Knyttsak

Ikväll är det dags för årets Halloweenmiddag. Det blir bara jag och Petter, men det gör ju ingenting. Vi ska ha trevligt och äta god mat. Det är det bästa sättet att fira att läsårets första tentavecka är avklarad :D

Sedan år 2005 har jag haft ett tema på maten. Förra året var det äckligheter. I år är det tema pumpa. Petter vet så mycket, men inte mer, så jag tänkte avslöja hela min meny nu:

Förrätt:
Pumpasoppa

Huvudrätt:
Pumpapaj med kycklingklubbor

Efterrätt:
Kabak tatlýsý (karamelliserad pumpa)

Fika och småplock:
Rostade pumpafrön
Pumpatårta
Pumpajuice (om det blir tillräckligt mycket pumpa över)

Man kan göra väldigt mycket med en pumpa. Med två pumor kan man göra ännu mer :P

Det luktar väldigt gott här just nu, kan jag meddela, för den karamelliserade pumpan står i ugnen och karamelliseras.

Senare ska jag ta itu(!) med att skära till årets halloweenlykta - en av årets absoluta höjdpunkter! Fram tills dess ska jag njuta av lukten här och städa och göra fint. Jag måste slå mig igenom bråten på vinden också för att leta fram halloweenpyntet.


Halloweenpumpan 2008.

...sitter jag i tentasalen och skriver tentan i ritteknik. Den sista för den här läsperioden, sedan har jag helgen ledigt innan allting drar igång på nytt på måndag. Då blir det nästa mattekurs (linjär algebra) varvat med lite PPK och mekanik. Mekaniken ser jag faktiskt fram emot, för det är den delen av fysiken jag alltid tyckt bäst om. Newtons lagar och sånt där.

Nu tänker jag sätta mig och simsa (jag måste ha min dagliga dos av spelnörderi) innan det är sovadags. Önska mig lycka till imorgon.

Emil: Jag läste på text-tv att det var nån snubbe som ville att vi skulle ha en ny kalmarunion.
Jag: Jaså?
Emil: Ja, med Köpenhamn som huvudstad.
Jag: Varför just Köpenhamn? Det var väl ändå inte den mest centrala staden bland de tre länderna?
Emil: För att den ligger mer centralt i Europa.
Jag: Okej. Jaja, lycka till att få igenom det, det lär ju aldrig inträffa.
Emil: Nä. Och tänk vad många röster Sverige kommer att förlora i Eurovision Song Contest om vi inför något sådant, då lär ju Sverige aldrig vinna!

Och det är hans huvudargument till varför vi inte ska införa en ny kalmarunion. Jag skrattade högt i flera minuter :)

...en kvar. Nu laddar vi om för nästa tenta, ritteknik, som är på torsdag. Eller ja, nu och nu. Nu ska det ätas frukost (jag tyckte att jag förtjänade en sovmorgon) och spelas lite TS2, sedan ska jag ner en vända till stan och fixa lite fix. Efter det ska jag börja med rittekniken på allvar. Två dagar. 1½ om man ska vara noga. Det mesta jobbet är redan gjort, så det är lite repetition som gäller, samt att titta lite extra på toleranser och svetssymboler. Den här tentan bör jag klara, tycker jag.

På tal om att klara tentor: hur gick det igår, undrar ni säkert? Jag vet inte, om jag ska vara ärlig. En del kunde jag och svarade bra på. Tre uppgifter svarade jag inte på alls. Två uppgifter försökte jag inte på över huvud taget (rotationsvolymer är inte min grej). En uppgift visste jag att jag borde kunna: derivatauppgift standardtyp 1A som vi tjatade om på matte C. Då kunde jag det. Nu visste jag precis vad jag skulle göra, men jag lyckades inte får fram det sambandet jag skulle derivera. Jag satt med det en halvtimme, sedan gav jag upp, lämnade in tentan och gick hem. Det irriterade mig något vansinnigt att jag inte fick fram det där sambandet. (Och för alla er som inte vet vad man gör när man deriverar: googla det! Jag orkar inte skriva en förklaring).

Nåja, jag försökte i alla fall, jag gjorde mitt bästa och sen får vi se hur långt det räcker. Jag säger som Mykelin: "du är grym! det går säkert bra, och skulle det mot förmodan inte göra det så är det bara otur." (tack för de orden, de värmde!).

Som sagt: äta frukost och simsa!

Titel: Natthimmel
Författare: Sofia Nordin
Utgivningsår: 2009
Betyg: 4 av 5

Handling:
Tilda går i åttan. Hennes bästa vän Adina har flyttat och hon känner sig ensam. Hon är ganska blyg och tänker ofta att en miljon saker kan gå fel och hon har ingen att prata med, varken i skolan eller hemma. Men så börjar Jesper i Tildas klass. Jesper, som lajvar. Jesper, som tillslut lyckas övertala Tilda att följa med på ett lajv. Resan mot att bli lajvare förändrar Tilda. Hon hittar en ny vän i Jesper, en person som hon kan prata med och plötsligt tycks inte allting vara lika skrämmande längre.

Omdöme:
Jag blev faktiskt positivt överraskad av den här boken. Det är en tonårsbok, och språk och stil är anpassat därefter. Det märks att boken är utgiven nyligen. De böcker i den här stilen som jag läste när jag var fjorton nämnde i ett fåtal tillfällen mobiltelefoner och aldrig någonsin msn. Underhållande!

I vilket fall som, Tilda har samma problem som många andra i hennes ålder (osäkerhet, rädslan att vara utanför o.s.v.) och i slutändan löser sig alla dess problem som sig bör. Inget märkvärdigt med det. Det som däremot är anmärkningsvärt med den här boken, och det som verkligen fick mig att börja läsa den från första början, är lajvinslaget.

För det första: det är den första skönlitterära bok jag ramlar över som över huvud taget har lajv med som en del av huvudintrigen.

För det andra: jag känner så igen mig i delar av det som beskrivs. Flera gånger medan jag läste tänkte jag "men det är ju precis så det är!" Jag vet inte så mycket om författaren, men jag skulle bli mycket, mycket förvånad om det visade sig att hon aldrig någonsin lajvat. Jag har svårt att tro att person som aldrig lajvat kan beskriva fenomenet lajv på ett sådant träffande sätt.

Är du intresserad av lajv, bara det minsta lilla, kan jag verkligen rekommendera den här boken!

Utdrag ur boken:
"Kort sagt, hertiginnan är en person som jag aldrig skulle vilja försvara, eller ens jobba åt, i vanliga fall. Ändå känner jag det så starkt i hela kroppen: Jag skulle kämpa för henne till sista blodsdroppen om det skulle behövas. Visserligen vet jag att det inte finns några riktiga blodsdroppar inblandade, men känslan är ändå riktig, stark och tydlig, inte en låtsaskänsla som jag hittar på för att det passar här."

Om fyra timmar ska jag vara på plats i tentasalen. Det är samma sal där jag skrev den sista tentan på lärarprogrammet, och den gick bra. Riktigt bra, jag slutade på ett VG i den kursen. Jag tar det som ett gott tecken. Sen, som vanligt, gör tentaångesten sig påmind. Att tro"klart att jag klarar det" för att fem minuter senare vara helt övertygad om att jag kommer att få göra omtenta. Suck. Och det lustiga är att det aldrig blir lättare. Trots att jag skrivit så många tentor vid det här laget så känns det aldrig lättare. Jag har lärt mig att acceptera att det är så nu, men ändå. Det positiva är att det inte blivit värre heller, det hade faktiskt varit riktigt illa.

Som sagt... om fyra timmar ska jag vara på plats. Vad planerar jag att göra fram tills dess? Ja, inte plugga i alla fall. Det är för nära inpå tentan för att jag ska kunna sitta ner och plugga i lugn och ro, jag kommer bara att stressa upp mig över det.

Till att börja med ska jag äta frukost och spela TS2. Sedan ska jag städa. Det är en bra sysselsättning när man behöver få tankarna på annat håll. Dessutom: jag har tentapluggat. Gissa vad jag inte har gjort och hur min lägenhet därför ser ut :P

Imorgon så här dag är mattetentan över sedan 1½ timme (vi har, av någon underlig anledning, fått eftermiddagspasset...). Jag har suttit och gått igenom duggor och övningstenta med Emil både igår och idag. Han tror att jag kommer att klara att få en trea om jag bara håller huvudet kallt och inte virrar till något. Jag är inte riktigt lika övertygad (tyvärr), men går det så går det. Håll tummarna, så att jag kan lägga den här eländeskursen på hyllan och ägna mig åt mekanik och linjär algebra istället.

I vilket fall som har jag inte ork att plugga mer just nu. Min hjärna protesterar. Envariabelsanalys är avancerad matte och det gör att hjärnan arbetar väldigt intensivt, och det orkar jag inte med mer än i pass på max två timmar i sträck.

Så är det med det. Nu ska jag äta kålsoppa, och sedan ska jag spela lite TS2 och ta en dusch. Sedan får jag gå och lägga mig i en säng med rena lakan :)

Ibland får jag sådana infall: tänk vad coolt det skulle vara att ha en riktigt tiger hemma, ungefär som Raja i Aladdin (Disneys version). Nu är ju tigrarna visserligen utrotningshotade,  så jag nöjer mig med att få se en tiger på riktigt. Det hade också varit ganska coolt. Fast nu när jag ändå går längs den här vägen: det allra coolaste hade varit om tigrarna räddades från utrotning så att jag faktiskt hade kunnat ha en hemma! Det hade varit coolt! But then again, jag är ju kattallerigker, så jag hade säker bara nyst.

Så, varför sitter jag här och funderar om tigrar? Jo, för att det är mycket coolare än att plugga integraler (eller nä, men det är roligare). Jag tycker i alla fall jag har varit duktig som nästan tagit mig igenom hela teorin i mattekursen. Igår morse var jag någonstans i mitten av kapitel 2, nu har jag bara kapitel 7 kvar. Jag har läst cirka 250 sidor på två dagar. Tentan är på måndag. Emil tror att jag klarar den. Jag ropar inte hej än, dels för att jag är en sån jävla bessewisser och dels för att jag har integraltillämpningen kvar, hej och hå. Och rittekniken. Nåja. Om en vecka så här dags är det över.

Ikväll ska jag lida mig igenom 1½ timme balett (lite lida är det, för jag har träningsvärk i alla balettmuskler (lår, mage, höfter) utom fötterna) och imorgon är det rollspel, tjoho! Nu: effektivt pluggande av integralkalkyler fram till klockan sex, för då ska jag äta kvällsmat. Over and out.

Ibland får jag en sådan lust att ha ihjäl något. Just nu är det The Phone House. Jag ska aldrig mer beställa ett abonnemang av dem. Deras återförsäljare hade inte koll på speciellt mycket, tydligen. Först "glömde" han att tala om att Tele2 tar ut en avgift på 100 kronor om man vill ha sitt gamla nummer flyttat till det nya abonnemanget, sedan hade han inte koll på att Tele2 tydligen skickar ut en faktura på inträdesavfgiften i abonnemanget, även om man fryser det. Tele2 funkar så, fick jag precis höra över telefon på deras kundtjänst.

Dessutom fungerar inte telefonen jag "fick" av dem. Jag har haft den i knappt tre månader och den stänger av sig själv spontant ibland, och sedan vägrar den att starta innan man tagit ut och satt i batteriet. Skittelefon. Det är första och sista gången jag tänker ha en SonyEriksson (för pappa har också haft väldigt mycket klödd med deras telefoner) och definitivt sista gången jag handlar av The Phone House.

Och kan någon förklara för mig hur det kommer sig att jag får e-faktura trots jag aldrig har anmält att jag vill ha det? Jag fick lite lustigt(?) en påminnesle från Tele2 på en faktura jag aldrig sett, så jag ringde och gnällde lite. Damen i kundtjänsten svarade att jag hade dem på e-faktura och hon förstod inte hur de hade hamnat där om jag inte aktivt gjort det valet själv, eftersom jag måste registrera mitt kundnummer via banken (eller hur det nu var?). Hon bad mig logga in på min bank och kolla under elektroniska dokument om det låg något där, och det gjorde det.

Inte för att det egentligen spelar så stor roll om jag får dem elektroniskt eller inte, men det kan ju vara bra att veta om det, så man inte råkar ut för fler obehagliga brev...

Eftersom jag inte vill ha fler obehagligra brev tog jag mig i kragen och betalade påminnelseräkningen pronto, så nu har jag 17 kronor och 11 öre på mitt konto (snopet om nu någon skulle få för sig att shanghaja mitt kort... rätt åt dem i så fall, hah!), eftersom jag var duktigt och betalade punschaftonen igår. Nåja, jag överlever två dagar på 17 pengar, jag har mat hemma.

Så, istället för att vara i skolan och projekta med min projektgrupp har jag suttit i Tele2s telefonkö och sedan betalt räkningar. Dumma The Phone House. Jag tror det sitter orcher i deras styrelse *nicka övertygande*

Emil svarade ju inte på telefon heller, så istället för att gnälla av mig för honom, samtidigt som jag gick till skolan (ska man vara ingenjör måste man kunna vara effektiv!) så fick jag skriva här istället, vilket väl i och för sig var bra, för nu håller jag bloggen lite levande samtidigt som jag kan varna er andra för The Phone House. Kanske skulle man skriva ett brev till Plus? Det hade varit underhållande. Om de vägrar byta ut/laga min telefon ska jag definitivt göra det!

I fredags föll den första snön över Halmstad. Emil trodde inte på mig först, men så var det. Ett fint vitt puder lade sig över gräsmattorna, ungefär som om någon gått över alltihop med florsocker i en sil. Eftersom vi skulle ner till Skåne fick vi hastigt och lustigt göra om förmiddagens planer och köra och sätta vinterdäck på bilen istället för att städa i lägenheten.

Helgen tillbringade vi sedan nere i Skåne hos Emils familj, eftersom både han och hans pappa fyllde år. Inget pluggande på hela helgen, vilket var ganska skönt. Nu är det dock mindre än en vecka kvar tills mattetentan, så det gäller att sätta fart. Jag hoppas att jag blir godkänd (även om det ser dystert ut just nu). Det spelar ingen roll om jag så ligger precis på marginalen, jag vill bara bli godkänd så att jag slipper bry mig på skiten sen.

Nu ska jag sätta mig med matten en stund, sedan blir det kvällsmat, träning (BodyBalance) och efter det Desperate Housewifes, yey!

Titel: Ögat över månskäran
Författare: Libba Bray
Orginalets titel: A Great and Terrible Beauty
Översättare: Lena Jonsson
Utgivningsår: (2003) 2007
Betyg: 4 av 5

Handling:
Detta är första delen av tre. Berättelsen börjar i Indien år 1895. Gemmas mamma dör under mystiska omständigheter och Gemma hamnar på flickskolan Spence i England. Där träffar hon Ann, Felicity och Penelope som också är sexton år och går i avgångsklassen.

Berättelsen handlar dels om hur det är att vara sexton (och någonstans undrar jag om det någonsin har varit annorlunda att vara tonåring, jag tror inte det) och vara på väg att bli bortgift - eller inte vara på bäg att bli bortgift. Den handlar om vänskapen mellan de fyra och också om smycket Gemma fick precis innan moderns död: ett öga över en månskära. Smycket leder in dem i en värld av mystik och magi, fylld med mörka hemligheter som alla verkar ha någonting att göra med Spence...

Omdöme:
Den börjar lite "korthugget" på något sätt, det är svårt att ta till sig och komma in i handlingen i de två första kaptilena, men när man väl kommit över det är den riktigt bra!

Boken är väldigt spännande, när man väl kommit över de två första kaptilen (som i mitt tycke är lite konstiga, men det får ju sin förklaring senare), och flertalet av kapitlen slutar med cliffhangers. Det är väldigt farligt om man borde göra något annat än att läsa, för när man väl börjat är det sjukt svårt att faktiskt lägga ifrån sig boken igen. Det går helt enkelt inte. Det är tur att kapitlena är ganska korta.

I de tre senaste inläggen har jag nämnt matte. Jag är så tråkig. Eller ja, skolan är så tråkig. Det är mindre än två veckor till tentan och det känns inte alls bra.

Jag har spenderat två dagar i matematikens underbara sällskap nu och lyckats ta mig igenom 26 uppgifter - fel, jag har försökt ta mig igenom 26 uppgifter och klarat av 15. Det är mer än hälften, alltid något, det hade varit sämre om det var på andra hållet. Jag räknar och räknar, men ingenting tycks fastna. Inte tillräckligt mycket åtminstone.

Men, jag är dum och envis. I synnerhet envis. Utav bara helvete. So what om jag kuggar första tentan? Och andra... och tredje... jag menar, det tog mig fem försök innan jag äntligen lyckades få mitt körkort och två försök att bli godkänd i svensk språkhistoria, så någon gång ska jag klara den här helvetestentan. Jag siktar på augusti 2012. Det är bra att ha framförhållning. Då har jag två hela sommrar på mig (och tiden där emellan) att räkna på envariabelsanalyser, så någon gång borde det fastna.

....fast jag är fortfarande bitter över att vi inte får ha varken formelsamling eller miniräknare på tentan. I synnerhet när en hel del övningsuppgifterna har lösningsförslag "hänvisning Mathematica" och sedan ingen handuträkningsvariant. (Mathematica är ungefär som kalkylatorn, fast med mer avancerade funktioner, för er som undrade). Extra roligt blir det när det är en uppgift som inte går att räkna ut för hand, såvida man inte har tillgång till en massiv tabell med värden för sinus och cosinus (sådana som vi inte behöver lära oss utantill... och så får vi inte använda formelsamling... ni förstår vart jag är på väg). Som till exempel övning 2.26. Lös den utan miniräknare och tabeller och få till ett värde utan cos och sin. Tala om för mig hur ni gjort sen, så är ni snälla, för jag har inte en aning. Just nu har jag inte särskilt höga tankar om min mattelärare just nu nej, det är helt riktigt.

Om ni ursäktar, så ska jag tillbaka till pluggandet igen. Jag tänker balansera upp matten med lite ritteknik. Ritteknik är mycket roligare, för där behöver man bara kunna mäta. I ritteknik har vi dessutom en bra bok (till skillnad från i matten) där det ges tydliga exempel på hur och var man sätter ut måtten. Inga problem!

Bara för att lätta upp stämmningen lite får ni se en bild från i lördags, så kan ni ju försöka gissa vad jag gjorde i helgen :P