Knyttsak

Slaget vid Helms klyfta är ett av de bästa slag som någonsin gjorts på film, alla kategorier. De flesta filmstrider tenderar att bli suddiga, otydliga, alldeles för blodiga (visst krig är blodigt, men ben som krossas av kanonkulor (Patrioten) är bara äckligt.) och ganska ofta är själva striden viktigare än miljön runt omkring. Genom att använda sig av rätt ljus, rätt musik och rätt väder kan man åstadkomma så otroligt mycket mer än genom att bara filma de som slåss och dör.

I Sagan om de två tornen har Peter Jackson och hans team lyckats alldeles ypperligt med detta. De har skapat ett filmslag som jag gärna ser om och om igen. Jag har bara sett två slag som faktiskt över huvud taget kan mäta sig med Helms klyfta. Det ena är slaget på Pelennors fält i Sagan om konungens återkomst, från den punkt då Rohans ryttare anländer. Det andra är slaget om Slottet-som-jag-aldrig-minns-namnet-på i Caspian, prins av Narnia. Mel Gibson har en hel del att lära här, för att inte tala om de som regisserat Troja....

För att återvända till Helms klyfta: det är ett slag som berör mig på allvar. Theodén står uppe på muren, regnet börjar falla, alla orcher och hedmän står och vrålar nedanför och han säger "So it begins". Känslan i den scenen genomsyrar större delen av slaget och jag älskar det!

Nu kunde man ju tro att boken Sagan om de två tornen skulle gestalta detta minst lika bra. I många fall blir känslan i böckerna förminskad när man gör om dem till film (av förklaraliga skäl) som i t.ex. fallet Harry Potter. Filmerna är bra, men den känsla som J.K. Rowling är fenomenal på att få till i alla de sju böckerna saknas i de fem som filmats hittills.

Döm min förvåning och min otroliga besvikelse när inget av den känslan som Jackson lyckats fånga på film finns med i boken! Det är torrt och tråkigt beskrivet. Jag har härt så många personer lovprisa SOR-trilogin, och så är det här slaget något i stil med "vi slåss, vi ligger i underläge, Fangorn flyttar på sig och äter upp alla flyende orcher, slaget vunnet nu rider vi till Isengård".

Visst, det var oväder, jag visste på förhand att alverna som är med i filmen inte finns med i boken, och att Rohan är betydligt fler i boken än de är i filmen, men hallå?! Det här är nog något av det tråkigaste jag någonsin läst. Brukar inte folk säga att man ska se filmen före man läser boken, för annars blir man besviken på filmen. Många gånger har jag också upplevt att så varit fallet, men jag har aldrig tidigare varit med om att det blivit tvärtom!

Jag börjar allt mindre uppskatta Tolkien som författre, tyvärr. Jag minns de otaliga diskussionerna i VVTs tidiga dagar om Tolkien vs. Jordan. Jag hävdade då att jag hade rätt, och nu har jag verkligen fått vatten på min kvarn. Sorry, tolkienister.