wtf?
Och hur hamnade jag på Tradera? Jag skulle ju plugga ju!
Oprouktivitet
Idag är en sån dag där jag inte får gjort nåt vettigt alls. Eller jo, jag har städat och bytt lakan, och beställt kurslitteratur (första föreläsningen på kursen i litterär stilistik var för övrigt awesome!). Men bortsett från det är det här en riktig segdag. Det är dumt, för jag har egentligen en massa kurslitteratur att läsa, men det är bara att gilla läget, göra något annat och komma igen en annan dag. Det här är straffet för att jag var överproduktiv förra veckan. Det här är helt enkelt en eftermiddag som präglas av oproduktivitet (jag myntade det ordet nyss). Nu tänker jag fixa lite mango och hallon och äta upp dem framför ett avsnitt av Alla älskar Raymond. Sen ska jag försöka göra något vettigt. Försöka. Annars sätter jag mig och spelar SWTOR (vilket i och för sig också är vettigt, men inte riktigt på det sättet jag hade tänkt det).
Rejoice!
Varför har folk så svårt att glädjas åt andras lycka? Ärligt talat, vad är problemet? Är ni svartsjuka för att ni själva inte lyckats yngla av er? För att det inte var ni som gifte er med kronprinsessan, när hon nu vade "en man av folket"? Eller är ni helt enkelt sura och miserabla över att era liv inte blev alls som ni hade tänkt er, så därför tål ni inte andras glädje, eller folks vilja att dela med sig av andras glädje?
Ja, det är hemskt att Israel krigar med sina grannar, att Syrien krigar med sitt eget folk och att kvinnor i Kogno våldtas av gerillan. Men ni som gnäller kan vara lugna: den typen av nyheter kommer det att rapporteras om imorgon. Och nästa vecka. Och nästa vecka igen. Och varenda jävla vecka hela året ut och alla kommande år så länge det finns människor, eftersom vi är totalt obenägna att hålla sams och repsektera varandra (vilket för övrigt bevisas av de sura och missnöjda kommentarerna i dagstidningarna kommentartorfält om rubrikerna efter den nya kronprinsessans födelse).
Kan ni inte bara för en dag glädjas över att det står något positivit i tidningen? Liksom, hur ofta kommer det att skrivas rubriker om att Sverige har fått en ny tronarvinge? Och att två människor som älskar varandra har fått en dotter, som de längtat efter och som de också kommer att älska - det är fantastiskt och underbart, för det föds så många barn (i synnerhet döttrar) runt om i världen som varken är älskade eller efterlängtade.
Så, grattis, Victoria och Daniel! Jag gläds med er idag, och ert lilla knytt, denna tronföljarfödelsemorgon!
Ja, det är hemskt att Israel krigar med sina grannar, att Syrien krigar med sitt eget folk och att kvinnor i Kogno våldtas av gerillan. Men ni som gnäller kan vara lugna: den typen av nyheter kommer det att rapporteras om imorgon. Och nästa vecka. Och nästa vecka igen. Och varenda jävla vecka hela året ut och alla kommande år så länge det finns människor, eftersom vi är totalt obenägna att hålla sams och repsektera varandra (vilket för övrigt bevisas av de sura och missnöjda kommentarerna i dagstidningarna kommentartorfält om rubrikerna efter den nya kronprinsessans födelse).
Kan ni inte bara för en dag glädjas över att det står något positivit i tidningen? Liksom, hur ofta kommer det att skrivas rubriker om att Sverige har fått en ny tronarvinge? Och att två människor som älskar varandra har fått en dotter, som de längtat efter och som de också kommer att älska - det är fantastiskt och underbart, för det föds så många barn (i synnerhet döttrar) runt om i världen som varken är älskade eller efterlängtade.
Så, grattis, Victoria och Daniel! Jag gläds med er idag, och ert lilla knytt, denna tronföljarfödelsemorgon!
Tre dagar
Tre dagars skidåkning? Var det allt jag fick? Det tycker jag är lite snålt. I norrland har de massor med snö. De kan väl skicka ner ett par kubik hit till oss?
Säsongens första skidtur
Vi fick ganska mycket snö i söndags (vilket visserligen inte är så mycket jämfört med förra året, men allting är ju relativt!) så igåt bestämde jag mig för att det var dags att åka skidor. Vi har haft snö i två veckor eller så, men det har inte varit så mycket att det gått att åka skidor. Nu däremot... strålande solsken, klarblå himmel och fyra minusgrader. Jag tycker det var för bra för att låta bli, helt enkelt, så jag gick ner i källaren och letade upp skidorna som stått där i ett år, snörade på mig pjäxorna och gick ut. Och vilken skidtur jag fick! Första dagen som solen började värma på allvar, det var helt underbart! Jag fick dessutom lite oväntat sällskap av min morbor, som hade fått samma ide som jag. Trevligt. Eftersom det var något så ovanligt (i Skåne) som snö, rimfrost och sol samtidigt passade jag på att ta några foton också.
Äntligen skidor! Som jag har längtat! Och tänk att den första skiddagen skulle bjuda på ett sånt här underbart väder!
Min by på avstånd. Det bästa med att bo i en by är att det inte är så svårt att ta sig ut i naturen. Det kunde jag sakna ibland när jag bodde i Halmstad.
Rävspår.
Linn-spår. Min morbor hjälpte till också. De stora stavmärkena är hans. Det bästa med att åka på åkern är att det inte är så många som går där och förstör spårningen. Det är lite drygt att göra nya spår varenda gång man ska åka. Förhoppningsvis håller de här ett tag.
Lite skogsåkning blev det också.
Rimfrost är något av det vackraste jag vet.
Solen sken mellan grenarna.
Mera rimfrost.
Äntligen skidor! Som jag har längtat! Och tänk att den första skiddagen skulle bjuda på ett sånt här underbart väder!
Min by på avstånd. Det bästa med att bo i en by är att det inte är så svårt att ta sig ut i naturen. Det kunde jag sakna ibland när jag bodde i Halmstad.
Rävspår.
Linn-spår. Min morbor hjälpte till också. De stora stavmärkena är hans. Det bästa med att åka på åkern är att det inte är så många som går där och förstör spårningen. Det är lite drygt att göra nya spår varenda gång man ska åka. Förhoppningsvis håller de här ett tag.
Lite skogsåkning blev det också.
Rimfrost är något av det vackraste jag vet.
Solen sken mellan grenarna.
Mera rimfrost.
En episk rollspelskampanj
Vi har spelat i Nanbaton sedan våren 2007. Och vi är fortfarande inte klara. Vi kommer nog inte att bli "klara" i den bemärkelsen att alla lösa trådar knutits ihop och avslutats heller, men vi jobbar på att försöka få ihop ett tillfredsställade slut. Det är ju trots allt viktigt för min bok också ;)
Hur som helst, vi har ägnat oss åt det under helger i december, januari och februari, och nu snart, snart, så får jag förhoppningsvis veta hur det slutar. Förra helgens spelande slutade med att vi fick fast skurken, men vi har inte avslöjat hans plan än, och tiden håller på att ta slut.... och det är så otroligt mycket som står på spel om vi misslyckas.
Jag funderade lite över det häromdagen (jag är sjuk, så jag har haft mer tid än vanligt att fundera de senaste två dagarna, eftersom jag inte orkat göra något mer ansträngande än att ligga i sängen och titta på tv). Insatsen har liksom höjts hela tiden, för varje äventyr vi avslutat i kamanjen har det blivit mer och mer som stått på spel och nu... det är inte episkt ur ett rädda-världen-från-undergång-perspektiv, men i alla fall att försöka rädda den lilla del av världen som är viktig för Hazela och Faradan. Det är så ett bra slut ska vara.
Den här kampanjen är dessutom episk av en annan anledning än innehållet: den är episkt svår att avsluta! Vi har gjort tre försök nu, och hela tiden slutar vi med känslan almost there.... almost there.... I alla fall slutar jag med den känslan.
Och det påminner mig om att jag ska beställa ett spel med potentiellt episka proportioner: Star Wars The Old Republic!!! Det är Petters fel alltihop, som introducerar mig för sådana beroendeframkallande spel. Aarrgh!
(och för er icke-nördar där ute som inte riktigt förstod den kopplingen: se Star Wars IV. Ellergoogla Star Wars + almost there. Då slipper alla Lukes fjanterier. Det är det braiga med SWTOR - Luke är inte med, hah!)
Nu ska jag gå och äta pannkakor. Med jordgubbar.
Hur som helst, vi har ägnat oss åt det under helger i december, januari och februari, och nu snart, snart, så får jag förhoppningsvis veta hur det slutar. Förra helgens spelande slutade med att vi fick fast skurken, men vi har inte avslöjat hans plan än, och tiden håller på att ta slut.... och det är så otroligt mycket som står på spel om vi misslyckas.
Jag funderade lite över det häromdagen (jag är sjuk, så jag har haft mer tid än vanligt att fundera de senaste två dagarna, eftersom jag inte orkat göra något mer ansträngande än att ligga i sängen och titta på tv). Insatsen har liksom höjts hela tiden, för varje äventyr vi avslutat i kamanjen har det blivit mer och mer som stått på spel och nu... det är inte episkt ur ett rädda-världen-från-undergång-perspektiv, men i alla fall att försöka rädda den lilla del av världen som är viktig för Hazela och Faradan. Det är så ett bra slut ska vara.
Den här kampanjen är dessutom episk av en annan anledning än innehållet: den är episkt svår att avsluta! Vi har gjort tre försök nu, och hela tiden slutar vi med känslan almost there.... almost there.... I alla fall slutar jag med den känslan.
Och det påminner mig om att jag ska beställa ett spel med potentiellt episka proportioner: Star Wars The Old Republic!!! Det är Petters fel alltihop, som introducerar mig för sådana beroendeframkallande spel. Aarrgh!
(och för er icke-nördar där ute som inte riktigt förstod den kopplingen: se Star Wars IV. Ellergoogla Star Wars + almost there. Då slipper alla Lukes fjanterier. Det är det braiga med SWTOR - Luke är inte med, hah!)
Nu ska jag gå och äta pannkakor. Med jordgubbar.
Läst i januari
- The Chimes, Charles Dickens
Genre: Urban Fantasy
Förlag: Penguin books, 1994 (1844)
Betyg: 2
- The Cricket on the Hearth, Charles Dickens
Genre: Urban Fantasy
Förlag: Penguin Books, 1994 (1845)
Betyg: 4
- Wolfsbane and Mistletoe, Charlaine Harris & Toni L. P. Kelner (red)
Genre: Urban fantasy
Förlag: Ace Books, 2010 (2008)
Betyg: 4
- Egoboost, Isabella Löwengrip
Genre: Livsstil
Förlag: MånPocket, 2011 (Forum 2010)
Betyg: 3
- Om jag kunde drömma, Stephenie Meyer
Twilight
Twilight-sagan, del 1
Genre: Paranormal romance
Översättare: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms, 2009 (Little, Brown and Company, 2005)
Betyg: 4
- När jag hör din röst, Stephenie Meyer
New Moon
Twilight-sagan, del 2
Genre: Paranormal romance
Översättare: Carina Jansson
Förlag: B Wahlströms, 2009 (Little, Brown and Company, 2006)
Betyg: 4
