Knyttsak

Folk kan säga vad de vill om den här kursen och dess relevans för utbildningen, men jag tycker att den är oerhört intressant och inspirerande. De estetiska formerna och uttryckssätten är något jag ägnat mig åt större delen av mitt liv och få inspiration på hur jag på olika sätt kan komma att avnända dem som lärare sedan är väldigt intressant.

Föreläsningen om estetik igår behandlade till stor del saker jag redan kände till från kulturhistoria-kurserna på gymnasiet, men de blev belysta på ett nytt sätt, ur nya perspektiv. Workshopen idag var också den väldigt bra (men det kan ju knappast bli annat när dans är inblandat, inte sant? :P), även om dansen vi gjorde var fruktansvärt enkel. Vi pratade en del om dansen som uttrycksmedel och kinetisk (stavning?) inlärning. Också saker jag kände till sedan tidigare, men det spelar ingen roll. Det är kul att kunna glänsa lite ibland och för en gångs skull kunde inte Adrian ta så mycket plats som han är van vid, haha :P

Både föreläsningen igår och workshopen idag har fått mig att fundera en hel del kring saker som inte har direkt med skolan att göra, utan med mig och mitt liv i stort. Det där låter väldigt djupt och filosofiskt, men det känns så otroligt viktigt. Jag har ingen meningsfull fritid. Visst, jag gör en massa saker, men vad får jag ut av det? Gör det mig lycklig eller är det saker jag gör av gammal slentrian och vana? Efter en stunds filurernade under en promenad igår insåg jag att det gör mig inte lycklig. Det är något som fattas. Men vad och vad kan jag göra åt det?

Idag i duschen föll bitarna äntligen på plats. Jag behöver omstukturera hela mitt liv, mer eller mindre. Att Emil flyttade in var en stor omställning, och jag tror nog att jag vågar påstå att det var en större omställning för mig än för honom. Jag har inte anpassat mig till honom som jag kanske borde, vilket har gjort att delar av det som är mitt jag har rasat samman. Jaget omformas och jag har inte riktigt hängt med. Delvis beror det nog på att vi inte haft tid att vara hemma tillsammans så mycket och få ett vardagsliv tillsammans. Först jobbade jag i två månader nere i Skåne, sedan var han i Kiruna i två månader och sedan blev det jul och så blev det som det blev.

Jag påstår inte att jag ska anpassa hela mitt liv totalt efter honom, absolut inte, men jag behöver skaffa mig en egen identitet. Egna fritidsysselsättningar. Och kanske har det blivit dags att lägga några gamla fritidssysselsättningar på hyllan, kören och rollspelet t.ex. Kören känns inte alls så rolig som den har gjort och det känns inte som om jag har utrymme till den, främst p.g.a att den ligger på en så dålig tid (hyffsat regelbundna mattider är det viktigaste i mitt liv :P). Rollspelet känns inte lika roligt längre. Kanske är det dags att leta upp en ny spelgrupp och ta paus från den här? Jag vet inte, men det känns inte motiverande att gå dit. Jag brinner inte för det längre.

Det är dags att jag tar mig en funderare på vad jag vill göra och inte göra. Det är mitt liv det handlar om, och om det jag gör inte tjänar till att göra mig själv lycklig, vad fan ska jag då hålla på med det för?