backade ett par steg. Hon böjde sig ner, plockade upp en hand med kristaller och gick över bäcken mot mig. Hon räckte över kristallerna till mig och sade att det var en gåva, att jag skulle ta väl vara på dem och att jag visste vad jag skulle göra med dem. Jag höll fram mina handflator och hon lade kristallerna i mina händer. Sedan vaknade jag.

Jag har ingen aning om vad jag ska göra med en drös kristaller, men jag tänker ta reda på det!

RSS 2.0