Ma'm, we're calling about your windows computer...

Alltså, jag kan inte låta bli att skoja med dem. Det roligaste av allt är att de är så sjukt korkade (fast väldigt bra på  att lära sig repliker). Det här var inte alls lika underhållande som den gången jag försökte få reda på hur många centimeter det går på en fot, men ändå.
 
Man: Hello, I', calling about you windows computer.
Linn: Oh? Hello.
Man: Yes, I'm calling, we're getting some signals from you windows 7 computer.
Linn: I seriuosly doubt that.
Man: Sorry? *tyst en stund* Ma'm, you there?
Linn: Yes.
Man: Yes. Hello. I'm calling about your windows coumpter.
Linn: Yes, you told me, but see, I don't have a windows computer. I have a Mac.
Man: Your windows 7 operating system-
Linn: But Mac doesn't use windows 7. It uses OS X. At least the new ones.
Man: But we're getting some signals (man måste beundra hans envishet och oförmåga att lyssna). Are you sitting in front of you computer?
Linn: No.
Man: *är tyst en stund* Hello? M'am?
Linn: Yes?
Man: We know you have a new windows 7 computer and we have some signals from it. If you sit down in front of your computer, you'll see how many problems there is. (ja, han sa 'is')
Linn: But how can you know that? I have a Mac.
Man: We  have it registered, from you IP. Are you sitting on front of your computer?
Linn: No.
Man: Ok. Go sit down in front of your computer and turn it on.
Linn: No.
Man: But I'll help you. Go sit down, you'll get IP-address.
Linn: No.
Man: Ma'm, I don't think you understand. You have severe problemes with your windows 7 computer.
Linn: But, see, I don't have a PC. I have a Mac. Mac does not use windows. You must be wrongly informed.
Man: M'am?
Linn: See, if you really work with IT, which I doubt, you should know that Mac uses OS X, not Windows. Windows are for PCs. You're not really credible.
Man: Your windows 7 computer-
Linn: But I don't have one. I have a Mac.
Man: Are you sure?
Linn: Yes. Of course I am.
Man: But we're getting signals...
Linn: Sorry dude, but you must be getting some wrong signals.
Man: Oh. Sorry. Bye.
Linn: Bye bye.

Och extra roligt blir det, eftersom alla som känner mig vet att jag inte kan använda Apple, eftersom jag inte är kompatibel med deras produkter ^^

Jag fixade en EGEN bild

Och det är uppenbart att man inte behöver någob utbildning i svenska för att jobba på Kvällsposten. Jag trodde inte det var möjligt för dem att sänka sin standard, men jag får ta tillbaka det ^^




Saker man kan ägna en söndagmorgon åt

Jag är inte jätteroad av att börja jobba sju en söndagmorgon, men det finns ju vissa fördelar. Till exempel att fylla ett skåp med nybakade bullar. Det luktar väldigt gott.





Is it alive?!

Jag har det senaste året varit väldigt dålig på att blogga. Jag har haft noll inspiration och ingen lust. Det är ju lite tråkigt, för jag gillar ju den här bloggen, egentligen, och jag har ju haft den ett tag, så det är ju lite tråkigt att så effektivt döda akiviteten på den. Men mellan skola, pojkvän (that's right!), hästar och fotboll har det inte funnits mycket tid och ork. Det har hänt väldigt mycket intressanta saker, helt enkelt.
 
Så, vad har hänt sen min senaste halvårsuppdatering?
 
Till att börja med klarade jag av förra terminen med ganska skapliga betyg och läser nu kandidattermini engelska, med allt vad det innebär (främst en ny 15-poängsuppsats, oh joy.). Jag läste dessutom "Drama in Action" som valbar kurs förra terminen och i samband med det satte vi upp "The Winter's Tale" av Shakspeare. Det var väldigt mycket jobb, men väldigt roligt. I samma period hittade jag också en pojkvän (fyra månader nästa vecka) och det är väldigt mysigt och trevligt.
 
 
Jag har också gått  och blivit löparfrälst ("Zombies, run!" och "Zombies, Run! 5K" är väldigt bra träningsappar!). Och så rider jag ju, på helt underbara islandshästar på Kvarnbacka. Och till hösten ska jag vara Internationell Fadder, vilket innebär att jag (tillsammans med några andra faddrar) ska ta hand om ett gäng utbytesstudenter.
 
I övrigt har det säkert hänt en massa grejer som jag inte minns riktigt just nu. Undrar ni något får ni väl fråga.

Hur svårt kan det va?

"Hur svårt kan det va" är en fras som då och då återkommer i mitt liv, i både bra och dåliga sammanhang (den gången då jag skar upp fingret när jag skulle öppna en cremé fraiche-burk får nog ses som ett typiskt dåligt sammanhang...).
 
Igår lyckades jag med konststycket att... tja, jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska kalla det. En sträckning, kanske? Jag låg i sängen och skulle vända mig om för att ta vattenflaskan som stod på golvet precis bredvid. Då hugger det till och gör vansinnigt ont från rumpan och en bit ner på låret. I flera minuter låg jag stilla och vågade knappt röra benet för jag visste att det skulle göra ont att röra det. Efter en del övertalning från pojkvännen lyckades jag dock börja röra på benet för att kunna konstatera mer exakt var det gjorde ont. Liksom, vänd dig om och ta vattenflaskan - hur svårt kan det vara?
 
Jag har fortfarande ont, så det blir ingen fotboll ikväll, tyvärr, men jag överlever.

Som det kan gå

Jag sa i november att om jag fick VG på tentan i litteraturhistoria, så skulle jag bli blodgivare. Idag kom tentaresultatet in, så nu ska jag bli blodgivare. Nu har jag slut på ursäkter och kan inte dra mig ur längre. Fan :P

Hej och hå

Jag har liksom ignorerat att jag har en blogg, i flera månader. Det ä lite dumt, för egentligen tycker jag det är roligt att blogga, jag har bara inte haft tid och energi under hösten. Den har gått åt till andra saker, som skola och fotboll. Främst skola och fotboll. Och The Sims - inte att förglömma, haha!
 
Ofta när jag har satt mig ner och tänkt att jag ska blogga har jag inte haft någon som helst inspiration. Det vet jag egentligen inte om jag har idag heller, men idag gör jag allt jag kan för att undvika att tentaplugga.
 
Så, vad är nytt i mitt liv då? Tja, inte så mycket. Jag läser engelska på B-nivå, vilket är vad det är - översättning, grammatik, litteraturhistoria, skrivfärdighet, lingivistik.... det är roligt, men tidskrävande. Sen fortsätter jag med mitt helgjobb, och då och då funderar jag på att sätta mig ner och skriva klart min bok. Det är ett projekt som nog kommer att bli liggande tills i jul, eftersom jag har så mycket i skolan.
 
Jag sitter fortfarande som spelledare för VVT (omvald för tredje - tror jag? - gången). Men jag har börjat spela fotboll också - vårt lag spelar i division två nästa säsong - wohoo! Och på onsdag ska jag börja rida. På ridskola. Med islandshästar. Det är en barndomsdröm som går i uppfyllelse - förväntningarna är höga!
 
Jag läser fortfarande väldigt mycket böcker och jag längtar tills i jul när jag kan läsa vad jag vill (bok 1-3 i The Vampire Chronicles står och väntar, bredvid Fifty Shades of Grey), eftersom litteraturhistoriakursen innebär mycket litteratur. Vi har visserligen läst väldigt bra böcker - Macbeth, Great Expectations och Pride and Prejudice - men det är ändå inte böcker som jag fått välja själv. När det gäller böcker är jag för övrigt ganska aktiv på GoodReads också - kan varmt rekommendera den sidan för er bokälskare (och tack Gia, som tipsade mig om den!).
 
Då och då skriver jag också i Fenix (har till exempel en artikel om textbaserade onlinerollspel med i senaste numret), och så är jag talskrivare på Taltips.
 
Viktigast av allt är kanske att jag fått ut min magisterexamen, så nu kan jag officiellt titulera mig Filosofie Magister. Det är ganska häftigt, faktiskt!
 
Eh, ja. Det var väl det. Nu ska jag sätta mig och plugga litteraturhistoria. På fredag är det tenta.

Ett telefonsamtal

Man on the phone: We're getting signals from your computer. It's overloaded with virus.
Linn: How do you know?
Man: Your windows is connected to the main server yadayadayada technical details.
Linn: Which main server?
Man: Windows main server.
Linn: Yes, but which country?
Man: Hello? Ma'm, you there?
Linn: Which country are you calling from?
Man: *short paus* Los Angeles
Linn: Oh, so the US then. Good! I wonder if you can help me with something.
Man: Well yes, your computer...
Linn: Well, Since you call from the US I suppose that you're more familiar with the inch-foot-measuring system than I am. See. I'm looking at this sewing projcet on a website, but I don't know how much fabric I need, since it's all in feet, and I'm used to the metric measruring system, so, could you tell me, how much is a foot in meters?
Man: *quiet* Hello, ma'm you there?
Linn: Yes, well, the metric system...
Man: That is not part of my tasks. You wan't to speek to the manager of this company?
Linn: No, that's not necessary, just tell me, how many feet are there on a meter? Simple question.
Man: Ma'm, I don't think you understand. Your computer needs fixing. I can help you with that.
Linn: Well, actuallty, I don't need any help with my computer, but I do need help with this measuring foot-metric thing.
Man: *click*
 
I guess he wasn't that service minded.

Värme...

Vem beställde den här äckelvärmen? Klockan är över tio, och det är FORTFARANDE över 20 grader varmt ute. Det här är inte skönt någonstans, det är bara jobbigt och hemskt och hur i helvete ska jag kunna sova när det är över 25 grader varmt i sovrummet? En snöstorm hade suttit fint right about now. Jag är inte så kräsen, det räcker med en liiten snöstorm. En liten, liiiiten snöstorm. Och på söndag ska det blir svalt och skönt igen. Jag längtar!

Inbrott.

Jag vaknade tjugo i fyra. Då hade jag drömt att någon försökte ta sig in i vår (pappas) affär. Jag vände på mig och bestämde mig för att somna om, men det gick inte riktigt.

04:18 hörde jag en krasch, och en stund därefter (det kan inte ha rört sig om mer än en sekund, max, men det kändes som betydligt längre) gick larmet. Jag trodde först att det var banken, och att någon sprängt uttagsautomaten, men sedan kände jag igen larmet. Eftersom jag av misstag startade det larmet för några år sedan känner jag igen det (alla larm låter faktiskt olika, det låter inte alls som mackens larm, som jag vaknade av i höstas, när någon gjorde inbrott där). Tre minuter senare hörde jag en moped (som senare visade sig vara en fyrhjuling, av spåren att döma) köra därifrån, och jag reagerade på det eftersom det inte alls lät som en bil och eftersom mopeder faktiskt inte brukar vara ute och köra vid den tiden på dygnet en vanlig onsdagsnatt. Tjugo minuter senare var Sekuritas på plats och ringde hem. Pappa hade också hört larmet, så han var redan vaken. Vi visste båda två vem det var som ringde, och låg egentligen bara och väntade på telefonsamtalet.

De jävlarna klippte upp kedjan vi låser kundvagnarna med (vilket vi måste göra eftersom det tydligen är jävligt svårt att få ha någonting i fred), skickat ut dem på gatan och sedan krossat fönstret bakom dem för att kunna ta sig in i butiken och länsa cigarettskåpet.

Jag blir så trött. Varför kan vi inte få ha våra saker ifred? Jag bara frågar. För vår del innebar det här ett försäljningsbortfall på cirka 18 000 kronor. Plus en självrisk på byggnaden, för den förstörda glasrutan, på 11 000, samt självrisk på tobaksstöld för två kassaplaster (trots att vi bara har cigarettskåp vid den ena - dumma regler) på cirka 17 000 sammanlagt. Tack som fan för det. Det innebär också ytterligare en ruta som vi måste sätta upp galler för. Hur kul känns det att jobba på en sådan plats?

Dagar som idag tycker jag det är synd att vi slutat med kroppsbestraffning i det här landet. Men nu har vi inte det, så jag framför en liten hälsning till de skitstövlar som gjorde det här: Jag hoppas att ni kör i diket och bryter
ryggraden så att ni får sitta i rullstol resten av livet, era jävlar. Det vore rätt åt er.

Lite musikstatistik

Som den multinörd jag är ägnade jag mig igår åt att räkna ut hur stor procent av rösterna som Danny och Loreen fick, med hjälp av lite siffror från SVTs hemsida.  Tillsammans fick de 1128939 röster (eller en miljon etthundratjugoåttatusen niohundratrettionio, för er som inte läster siffror), vilket innebär att de två tillsammans totalt fick ungefär 55% av rösterna.

Och ja, rätt låt vann!

Tre dagar

Tre dagars skidåkning? Var det allt jag fick? Det tycker jag är lite snålt. I norrland har de massor med snö. De kan väl skicka ner ett par kubik hit till oss?

Hello Murphy.

Murphys åtta lagar sitter på min anslagstavla. Idag blev jag påmind om nummer fyra och åtta. Just när man trodde att saker inte kunde bli mer komplicerade än de redan är, så inträffar två händelser som lyckas trassla till den här härvan ytterligare. Grattis. Så fort jag bestämmer mig för att slappna av lite och inte bry mig så mycket.... så går det åt helvete. Tack. Tack så väldigt mycket.

Murphys lag nummer fyra och åtta förresten:
*Om du inser att det finns fyra särr som något kan gå fel på och du går runt dessa, kommer ett femte sätt, som du är helt oförberedd på att utvecklas snabbt.
*Moder Natur är en satkärring.

Tjingeling

Jag kom liksom lite av mig med bloggandet ett tag. Men nu har jag en ny dator att leka med, återstår bara att flytta över alla filer till den från externhårddisken. Det kommer att ta sin lilla tid.

Så, vad har jag då pysslat med? För det första så har jag jobbat med min uppsats, och med min bok. Jag har kunnat göra en hel del av det utan datorn (fast jag har faktiskt haft datorn i nästan tre veckor nu, jag har bara inte kommit mig för att blogga från den. Jag är en rutinmänniska i många avseenden och om något försvinner från min dagliga rutin tar det tid att arbeta in det igen). Läsa forskningsmaterial och romanerna som ska analyseras till exempel. Och läsa igenom saker jag redan skrivit och omarbeta det, till exempel.

Sen har jag haft bästaste Petter på besök i ett par dagar. Vi har spelat rollspel och påbörjat försöket att knyta ihop hela kampanjen. Idag är jag sjukt peppad på att skriva på min bok, men eftersom min kära handledare vill se lite material imorgon får jag göra det sedan när jag varit duktig och gjort det jag ska. Bleh. Morot och piska, det är underskattat som motivationsmedel, faktiskt.

Jaja, c'est la vie. Eftersom jag fortfarande är sjukt opepp på att skriva uppsats tänkte jag ge er novembers lässkörd istället. I nästa inlägg.


En dödsdom

Det är bara att inse fakta, min dator är gammal och jag kommer snart att behöva en ny. Det positiva är att teknikern faktiskt fixade fläkten. När jag fick hem datorn igen för någon dag sedan var den tyst och fin. Det negativa är att fläkten i fråga är integrerad med moderkortet, så när den väl lägger av kommer jag att behöva en ny dator.

Och det negativa slutar inte där, nej, för nu har den börjat få en annan egenhet för sig. "Ovanför" tangentbordet, mellan tangentbordet och skärmen, har jag en kontrollpanel där jag bland annat styr ljudet och kan sätta av och stänga på det trådlösa nätverkskortet. Den panelen har nu fått fnatt och gör lite som den själv vill: skruvar upp ljudet på max, sänker det ner i botten, stänger av högtalarna helt bara sådär lite spontant och sätter på och stänger av nätverkskortet efter eget behag. Och varje gång den gör det kommer givetvis en ruta upp på skärmen som visar hur högt eller lågt ljudvolymen ändras, eller att nätvärket är på/av. Inser ni hur frustrerande det är att sitta och jobba med datorn då? Eller spela spel?

Pappa föreslog att jag skulle göra en systemåterställning, ifall det var någon nyinstallerad uppdatering som krånglade, och det gjorde jag och när datorn startat om sig talade den om att det inte fungerade. Och nu idag låter fläkten igen, precis lika illa som den gjorde innan. Men panelen krånglar inte lika mycket. Den är fortfarande inte som den ska (den påstår att högtalarna är av fastän de inte är det, jag förstår inte riktigt hur det går ihop), men det är i alla fall bättre än igår. Så... jag måste tydligen välja mellan en skrammlande fläkt (och jag lovar, den skrammlar, i ordets rätta bemärkelse!) eller en ljudpanel med alldeles för mycket egenkaraktär.

Datorn fungerar att använda, men den är döende, helt enkelt. Och jag måste börja leta efter en ny dator innan den dör helt. Nya datorer kostar pengar. Och jag tvivlar på att jag kommer att hitta någon lika bra som den här, för det är en bästa dator jag någonsin haft! Men jaja, det är lika bra att börja leta, för jag vill gärna ha en ny innan den här lägger av.

Jag har i alla fall varit duktig och sparat alla mina viktiga filer på den bärbara hårddisken, inklusive mina tre år av The Sims-spelande. Det är mycket tid i ett kvarter, och det är det som skulle kännas mest surt om det skulle försvinna för alltid, det och mina foton (ja, och boken så klart, men den har jag sparad på fyra olika ställen, så jag är ganska garderad där, jag är nämligen inte helt naiv när det gäller digitalteknik, till skillnad från Carrie Bradshaw), så nu har jag gjort vad jag kunnat för att bevara allting. Mer än så kan man faktiskt inte begära.

Nu, om ni ursäktar, så ska jag gå och fortsätta excerpera metaforer från Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, och sedan ska jag åka ut till Olofslund och träna.

Datorlös

Min älskade laptop är på hälsohem och tar en välförtjänt semester. Förhoppningsvis är den pigg och utvilad redan på onsdag, men i värsta fall är den borta länge. Så, eftersom jag inte har någon dator är lite svårare att blogga. Inte för att jag varit så överdrivet jätteaktiv här den senaste tiden (tyvärr, det stavas U-P-P-S-A-T-S), men i alla fall. Stay tuned.

Helgen

I helgen var jag och mamma nere i stugan.  Det var väldigt trevligt. Bland annat var vi med i en bouleturnering i Brantevik mitt i natten (nä, men det var mörkt ute) och var uppe i fyren i Sandhammaren. Jag tog lite bilder med mobilen, men den och datorn vägrar just nu samarbeta och jag är för trött för att bråka med dem, så det får bli en annan gång.

Igår var jag sjuk, så det blev inte så mycket gjort. Idag har jag mått lite bättre, och faktiskt fått läst en hel del och äntligen kunnat påbörja analysen till min magisteruppsats. Nu är jag trött och tänker gå och sova. Imorgon ska jag förhoppningsvis till skolan, och så ska jag träna, så det blir troligen inte så mycket bloggat då. På onsdag kanske?

Jeez, jag undrar vad de som faktiskt bloggar varje dag sysslar med, förutom att blogga. Eller det är kanske det? ;) I vilket fall som skrivet de inte magisteruppsats!

Imorgon

...hade jag gärna varit i Liverpool och sett LFC ta emot Man United på hemmaplan. Någon gång ska jag se dem spela mot Man United på Anfield, men inte imorgon. Så jag är jätteavis på mammas kollega, som ska dit med sin bror. Jag vill också! Och vad ska jag göra istället? Jag ska jobba. Och självklart är det en tidig match, så jag hinner inte se den från början. Med lite flyt hinner jag se den sista halvtimmen. Jag kan lägga deras spelschema efter mitt arbesschema, för de helger då jag jobbar och Liverpool spelar match så spelar de alltid när jag jobbar. Det har inte slagit fel hittills.


Premier League-premiären i augusti. Liverpool FC tog emot Sunderland på ett fullsatt Anfield. Jag var där :D

oops

Bloggen gick visst och dog lite igen. Fast bara lite. Jag har varit väldigt upptagen i helgen med att packa upp de sista sakerna från flytten och städa och köpa en ny soffa och en ny sänglampa på Ikea, för mitt ex snodde min när vi flyttade isär. Lite taskigt, men å andra sidan har jag en mycket finare lampa nu. Har inte tagit några bilder, men får fixa det senare, om jag orkar. Jag är inte så flitig med att lägga upp bilder här.

Idag har varit en riktig segdag. Jag har haft mensvärk till och från och så sov jag dåligt i natt, också på grund av mensvärk. Jag vaknade för att jag hade ont, men jag var för trött för att hinna göra något annat än att konstatera det innan jag somnade om, och sedan vaknade jag typ en timme senare och samma procedur upprepades, och så där höll det på. Och så drömde jag en massa underliga drömmar också. Det blir till att gå och lägga sig tidigt ikväll med andra ord.

Idag skulle jag egentligen ha varit duktig och gjort skolarbete, men jag har inte orkat. Jag brukar vara bra på att pressa mig själv till att sitta med även de dagar då jag verkligen inte känner för det, men idag kände jag verkligen verkligen inte för det, och då går det inte. Jag satt och läste och insåg att orden bara flöt ihop och jag förstod inte vad det stod. När jag läst samma stycke tre gånger utan att förstå vad det egentligen innehöll så gav jag upp. Så är det ibland.

Alla år av pluggande har lärt mig vilka dagar jag kan pressa mig själv och vilka dagar det inte ens är lönt att försöka. Det kallas för självkännedom och det är väldigt nyttigt. Nu ska jag roa mig med att äta choklad och titta på The Big Bang Theory i min nya soffa och sedan är det sovadags.

What ya think?

När jag satte mig vid datorn var det egentligen tänkt att jag skulle arbeta lite med boken, men istället slog inspirationen till och jag började leka med bloggen. Det var inte alls så här jag tänkte att den skulle se ut när jag började pilla med den, men det blev bra ändå. Förutom headern. Den blev inte riktigt som jag ville ha den (jag och pixlar, ni vet), men den duger ett tag i alla fall. Fram tills jag lyckats övertala bror eller kusin att göra en bättre åt mig (eller faktiskt mot förmodan lyckas med det själv!). Så. Vad tycker ni?

Tidigare inlägg
RSS 2.0