Knyttsak

Idag har jag jobbat på förmiddagen, sedan var jag och kollade in biblioteket här. Inte så imponerande. De flesta böcker jag hittade som jag vill läsa har jag redan läst. Men man kan beställa från Eslöv, så jag tror att jag ska utnyttja det. Det är konstigt så bekväm man kan bli av att bo i en stad.

Nu ska jag snabbt slänga i mig någonting att äta, sedan ska jag iväg och träna M-H-L (alltså Mage-höft-lår).

Förresten, ni har väl inte missat att jag har lite smycken till salu här? Kolla under kategorin föräsäljning, så hittar ni det. Tack Matilda för tipset!

På Tivoli tjuvstartar de Halloween-firandet lite, eftersom danskarna har höstlov den här veckan. Jag, Emil, mamma och pappa tog därför en tur dit igår.

Först gick vi lite i stan och strosade och åt middag. Vi fick stå i bankomatkö också ett tag, för danska banksystemet låg nere och de hade jätteproblem med att ta bankkort.

Vi åt på en liten restaurang på en sidogata i närheten av Kongens Nytorv. Det var ett mysigt ställe och vi var de enda gästerna. Det är fördelen med att gå in på en sidogata, för det finns ofta bra restauranger som inte är jättedyra och som inte är så överbefolkade som de på "huvudstråken".

Vi gick en tur på Tivoli sen och tittade på alla pumporna och häxorna där. Mys! Vi åkte inget dock, för vi hade inte jättemycket tid, eftersom vi skulle hem och fira morfars födesledag, och det var ganska kallt. Inget kul att stå still i attraktionskö då och sedan sitta still i attraktionen. Men det var trevligt i alla fall. Och om en vecka är det Halloween på riktigt. Och om en månad är det julafton.


Jag gillar att läsa pubskyltar, de är så kreativa!


Massor med pumpor bland träden!


Familjen Pumpa. Och massor med folk i bakgrunden.


Söta förälskade pumpor.

Jag tror aldrig jag känt mig så häxig som jag gjorde ikväll. Jag skulle ut med några tomma möjlkbackar och ställa dem på lastbryggan på jobbet. Fullmånen hade nästan precis gått upp och två av huskatterna kom fram och hälsade på mig. Jag böjde mig ner för att klappa dem och tittade bort mot månen, som lös väldigt vackert. Just då tyckte traktens alikor att det var dags för kvällsronden, så de satte av i stora skaror. Ett helt gäng svarta fåglar passerade framför månskivan (med lite fantasi kunde man nästan tro att det var fladdermöss) och jag satt och klappade två underbara katter och nästa vecka är det halloween. A magical moment.


Fullmåne över Skillinge hamn, augusti 2009.

Jag har funnit att Enyas låt And Winter Came... är väldigt bra att lyssna på när jag jobbar med min bok. Idag känns den liksom extra passande.

Jag vaknade upp til en vacker vinterdag och var tvungen att springa ut och ta lite kort på det i bara pyjamasen. Det är minsann inte så ofta vi har såhär långvarig oktobersnö i Skåne.

Det började ju snöa sent igår kväll. Jag trodde faktiskt inte det, men så är det och det är jättefint. Jag blir så lycklig av snö. Jag läste någonstans att om snön kommer tidigt blir det en kall och snörik vinter, så personligen hoppas jag på en upprepning av förra vintern. Hellre det än som vintern 2007-2008, då krokusarna började blomma i februari. Det var ingen vinter alls då.

Jag var faktiskt ute och tog lite bilder på snöfallet igår, trots allt, men jag orkade inte uppdatera bloggen med dem då, eftersom jag redan hade stängt av datorn, så ni får dem nu istället, tillsammans med lite bilder jag tagit idag. Det är så vackert med snö!


Snöfall i vår trädgård.


Mer snöfall i vår trädgård.


Så här fint blir det.


En vacker och solig vinterdag. Hade det inte varit för löven på träden och det faktum att det inte varit Halloween än hade jag trott att det snart var jul.



Snö på hustaken.


Snöig torkvinda i dagsljus.

Det snöar! Det snöar!!! Jag vet inte riktigt var min kamera är, och det är ju mörkt så jag kan inte ta kort på det, och imorgon lär det ha regnat bort, men likväl: Det snöar!!! :D :D :D

Just nu försöker jag VVT:a och laga älgskav samtidigt. Jag har aldrig lagat älgskav förr, så det här kan bli intressant. Tror ni det blir bra?

Jag har nästan skrivit klart kapitel fyra nu, jag är duktig! *klappa sig själv på huvudet* jag visste väl att jag kunde. Jag har suttit och lyssnat på mysmusik som passar när man skriver om Nanbaton (Poeta Magica, blandat med Feet of Flames blandat med Tjajkovskij bland annat).

Nu ska jag äta macka, sedan ska jag iväg och träna yoga. Efter det blir det Desperate Housewives och Cougar Town. Det har jag förtjänat nu tycker jag.

Allvarligt talat. Jag förstår inte riktigt hur jag fungerar ibland. När jag gick och lade mig igår hade jag verkligen intentionen att jag skulle vara superflitig med min bok idag, skriva klart kapitel fyra (det känns så löjligt lite) och kanske hinna korrekutrläsa det också.

Men nu är klockan halv fyra och jag har inte fått gjort ett skit. Inte på boken i alla fall. Jag har spelat TS2. Jag har VVT:at. Jag har lagat mat. Och nu sitter jag och bloggar. En väldigt, väldigt oproduktiv dag och jag blir så irriterad på mig själv! Jag menar, jag VILL ju verkligen ge ut min bok! I det här röriga kaoset som ska föreställa mitt liv just nu så är det det enda som jag vet med säkerhet att jag vill göra. Och jag tycker ju att det ÄR roligt att skriva. Men likväl får jag aldrig tummen ur röven och sätter mig och GÖR det.

Var fan är disciplinen? Och jag trodde någonstans, i min enfald, att det där med att skjuta upp att skriva färdigt saker skulle gå över när jag slutade plugga, men icke! Jag kan ju skylla på att jag fortfarande inte fått min examen, och det är därför som jag fortfarande är kvar i gamla ovanor.

Eller nää... det där tror jag ju inte riktigt på själv. Det är som Nettan sa igår: det är mänskligt att skjuta upp saker man måste göra - oavsett om det är roliga saker eller inte. Så återigen var det bevisat att mänskligheten är obotligt korkad.

Nu ska jag verkligen ta mig i kragen och skriva! Och om jag inte hinner så långt som jag tycker att jag borde hinna idag så får jag väl dra in på något annat: som yogan ikväll. Det borde vara en bra motivation. Wish me luck.

Jag läste det här inlägget på Fokis blogg. Hon fyllde år för nåt tag sen och som svar på vad hon fick i födelsedagapresent skriver hon "det viktigaste av allt var inte själva presenterna, det viktigaste var all närhet och kärlek från mina nära och kära."

Bah! och fnys! säger jag! Och BULLSHIT!. Okej, det finns människor som tycker att hela grejen med att ha presenter är överdriven och sådär, men alla blir glada när får presenter - oavsett anledning. Så funkar det. Det är ett mänskligt drag (jag lovar!). Och jag tror att de flesta skulle bli besvikna om de inte fick någonting alls på sin födelsedag.

Min mormor sa att vi inte behövde ge henne någonting. Men jag tycker det är lite tramsigt att hålla på så, eftersom jag vet att hon  - precis som alla andra - blev glad när hon fick någonting. Även om det bara var något litet, som en blomma i en fin kruka.

Sedan har vi ju min äldsta moster, som förra julen absolut inte ville vara med och ge några julklappar (och inte heller få några) men likväl kom hon med stora påsar med hemgjort godis - för att hon tyckte det var kul att göra godis påstod hon. Och jo, jag vet att hon tycker det är kul att göra godis och prova olika recept på godis. Men hon tycker också om att göra oss glada.

Inför detta inlägg gjorde jag också en liten empirisk studie på mina föräldrar. Jag frågade helt enkelt "tycker ni det är viktigt med presenter?". Pappa svarade (så klart) "Ja, det är det!". Mamma svarade "Njaä". Det kom sedan fram, när jag lirkat lite, att hon hade nog blivit ledsen om jag inte gett henne en födelsedagspresent, men hon hade inte blivit ledsen om hon inte fått någon när det inte var bestämt något "firande".

Man får tycka vad man vill om att ge och få presenter/julklappar. Men folk blir alltid glada när de får någonting fint. Och ibland kan man bli glad av omtanken också. Min pojkväns familj har en tendens att ge mig presenter som jag inte tycker om/ser någon användning för (jo, förlåt mig, men så är det. Fast drakpennan jag fick för några år sedan var fin. Och fiskkudden. Men de silvriga kuddarna med allt borderi på var faktiskt ganska fula (förutom den det står "Linn" på), och jag tycker nog att ni efter 4½ år borde ha lärt er att jag inte äter mörk choklad. Jag tycker inte ens att det är lite gott. Alla sådana påsar har jag donerat till mina föräldrar, som gladeligen ätit upp dem), men poängen är att de faktiskt ger mig någonting. Jag uppskattar att de gör det, även om jag inte alltid gillar det jag får (Nu kanske ni tycker att jag är bortskämd. Då tycker jag att ni ska tänka på hur ni själva reagerar när ni får presenter ni inte tycker om).

Folk blir förresten alldeles extra glada när de får presenter utan någon som helst anledning, får då känner de sig omtyckta.

Och när vi nu ändå är inne på det, det är kul att ge presenter också. Jag tycker om att slå in saker fint och ge bort dem för att personen (förhoppningsvis) blir glad av att få något (och det är därför jag alltid frågar folk vad de önskar sig och själv skriver önskelistor inför jul och födelsedag). För då blir ju jag glad för att veta att jag gjort någon annan glad. Det är så det fungerar. Så visst fan är det viktigt med presenter!

Närhet och kärlek i alla ära, men allvarligt talat, jag tror att även Foki (ta inte illa upp, för jag gillar faktiskt både dig och din blogg) hade blivit besviken om hennes familjmedlemmar hade totalt struntar i att ge henne någonting mer än en kram och en puss på kinden på hennes födelsedag.

Äsch. Jag sitter här och ska egentligen försöka förbereda någon sorts rollspelsäventyr, men jag har absolut ingen inspiration. Jag hade dessutom fått för mig att det inte bara var jag som skulle spelleda, utan att även Petter skulle köra lite på sitt äventyr, men så blir det inte för han har inte förberett något. Med andra ord är det upp till mig om det blir rollspel eller inte. Suck. Jag har ingen inspiration och ingen lust. Jag vill spela rollspel, men jag känner inte alls för att spelleda. Problem.

Det blev bara två böcker, eftersom det har varit mycket annat på gång med flytt och så. Men Längtans rike är bra. Riktigt, riktigt bra. Jag har för avsikt att skriva en längre recnesion av den senare.

• Längtans rike, Libba Bray (översättning: Lena Jonsson)
  The Sweet Far Thing, B. Wahlströms bokförlag, 2009
  Betyg: 5/5

• Sune älskar Sophie, Sören Olsson & Anders Jacobsson
  Rabén & Sjögren, 1995
  Betyg: 3/5

Idag har jag äntligen lämnat in min älskade skinnjacka på lagning. Egentligen ville jag få fixat både blixtlåset och fodret, men eftersom de ville ha två tusen för att laga fodret så fick det vara. Det är ju ingen som ser ett trasigt foder liksom. De vill ha fyra veckor på sig för att byta blixtlåset. Suck. Jag tycker det är lång tid. Då är det ju för fan november och alldeles för kallt för att ha den jackan. Gnällgnällgnäll.

Nu ska jag sluta gnälla och ta en fika istället. Sedan ska jag arbeta med min bok och ikväll är det Yoga på Olofslund, sedan blir det TV-kväll med först Desperate Houseviwes och sedan Cougar Town. Livet kunde fakitkst vara sämre. Mycket sämre.