Knyttsak

Alltså, jag tycker att Marabous nya pr-trick är ganska smart. Nästa år ska en ny pralin in i Aladdin-asken, så då måste de ta ut en. Därför har de skaffat en hemsida som heter Rädda Julen, där man kan rösta på sin egen personliga favorit.

På Facebook kan man göra ett "test" för att se vilken pralin man "passar" som. Man klickar på en pralin och ser vad det är för text som kommer upp. Jag valde pärlnougat och fick upp:

"Du är troligtvis feminin som person. Som barn älskade du färgen rosa och att klä ut dig till prinsessa. Du vill gärna sticka ut och vara lite annorlunda och kanske är det därför du alltid siktar in dig på den enda vita pralinen i asken? Du älskar att stå i centrum och synas och höras. Har du inte redan en blogg så funderar du absolut på att skaffa en. Någon gång har du kanske blivit kallad ytlig, men du kan inte hjälpa att du gillar glamour och ibland prioriterar yta framför innehåll."

Ja. Det stämde nästan lite för bra, haha! Fast jag siktar faktiskt inte in mig på den enda vita pralinen bara för att jag vill sticka ut. Jag är bara barnsligt förtjust i vit choklad, helt enkelt. (Fast det ska inte vara bara vit choklad, utan den ska blandas med något. Kinderägg är perfekt!)

Nu ska jag sova. Jag ska upp och titta på julkalendern kvar över sju imorgon bitti!

Jag hatar verkligen att ta sprutor, jag tycker det är jätteotäckt. Det är inte det att jag är rädd för att det ska göra ont (för det är jag inte) utan det är själva grejen att de sticker in någonting i armen på mig och sprutar in jox i kroppen på mig (eller tar ut något, typ blod) som är otäckt.

Idag har jag varit och vaccinerat mig, så jag känner mig jättemodig! (Petter mutade mig med middag, så jag åt hemma hos honom först och sedan gick vi dit tillsammans). Jag har varit så modigt tre gånger det här året (2 gånger TBE och en gång svininfluensa), så nu tycker jag att jag förtjänar en extra julklapp från alla jag känner :P

Okej, allting är inte klart än, så jag ska inte ropa "hej" eller snarare (YIPPIE!) innan några papper är underskrivna och allting finns inne i Ladok, men Bertil (som är ansvarig för svenskan) och Pia (som har koll på allt, för hon är studievägledare) har samtalat lite. Jag får tillgodoräkna mig min gammla C-uppsats och då kan de registrera mig på svenskan för den här terminen, vilket innebär att jag inte behöver ägna många långa timmar åt ritteknik utan kan fokusera på matte och ortnamnsforskning och PPK, få alla poäng jag behöver för den här terminen och sedan ägna mig åt något vettigt nästa termin. Bertil har tagit på sig att ha mig som ensam student (läskurserna på Svenska block C ligger första halvan av höstterminen) och examinera mig.

Eller ja, utvecklingsingenjörslinjen är vettig, och jag tycker väldigt mycket om min klass och om lärarna (de flesta av dem, för de mesta), men: jag har slutligen kommit fram till att ingenjörslinjen är ingenting för mig. Jag tycker det är kul med matte och fysik och ritteknik någon gång då och då, men jag skulle inte vilja jobba med det resten av livet, har jag insett.

Jag klarade av tekniskt basår och är otroligt stolt över mig själv för att jag gjorde det! Det kändes riktigt, riktigt bra. Jag bevisade för mig själv och alla andra att jag kunde. Jag nöjer mig med det.

Om Pia och Bertil verkligen lyckas få igenom det här (tack för att ni kämpar för min skull!) och allting blir klart så (har de bevisat att de verkligen kan styra hela världen) tar jag examen hösten 2010 eller våren 2011. Det känns bra. Galet, men bra.

Hemkommen och duschad från dansauditionen till Halmstadspexet. Jag har faktiskt ingen aning om hur det gick, för jag stod längst fram i ett rum utan speglar, så jag såg inte direkt vad de som stod bakom mig gjorde.

Jag tyckte att det gick okej i alla fall, inte jättebra, men inte jättedåligt heller. Jag har gjort betydligt sämre auditions än den här. Nu är det bara att hålla tummarna och vänta på svar...

Just nu väntar jag på att maten ska bli färdig. Man gör gång på mycket energi när man dansar. Emil lagar kycklingklubbor och pasta, namnam! Ikväll blir det rollspel.

Jag orkade inte skriva ett inlägg egentligen, för jag hade noll inspiration. Sedan läste jag de två kommentarerna Markus skrev till inlägget om svininfluensan och inlägget om kvällstidningarna och insåg vilken underbar människa han är egentligen. Dryg som fan ibland, men det är ju jag också. Tack för att du finns och förgyller min vardag!

Och ja Markus, om jag någonsin arrangerar det där kvällstidningslajvet lovar jag att paxa Sauron-rollen (chefredaktören) åt dig.

anyhow, först ska jag sjunga med Sarah McLachlan till Song for a winters night och sedan ska det julpyntas!

I eftermiddag kommer André på besök och stannar över helgen. Det är första gången han hälsar på sedan hösten 2005. Då bodde jag på Domherregatan och var singel. Perspektiv!

Hej med er!

Jag vaknar med huvudvärk. Spänd i axlarna efter att ha skurat duschen igår (gissa varför jag brukar överlåta den sysslan på Emil egentligen). Sedan orkar jag inte äta upp all gröt. Nät jag suttit med den i nästan 1½ timme insåg jag att jag inte skulle orka äta upp den. Sedan anfaller köket när jag ska sätta in en gryta. Lådan puttar till skåpsdörren som slår mig mitt på knät. Aj. Dessutom regnar det och jag vill inte gå ut. Så nu tänker jag sura en stund och sedan gå ut och ta hämnd på köket. Det är sånt här som får mig att vilja säga fula ord (jag passar på när ingen hör mig).

Min statistik över bloggläsare har gått upp en del idag, kul! Jag hoppas ni stannar kvar =)

Nu är det en månad till julafton, så nu ger jag efter! Jag har julmusik i högtalarna, jag har tagit fram flaskan med vaniljglögg jag har kvar från förra året och jag ska sätta upp julgardinen i köket innan jag går och lägger mig.

År helvete med alla dryga kvällstidningsjournalister och svininfluensa. Nu är det nästan jul!

Återigen blir jag påminnd om varför jag inte gillar kvällstidningar.

Artikel från Aftonbladet. Citat:

"Den misstänkte 33-åringen har tidigare varit med i en förening som ägnar sig åt lajv, ett teaterliknande rollspel där deltagarna klär ut sig. På föreningens hemsida finns en bild från 2007 där han spelar rollen som en 1800-talsvampyr som senare blir pålad till döds. På bilden poserar han med ett k-pist-liknande föremål."

Åh nej, en lajvare som poserar med vapen. Så hemskt! För om man poserar med vapen på en bild måste man ju vara beredd att döda folk på riktigt.

En enkel fråga: det står i artikeln att tjejen spelade WoW och det var en massa WoW-nördar på festen. Vad har WoW med lajv att göra? De har ungefär lika mycket gemensamt som fotboll och bandy. Det är fan ett under att någon lajvare inte haft ihjäl chefredaktörerna för Aftonbladet och Expressen än i ren frustration, eftersom de ständigt lyckas dra in lajvhobbyn så fort ett "spelrelaterat mord" inträffat, oavsett hur lite lajv i sig har med det hela att göra.

Jag tycker personligen att vi borde granska alla fotbollsspelare lite extra, eftersom de är potentiella våldsmän de också: tänk bara på alla fotbollshuliganer! Fotboll måste ju bara vara en farlig sport som drar till sig sådana människor!


Åh nej, ring psyk! Jag poserar med vapen på en bild på internet! Vad hemsk och ond och farlig jag måste vara!
(Fotograf: Emil Persson)

Allvarligt, lägg ner för fan. Sluta hacka på min hobby, annars kanske jag arrangerar ett lajv om det här (och det där är ett löfte, inte ett hot).

Som projekt för det här året (det wiccanska, inte det "vanliga") använder jag min tarotlek varje vecka. Dels för att jag vill bli bättre på divination, och dels för att jag vill bli bättre på att hantera min tarotlek.

Lustigt nog så har jag fått upp Page of Wands tre av fyra gånger den senaste tiden, hur noga jag än har blandat leken. Wands (stavar) representerar elementet eld som står för makt och kraft. Meningen för Page of wands är just "learning and traveling".

När ett kort kommer upp så ofta brukar det vara läge att fundera lite mer över det. Frågan är: har det verkligen någon betydelse (med tanke på vad som pågår i mitt liv just nu så tror jag faktiskt det. Jag är på väg.) eller försöker min tarotlek vara skoja lite med mig? Det tål att tänkas på. Learning and traveling.


Page of Wands. Bilden här hämtad från den här sidan.

Nu har jag äntligen varit modig nog att skicka iväg ett mejl till Neogames för att höra om de är intresserade av min bok om Nanbaton. Bara att vänta på svar och hålla tummarna!

Alltså, jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva någonting om svininfluensan, men jag ångrade mig för jag blir så trött på all hysteri, både kring influensan och kring vaccinet. En hel del av det skyller jag på media. Kvällstidningar har alltid förstorat upp saker och ting (jag köper inga själv sedan det så kallade rollspelsmordet), men även SVT's rapport och TV4-nyheterna gör sitt bästa. Varje dag är det något om någon som har dött av influensan, eller också är det tjaffs om biverkningarna från vaccinet.

Så här är det: ungefär 3000 personer dör i "vanlig" influensa i Sverige varje år. Varför tas aldrig det upp på nyheterna? Eller är det så att SVT har en ny praxis nu att rapportera om hur många som insjuknat i inlfuensan? I så fall ser jag fram emot att få höra rapporterna om hur många som insjuknar och avlider av säsongsinfluensan (jag har för övrigt skrivit till SVT om det här, men inte fått något svar än. Och anledningen till att jag är på SVT och inte TV4 är för att TV4-nyheterna är så dåliga, så jag brukar inte se dem).

Svininfluensan är inte speciellt mycket allvarligare än andra sorters influensa (den är väldigt snäll om man jämför med t.ex. Spanska sjukan, som tros ha haft fler fall än pesten på medeltiden). Grejen är den att det virus som orsakar svininfluensan (eller baconfeber, som en kille på Sveroks forum lite lustigt uttryckte sig), är ett nytt virus. Många människor har inte stött på det innan, alltså har de ingen immunitet och alltså blir de sjuka. Om många personer blir sjuka samtidigt kommer inte samhället att fungera som det ska. Tänk bara på vad som skulle hända om hälften av alla busschaufförer, ambulansförare, brandmän, poliser och städare skulle bli sjuka. Samtidigt. Det är problemet med svininfluensan.

Men om den inte är så farlig, varför ska man då vaccinera sig?
För det första: det finns en hel del personer som inte kan vaccinera sig av olika anledningar, äggallergiker t.ex. (eftersom vaccinet tas fram i hönsägg) och som därför riskerar att bli sjuka. Du vet aldrig vilka sådana personer du kan komma i kontakt med, även om du inte har någon i din direkta närhet: kvinnan som står före dig i kön på Ica t.ex, eller mannen som sitter bredvid dig på bussen.

För det andra: om många personer vaccinerar sig minskas smittspridningen och då kan samhället fungera som vanligt.

För det tredje: för att vaccinet i det långa loppet över huvud taget ska få effekt måste så många som möjligt vaccinera sig. Det går faktiskt att mer eller mindre utrota sjukdomar med hjälp av vaccin: har ni hört talas om mässling och påssjuka?

Vaccinet är dessutom inte farligare än vanligt vaccin: ömhet runt stället där man blivit stucken, samt lite feber och andra influensaliknande symtom. Det beror på att man vid vaccination sprutar in en del virus i kroppen, som den sedan får slåss mot för att lära sig känna igen. Inget konstigt och inget farligt.

De konstigheter som kvällstidningarna älskar att frossa i vissa personer fått efter att de tagit vaccin är inte konstaterade att de faktiskt beror på vaccinet.

Ha i åtanke att det är några miljoner människor som vaccineras. Hade vaccinet varit farligt hade ungefär en tredjedel av Sveriges befolking (de som fått vaccinet) tappat luktstinnet, börjat gå baklänges, fallit döda ner eller börjat prata gammelgrekiska vid det här laget.

Alltså: gå och vaccinera er, inte bara för er egen skull utan för alla andra också. Och om ni blir sjuka: stanna för fan hemma och var inte sådana taskmörtar att ni går ut och smittar ner alla andra!

Jag då? Ska jag vaccinera mig?

Ja, det ska jag, trots min spruträdsla (kan jag kan ni andra spruträdda också. Mespottor! Det gör inte ont egentligen, det är bara otäckt!). Jag skulle gått idag, men de hade inget vaccin på Nyhems vårdcentral. Det var slut, så jag får vackert vänta till torsdag, vilket känns lite jobbigt för jag peppade mig som fan för det hela förmiddagen.

Mina källor om influensa och vaccin hittar ni här, här, här och här. För övrigt gör jag tummen upp till Siri, som skrev detta inlägg.

Gå nu och vaccinera er!
Om jag börjar prata gammelgrekiska eller färgas lila på grund av vaccinet lovar jag att starta en klubb!

Eftersom Oskar vill se min knyttunika och msn fular sig :P


Fotograf: Emil Persson


Fotograf: David Svensson

Skolan och jag har inte alls gått bra ihop den sista tiden, och det gör att ingenting annat verkar fungera heller. När man försover sig en vecka i rad måste det finnas någon bakomliggande anledning. I morse fick jag nog och efter 1½ timme mekanik där jag förstod ingenting (igen) bestämde jag mig för att gå ner till studenthälsan. Tid inbokad för "motivationssamtal" där imorgon eftermiddag.

Efter det gick jag till studentcentrum. Tid inbokad med studievägledare på fredag.

På onsdag har jag dessutom möte med mannen jag hade som handledare både under min b-uppsats och c-uppsats i svenska för att diskutera kurser i svenska.

Vi får se var jag hamnar efter det här.

Jag har fått inget pluggat i eftermiddag (jag hade helt enkelt ingen ork), men däremot har jag skrivit klart hela det andra kapitlet på min bok. Det var lite småsegt eftersom det är något av en upptakt (transportsträcka) till det som kommer sen. Nästa kapitel ser jag fram emot att skriva, där händer det spännande saker! Vill ni ha ett smakprov? :P

Jag kom på att jag glömt lägga upp dumheterna från vårt senaste avslutade rollspelsäventyr, Drakborgen, som jag spelledde (just nu spelar vi nästa del i Nanbaton-kampanjen, se mer i kategorin till vänster). Rolig läsning!

DRAKBORGEN

STARRING:

Linn – Spelledare (SL)
Markus – Veddoschamanen Ujaq
Petter – kraggbarbaren Bernak
Emil – den kringresande, skönsjungande kiriya-alven Niare

 

---------------------------------------------------------------

Ujaq (som spår Niare): Du kommer att bli hyllad och omsjungen
Niare: Åh, får jag skriva sången själv?

 

Bernak (till Niare): En sån ettrig person du är!
Niare: Nej, social!

 

Bernak: Jag ska ha flest mynt, jag är dyrare i drift än ni.
Ujaq: Just därför borde du betala oss i förväg för alla problem du kommer att ställa till med.

 

Du ska sluta nu, om du inte vill bosätta dig i en fisk.
- Ujaq till thalasken som hotar honom.

Jag ser framför mig fem olika sätt detta kan sluta på. Fyra av dem slutar med våld.
- SL

SL: Det blir inget våld
Markus: Nä, trots att SL försökte
Emil: Äh, hon försökte bara bussa tiraker på oss.
Petter: Och det är inget hedersamt i att slåss mot tiraker.
Emil: Tiraker skövlar man med pennknivar.

 

Vi borde tvätta hans mun. Med en kniv.
- Niare om en välbärgad asharier som inte alltid uppskattar alver.

Niare: De där kvinnorna tar betalt för vad de håller på med , och det kostar!
Bernak: Va?! De borde snarast betala mig, vet de inte att uppskatta en riktig, välutrustad man?

 

Bernak: Du är högljudd för att vara alv.
Niare: Ja, jag är nykter.

 

Men jag var inte klar! Du sjanghajade min recap!
- Markus till Petter under återberättandefasen i början av spelmötet. Och i vanliga fall är det svårt att få dem att recappa på eget bevåg.

Kan man backstabba en dvärg ska man göra det.
- Niare, som inte tycker om dvärgar på bästa alvmanér.

Emil: Niare dör nog nu.
Markus: Ingen fara, välj en kropp!

 

Det här är en episk strid, den tar inte hänsyn till personliga behov.
- Petter

Men Bernak, jag trodde att vitsen med att sova inne i stan var att det fanns hus, så att vi inte skulle behöva bygga några.
- Ujaq till Bernak som av någon för alla andra obegriplig anledning, står och hackar sten.

Min karaktär tänker inte säga ”spring för livet”, men någon av er andra som har lite högre självbevarelsedrift kan ju göra det.
- Petter, när spelgruppen håller på att bli slarvsylta.

Emil: Vi borde hitta en fängelsehåla.
Petter: Ja, sen låser vi in våra tärningar där tills de visar bot och bättring. Några månader på vatten och bröd ska de ha, de jävlarna!

 

Men vad är det för vits med att sätta upp en hylla om man inte hare en lönndörr bakom?
- Niare avslöjar något om alvisk byggnadsstil.

Ujaq: Vi kan äta på silverfat ikväll!
Bernak: Jag vet mer som kan serveras på ett fat.
Ujaq: Typ någons huvud.
SL: Zarinas? (Zarina är en SLP som ställt till en del problem)
Bernak: Nej för fan! Inte än.

 

Niare (om ett skelett de hittar i en fängelsehåla): Vi kan släppa ut honom, även om vi är lite sena.
Bernak: Eller också kan vi stänga in någon att göra honom sällskap (tittar menande på Niare)
Niare: Det går ju inte, nu när ni har haft sönder dörren.

 

Emil: Markus får göra det, han var sist hit.
Markus (som kom sent till spelmötet): Bah, jag var först. Det är bara det att tiden inte har hunnit ifatt än.

 

Ja, vi letade igenom de övre delarna av slottet och vi stötte på nästan inget motstånd, bortsett från ett skrin och det motståndet slog vi ner ganska snabbt.
- Markus recappar. Faktum var att skrinet inte ville öppna sig, så Bernak slängde ner det för trappan och spred juveler över halva golvet.

Linn (som inte kan hålla sig till ett äventyr, utan flummar iväg till Nanbaton-kampanjen): Han kanske snubblar och har ihjäl hela Nanbatons guldåder. Fan vad bra det hade varit.
Petter: Ja, men så klantig är… hur fan har man ihjäl en guldåder?!

 

Jag har ägnat förmiddagen åt att ladda upp lite bilder på min bilddagbok. Ni hittar dem under 28:e augusti, 29:e augusti, 4:e september, 13:e september, 21:a september, 10;e oktober,  14:e oktober, 16:e oktober och 30:e oktober.

I vanlig ordning ger jag er lite smakprov:


28:e augusti. Nollning 2009. U-Säk håller koll på oss.


29:e augusti. Nollning 2009. Jag var fanbärare under kortegen.
Fotograf: Emelie Holm


4:e september. Fullmåne över Skillinge hamn.


13:e september. Mamma och pappa på besök.


21:a september. Nada och U-Saaben.


10:e oktober. Fantastiskt goda muffins under tjejkvällen med U.


14:e oktober. Höstpromenad i Linehedsparken.


16:e oktober. Den första snön faller över Halmstad.


30:e oktober. Halloweenmiddag 2009. God kaka.

Jag lovade att jag skulle lägga upp bilder på mina höstsljus, som jag gjorde till Halloween-middagen för några veckor sedan, så här har ni:



Pumpaljus:
Jag tog fyra lönnlöv och klippte av "stjälkarna" så att ljuset skulle sta stadigt, sedan bottnade jag med dem och ställde ljuset ovanpå. Runt ljuset lade jag sedan kastanjer och sedan strödde jag lite halloween-konfetti över alltihop.

Ljuset köpte jag på Ica Maxi. Konfettin köpte jag i London för många år sedan (minns inte om det var Debenhams eller Marks & Spencer). Ljusfatet kommer från Ikea. Löven och kastanjerna har jag plockat i parken här i närheten och sedan torkat.



Randigt ljus:
Jag ställde ljuset mitt på fatet och sedan dekorerade jag runt omkring det med grönmossa, lönnlöv och kastanjer. På mossan strödde jag sedan lite halloween-konfetti.

Ljuset kommer från Ikea, fatet fick jag i julklapp för länge sedan. Mossan är köpt på Panduro och konfettin kommer som sagt från London. Löven och kastanjerna har jag plockat och torkat.

Två saker bör man tänka på:
1) Löv blir torra ganska fort. Torra saker brinner lätt. Därför bör man aldrig ha dem tillsammans med låga ljus.
2) När man plockar kastanjer bör man kolla så det inte finns sprickor i dem. Är de spruckna är det stor risk att det kommit in fukt i dem och då kan de mögla och lukta illa efter ett tag. Skölj kastanjerna när du kommit hem för att få bort jord och så där och lägg dem sedan på tork några timmar.

Jag: Tror du att vi kramas med varandra i sömnen?
Emil: Klart att vi gör, vi älskar ju varandra!

Charlottas 11 budord har roat mig en del idag. Kul läsning och jag behövde en dos ironi och småjävelskap. (Jodå, det var en sådan dag till. Mest på grund av att min kära projektgrupp bestämde sig för att flytta fram vårt möte under middagen, så jag missade det, tack som fan. Vilket ljushuvud påstod att man lär sig bättre i projektform? Det enda jag lär mig är de femtio effektivaste sätten att bli irriterad eller att irritera någon annan. Jag tror att jag ska skriva en bok om det och skicka den till Blondinbella. Och det här blev en lång parentes.) Ibland behöver man sådant, i synnerhet när både mekaniken och matten är ett jävla ofog (för att citera André). Men jag har en plan, oroa er inte. Den börjar med att jag ska spela TS2.

Så ja, punkt ett, två och tre är avklarade. Alltid något. Jag känner mig duktig. Nu har jag svarvat en skruv och handlat mjölk. Nu ska jag dricka smoothie och spela TS2, det tycker jag att jag har förtjänat nu.

Det här inlägget skriker gnäll långa vägar. Du läser vidare på egen risk.

Jag är hungrig. Jag har försovit mig för andra dagen i rad, så nu har jag missat en studio-timme och ytterliggare en mekanikföreläsning. Jag hatar Halmstad i novemeber, för allting är grått och regnigt. Jag klarade inte mattetentan, vilket innebär att jag tagit noll poäng hittills den här terminen. Jag har ont i armen, för jag lyckades fastna med den i byxorna på något sätt när jag skulle ur fåtöljen där jag suttit uppkurad igår och sedan rev jag upp ett nästan sex centimeter långt sår. Jag är trött av tavgylen och jag är trött på att det kliar på mig (även om det blivit mycket bättre. Om det går tillbaka igen när kortisonen slutar verka ikväll kommer jag säkerligen att döda något i ren frustration). Och nämnde jag att jag ligger tokigt mycket efter i skolan och att jag utvecklat allergi mot både november och projektarbeten?

När allting känns bara bajs och grått (som alltid i november, med andra ord. jag börjar återigen överväga det där med vinterdvala) får man sätta upp kortstiktiga mål. Dagens mål blir alltså:
1) Få i mig lite frukost bestående av te och yoggi så att jag kan äta middag i rimlig tid vid tolv.
2) Lyckas ta mig till skolan i tid till klockan tre för att slava i Mordors gruvor i två timmar under Gothmog (läs: verkstadspass med Lars G Staf)
3) Gå och handla mjölk på väg hem från skolan.
4) Titta på Desperate Housewifes ikväll klockan nio.

Små mål kan tyckas, men någonstans måste man ju börja om man vill ta över världen. Nu ska jag dricka te och vara oresonlig resten av dagen. Hej Svejs.

Titel: The Snow Queen
Författare: Joan D. Vinge
Utgivningsår: 1980
Genre: Science Fiction
Betyg: 5 av 5

Handling:
Första delen av fyra. På planeten Tiamat finns det två årstider: sommar och vinter. De skiftar vart 150:e år och under vinterperioden står planeten i linje med The Black Gate, ett svart hål som binder samman Tiamat med resten av The Hegemony, vilket är en rest av ett gammalt imperium. Under vintern härskar The Snow Queen och Tiamat har en högteknologisk kultur, eftersom de står i kontakt med The Hegemony. Den nuvarande drottningen heter Arienrhod, och hon vet att när sommaren närmar sig kommer hon att avsättas under Förändringen, precis som alla drottningar före henne. Precis som alla drottningar före henne försöker hon därför också med en plan för att behålla sin makt och i och med det se till att Tiamat stannar kvar i sin högteknologi när det okunniga sommarfolket försöker ta över makten vid Förändringen. Arienrhod skapar en klon som hon planterar in i en ovetande kvinna hos sommarfolket. Klonen får namnet Moon och växer upp på en ö bland sommarfolket, lyckligt ovetande om vem hon egentligen är fram tills dess att Arienrhod bestämmer sig för att det är dags att få Moon till sitt palats i staden Carbuncle...

Omdöme:
Låter det invecklat? Det är det också. Boken är full av intriger, de flesta av dem sammanknutna med Arienrhod och Moon. Boken handlar givetvis inte bara om dessa två, utan även om Moons kusin Sparks, som har en pappa från en annan planet, om polischefen Jerusha och hennes närmaste man BZ. Alla genomgår en utveckling på sitt eget sätt och alla tvingas de inse att det inte alltid är det "rätta" sättet som är det bästa. Ibland måste man gå ifrån det man lärt sig för att göra något av större betydelse.

Ingen är riktigt god eller riktigt ond, utan helt enkelt mänskliga. De har mänskliga behov, drömmar och begär och de agerar därefter. Har man regerat i 150 år är det inte så konstigt att man inte vill släppa makten ifrån sig. Och om man har förlorat den man älskar är det kanske inte så konstigt om man letar upp klonen i tron att kunna få tillbaka det man trodde att man förlorat.

Boken handlar i grund och botten om mänskliga behov, och också om konsten att hålla samman resterna av ett försvunnet imperium. Som sagt, det är en mycket komplex bok med många lager och likväl blir det aldrig så komplicerat att det är svårt att hänga med i förvecklingarna.

Spänningen hålls också på en lagom hög nivå. Precis när ett hinder är överstökat och man tror att "nu lyckades de allt!" så vänder allting igen, ända fram till slutet. Precis som det är i verkliga livet: när en sak ordnat upp sig går nästa åt helvete ;)

Boken tar också upp en del intressanta saker som jag ibland funderat över i andra SF-verk, som till exempel det här med olika kulturer och religioner. I SF-genren är det ofta så att en planet har en viss kultur och en viss religion, men tänk bara på hur många olika religioner som det finns på vår egen lilla Jord. Hur kan då en enda planet sammanfattas med en kultur? Detta berörs på mer än ett ställe, och det är ganska underhållande att spekulera i det. Ett exempel: vilken religion har "rätt" när det finns så många olika? Lika bra då att tillbe alla gudar på en gång, för att vara på den säkra sidan.

För oss som läst lite fysik, och då i synnerhet relativitetsteorin, finns det också lite krydda. Det nämns saker som tidsdilation och tvillingparadoxen (även om den inte nämns under just det namnet så finns det ett par referenser till fenomenet), vilket blir verkligt underhållande eftersom det faktiskt verkar rimligt när man tänker på det. Vinge är trogen till sin värld (sina världar?) med andra ord.

Kort sammanfattat hör den här boken till en av de bästa jag läst och jag ser dram emot att läsa de resterande tre. Jag rekommenderar den verkligen, även till er som kanske inte läser så mycket science fiction annars, för den handlar mer om sådant som gör oss mänskliga än om olika teknologiska fenomen.

Utdrag ur boken:
"Tell me - has it been worth it?"
"Yes!" He flinched back in surprise from his own voice.
"Why did I think I heard 'no'?"
His fingers tightened over a tray of beads, his muscles tightened; she didn't see it. "I had to be Starbuck. I had to be the best, or I wouldn't be - worthy of her. I have to be the one who counts. But I thought once I won the challengem the rest would be easy, and it's not. I thought it would be everything I ever wanted."
"And it's not."
He shook his own head. "What the hell's wrong with me, anyway! Everything always goes wrong for me... everything I do."
"Then maybe you weren't meant to do it. You could still go back to Summer; nothing's stopping you."
"Back to what?" He spat the words. "No, I can't go back, I know that now; we just go on and on, and there's never any reason... I won't leave Arienrhod; I can't. But if I can't be what she wants me to be, I'll lose her anyway."

Allvarligt talat, jag tycker synd om alla rävar som drabbats av rävskabb och kliar ihjäl sig, mer eller mindre, för efter den gångna veckan vet jag precis hur det känns. Jag har blodstrimmor på bröstkrogen och ryggen där jag kliat och jag har vaknat minst en gång per natt för att det kliat. Suck, säger jag bara.

Jag missade punchaftonen i torsdags, för jag var för trött för att gå (man blir seg och slö av tavegyl) och jag har inte orkat göra något som helst konstruktivt sedan i typ tisdags. Inte pluggat, inte skrivit på min bok, inte scrappat, ingenting, för jag har bara varit trött och kliat mig.

I lördags blev det dessutom sämre, så i går tog jag en ny dos kortisontabletter. Det känns lite bättre nu, så håll nu alla tummar ni har att det faktiskt blivit det också och inte går tillbaka igen när effekten avtar någon gång imorgon kväll. För då måste jag gå till doktorn igen. Och alla som händanefter har svårt att se hur jobbigt det kan vara med allergi önskar jag en vecka av konstant kliande, fula utslag och ingen sömn, så det så!

Jag har haft mycket tid att fundera också, den senaste veckan, för jag har inte orkat göra så mycket annat vettigt. Det finns en liten, liten röst i mitt huvud som börjar låta allt högre. Den säger att jag nog inte läser rätt utbildning, trots allt. Det är inte riktigt så roligt som jag trodde, och det blir allt svårare att ta sig upp på mornarna och ta sig till föreläsningarna. Det är inte tillräckligt intressant för att vara motiverande, och med tanke på hur mycket jag faktiskt är intresserad av och hur lite det krävs för att jag ska bli intresserad av någonting är det ett ganska dåligt tecken.

Det känns som om jag står vid en skiljeväg nu. Ju mer jag funderar över det, desto mer lockad är jag att läsa mer svenska. Kanske till och med forska inom det? Och ju mer jag funderar över det, desto mindre lockad är jag att läsa matte och produktutveckling. Det lät väldigt, väldigt roligt, men det är inte alls så roligt som jag trodde att det skulle vara. Nu är jag ju envis, och inte den som ger upp i första taget, men det här handlar om mig och ingen annan. Är det verkligen värt att gå vidare med en utbildning bara för att jag är för envis för att "ge upp" och göra något annat?

Jag skrev i våras att jag kunde klara av vad som helst. Jag ska försöka komma ihåg den där känslan, för på sätt och vis känns det så fortfarande. Men det här kanske inte är rätt väg att gå. Jag säger som Sparks i The Snow Queen: "I thought once I won the challenge, the rest would be easy; and it's not. I thought it would be everything I ever wanted."

Jag sov fyra timmar i natt, ungefär. Resterande tid låg jag och försökte låta bli att klia mig. Loratadin hjälpte inte. Plågade mig upp halv åtta föra att gå på mekanik-föreläsningen, sedan hem och ringa läkaren. Fick "akuttid" halv tre. Slutsats: allergisk reaktion av det värre slaget. Så nu har jag fått starka kortisontabletter och starkare antihistamintabletter (sånna man inte får dricka alkohol till). Får hoppas att det hjälper. Antihistaminerna blir man trött av, så förhoppningsvis ska jag få sovit lite mer i natt. Suck. Jävla allergi. Och vad orsakade den? Ingen aning. Det kan vara allt ifrån en överdos av pumpa och kattkärringarna i tvättstugan till kvalster (var de nu kommer ifrån) och den nya duschkrämen. Personligen tippar jag på den senare, men jag vet inte säkert. Skit också.

Jag hoppas att utslagen går ner tills imorgon (jag är rödprickig över ungefär hela överkroppen) så att jag kan se hyfsat normal ut i balklänning, för imorgon är det punschafton! Nu blir det ju inte så mycket punsch för min del, men ändå. Jag får doppa tungan i den :P