Knyttsak

I fredags satt jag och några klasskompisar i biblioteket för att plugga. Efter en stund utbrister Daniel: "Linn, du som är så smart på matte, kan inte du hjälpa mig med det här?"

Jag, smart på matte?, tänkte jag. Wtf? Jag har aldrig sett mig som överdrivet smart, i synnerhet inte när det gäller matte. Men vad fan, skam den som ger sig tänkte jag. Att kalla mig smart är dessutom ett väldigt smart drag om man vill ha hjälp (beröm funkar alltid, liksom), så jag bad Daniel vända över boken. Överst på sidan står "Räta linjens ekvation". Ekvationen jag varken förstod eller klarade när jag läste matte B förra gången och som var främsta orsaken till min ovilja mot matte.

Jag har ju hela tiden vetat att jag varit tvungen att ta itu med den någon gång under den här kursen, men jag hade tänkt att jag skulle få sitta i lugn och ro med det hemma och gå igenom det. Men jag ville inte ge upp riktigt så lätt, så jag läste igenom texten till uppgiften och tittade på ekvationen. Sedan tog jag fram ett kladdpapper och löste den. Och det blev rätt! Bara sådär! Jag såg den och det bara klickade till och jag förstod hur jag skulle göra! Det bästa av allt var att jag lyckades förklara för Daniel sedan så att han förstod. Jag är så bra!

Tack Daniel för den otroliga höjningen av mitt självförtroende!