Slutet på en era
Förra helgen spelade vi slutligen den sista delen av den episkt långa kampanjen i Nanbaton. Vi började typ i mars 2007, och nu, fem år senare, är vi klara. Det har varit ett flertal personer som kommit och gått under kampanjens gång, och nu, när vi spelade den sista delen var vi tre kvar av de ursprungliga fem som började en gång i tiden. Det känns.... konstigt. Lite tomt. Jag har behövt tid på mig att smälta det.
Visserligen kan vi ju, om vi vill, ta upp det igen. Det finns saker som inte helt och hållet fick sin lösning, det finns mer att göra. Om vi vill. Men för tillfället känner vi oss nöjda. Det slutade... jag vet inte om jag kan säga att det slutade lyckligt för alla inblandade (för det gjorde det inte), men det slutade bra. Tillfredsställande. Det slutade som det borde sluta och det var ett bra ställe att lämna dem på.
Fast på ett sätt tar det ju inte slut här. Jag ska ju skriva om det! Hur lång tid kommer det att ta? Fem år till? Tio? Jag vet inte. Vi får se. Det blir klart när det blir klart. Jag lär ju i vilket fall som vara sysselsatt ett tag.
Jag kommer att sakna att rollspela i Nanbaton. Det har liksom sin charm att komma tillbaka till samma ställe om och om igen, för man vet vad det är, man kan "reglerna" och slipper börja om på nytt, vilket annars är fallet när man skapar en ny rollperson. Tur då att jag inte behöver lämna Nanbaton helt och hållet. Man blir lite attached efter fem år, helt enkelt.
Jag har varit sugen på att skriva vidare ett par dagar, men jag har inte kommi till skott. Jag känner att jag behöver lite mer tid på mig att smälta det vi har spelat nu innan jag kan fortsätta med att skriva om det vi spelade för fem år sedan.
En sak är lite lustig: jag har sedan slutet av första äventyret tiggt Petter om att få kika i hans block för att se vad det står. Han har nekat och vaktat dem som en hök. I söndags lånade han generöst nog ut dem till mig, för att jag skulle få se hans anteckningar och kunna skriva av dem som en hjälp till mitt eget projekt. Dessa två block, som jag kastat lystna blickar på i fem år, har jag äntligen fått chans att bläddra i! Men jag har inte haft någon lust, på hela veckan. Ironiskt. Behovet försvann liksom. Jag bläddrade lite i dem i torsdags, men jag tror att jag behöver lite mer tid på mig att smälta allting innan jag börjar gå igenom dem på allvar.
Så är det. Nu tog orden liksom slut. Dags att lägga Nanbaton till handlingarna. För tillfället.
Visserligen kan vi ju, om vi vill, ta upp det igen. Det finns saker som inte helt och hållet fick sin lösning, det finns mer att göra. Om vi vill. Men för tillfället känner vi oss nöjda. Det slutade... jag vet inte om jag kan säga att det slutade lyckligt för alla inblandade (för det gjorde det inte), men det slutade bra. Tillfredsställande. Det slutade som det borde sluta och det var ett bra ställe att lämna dem på.
Fast på ett sätt tar det ju inte slut här. Jag ska ju skriva om det! Hur lång tid kommer det att ta? Fem år till? Tio? Jag vet inte. Vi får se. Det blir klart när det blir klart. Jag lär ju i vilket fall som vara sysselsatt ett tag.
Jag kommer att sakna att rollspela i Nanbaton. Det har liksom sin charm att komma tillbaka till samma ställe om och om igen, för man vet vad det är, man kan "reglerna" och slipper börja om på nytt, vilket annars är fallet när man skapar en ny rollperson. Tur då att jag inte behöver lämna Nanbaton helt och hållet. Man blir lite attached efter fem år, helt enkelt.
Jag har varit sugen på att skriva vidare ett par dagar, men jag har inte kommi till skott. Jag känner att jag behöver lite mer tid på mig att smälta det vi har spelat nu innan jag kan fortsätta med att skriva om det vi spelade för fem år sedan.
En sak är lite lustig: jag har sedan slutet av första äventyret tiggt Petter om att få kika i hans block för att se vad det står. Han har nekat och vaktat dem som en hök. I söndags lånade han generöst nog ut dem till mig, för att jag skulle få se hans anteckningar och kunna skriva av dem som en hjälp till mitt eget projekt. Dessa två block, som jag kastat lystna blickar på i fem år, har jag äntligen fått chans att bläddra i! Men jag har inte haft någon lust, på hela veckan. Ironiskt. Behovet försvann liksom. Jag bläddrade lite i dem i torsdags, men jag tror att jag behöver lite mer tid på mig att smälta allting innan jag börjar gå igenom dem på allvar.
Så är det. Nu tog orden liksom slut. Dags att lägga Nanbaton till handlingarna. För tillfället.
Kommentarer
Postat av: Andrea Femerstrand - Illustratör
Svar: tack så mycket, och vad kul att bilden kunde inspirera andra också! :)
Postat av: Thomas
Shit vilken separationsångest det måste vara. Vårt gäng spelade inte i fem år, men i tre höll vi nog på med en enda lång, sammanhängande kampanj. Det finns ju aldrig någon avslutning som kan göra något sånt rättvisa. Fast å andra sidan brukar jag alltid hata avslut, oavsett vad det handlar om. Ser fram emot att läsa när du är färdig!
Postat av: Linn
Thomas: Ja, det är det! De två första dagarna efter att jag kom hem kändes det sjukt tomt. Imorgon opponeras min magisteruppsats, och efter det ser jag faktiskt fram emot att börja skriva igen. Första boken är ju faktiskt mer än halvfärdig!
Trackback
