Fiktiva förälskelser

Vissa böcker är fantastiskt bra. Så bra att jag bara måste sträckläsa dem och inte kan lägga dem ifrån mig förrän de är slut. Sådana böcker där språket, historien och karaktärerna samspelar på ett helt enastående sätt. Några exempel: The Snow Queen av Joan D. Vinge, Prinsessa söker drake av Patricia Wrede och Ögat över månskäran av Libba Bray.

Lite då och då (ungefär vart femte år) händer det att jag snubblar över ett verk som jag inte bara tycker är fantastiskt bra, utan som berör mig på ett djupt, känslomässigt plan. Så mycket att det vägrar släppa taget om mig, känslan sitter kvar flera timmar efter att jag slutat läsa (se/lyssna/spela). Det tar sig in i mina drömmar på nätterna och hela jag vibrerar av någon slags besatthet som får mig att bli rastlöst kreativ. Så pass att jag sitter och studsar av det, mer eller mindre. Jag blir helt enkelt hopplöst förälskad. I en karaktär, i en plats, eller i historien själv.

När jag var fem blev jag förälskad i Ronja Rövardotter. Filmen, inte boken. Jag minns inte om jag fick den läst för mig (vilket inte är omöjligt), för jag var ganska liten. Men varenda gång kag sett filmen var jag tvungen att leka att jag var Ronja, att jag var i Mattisskogen. Det var inte bara det att jag ville, utan jag var tvungen.

När jag var sådär tolv-tretton fastnade jag i böckerna om Kalle Blomkvist och kriget mellan Vita och Röda rosen. Samma mönster. Den gången började jag till och med "läsa in" första boken på kassettband så att jag kunde lyssna på den i min freestyle i bilen. Jag blev aldrig klar med det projektet, men i alla fall.

När jag var femton och gick sista terminen i nian blev jag sjuk. Jag hade läst ut allt jag hade på bokhyllan hemma, och jag hade ingen lust att titta på tv. Högst motvilligt  började jag bläddra i Harry Potter. Högst motvilligt ja. Det var ju fantasy och sådant kunde man ju inte läsa. Det var ju töntigt. Dessutom var den bild jag fick av Harry Potter ganska... lam. Jag förstod inte alls grejen. Och jag hade väldigt tråkigt. Så, jag sökte igenom lillebror bokhylla i jakt på något läsbart, och tänkte att jag av ren nyfikenhet i alla fall kunde bläddra i boken. Och sedan var jag fast. Då drömde jag om Hogwarts, och när jag läste de andra delarna i serien, efterhand som de gavs ut, inträffade samma fenomen.

Hösten efter att jag fyllt sjutton hade jag en mindre crush i Eponine och studenternas frihetskamp i Les Miserables. Jag kan faktiskt inte minnas om jag drömde om det, men jag lyssnade på musiken om och om och om igen.

När jag flyttat till Halmstad och började spela rollspel där snubblade jag så småningom in i Hazelas värld (för er som är nya läsare refererar jag vidare till kategorin Nanbaton här till vänster). Då var jag ungefär 21-22 (jag orkar inte räkna exakt) och det var också en historia som bet sig fast och som vägrade släppa taget. Tacksamt nog finns det något jag kan göra åt det. Den historien har jag nämligen befogenhet att skriva ner. Lustigt nog, så varenda gång jag sätter mig och börjar skriva vaknar den där kreativiteten till liv igen. När jag väl kommer igång kan jag sitta och skriva i timmar, tills det liksom rinner av mig. Det är enormt tillfredsställande.

Och nu har det hänt igen. Det här var också en bok jag snubblade över av ren nyfikenhet. Jag ska vara helt ärlig: jag missade böckerna helt och hållet när de först gavs ut. Jag tillhör kanske inte riktigt rätt åldersgrupp för marknadsföringen och jag var mer eller mindre övertygad om att det inte riktigt var en genre jag föredrog. När filmerna kom och det blev jättediskussioner bland personer som tyckte att det var för hög åldersgräns på dem började jag ana att jag missat något. Jag gjorde ett par försök att låna första boken på biblioteket i Halmstad. De har sju exemplar av den, och den är konstant utlånade och har sjukt lång väntetid. Jag drabbades delvis Harry Potter-syndromet igen. Om det är en så stor hype kring något är den säkert överdriven, så jag glömde bort det.  Ett par dagar innan jag skulle åka till Prag bestämde jag mig för att ladda ner en ljudbok att lyssna på under flygresan. På CDON fanns den här ljudboken till rabatterat pris och jag tänkte "varför inte?". 

Att lyssna på en historia berättad av en duktig berättare har alltid lyckats trollbinda mig. Det här är en bra uppläsare, och jag blir kär. I historien och i den manliga huvudpersonen. Jag drömmer om honom på nätterna, och det lämnar mig, precis som i de tidigare fallen, med en viss tomhet när jag vaknar, men ändå känner jag mig tillfreds och lycklig, trots att det gör mig rastlöst.

Så, vad är det som fångat min uppmärksamhet den här gången, undrar ni?

Twilight. Och Edward Cullen.

Kommentarer
Postat av: Lilitha

Jag bara älskar Twilight-böckerna, och filmerna. För mig är det BRA...hihi.



Kram sötnos

Lilitha

2011-07-03 @ 14:20:06
URL: http://lilitha.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0