Knyttsak

Jag vaknade tjugo i fyra. Då hade jag drömt att någon försökte ta sig in i vår (pappas) affär. Jag vände på mig och bestämde mig för att somna om, men det gick inte riktigt.

04:18 hörde jag en krasch, och en stund därefter (det kan inte ha rört sig om mer än en sekund, max, men det kändes som betydligt längre) gick larmet. Jag trodde först att det var banken, och att någon sprängt uttagsautomaten, men sedan kände jag igen larmet. Eftersom jag av misstag startade det larmet för några år sedan känner jag igen det (alla larm låter faktiskt olika, det låter inte alls som mackens larm, som jag vaknade av i höstas, när någon gjorde inbrott där). Tre minuter senare hörde jag en moped (som senare visade sig vara en fyrhjuling, av spåren att döma) köra därifrån, och jag reagerade på det eftersom det inte alls lät som en bil och eftersom mopeder faktiskt inte brukar vara ute och köra vid den tiden på dygnet en vanlig onsdagsnatt. Tjugo minuter senare var Sekuritas på plats och ringde hem. Pappa hade också hört larmet, så han var redan vaken. Vi visste båda två vem det var som ringde, och låg egentligen bara och väntade på telefonsamtalet.

De jävlarna klippte upp kedjan vi låser kundvagnarna med (vilket vi måste göra eftersom det tydligen är jävligt svårt att få ha någonting i fred), skickat ut dem på gatan och sedan krossat fönstret bakom dem för att kunna ta sig in i butiken och länsa cigarettskåpet.

Jag blir så trött. Varför kan vi inte få ha våra saker ifred? Jag bara frågar. För vår del innebar det här ett försäljningsbortfall på cirka 18 000 kronor. Plus en självrisk på byggnaden, för den förstörda glasrutan, på 11 000, samt självrisk på tobaksstöld för två kassaplaster (trots att vi bara har cigarettskåp vid den ena - dumma regler) på cirka 17 000 sammanlagt. Tack som fan för det. Det innebär också ytterligare en ruta som vi måste sätta upp galler för. Hur kul känns det att jobba på en sådan plats?

Dagar som idag tycker jag det är synd att vi slutat med kroppsbestraffning i det här landet. Men nu har vi inte det, så jag framför en liten hälsning till de skitstövlar som gjorde det här: Jag hoppas att ni kör i diket och bryter
ryggraden så att ni får sitta i rullstol resten av livet, era jävlar. Det vore rätt åt er.

Det tar sån TID att sortera metaforer. Har fortfarande åtta sidor kvar (A4, dator) och inser att jag inte kommer att bli klar idag heller, eftersom jag ska jobba om en timme. Mjöööörp! Och jag har inte ens börjat excerpera metaforerna från Arn. Jippi. Men förhoppningsvis ska det gå lite fortare än det här, för nu måste jag ju uppfinna kategorier as I go. När jag börjar med Arn har jag förhoppningsvis flera färdiga kategorier att bara stoppa in metaforerna i.

Och så vore det ju underbart om professor Svensson kunde höra av sig, så jag vet hur lång tid jag har på mig.

Varför är ordet hypokorism så långt? Det tycker jag är lite ironiskt. Jag tror inte att det finns något hypokorism för 'hypokorism' heller. Det hade varit ironiskt om det hade gjort det, tror jag.


(Och för er som inte vet det, är en 'hypokorism' en kortform av ett namn (Mia för Maria, t.ex.), eller ett smeknamn (som Bosse för Bo), som kan vara längre än själva namnet, men underlättar uttalet. Vi är lata varelser och föredrar namn med två vokaler).

Ja, det var ett tag sen det var mars, men ni har lärt er vid det här laget att jag prioriterar skola framför bloggande. En eloge till er trogna som stannar kvar och ändå läser här!

• Pappan och havet, Tove Jansson
  Mumindalen, del 6
  Genre: fantasy
  Förlag: Gebers, 1969 (1965)
  Betyg: 3

• Drakens ö, Gull Åkerblom
  Sagan om gudagåvorna, del 2
  Genre: paranormal
  Förlag: Bonnier Carlsen, 2006 (1997)
  Betyg: 3

 

• Divine By Choice, P. C. Cast
  Goddess of Parholon, del 2
  Genre: Genom porten-fantasy, romantisk fantasy
  Förlag: MIRA Books. 2009 (2006)
  Betyg: 3

 

• Översättarens anmärkningar, Erik Andersson
  Genre: Självbiografi, lingivstik, översättning
  Förlag: Norstedts, 2007
  Betyg: 5

 

• Utvald, P.C. Cast & Kristin Cast
  Chosen
  House of Night, del 3
  Genre: Paranormal romance
  Översättare: Catharina Andersson
  Förlag: Månpocket 2010 (St. Martin's Press, 2008)
  Betyg: 4

 

• Tolkiens Arv, Åke Ohlmarks
  Genre: självbiografi, översättning
  Förlag: Bokförlaget PLUS, 1978
  Betyg: 2

• Vem ska trösta Knyttet?, Tove Jansson
  Genre: Fantasy
  Förlag: Almqvist & Wiksell, 1987
  Betyg: 5

 

• Androidens drömmar, Philip K. Dick
  Do Androids Dream of Electric Sheep?
  Genre: postapokalyptisk science fiction
  Översättare: Roland Adlerberth
  Förlag: Bernces förlag, 1974
  Betyg: 3

 

I lördags (förrförra veckan) tog vi tåget norrut till årets Åre-vecka. I morse anlände vi till Lund halv sju, därefter körde vi hem kusin Skrutt (och agerade levande väckarklocka åt hennes föräldrar) och sedan fortsatte vi hem på riktigt. Jag han både packa upp allting och duscha innan det var dags att åka tillbaka in till Lund igen för föreläsning i Litterär stilistik. Tillbaka hem, blev sugen på att spela RollerCoaser Tycoon, men kunde varken få ettan eller trean att fungera på datorn (snyftsnyftsnyft). Satt och tittade på lite YouTube-klipp med The Sims istället. Blev sugen på  att spela. Satte in kvällsmaten i ugnen. Konstaterade att jag är för trött för att spela. Tänker titta på Raymond istället i typ 1½ timme. Då är det okej att gå och lägga sig. Det är ju trots allt inte var dag man är uppe och har ätit frukost innan halv sju på morgonen.

Åre då. Det regnade fyra av åtta dagar. Men det går jättebra att åka skidor ändå. Lösning: ta med torra vantar i fickorna och sluta gnäll. Och jag har starkt börjat överväga att köpa ett par All Mountain-skidor, med lite mindre carv, lite mer bredd och lite tiprocker (googla, jag är för trött för att förklara).

Nämnde jag förresten att jag åkt tåg hela natten? Men det är värt det, det är alltid värt det. Jag älskar att åka skidor. Ibland tror jag att jag är född i fel landskap. Det finns för lite fjäll i Skåne, helt enkelt. Nu ska jag äta, och sedan ska jag sova. Det förtjänar jag.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är ett tecken på att jag inte har något liv eller om det är ett tecken på att jag har en sjuhelvetes motivation när jag sitter och pluggar klockan sju en fredag kväll? Jag väljer att tolka det som det sistnämna, eftersom jag hade tänkt att ha väldigt roligt nästa vecka. Anledningen till att jag suttit med det här nu är ju för att jag vill ha det överstökat. Och fy sjutton vad jag har varit duktig idag! 100 sidor kurslitteratur läst, analysövning i litterär stilistik gjord och inskickad, och avslutnings-paper till translation theroy färdigsrivet och ivägskickat det också. Och belöningen står och väntar på mig i bokhyllan:

Idag är en sån där dag då jag blir irriterad på mänskligheten i allmänhet och på personer med åsiktsinkontinens i synnerhet (och det är därför jag i regel undviker de långa nyhetssändningarna och bara skummar igenom morgontidningen). Här är mitt bidrag, med inspiration från dagens facebook-flöde och tidingarnas debattsidor:

Rakade armhålor. Liksom. Hur hemkst är det? Och ni män som gnäller på att det är osexigt kan ju tänka över det en gång till. Era håriga bröstkorgar är inte så jävla heta de heller. Men jag bryr mig inte. Det är varje persons val, och det tycker jag vi ska respektera, lika väl som vi respekterar hårfärger (jo, folk gnäller om det också, men de är oftast sånadär inskränkta, stela typer, så de behöver vi väl inte lyssna på?). Ärligt talat, släpp det nu, för fan!

Engelskan i svenskan. Ja, det svenska språket har fått ett ganska stort antal nyord från engelskan de senaste åren. I synnerhet inom vissa kretsar. Språkförsvaret är en av de dummaste sidor jag sett på länge. (Anledningen till att jag länkar den är för att komma upp i träffstatisiken på söksidor, hah!). Det är återigen ett utmärkt bevis på den länge missförstådda åsikten att det är orden som ger ett språk dess identitet. Felfelfelfel! Det är grammatiken. Att påstå att engelskan underminerar svenskan är sån bullshit att jag börjar morrar så fort jag läser det (i princip bokstavligen). Ta ett par kurser i språkhistoria och språksociologi, vet jag! Och titta i en etymologisk ordbok, i synnerhet under de sidor som börjar på be- och för-. Inte är det engleskan som påverkat de orden! Det här förtjänar ett längre inlägg, senare.

Vår vs. vinter "Buhuhu, nu blev det kallt och minusgrader igen". Ja? Vi bor i Sverige, det är mitten på mars, och vi har knappt haft någon snö det här året. Kan ni inte bara flytta till Thailand, så jag slipper höra det här gnället om vinter och snö och minusgrader vartenda år?! Ursäkta, men det börjar bli lite tjatigt.

Inställda tåg. Ja, vi vet. Största delen av det beror på att svenska tågnätet är nästintill överbelastat, för att fler åker kollektivt.

Reklam. Vi vet om att reklamer är tråkiga och fula, och anspelar på en massa könsroller och annat trams. Gör det bättre själv.

Dom, våran, egna En liten grammatiklektion angående pronomen: det heter vår (aldrig, aldrig våran i skrift!!!), och egna ska endast användas i plural-former (alltså ett ord syftar på flera saker av samma föremål, som stolar). Det heter alltså: min egen stol, men mina egna stolar. Dom, är talspråk och ska hållas där. Kan du ge de jordgubbarna till dem därborta. (Jo, jag vet att det är "acceptabelt" att skriva 'dom' i båda fallen, men det ser för jävligt ut. För övrigt är det också okej att skriva det brunnet istället för den brunnen, eftersom det finns i vissa svenska dialekter. Det ser lika jävligt ut och jag tror att ni förstår vart jag vill komma).

Melodifestivalen. Men snälla nån, "fel låt!" vinner alltid, det vet ni väl? (Jag tyckte iofs att rätt låt vann, men det är ju "så mainstream" i vissa delar av min umgängeskrets, så det får man ju inte tycka). Jag fattar inte att folk orkar ha den här diskussionen fortfarande.

Fattiga barn. Allt är alltid politikernas fel, det trodde jag vi hade lärt oss vid det här laget. Glöm inte vem det är som röstat fram dem! Men oavsett vem som vinner valet kommer det alltid att finnas familjer som har det svårt och jobbigt och är utsatta. Alltid, oavsett vilket politiskt parti som styr. För livet är inte rättvist. Deal with it.


Och för övrigt är väl ni glada och nöjda nu, ni som tyckte att det skrevs för mycket om prinsessan Estelle för några veckor sedan? Rapport klockan sex rapporterade nämligen både om kärnvapen i Iran och tortyr mot fångar i Syrien. Var det så jobbigt med ett par dagars glädje? (Och jag syftar givetvis på det här inlägget. Ibland är det sorgligt att inse att man har rätt).

Nu tänker jag fortsätta mitt bidrag till ungdomens förfall och sätta mig och spela Sims. Där får jag själv bestämma. Mer eller mindre.

Som den multinörd jag är ägnade jag mig igår åt att räkna ut hur stor procent av rösterna som Danny och Loreen fick, med hjälp av lite siffror från SVTs hemsida.  Tillsammans fick de 1128939 röster (eller en miljon etthundratjugoåttatusen niohundratrettionio, för er som inte läster siffror), vilket innebär att de två tillsammans totalt fick ungefär 55% av rösterna.

Och ja, rätt låt vann!

På Goodreads kan man delta i en läsutmaning för 2012 genom att skriva hur många böcker man ska (försöka) läsa under året. Eftersom jag inte har någon som helst aning om hur många böcker jag läser på ett år, inte har lust att räkna efter och läser allt från tunna barnböcker till tjocka, episkt långa romaner så bestämde jag mig för att inte delta i den utmaningen, utan att skapa en egen. Min läsutmaning för 2012 blir att försöka avsluta vissa serier jag har påbörjade. Jag har många serier påbörjade, och lär påbörja en drös till under det här året, och de jag tänker att jag skulle läsa ur är:

• Sagan om gudagåvorna - Gull Åkerblom (2/4 böcker)
• House of Night - P. C. Cast & Kristin Cast  (2/8 böcker)
• Ardrmore-trilogin - Nora Roberts (2/3)
• Mumindalen - Tove Jansson (8/9)
• Sagan om Valhalla - Johanne Hildebrandt (2/3)
• Arn - Jan Guillou (1/4)
• De dödas rike - Sofia Bergting (4/6)
• Vattenmelonen - Marian Keyes (2/4)
• Charmed - Constance M. Burge (1/5)
• Goddess of Partholon - P. C. Cast (1/3)
• Sookie Stackhouse - Charlaine Harris (0/12)

Sookie Stackhouse blir den sanna utmaningen, eftersom det är ganska många böcker, och jag har inte påbörjat den första än.

Nu är jag nyfiken. Vad är era läsutmaningar för det här året?

• Ljudet av ditt hjärta, Stephenie Meyer
  Eclipse
  Twilight-sagan, del 3
  Genre: Paranormal romance
  Översättare: Carina Jansson
  Förlag: B. Wahlströms, 2008 (Little, Brown & Company, 2007)
  Betyg: 4

• Så länge vi båda andas, Stephenie Meyer
  Breaking Dawn
  Twilight-sagan, del 2
  Genre: Paranormal romance
  Översättare: Carina Jansson
  Förlag: B. Wahlströms, 2010 (Little Brown & Company, 2008)
  Betyg: 5

• On Translation, Paul Ricoeur
  Sur la traduction
  Genre: lingvistisk filosofi
  Översättare: Eileen Brennan
  Förlag: Routledge 2006 (Bayard, 2004)
  Betyg: 3

• Svart fredag, Alex Kava
  Black Friday
  Maggie O'Dell, del 7 (fristående)
  Genre: Deckare
  Översättare: Kate & Sigge Kalmström
  Förlag: Harlequin, 2010 (MIRA books, 2009)
  Betyg: 3

Och hur hamnade jag på Tradera? Jag skulle ju plugga ju!

Idag är en sån dag där jag inte får gjort nåt vettigt alls. Eller jo, jag har städat och bytt lakan, och beställt kurslitteratur (första föreläsningen på kursen i litterär stilistik var för övrigt awesome!). Men bortsett från det är det här en riktig segdag. Det är dumt, för jag har egentligen en massa kurslitteratur att läsa, men det är bara att gilla läget, göra något annat och komma igen en annan dag. Det här är straffet för att jag var överproduktiv förra veckan. Det här är helt enkelt en eftermiddag som präglas av oproduktivitet (jag myntade det ordet nyss). Nu tänker jag fixa lite mango och hallon och äta upp dem framför ett avsnitt av Alla älskar Raymond. Sen ska jag försöka göra något vettigt. Försöka. Annars sätter jag mig och spelar SWTOR (vilket i och för sig också är vettigt, men inte riktigt på det sättet jag hade tänkt det).

Varför har folk så svårt att glädjas åt andras lycka? Ärligt talat, vad är problemet? Är ni svartsjuka för att ni själva inte lyckats yngla av er? För att det inte var ni som gifte er med kronprinsessan, när hon nu vade "en man av folket"? Eller är ni helt enkelt sura och miserabla över att era liv inte blev alls som ni hade tänkt er, så därför tål ni inte andras glädje, eller folks vilja att dela med sig av andras glädje?

Ja, det är hemskt att Israel krigar med sina grannar, att Syrien krigar med sitt eget folk och att kvinnor i Kogno våldtas av gerillan. Men ni som gnäller kan vara lugna: den typen av nyheter kommer det att rapporteras om imorgon. Och nästa vecka. Och nästa vecka igen. Och varenda jävla vecka hela året ut och alla kommande år så länge det finns människor, eftersom vi är totalt obenägna att hålla sams och repsektera varandra (vilket för övrigt bevisas av de sura och missnöjda kommentarerna i dagstidningarna kommentartorfält om rubrikerna efter den nya kronprinsessans födelse).

Kan ni inte bara för en dag glädjas över att det står något positivit i tidningen? Liksom, hur ofta kommer det att skrivas rubriker om att Sverige har fått en ny tronarvinge? Och att två människor som älskar varandra har fått en dotter, som de längtat efter och som de också kommer att älska - det är fantastiskt och underbart, för det föds så många barn (i synnerhet döttrar) runt om i världen som varken är älskade eller efterlängtade.

Så, grattis, Victoria och Daniel! Jag gläds med er idag, och ert lilla knytt, denna tronföljarfödelsemorgon!

Tre dagars skidåkning? Var det allt jag fick? Det tycker jag är lite snålt. I norrland har de massor med snö. De kan väl skicka ner ett par kubik hit till oss?

Vi fick ganska mycket snö i söndags (vilket visserligen inte är så mycket jämfört med förra året, men allting är ju relativt!) så igåt bestämde jag mig för att det var dags att  åka skidor. Vi har haft snö i två veckor eller så, men det har inte varit så mycket att det gått att åka skidor. Nu däremot... strålande solsken, klarblå himmel och fyra minusgrader. Jag tycker det var för bra för att låta bli, helt enkelt, så jag gick ner i källaren och letade upp skidorna som stått där i ett år, snörade på mig pjäxorna och gick ut. Och vilken skidtur jag fick! Första dagen som solen började värma på allvar, det var helt underbart! Jag fick dessutom lite oväntat sällskap av min morbor, som hade fått samma ide som jag. Trevligt. Eftersom det var något så ovanligt (i Skåne) som snö, rimfrost och sol samtidigt passade jag på att ta några foton också.


Äntligen skidor! Som jag har längtat! Och tänk att den första skiddagen skulle bjuda på ett sånt här underbart väder!


Min by på avstånd. Det bästa med att bo i en by är att det inte är så svårt att ta sig ut i naturen. Det kunde jag sakna ibland när jag bodde i Halmstad.


Rävspår.


Linn-spår. Min morbor hjälpte till också. De stora stavmärkena är hans. Det bästa med att åka på åkern är att det inte är så många som går där och förstör spårningen. Det är lite drygt att göra nya spår varenda gång man ska åka. Förhoppningsvis håller de här ett tag.


Lite skogsåkning blev det också.


Rimfrost är något av det vackraste jag vet.


Solen sken mellan grenarna.


Mera rimfrost.