Knyttsak

Våra vanliga U-Säkare var tillbaka i morse. Eller ja, förmiddags, för vi samlades inte förrän halv elva. Klockan elva sedan var det dags för inskrivning, så nu är jag officiellt U:are, eftersom jag är programregistrerad. Vi blev bjudna på lunch och fick träffa vår studierektor, några av de lärare vi ska ha, och sedan fick vi träffa en gammal student, Emil Birgersson, som pratade om sitt ex-jobb, elsportbilen. Jag har hört en del om den innan och tyckte först att det var lite överreklamerat, men sedan när han berättade om den och hur de hade börjat och hur stor den har blivit idag blev jag faktiskt imponerad. Givetvis hade han den parkerad utanför och vi fick se den in action.

Nu har vi en liten paus och jag har fått en sovkompis. En ny tjej dök upp idag och hade ingenstans att sova, så jag var vänlig nog att låna ut vår bäddsoffa. Vi sitter just nu och gör ingenting och väntar på att det ska gå en timme till, sedan ska vi träffas på vår botplats ännu en gång. Vi ska tydligen ha med bilar. Jag har inte en aning om vad vi ska göra, jag är väldigt nyfiken :P


Bossen. Eller, som han egentligen heter, Leif Nordin. Studierektor för Utvecklingsingenjörsprogrammet.
 

Idag har vi sovmorgon fram till halv elva, så jag hinner blogga lite =)

I går började vi inte förrän klockan två, och när U-Säk anlände blev vi alla väldigt paffa. Det var nämligen inte samma U-Säk som varit där de tidigare dagarna. Vi kände igen de flesta av dem som överkursare. De hade dragit på sig sina gamla overaller och tagit rollerna de hade förra året, vilket blev en aning konstigt. Eftersom vi kände igen dem var det nästan ingen som kunde ta dem på allvar när de stod och skrek åt oss.

Vi blev i vilket fall som utskickade på en poängjakt. Vi blev indelade i grupper och fick en lapp med en massa saker vi skulle få tag på utan att spendera några pengar och utan att stjäla. Vi tiggde till oss gul glass i glasskiosken på Storgatan och en gul paprika på Hemköp, bland annat.

Det roligaste var nog när vi skulle ta ett foto av en nolla framför en polisbil. Vi gick upp till polisstationen och stod och funderade på om vi skulle gå in och fråga någon eller helt enkelt vara så fräcka att vi tog en bild genom gallergrinden där alla bilarna stod. Vi behövde inte fundera särskilt länge, för en polis kom ut och gick bort till en bil och startade den. När han gick ur för att öppna grinden gick vi fram till honom och sade som det var, att vi höll på att nollas och hade fått en massa uppdrag att genomföra och kunde vi få ta en bild? Jodå, självklart fick vi det! Han körde ut genom grinden, vevade ner rutan och startade blåljusen medan jag och Cissi posade. Det finns snälla poliser i Halmstad =)
 
När vi samlades igen på vår botplats (nollningsnamnet för samlingsplatsen helt enkelt) räknades alla poängen. Min grupp fick 56 poäng och jag tror att vi kom trea.

Efter det gick vi till Bolmens för att roa oss. Vi spelade fjollyboll (vilket är som vollyboll, fast man måste stöna varje gång man slår till bollen) och blev bjudna på grillad korv (fjärde dagen i rad vi blir bjudna på mat av U-Säk, sådant gjordes inte på lärarprogrammet!). Sedan skulle vi lära oss att smyga för U-Säk. Tydligen är det något vi behöver kunna tills ikväll. Jag är nyfiken!

Efter det var det fri lek, så jag och några av tjejerna satt och pratade och sedan gick jag hem.


Jag och Cissi framför polisbilen. Notera de lysande blåljusen!  Fotograf: Calle fusknolla.

Fler bilder finns på http://knyttsak.bilddagboken.se under 23:e augusti.

Som jag gissade har jag inte hunnit blogga. De stunder då vi haft längre rast än två timmar har varit på nätterna, och då har jag ägnat tiden åt att sova, vilket har varit väldigt välbehövligt :P

Jag tänkte ge er en liten uppdatering om vad vi gjort hittills. För er som undrar är U-Säk de tvåor som i första hand har hand om oss nollor och staben är de som har hand om vårt programs nollning överlag.

Dag 1:
Vi mjukstartade lite, började lära känna varandra och tvåor (i den mån det nu går, då de är utklädda och pratar stabiska och är väldigt hemliga och mystiska i största allmänhet, i synnerhet U-Säk) och överkursare. U-nollor får inte lov att bära gult, så jag fick hela framsidan av min t-shirt silvertejpad, eftersom där var gult tryck på den. Vi hade en liten stadsvandring och det var tokigt varmt. Silvertejp andas inte, kan jag tala om. Nu tänker jag dubbelkolla alla mina kläder, så det inte finns något gult på dem innan jag tar på dem ^^

På kvällen satt vi och löste "omöjliga uppgifter". Eller ja, det var egentligen inte så omöjligt, det var bara förbannat svårt. Vi skulle bygga en grej och fick en tokigt jobbig beskrivning. Efter tre timmar blev vi utskickade på en tipspromenad, och då var jag den som hade kommit längst, vilket imponerade på en del av överkursarna (det kändes väldigt bra!). När vi kom tillbaka in igen delade vår stab ut en mall för hur vi skulle bygga ihop det vi byggde, och då var det ju inte alls svårt. Jag var lite småsur dock eftersom jag kommit så pass långt med min handritade. En av överkursarna tyckte lite synd om mig och sade att jag "vann" eftersom jag gjort mest rätt, så då kändes det lite bättre. Det är en sådan kväll som jag inte ångrar att jag var med på men inte känner att jag skulle vilja göra om, haha :P

Vi blev i alla fall bjudna på mat där: ärtsoppa och pannkakor.

Dag 2:
Vi drog igång halv tio och då plockades det fram en maskot: Ted Bacon, en stor rosa tyggris, som namnet kanske antyder. Förmiddagen ägnade vi åt att leka lite lekar och så hade vi rundvandring på Kåren. Vi blev bjudna på pastasallad av U-Säk och sedan fick vi en massa uppgifter vi skulle göra. Min grupp skulle bygga ett hus åt kräftan Runar (en riktig kräfta ja, död sådan visserligen, men ändå. Också en maskot). Därefter stack jag hem och åt och tog det lugnt en stund. Musklerna i ryggen gjorde ont, så jag passade på att vila dem.

På kvällen sedan var vi med om något riktigt häftigt uppe på Galgberget. Jag tänker inte säga mer än så, men det var riktigt stämningsfullt och mäktigt. Jag har nog aldrig sett så mycket folk i gula overaller förr på samma gång!

Allt gående gjorde dock att jag hade rusktigt ont i ryggen efteråt. En del av nollorna stack ut och festade med våra överkursare, och sedan var det bara jag kvar som skulle mot Nyhem och Emil, som också var med uppe på Galgberget hade försvunnit på vägen. jag gissade att han hade gått hem, men eftersom jag inte fick tag på honom var jag inte säker. jag hade dessutom glömt min plånbok hemma, så jag hade inte pengar till varken buss eller taxi hem heller. Jag pratade med en av killarna i U-säk hur jag skulle göra, och han han tyckte det var lite dumt att jag skulle gå genom hela stan själv en fredagskväll. Han bad mig följa med honom så skulle de lösa det, i värsta fall skulle någon i U-säk gå med mig hela vägen hem. Vi kom ner till Norre Katts Park och där var en stor del U-Säkare, så jag fick gå med dem.
STF sa att jag inte skulle vara rädd att bli påhoppad, eftersom jag fick eskort av nästan hela U-Säk, så om någon hoppade på mig skulle de hoppa tillbaka mycket hårdare. Det löste sig tillslut så att jag fick åka i U-Säks stora, tuffa jeep hela vägen hem. Det tyckte jag var väldigt snällt.

Dag 3:
Beachdag. Vi var nere på stranden och lekte en stor del av dagen. Vi krossade MKV (Media och kommunikationsvetenskap) i Robinsontävligen och vann över Lärarna i kast med liten kulturkung. U är bäst! På kvällen hade vi punschafton tillsammans med våra överkursare, och jag kan ärligt säga att det är den roligaste gasque jag någonsin varit på, alla från lärarprogrammet inräknade!

När vi var på stranden kom det en minitromb indragandes. Det var läskigt, men samtidigt häftigt. Den gick inte enda ner till marken, men vi såg hur den blev längre ju närmare stranden den kom, och när den blåste in nästan rakt över oss såg vi verkligen hur den snurrade runt, runt.

Japp, nu är det dags för första samlingen idag (vi fick lite sovmorgon) så jag måste sluta här. Bilder finns på http://knyttsak.bilddagboken.se under 21:a, 22:a och 23:e augusti.


STF som bevakar mig utanför biblioteket i väntan på att U-Säks bil ska komma och köra hem mig. Min mobil är inte jättebra på att ta bilder, så idag ska jag ta med min riktiga kamera.

Lajv: Abderon 2009: Möten i natten
Område: Pegas lajvområde
Arrangörsgrupp: Pegas
Huvudarrangör: Ola Bengtsson
Min roll: Alatáriël av In Ferothi
Grupp: In Ferothi

----------------------------------------

Det var ju nästan en månad sedan, men jag har inte haft riktigt ork till att göra detta förrän nu. I vanlig ordning står resumén först och omdömet sist.

Onsdag:
Föreberedelsedag. Vi åkte ut till området och kom givetvis iväg senare än beräknat. Det var tänkt att vi skulle vara fyra i gruppen, men eftersom Emil skadat sin arm kunde han inte följa med och den andra tjejen som skulle iväg ville tydligen hellre prioritera en festival än lajva med oss, så det blev bara jag och Petter tillslut.

I vilket fall som, vi kom ut till området och eftersom det inte var så många som skulle sova i offen fick vi lov att ställa bilen där. Det var bra eftersom det var bättre plats där.

Tiden ägnades sedan åt allt sånt man måste göra innan lajvstart: resa tält, förmöte, incheck, intrigsnack och så vidare.

Jag måste dock tala om vad som hände när vi skulle få våra pengar efter förmötet. Vi ställde oss i kö tillsammans med resten av folket för att få inlajvpengar (bestående av gamla svenska kopparören), som huvudarrangören (Ola) delade ut från en kista. Eftersom vi spelade In Ferothi (de tuffaste och mäktigaste alverna i hela världen!) tyckte han vi skulle ha mycket pengar. Jag höll fram båda mina händer kupade och Ola fyllde dem. Sedan skojade jag med honom lite och sa "jaha, och det här var min andel då eller?". Ola funderade över det hela lite och svarade sedan "ja, det kan det väl vara" och sedan fick Petter ungefär lika mycket. De som stod bakom tittade på med stora ögon och undrade vad sjutton det var vi egentligen skulle spela. Eftersom ingen visste om att In Ferothi skulle dyka upp höll vi det så hemligt som möjligt till lajvstart. Återigen vill jag passa på att citera DMF-Johan: De hemliga rollerna är de som brukar vara roligast att spela.

Innan jag återger mer om vad som hände under lajvet ska jag dock ge er som inte känner till Abderon-kampanjen en liten inblick: Abderon är det sista mänskliga riket. Det skyddas i norr av en lång mur som ska hindra svartblod och annat pack från att ta sig in. I söder finns det en stor öken där ökenalverna bor, och söder om den ligger Taure Laiqua - skogsalverna skog. In Ferothi slåss sedan länge på muren för att hålla svartbloden under kontroll och det är tack vara dem som muren ännu inte fallit. In Ferothi är skogalvernas ledendariska bågskyttekompani, och Taure Laiquas utrikeskompani. Alla de skogsalver som slåss i Abderon tillhör In Ferothi, och In Ferothi svarar endast inför drottningen själv. Med andra ord: In Ferothi har makt. Mycket makt.

Torsdag:
Den första lajvdagen började med ganska soligt väder. Vi sminkade upp oss och gick in till byn för att äta frukost. Jag hade pratat lite med Emilia, som spelade värdshusvärdinna, och gjort en liten överenskommelse med henne om att vi säkert varit där kvällen innan och bett att få två specifika platser reserverade för oss och betalt för det. När vi nu kom in i värdshuset var det dukat med en linneduk på våra platser och det stod blommor i ett krus där. Jag blev förvånad, för jag trodde inte att de skulle ta det riktigt så allvarligt. Givetvis sa jag ingenting om det, men i alla fall.

Det har varit inbördeskrig i Abderon och för att få slut på detta har både kung Törnhjärta (den "sanna" kungen) och sjöfararkung Almger (den "andra" kungen) bestämt sig för att hålla fredsförhandlingar i den lilla byn Lind. De hade därför skickat dit representanter. Ingen av parterna visste att In Ferothi hade för avsikt att närvara, men givetvis kan vi aldrig tåla att våra soldater dör på muren med Abderons barn slåss inbördes. In Ferothi var mer än lite irriterade och bestämde sig därför för att åka dit och hjälpa människorna på traven.

Både Sverker Silfverpil (Almgers representanter) och Törnhjärtas representanter (som jag aldrig lyckades komma ihåg namnet på) var därför både misstänksamma, skeptiska och lite förvirrade när vi dök upp och krävde att få närvara. När vi sedan lugnt och fint talade om för dem att vi var där för att hjälpa dem om de körde fast i förhandlingarna verkade de lite lättade, på sätt och vis. Och givetvis fick vi vara med - ingen av dem skulle klara av att stänga ute In Ferothi från sådana möten, haha!

På det första mötet avhandlades det ingenting, utan det som hände var att dagordningen presenterades och de båda parterna kom med sina krav. Vi satt mest tysta och sa ingenting. Det fanns liksom ingenting för oss att tillägga.

Efter det tog vi en tur runt i skogen och rekade området. Tog reda på var de olika lägerna låg, undersökte stigar och dylikt. Jag hade lovat Ola att inte ha ihjäl några svartblod första dagen om jag kunde undvika det, så vi lät medvetet bli att gå för mycket längs den vägen där jag off visste att deras läger låg. Detta ändrades dock efter att några av Silfverpils soldater kom fram och bad oss om hjälp att leta upp det. Eftersom In Ferothi kan lukta sig till svartblod (bokstavligen ja) så visste vi ju givetvis åt vilket håll deras läger låg, så vi begav oss ditåt för att leta upp det. Vi hittade det, men det var tomt (Tur, tänkte jag off).

Svartbloden dök däremot upp vid Törnhjärtas läger när vi var där. De påstod att de tillhörde klanen Bashkaum som Kung Törnhjärta haft ett avtal med och att de var villiga att återupprätta det. Jag var så sugen på att skjuta dem, men lät bli och det blev lite munhuggeri istället som slutade med att de gav sig av därifrån och jag morrade lite på Törnhjärtas representanter att In Ferothi inte tänkte tillåta att någon förhandlade med svartbloden.

Fredag:
Jag vaknade och mådde dåligt. Huvudvärk. Den höll i sig större delen av dagen och kan ha berott på vätskebrist. Det ledde till att jag inte gjorde mer än jag verkligen behövde och en stor del av tiden låg jag ute och halvsov på en stor, mossig sten i skogen. Det var väldigt mysigt och jag kände mig lite bättre efteråt.

Hur som helst, förhandlingarna skulle fortsätta, och eftersom vi var lite sega i starten och de andra inte visste var de skulle hitta oss började de utan vår närvaro. Jag tjaffsade givetvis lite om det, men satte mig sedan ner och lyssnade på vad de hade att säga. Det diskuterades olika förlsag till ett fredsfördrag med olika krav från båda parterna, och eftersom de verkade komma relativt bra överens sade vi inte så mycket. Det bestämdes sedan att båda parterna skulle dra sig tillbaka och komma med varsett konkret förslag till eftermiddagen utifrån det som diskuterats.

Vi gick till värdshuset för att äta middagsmål och sedan blev jag kvar där medan Petter (Ciryon) gick iväg på egna äventyr. Jag mådde som sagt inte så bra, så jag nöjde mig med att sitta där och dricka vatten och lyssna på folk. Det mesta jag fick höra var tyvärr den dåliga trubaduren som satt på golvet och sjöng. Visst, han hade bra sångröst, men han kunde ju inte låtarna han sjöng. Kom av sig väldigt ofta och sådär. (Tips till nästa lajv: öva lite mer innan).

Medan jag satt där satt även Sverker Silfverpil och hans baron där och diskuterade fram fredsfördag. De bad mig komma fram och frågade om In Ferothi kunde tänka sig att stödja det förslag de hade, som bland annat gick ut på att Det Nya Abderon skulle styras av ett råd och att In Ferothi skulle få en av platserna i det rådet. Min hjärna arbetade snabbt. Första tanken var: och varför skulle vi vilja det?. Andra tanken var: men det är ju bra med inflytande, varför inte två platser?. Och jag föreslog det för Sverker, som såg lite misstänksam ut och undrade varför vi ville ha det. Det hade jag inte funderat över, men improvisera kan jag ju (jag lajvar!) så jag kläckte ur mig att givetvis behövdes det en representant för drottningen av Taure Laiqua, eftersom vi var allierade med Abderon, och en för de soldater som slåss på muren efter som de slåss på muren. Det här kan aldrig gå vägen, tänkte jag, men Sverker Silfverpil och hans baron gick med på det, efter en stunds fundering. jag krävde dessutom att Losseramo (förädraralverna) inte skulle få en plats i det rådet, eftersom de förhandlade med svartblod, vilket Sverker omformulerade till att de i rådet som gjorde så skulle mista sin plats.

När Ciryon kom tillbaka efter sin utlfykt nämnde jag detta för honom i korta drag och sedan kom Silfverpils soldater och ville göra en ny undersökning av svartblodens läger. I brist på annat att göra så gick vi med på det. Vi hittade en man där, tillsammans med svartbloden, och tog genast hand om honom och letade igenom lägret grundligare än tidigare. Vi talade om för svartbloden att vi skulle ha ihjäl dem nästa gång de dök upp inne i byn och sedan tog vi mannen med oss och förhörde honom. Han höll på att snärja in sig i sina egna ord när jag och en av Silfverpilssoldaterna (Sven) gick hårt åt honom, men eftersom vi inte hittade några konkreta bevis och eftersom han svor trohet till Ujin (den goda guden i Abderon-världen) släppte vi honom men talade om för honom att om vi så mycket som hörde honom viska om svartbloden igen så skulle det bli det sista han gjorde.

Förhandlingarna återupptogs och de båda parterna enades om ett fördrag. Även Törnhjärtas folk var lite skeptiska till en början (att In Ferothi skulle sitta med i rådet) men de gick med på det. Alla inblandade verkade nöjda.

Svartbloden visade sig i byn senare och tjatade återigen om avtalet med kung Törnhjärta. Eftersom de var svartblod (och In Ferothi hatar svartblod över allt annat) och eftersom de var i byn igen dödade vi dem (förlåt, ännu en gång) och sedan kom det några barbarer och bråkade och det slutade med att Ciryon blev skadad och jag var jättearg och det blev förhör med byrådet och grejer. Tillslut bestämde vi oss för att ta saken i egna händer och senare under kvällen meddelade Sven oss att den av barbaren som vi hade något otalt med var död och de andra hade gett sig av. Vi gick och lade oss ganska tidigt.

Lördag:
Jag vaknade utan huvudvärk och efter att ha tuggat i mig lite macka satte jag igång att lajva med förnyad kraft. Det började med vi satte oss kring förhandlingsbordet och fredsfördraget sammanfattades. En av skriverskorna blev dock sjuk (off, kramp i luftrören), och förhandlingarna tvingades skjutas upp. Under tiden satt vi och pratade tillsammans med adelsmännen och det kom fram att Inkvisitionen kommit med en del hotelser. Jag var inte sen att säga att jag misstänkte att det fanns mörkervänner inom inkvisitionen och att Törnhjärta borde utreda det.

När förhandlingarna väl återupptagits gick det ganska smidigt. In Ferothi gick med på att för sina två platser i rådet ha minst tusen soldater på muren (i nuläget har de fler, men det talade jag givetvis inte om för dem, eftersom de så villigt köpte det första antalet, haha!) och skicka förstärkningar vid behov. Skriverskorna gick för att skriva rent avtalet och In Fertohi kom fram till att det var bäst om vi höll oss i byn, eftersom det säkerligen skulle inträffa någonting innan avtalet var undertecknat.

Mycket riktigt dröjde det inte mer än 1½ timme innan den tredje adelsmannen i Törnhjärtas sällskap (han som inte skulle skriva på avtalet, som tur var) hittades död i deras läger. Jag började misstänka Sverkers page, som ständigt var på plats när det hände saker och jag tog upp det med hans härold (Eke), som jag kände att jag kunde lita på. Hon påstod att pagen (som var en kille, men spelades av en tjej), var pålitligt, men jag var ändå inte helt säker.

Sedan började folk bli förgiftade och Ciryon blev bitter och talade illa om människor och nämnde plan B inne på värdshuset, där vem som helst kunde lyssna. Plan B innebar att om Törnhjärtas och Almgers representanter inte kunde komma överens hade vi ett antal soldater till vårt förfogande för att gå in och med vapenmakt få slut på kriget. Givetvis skulle det vara en mindre katastrof om det kom ut, så jag blev vansinnig på Ciryon och tappade samtidigt nästan allt förtroende för honom.

Jag lyckades också med konststycket att få näsblod när jag var ute i skogen och kissade. Jag nös och det räckte. Jag fick gå in till byn med händerna för näsan och fick syn på några som stod och tryckte i vedskjulet (det regnade).
Jag: jag har näsblod, jag behöver hjälp.
Tjej: Oj, vem vågar slå ner en alv?
Jag: Nej, alltså, på riktigt, jag behöver papper eller bomull eller vad som helst nu!
Då blev det lite fart på dem och inom loppet av fem minuter hade jag fått både papper och våtservetter. Jag fick hjälp med att torka bort blod från kinden och näsan, som jag inte såg själv och vill passa på än en gång att tacka er som stod där för hjälpen!

Det kom fram misstankar om att fanns en falsk baronessa i Lind, och att hon hade samröre med underhållningsföljet Fåglarnas Hus. Jag, tillsammans med några av Silfverpils soldarer, gjorde en räd mot fåglarnas hus, förhörde folk och undersökta huset ganska grundligt. Vi hittade en intressant kista, vars nyckel den falska baronessan hade. I kistan fanns det en del papper som troddes vara skrivna av Ökenalver och misstankarna gick mot några av soldaterna i Silfverpils följe, som var från Hrrak (en stad långt söderut). Fåglarnas Hus gav sig av strax efter den händelsen.

Den falska baronessan visade sig inte vara riktigt falsk, utan bara på rymmen och i behov av skydd. Eke och jag beslutade att hon behövde hållas i förvar och i synnerhet borta från postmännen, som verkade finna henna för intressant för deras (och hennes) eget bästa. Postmännen lyckades dock få tag på henne, och påstod att en annan adelsman, Svinhjälm, satt dem på att vakta henne och det blev hårda diskussioner om vem som hade högst rang - han eller Eke. Tillslut blev jag så trött på det att jag lade mig och talade om att jag hade högre rang än alla Linds närvarande adelsmän tillsammans och tog med mig baronessan och Eke därifrån. Vi blev förföljda av postmännen, som kom gående bakom oss med höjda träpåkar. Jag drog svärd och de började skrika att en galen alv försökte anfalla dem och sedan höll jag nästan på att hamna inför byrådet igen. De kom på att jag var In Ferohti och att det inte skulle vara en smart grej att anklaga mig för någonting.

Det framkom också att en av byborna, Ebba Stålnacke, mördat sin man i sömnen, så munken som styrde kyrkan i byn hävade att Ujin krävde att hon skulle avrättas, så han såg till att hon fick halsen avskuren inne i kyrkan. Ciryon började då kritisera Ujin och Alatáriël tappade det sista förtroende hon hade för honom och började nästan tro att han var mörkervän.

Eftermiddagen gick mot kväll och det kom fram att Törnhjärtas representanter blivit mordhotade. Om de skrev under fördraget skulle de dödas. I största hemlighet smiddes det då en plan att spela upp en liten scen på värdshuset och sedan mötas i hemlighet och skriva under avtalet.

Skrivarna tog god tid på sig och jag började misstänka att de gjorde det med flit (off fick jag sen reda på att jag hade rätt, precis som jag hade rätt om Sverkers page, dumma inkvisitorer) för att sabbotera det hela. Det blev så småningom färdigskrivet och lästes upp inne på värdshuset. Törnhjärtas representanter hävdade att det inte var vad vi kommit överens om och vägrade skriva på. Jag blev förbannad och skrek att det var det visst och nu skulle de vara så goda att skriva på. De vägrade, givetvis, och jag höll ett kort tal om att In Ferothi inte tänkte tolerera något sådant, eftersom våra soldater dog på muren medan deras käbblade inbördes och stormade sedan ut ur värdshuset.

Vi tog oss sedan ner till bryggan vid sjön i hemlighet och skrev under avtalet. Jag måste säga att det nog är det mest stämningsfulla jag varit med om under ett lajv någonsin: det var stjärnklart och vindstilla och vi hade ett litet stearinljus som brann för att kunna se och för att kunna smälta lack till sigillen. Lajvet gjorde skäl för sitt namn!

När fördraget var underskrivet blev det bestämt att In Ferothi skulle leverera det till Kung Törnhjärta och sedan gav vi oss av på skilda vägar. Vi lyckades utan svårigheter ta det ut ur byn, och där slutade lajvet för vår del.

Söndag:
Söndagen var ingen lajvdag, utan tiden ägnades åt att packa ihop saker och säga hejdå till folk och sedan åkte vi hem.

Givetvis hände det mer saker under lajvet som jag inte har redogjort för här, som var väldigt stämningsfulla, men som inte får plats här helt enkelt (som när värdshuspigorna låg och sov på min rock). Det skulle bli hur långt som helst då, nästan.

-------------------------------------------------------

BETYG
Intriger: 4. Jag fick roliga intriger och de passade verkligen min karaktär. Det är sällan jag får så bra intriger till ett lajv, tack Ola! Än en gång visade Abderon-kampanjen att de kan skriva intriger! Jag fick väldigt bra intriger förra Abderon också.
Gruppen: 3. Tja, vi var ju bara två, och jag var lite besviken på den andra partens utrustning och till viss del också spelande.
Lägret: 3. Vi bodde off, så det finns egentligen inte så mycket att säga om det. Vi hade en "mötesplats" in också, men vi var nästan aldrig där så det räknas inte.
Lajvområdet: 4. Jag gillar Pegas område. Det är lite speciellt med alla stora stenblock och det är ännu vackrare på sommaren än vad det är i november. Dessutom fanns det en massa blåbär överallt, och smultron och hallon, så det var bara att småäta nyttigheter ute i skogen. Sedan kan man ju driva det in absurdum, som Petter gjorde, och kasta sig över varje blåbärsbuske. Han var mer som ett knytt än som en alv ibland. Den största nackdelen med området var dassen, och det drar ner betyget. De var klaustrofobiskt små och alldeles för höga.
Värdshuset: 4. Jag gillar värdshuset som byggnad, och personalen hade dukat väldigt fint åt oss och bjöd på roligt spel, i synnerhet när jag började gorma om några av pigorna låg och sov med min rock som huvudkudde. Dödsstraff!  ;)
Maten: 2. Det är nog den sämsta mat jag fått på ett lajv någonsin. Allting var överkryddat med smaksättning starkt eller starkare. Det enda som faktiskt var gott (taffeln räknas inte - man kan inte misslyckas med äpplen och russin) var det nybakade brödet på lördagen. Det är det som gör att det inte bir ett sämre betyg. Jag tycker också det är dåligt att det inte serveras mat på söndagen, eftersom alla ändå är kvar på området.
Arrangörerna: 4. Överlag bra bemötande. Det var dock en del gällande tjaffset off kring svartbloden och barbarerna som kunde ha löst smidigare. Bra också att de inte går in och styr själva lajvandet utan låter "historien sköta sig själv".
Spelande: 4. Bra spelande från de allra flesta och hög kvalitet på det. Mycket stämmning blev det, stundvis, i synnerhet sista kvällen/natten! Tack till er som var där nere vid sjön! Fast fy för er Silfverpilar, var ni tvungna att skicka med mig er
förkylning hem? ;)

TOTALT BETYG: 30 av 40.


Alatáriël av In Ferothi. Fotograf: Petter Avén.

Det är mindre än ett dygn kvar nu. 23 timmar och 9 minuter för att vara precis. Det känns. Jag är faktiskt lite nervös, men på ett bra sätt. Ungefär som den där känslan man har i kroppen innan man ska gå upp på scen. Imorgon är det dags!

Med det här vill jag också ha sagt att jag under de kommande tio dagarna kanske inte kommer att blogga så mycket. Jag vet inte alls hur mycket aktiviteter vi har och hur mycket vi får leka på egen hand. Hinner och orkar jag blogga varje dag, så gör jag givetvis det, i annat fall får ni snällt och vänligt vänta på uppdateringar när jag har tid. Jag kommer att blogga, men inte varje dag. Nu håller vi bara tummarna för att det blir bra väder också!


Bilden tagen från Amfi under Nollning 2007. Då "tillhörde" jag den gröna flaggan. I år har jag bytt till den gula - utvecklingsingenjörernas!

Jag köpte den expansionen häromdagen (förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till...) och testade den för första gången idag. I grund och botten går det ut på att simmarna kan starta ett företag och sälja saker, fast det var betydligt klurigare än jag trodde. Jag har lyckats få en av mina simmar (Irja Silversparre) att köpa ett företag i Blå Lagunen och göra fina blommor. Jag fattar att jag kan köpa saker som Irja sedan kan prissätta och sälja, men jag fattar inte riktigt hur det går till att sälja saker man själv tillverkar, förutom när man markerar dem och väljer "sälj", precis som vanligt, och hur kul är det? Vitsen är väl att kunderna ska kunna köpa det man tillverkar, eller? Hur gör man för att få dem att göra det? Knepiga datorspel. TS är mer komplicerat än man kan ana ibland.

Det slog mig precis. Just idag, denna tisdag, är det fyra år sedan jag flyttade till Halmstad. Dagen efter började min första nollning.

Just nu känns det som om det är en enda lång väntan fram till torsdag morgon. Två hela dagar. Vad ska jag göra för att fylla den tiden? Spela TS2, visst, men inte hela tiden. Jag måste ju plugga matte också, men jag vill inte gå till skolan och sätta mig där (försöker undvika det stället så mycket som möjligt innan torsdag) och jag vet egentligen inte om jag har disciplin att sitta hemma. Stryka tvätt behövs också. Det är ett bra sätt att hålla hjärnan sysselsatt, på sätt och vis.

Torsdag är i övermorgon. Jag vill att tiden dit ska gå fort, samtidigt som det känns som om det är torsdag alldeles för snart. Hur går det ihop?

Just nu går jag runt i en liten bubbla av overklighet, känns det som. Det känns lite som den där känslan jag har ibland när jag drömt något som jag vet kommer att slå in. Tidigare idag insåg jag att det är ju ungefär det som är på väg att hända, därav bubblan. En del av de saker jag drömt under nätterna de senaste 18 månaderna är på väg att bli på riktigt. Jag vet om det, och det känns faktiskt ganska bra. På något sätt vet jag att allt det här är rätt!

Jag vill nog egentligen inte skriva mer om det än så. Mina drömmar är ganska privata. Ni som vet vad det gäller, ni vet, och resten av er kan säkert lista ut vad det gäller. Ibland måste jag få vara mystisk.

Jag och Emil fick ett litet problem när vi skulle beställa pizza tidigare - båda de ställena vi brukar beställa från har semesterstängt. Jag vet att det någonstans på internet ska finnas en sida med samtliga (nästan) av Halmstads pizzerior, med menyer och telefonnummer. Jättebra. Problemet är bara att det bokmärket inte földje med när jag bytte dator, så jag googlade på det. Jag hittade inte den sidan, däremot hittade jag en annan sida: pizza.nu.

Det är en sida som tillämpar beställning av pizza. Via internet. Praktiskt!, tänkte vi och provade det. Nu finns det bara en pizzeria i Halmstad ansluten till sidan än så länge (Milano, om ni undrade) men det gör ju ingenting. Det fungerade faktiskt över förväntan och precis som på vilken annan internetsäljsida som helst: klicka i det du vill ha, lägg det i varukorgen, gå till kassan. Skillnaden är att du här kan välja att betala antingen med kort eller med kontanter.

Hemsidan beräknade att det skulle ta 64 minuter för dem att leverera pizzan, och de var här efter 49 minuter, ungefär. Pizzorna var helt okej. Nu är det ju så att hemkörda pizzor aldrig smakar lika bra som de man får direkt från ugnen på en restaurang, eller de som man hämtar själv, eftersom de hinner svalna på vägen från ugnen till dörren, även om företaget har värmeugn i bilen, men om man bortser från det spå var det goda pizzor och relativt stora. Jag har en halva liggandes i frysen just nu, i väntan på bättre (eller sämre, beroende på hur man vill se det) tider.

Pizzamenyn var väldigt blandad och till skillnad från Hawaii (som är där vi brukar beställa från när Hemmans har stängt) hade de inte köttfärs på hälften av pizzorna. Den största nackdelen var att det kostade lite mer äm vad det hade gjort annars eftersom de tog betalt för utkörning och för pizzasalladen. Pizzasalladen var dock väldigt god och jag betalar hellre 10 kronor för den än får den där vinägerdräkta salladen som serveras på ungefär varenda pizzeria i stan annars. Där var dessuom paprika i pizzasalladen, och det ska där vara i en riktig pizzasallad! Vi kommer säkerligen att beställa därifrån igen.

Jag och Emil har varit nere på stan en vända och shoppat. Jag köpte regnkläder för delar av de presentkort jag fick i födelsedagspresent. Jag fick göra en liten specialare, för vuxenmodellerna på regnbyxorna passade ju givetvis inte (åt helvete för långa!). De hade kampanj på rengkläder, så jag fick köpa regnjackan och byxorna till det pris det skulle kostat om jag kunde haft vuxenmodellen. Det var snällt tyckte jag, för det blev 50 kronor billigare. Hade barnjackan passat hade det blivit 200 kronor billigare, men den var för tajt över börsten. Har man storlek 158 räknar de inte med att man har c-kupa, så jackan är inte sydd därefter.

Passade på att köpa lite skolsaker också. Kollegieblock, nytt suddi, nya pennor och två små anteckningsböcker. Så nu är jag redo för terminsstarten, bortsett från att jag borde plugga mer matte. Rikke och jag var duktiga och satt i bibblan ett par timmar i förmiddags, alltid något.

För övrigt blev jag glad när jag läste följande på Pegas forum:
Ros till tjejalven: blev jävulskt rädd när du kom och skulle inspektera huset.

Kul att höra att jag lyckades skrämma slag på folk under det lajvet. Ingen har någonsin hävdat att In Ferothi är snälla. Fast Alatáriël är ju ändå snällare än flertalet av de andra alverna i det gänget. Vänligare i alla fall ;)

Och jag ska skriva en recension om det där lajvet. Snart.

Jag mådde skit efter träningen igår. Det var visserligen skönt att träna (jag älskar koreografin till Hero och Las Vegas!) men jag var så slut när jag kom hem. Jag hade ingen lust att äta, men lyckades peta i mig två morötter. Det var en dum idé, för en timme senare kräkte jag upp dem igen. Det dröjer nog ett tag innan jag vill äta morötter igen. Eller morotspuré.

Sedan lyckades jag inte somna förräns efter två. Jag tror det var för att jag inte läste innan jag somnade. Det är mycket lättare att rensa tankarna då och då blir det lättare att somna. Jag vaknade vid sju för att de förbannade målarna började köra med sin helveteskran då. Den låter, kan jag säga! Det borde vara skottpengar på sånt. Och allvarligt, hur lång tid tar det för dem att måla två hus? De började på grannhuset i juni, och de håller fortfarande på! Jag trodde ju att de var klara, eftersom de målat på vårt hus emellan? Suck. Jag kommer snart att bli riktigt knäpp på dem. Det är helt okej att de börjar jobba klockan sju, men de kan väl låta oss vanliga hederliga människor få sova. Kan man inte tvinga dem att inte köra med kranen före klockan nio? Suck igen.

För övrigt är de dåliga på att måla. Jag är inte så imponerad över att de lyckats fläcka ner fönsterna. Massa vita prickar för dem. Nu bor vi ju i hyresrätt, så det är inte mitt problem, jag skiter egentligen fullständigt i vilket. Jag tycker bara att om Akelius nu anlitar någon för att måla så borde de ju anlita någon som kan göra det ordentligt.

Nu skiter jag fullständigt i vilket, för nu ska jag spela Sims. Egentligen borde jag städa, men näää. Spela Sims är roligare. Jag har ett nytt ep och de kan klä sig i japanpopnördstil, hur coolt är inte det liksom?

Då är det snart dags. Första träningspasset sedan i juni. Jag kommer att vara halvdöd senare ikväll. Egentligen känner jag inte alls för att gå just nu, men jag behöver verkligen träna och om jag inte går dit nu kommer det bara att vara ännu jobbigare nästa gång. Dags att leta upp gymkortet!

Jag har köpt ett nytt expansionspaket till The Sims 2. Valet stod mellan Nattliv och Arbetsliv, men det föll slutligen på det första, eftersom det var billigare. Så nu har jag ägnat en stund åt att spela istället för att göra andra vettiga saker, som stryka tvätt. Egentligen borde jag gå och sova, för imogron måste jag vekligen ta mig i kragen och göra vettiga saker. Installera min nya mobil till exempel. Men framför allt gå till biblioteket och plugga matte. Nollningen börjar nästa vecka och jag borde ha gått igenom betydligt fler delar av matten än vad jag har gjort hittills. Jaja, jag kanske inte kan somna flitig och duktig, men jag kan banne mig vakna som det! Sedan gäller det bara att ha bra disciplin och inte starta datorn innan typ klockan tre. Lycka till Linn.

För övrigt gillar jag mitt nya EP. Musiken är tuff och i city-kvarteret kan man hitta på mycket skojsigheter.

Helgen var nästan som ett enda långt sommarkalas. Ett försök att krama ur det allra sista innan det var dags att bege sig norrut igen. Jag badade i havet både fredag, lördag och söndag. Det var varmt (över 20 grader, vilket är ganska ovanligt där nere), det var klart och det gick stora vågor utan undervattensströmmar. Perfekt att bada i med andra ord!

I lördags firade jag födelsedag. Jag fyllde år den 3:e, men hade kalaste i lördags. Jag fick fina presenter. bland annat ett presentkort på stadium och fina scrapsaker. Jag och mamma gjorde tre tårtor (kola, Linn special och choklad) och förutom tårtorna hade vi bakat kakor och gjort rostbiff och potatissallad. En trevlig kväll.
 
I söndags var det kräftskiva hos Emils familj. Jag fick lov att äta hur mycket kräftor jag ville, sa Emils mamma. Det är lite farligt att säga så, för jag älskar kräftor! Men jag behövde inte oroa mig för att de skulle ta slut, för det var mycket kräftor. Eftersom hela familjen för ovanlighetens skull var samlad där nere passade de på att ta en familjebild. De tyckte att jag skulle vara med också, så jag ingår tydligen i familjen också nu :P

Efter kräftskivan var det dags för oss att rulla mot Halmstad igen. Det sköna med att åka bort är att det är skönt att komma hem.


Jag.
Fotograf: Emil Persson

Jag har laddat upp resterande bilder från besöket på Vendels nu, samt de två bilderna jag tog på Halmstad marinfestival och det snabba besök jag, Emil och mamma gjorde där innan jag begav mig söderut. I vanlig ordning får ni ett smaprov här, resterande hittar ni på http://knyttsak.bilddagboken.se under den 31:a juli och den 3:e augusti.


Loth Loríën, som besökte Halmstad Marinfestival.


Efterrätt nummer två från besöket på Vendels i Kåseberga.

Som sagt, jag skulle ju skriva om min födelsedag. Det började egentligen på kvällen den 2:a augusti. Vi var borta hos några släktingar (moster Åsa med familj, Barbro, samt nästkusiner från Stockholm) och spelade spel och ungefär två minuter efter midnatt drog mina kära mostrar igång Vi gratulerar och de andra hängde på. Det var ett trevligt initativ och jag blev glad.

På morgonen vaknade jag av att det åskade. Den dagen jag föddes åskade det också. Jag låg och halvsov en stund, och sedan kom mamma in med presenter från henne, pappa och mormor & morfar. Varken pappa eller lillebror var här nere, eftersom lillebror flyttade till Lund den dagen och pappa hjälpte honom. Förhoppningsvis träffar jag lillebror på lördag, när det är tårtkalas.

I alla fall. Jag fick en bok (Lagom finns bara i Sverige) och en mugg av mormor & morfar, och av mamma och pappa fick jag ett presentkort på Stadium, samt scrapbookingsaker, bland annat baspapper i olika färger och tapeter. Jovisst, hon hade köpt det i en färgaffär i Simrishamn, och de sålde tapetbitar med olika mönster som man kunde använda att scrappa med. Har ingen aning om i fall de är syra- och linginfria, men jag tycker de är fina så jag bryr mig inte så mycket.

På eftermiddagen sen kom några släktingar (samma som vi var hos dagen innan) förbi och spelade lite spel. Det hela blev ganska improviserat, men det var trevligt. Av Barbro fick jag en "spapåse" - tvål, ljus, duschkräm, kroppssmör och sånt med lavendeltema, och av släkten från Stockholm fick jag melon. Det var vad de hade hittat hemma - som sagt, det blev lite improviserat.

På kvällen sedan åkte jag med till Vendels i Kåseberga. Det var en present från mamma. Åsa, Dennis (Åsas man), och Barbro var också med. Vi år fem rätters middag, fast totalt blev det nio rätter, allt som allt, eftersom de bjöd på lite aptitretare mellan varven. Det var dyrt, och jag är inte säker på att jag hade gått dit om jag var tvungen att betala själv, eftersom jag är student. Hade jag haft jobb hade jag dock inte tvekat till att följa med, för jag hade en riktigt trevlig kväll. God mat och tid att faktiskt umgås och sitta ner och njuta. Jag tror att vi lätt glömmer bort sådant ibland. Middagen tog nästan fyra timmar.

Vi åt:

• Brödkorg: småbröd av olika slag, serverade med rökt äppelcidervinägersmör. När man väl kommit över chocken att smöret inte smakade smör var det jättegott.
• Aptitretare: Någon laxfisk med röra som skulle ha ett sting av pepparrot. Det smakade inte alls pepparrot och just därför tyckte jag det var gott.
• Förrätt 1: Minutrökt hälleflundra och råräka. Råräkan var lite väl rå för min smak, men fisken var jättegod. Den serverades med en strut över att det skulle lukta rök-rök om den när den serverades (den var ju minutrökt).
• Förrätt 2: Pilgrimsmussla med potatispuré. Jag har inte ätit pilgrimsmussla förr och det smakade bättre än vad jag trodde att det skulle göra. De serverades på en sten som låg ovanpå kolsyreis. Fräck effekt!
• Uppfriskande fläder-splash: I princip fryst flädersaft som vi fick medan vi väntade på varmrätten.
• Varmrätt: Lavendelkryddad kalv med potatismos. Jag kan ärligt säga att det var den godaste potatismos jag någonsin ätiti!
• Efterrätt 1: Mjölkchoklad och päronpuré med ett täcke av skummad kokosmjölk. Överraskande och god efterrätt som serverades på en helt vit tallrik. Chokladen kom fram när man började äta.
• Efterrätt 2: Vaniljpudding med röda bär. Den första efterrätten var den som var roligast att äta, men den här smakade godast. 
• Kaffe med chokladkakor: Blandade chokladkakor, några flarm som påminnde om utspilld knäck, tryffel med hasselnötter och säkert någor som jag glömde.

Det var en väldigt trevligt kväll (tack alla ni som var där!) och maten en fröjd för såväl gom som öga. Jag ska ladda upp bilder från den på bilddagboken när jag har tid. Nu ska jag ut och spela spel med mina stockholmssläktingar, så tills vidare får ni nöja er med en bild.


Pilgrimsmusslor och kolsyreis.

Jag ber om ursäkt för den sena uppdateringen (eller snarare bristen på sådan) men jag har varit upptagen med att göra ingenting, vilket har varit väldigt skönt. Jag har varit upptagen med att fira födelsedag också, det var också trevligt. Eftersom jag äntligen orkat flytta på datorn och sätta i kabeln i modemet (är i stugan) tänkte jag uppdatera senare idag med hur den 3:e augusti i år spenderades. Tills dess får nu njuta av en sommarbild.


Löderup Strandbad