Inbrott.
Jag vaknade tjugo i fyra. Då hade jag drömt att någon försökte ta sig in i vår (pappas) affär. Jag vände på mig och bestämde mig för att somna om, men det gick inte riktigt.
04:18 hörde jag en krasch, och en stund därefter (det kan inte ha rört sig om mer än en sekund, max, men det kändes som betydligt längre) gick larmet. Jag trodde först att det var banken, och att någon sprängt uttagsautomaten, men sedan kände jag igen larmet. Eftersom jag av misstag startade det larmet för några år sedan känner jag igen det (alla larm låter faktiskt olika, det låter inte alls som mackens larm, som jag vaknade av i höstas, när någon gjorde inbrott där). Tre minuter senare hörde jag en moped (som senare visade sig vara en fyrhjuling, av spåren att döma) köra därifrån, och jag reagerade på det eftersom det inte alls lät som en bil och eftersom mopeder faktiskt inte brukar vara ute och köra vid den tiden på dygnet en vanlig onsdagsnatt. Tjugo minuter senare var Sekuritas på plats och ringde hem. Pappa hade också hört larmet, så han var redan vaken. Vi visste båda två vem det var som ringde, och låg egentligen bara och väntade på telefonsamtalet.
De jävlarna klippte upp kedjan vi låser kundvagnarna med (vilket vi måste göra eftersom det tydligen är jävligt svårt att få ha någonting i fred), skickat ut dem på gatan och sedan krossat fönstret bakom dem för att kunna ta sig in i butiken och länsa cigarettskåpet.
Jag blir så trött. Varför kan vi inte få ha våra saker ifred? Jag bara frågar. För vår del innebar det här ett försäljningsbortfall på cirka 18 000 kronor. Plus en självrisk på byggnaden, för den förstörda glasrutan, på 11 000, samt självrisk på tobaksstöld för två kassaplaster (trots att vi bara har cigarettskåp vid den ena - dumma regler) på cirka 17 000 sammanlagt. Tack som fan för det. Det innebär också ytterligare en ruta som vi måste sätta upp galler för. Hur kul känns det att jobba på en sådan plats?
Dagar som idag tycker jag det är synd att vi slutat med kroppsbestraffning i det här landet. Men nu har vi inte det, så jag framför en liten hälsning till de skitstövlar som gjorde det här: Jag hoppas att ni kör i diket och bryter
ryggraden så att ni får sitta i rullstol resten av livet, era jävlar. Det vore rätt åt er.
04:18 hörde jag en krasch, och en stund därefter (det kan inte ha rört sig om mer än en sekund, max, men det kändes som betydligt längre) gick larmet. Jag trodde först att det var banken, och att någon sprängt uttagsautomaten, men sedan kände jag igen larmet. Eftersom jag av misstag startade det larmet för några år sedan känner jag igen det (alla larm låter faktiskt olika, det låter inte alls som mackens larm, som jag vaknade av i höstas, när någon gjorde inbrott där). Tre minuter senare hörde jag en moped (som senare visade sig vara en fyrhjuling, av spåren att döma) köra därifrån, och jag reagerade på det eftersom det inte alls lät som en bil och eftersom mopeder faktiskt inte brukar vara ute och köra vid den tiden på dygnet en vanlig onsdagsnatt. Tjugo minuter senare var Sekuritas på plats och ringde hem. Pappa hade också hört larmet, så han var redan vaken. Vi visste båda två vem det var som ringde, och låg egentligen bara och väntade på telefonsamtalet.
De jävlarna klippte upp kedjan vi låser kundvagnarna med (vilket vi måste göra eftersom det tydligen är jävligt svårt att få ha någonting i fred), skickat ut dem på gatan och sedan krossat fönstret bakom dem för att kunna ta sig in i butiken och länsa cigarettskåpet.
Jag blir så trött. Varför kan vi inte få ha våra saker ifred? Jag bara frågar. För vår del innebar det här ett försäljningsbortfall på cirka 18 000 kronor. Plus en självrisk på byggnaden, för den förstörda glasrutan, på 11 000, samt självrisk på tobaksstöld för två kassaplaster (trots att vi bara har cigarettskåp vid den ena - dumma regler) på cirka 17 000 sammanlagt. Tack som fan för det. Det innebär också ytterligare en ruta som vi måste sätta upp galler för. Hur kul känns det att jobba på en sådan plats?
Dagar som idag tycker jag det är synd att vi slutat med kroppsbestraffning i det här landet. Men nu har vi inte det, så jag framför en liten hälsning till de skitstövlar som gjorde det här: Jag hoppas att ni kör i diket och bryter
ryggraden så att ni får sitta i rullstol resten av livet, era jävlar. Det vore rätt åt er.
Min uppsats blir aldrig klar...
Det tar sån TID att sortera metaforer. Har fortfarande åtta sidor kvar (A4, dator) och inser att jag inte kommer att bli klar idag heller, eftersom jag ska jobba om en timme. Mjöööörp! Och jag har inte ens börjat excerpera metaforerna från Arn. Jippi. Men förhoppningsvis ska det gå lite fortare än det här, för nu måste jag ju uppfinna kategorier as I go. När jag börjar med Arn har jag förhoppningsvis flera färdiga kategorier att bara stoppa in metaforerna i.
Och så vore det ju underbart om professor Svensson kunde höra av sig, så jag vet hur lång tid jag har på mig.
Och så vore det ju underbart om professor Svensson kunde höra av sig, så jag vet hur lång tid jag har på mig.
Dagens fundering
Varför är ordet hypokorism så långt? Det tycker jag är lite ironiskt. Jag tror inte att det finns något hypokorism för 'hypokorism' heller. Det hade varit ironiskt om det hade gjort det, tror jag.
(Och för er som inte vet det, är en 'hypokorism' en kortform av ett namn (Mia för Maria, t.ex.), eller ett smeknamn (som Bosse för Bo), som kan vara längre än själva namnet, men underlättar uttalet. Vi är lata varelser och föredrar namn med två vokaler).
(Och för er som inte vet det, är en 'hypokorism' en kortform av ett namn (Mia för Maria, t.ex.), eller ett smeknamn (som Bosse för Bo), som kan vara längre än själva namnet, men underlättar uttalet. Vi är lata varelser och föredrar namn med två vokaler).
Läst i mars
Ja, det var ett tag sen det var mars, men ni har lärt er vid det här laget att jag prioriterar skola framför bloggande. En eloge till er trogna som stannar kvar och ändå läser här!
- Pappan och havet, Tove Jansson
Mumindalen, del 6
Genre: fantasy
Förlag: Gebers, 1969 (1965)
Betyg: 3
- Drakens ö, Gull Åkerblom
Sagan om gudagåvorna, del 2
Genre: paranormal
Förlag: Bonnier Carlsen, 2006 (1997)
Betyg: 3
- Divine By Choice, P. C. Cast
Goddess of Parholon, del 2
Genre: Genom porten-fantasy, romantisk fantasy
Förlag: MIRA Books. 2009 (2006)
Betyg: 3
- Översättarens anmärkningar, Erik Andersson
Genre: Självbiografi, lingivstik, översättning
Förlag: Norstedts, 2007
Betyg: 5
- Utvald, P.C. Cast & Kristin Cast
Chosen
House of Night, del 3
Genre: Paranormal romance
Översättare: Catharina Andersson
Förlag: Månpocket 2010 (St. Martin's Press, 2008)
Betyg: 4
- Tolkiens Arv, Åke Ohlmarks
Genre: självbiografi, översättning
Förlag: Bokförlaget PLUS, 1978
Betyg: 2
- Vem ska trösta Knyttet?, Tove Jansson
Genre: Fantasy
Förlag: Almqvist & Wiksell, 1987
Betyg: 5
- Androidens drömmar, Philip K. Dick
Do Androids Dream of Electric Sheep?
Genre: postapokalyptisk science fiction
Översättare: Roland Adlerberth
Förlag: Bernces förlag, 1974
Betyg: 3
