Frälsningen och sanningen
Man hittar väldigt mycket intressant på internet. Idag har varit en riktig höjdpunkt. Jag sökte på bilder över olika stjärn-fenomen att ha i mitt kemiarbete, och hittade både till Hubbels sida, www.hubblesite.org, och till Bible Life Ministries, www.biblelife.org. Bible Life har en lång fin artikel om varför Big Bang inte inträffade. Men den är full av fel (och dessutom har sidan en av de fulaste layouter jag sett på länge). Sidmakarna påstår att Gud ord är den absoluta sanningen och att bibeln är den sanna skriften o.s.v.
Intressant nog hittar jag inget, absolut inget, bevis för varför det skulle vara sant! Här är personer som ägnat timmar åt att leta fram fakta som kan motbevisa Big Bang, men de kan inte göra detsamma för att bevisa att guds ord den absoluta sanningen. Jag finner detta ytterst roande och funderade ett tag på att skriva ett mejl till dem och fråga detta (sedan såg jag att de trodde att Obama skulle leda alla amerikaner rakt ner i helvetet, så jag ångrade mig. Vissa personer bör man helt enkelt undvika att argumnetera med).
Missförstå mig rätt nu, jag säger inte att gud inte finns (tror de kristna på honom finns han för dem), men däremot tycker jag det är väldigt lustigt att de påstår att hans ord skulle vara den absoluta sanningen, utan att ha några som helst skäliga argument för det.
Det är skillnad mellan tro och vetenskap. Jag tror att Gudinnan existerar, men jag kommer aldrig att kunna bevisa det, och det är just det som är poängen med religion. Den går inte att bevisa. Alla som påstår sig ha bevis för att någon gudom existerar (och som ärligt proklamerar att jag kommer att hamna i helvetet om jag inte tror som dem) får mig alltid att dra lite extra på mungiporna.
För övrigt, fotona på Hubble-sidan lyder inte under "normala" copyright-bestämmelser, och får därför laddas ner och spridas (men i vanlig ordning måste du ju ange källhänvisningar), bra va? :)
Intressant nog hittar jag inget, absolut inget, bevis för varför det skulle vara sant! Här är personer som ägnat timmar åt att leta fram fakta som kan motbevisa Big Bang, men de kan inte göra detsamma för att bevisa att guds ord den absoluta sanningen. Jag finner detta ytterst roande och funderade ett tag på att skriva ett mejl till dem och fråga detta (sedan såg jag att de trodde att Obama skulle leda alla amerikaner rakt ner i helvetet, så jag ångrade mig. Vissa personer bör man helt enkelt undvika att argumnetera med).
Missförstå mig rätt nu, jag säger inte att gud inte finns (tror de kristna på honom finns han för dem), men däremot tycker jag det är väldigt lustigt att de påstår att hans ord skulle vara den absoluta sanningen, utan att ha några som helst skäliga argument för det.
Det är skillnad mellan tro och vetenskap. Jag tror att Gudinnan existerar, men jag kommer aldrig att kunna bevisa det, och det är just det som är poängen med religion. Den går inte att bevisa. Alla som påstår sig ha bevis för att någon gudom existerar (och som ärligt proklamerar att jag kommer att hamna i helvetet om jag inte tror som dem) får mig alltid att dra lite extra på mungiporna.
För övrigt, fotona på Hubble-sidan lyder inte under "normala" copyright-bestämmelser, och får därför laddas ner och spridas (men i vanlig ordning måste du ju ange källhänvisningar), bra va? :)
"De som krigar mot tekniska framsteg"
"De som krigar mot tekniska framsteg har redan förlorat. Vi som gillar att vara ute på nätet och tanka ner fildela har redan vunnit."
Ett forumsinlägg skrivet av signaturen Moltas på SVTs opinionsforum (http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=28834&lid=puff_1026071&lpos=extra_3)
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men grejen är den att Moltas har rätt. I synnerhet med den politik som regerigen driver nu.
Reinfeldt lovade att det inte skulle bli någon klappjakt på fildelare. Likväl är det nu precis vad som kommer att hända med den s.k. antipiratlagen. För er som inte har hängt med riktigt handlar den i grund och botten om att film- och musikbolag (bland annat) ska kunna få ut uppgifter om vem som "äger" en viss IP-adress, om den IP-adressen har laddat upp (fildelat) upphovsrättsskyddat material.
Denna lagf finns redan i bl.a. USA, England, Danmark och Finland. De svenska företrädarna för lagen, bland annat Anna Croneman, påstår att lagen är rättsäker:
Ett forumsinlägg skrivet av signaturen Moltas på SVTs opinionsforum (http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jspa?threadID=28834&lid=puff_1026071&lpos=extra_3)
Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, men grejen är den att Moltas har rätt. I synnerhet med den politik som regerigen driver nu.
Reinfeldt lovade att det inte skulle bli någon klappjakt på fildelare. Likväl är det nu precis vad som kommer att hända med den s.k. antipiratlagen. För er som inte har hängt med riktigt handlar den i grund och botten om att film- och musikbolag (bland annat) ska kunna få ut uppgifter om vem som "äger" en viss IP-adress, om den IP-adressen har laddat upp (fildelat) upphovsrättsskyddat material.
Denna lagf finns redan i bl.a. USA, England, Danmark och Finland. De svenska företrädarna för lagen, bland annat Anna Croneman, påstår att lagen är rättsäker:
"Lagen är rättssäker, vilket också konstateras av lagrådet. Det är en domstol som slår fast att ett brott har begåtts vilket är ytterliggare en spärr jämfört med dagens system där polis kan begära ut abonnentuppgifter direkt. [...]
Upphovsrättsinnehavaren kan därefter välja vad han vill göra med dessa uppgifter, exempelvis begära ersättning, som i så fall givetvis innebär ett nytt domstolsförfarande." (http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=35188&a=1291470).
Dock finns det ett flertal exempel från de länder där lagen redan finns där stora bolag skickat ut "fakturor" till personer från vars IP-adresser det laddats upp filer, oftast i hopp om att personerna inte ska orka tjaffsa om rättslig prövning, utan bara snällt och tyst betala in pengarna.
Och hur rättssäkert är det? Låt säg att en familj har tre barn, som är 21, 19 och 18. Familjen består även av mamma och pappa, och det är mamma som står som ägare på IP-adressen. En dag får hon hem ett brev från Universal, som kräver henne på pengar för att någon på hennes IP-adress har laddat upp en skiva. Vem ska betala det? Mamma, som aldrig laddar ner, eller något av de tre barnen som laddar ner då och då, eller 19-åringens kompis, som i det här fallet var den som laddade ner skivan till sin dator, som hon hade med sig när hon var på besök hemma hos familjen?
Bara för att en person står på en IP-adress betyder det inte automatiskt att det är den personen som har fildelat, vilket de som ligger bakom lagförslaget säkert också skulle ha insett om de tänker till lite.
Jag vill påpeka att jag tycker det är självklart att upphovsrättshållarna ska få pengar för sitt arbete, absolut! Men den här lagen är fel väg att gå. Den är ungefär lika smart och välgenomtänkt som FRA-lagen - det vill säga inte alls.
Jag kan tänka mig flera olika möjligheter till laglig fildelning, t.ex. en portal där man betlar en månadsavgift som inte är allt för hög, och där sedan intäkterna går till de upphovsrättshavare vars grejer blir nerladdade. Ju större andel som laddar ner - desto mer pengar får den upphovsmannen.
Sådana här portaler är ingen omöjlighet. Tekniken finns. I vanlig ordning sätter dock de stora bolagen käppar i hjulet - det passar inte DERAS sätt att handskas med saker och ting, det är ungefär som solcellsbilar kontra bensinindustrin.
För att återvända till Moltas kommentar: de som är ute på nätet har redan vunnit, eftersom ungdomarna och tekniken hela tiden ligger ett steg före lagförslagen och skivindustrin. Ju hårdare reglerna blir mot fildelning - desto säkrare kommer fildelningsservrarna att bli.
"Kan du inte läsa?"
...var det första min granne sa till mig i tvättstugan för ungefär 15 minuter sedan.
"Jo,tack", svarade jag, "jag kan läsa alldeles utmärkt?"
Den söta gamla tanten svarade då: "klockan tolv du skulle vara ute. Vet du vad klockan är nu?"
"Tja, med tanke på att jag gick ner prick tolv kan den inte vara mer än fem över."
"Klockan tolv min tid börjar. Nu jag inte hinner tvätta!
Och innan jag hinner fråga henne varför jag ska vara klar innan min tid slutar har kärringfan gått ut igen och muttrar "typiskt unga, ingen respekt för någonting".
Varför råkar jag alltid ut för bittra gamla kärringar? Och vad ska hon göra som är så otroligt viktigt att det är svårt att gå ner och tvätta innan klockan blivit 12:10 (för övrigt gick jag ner i tvättstugan 12:00 och var uppe i köket igen 12:08), men känner att hon har tid att gå ner och gnälla på mig?
Tar jag åt mig? Ja, lite, för jag har faktiskt inte gjort något fel den här gången, kärringjävel.
"Jo,tack", svarade jag, "jag kan läsa alldeles utmärkt?"
Den söta gamla tanten svarade då: "klockan tolv du skulle vara ute. Vet du vad klockan är nu?"
"Tja, med tanke på att jag gick ner prick tolv kan den inte vara mer än fem över."
"Klockan tolv min tid börjar. Nu jag inte hinner tvätta!
Och innan jag hinner fråga henne varför jag ska vara klar innan min tid slutar har kärringfan gått ut igen och muttrar "typiskt unga, ingen respekt för någonting".
Varför råkar jag alltid ut för bittra gamla kärringar? Och vad ska hon göra som är så otroligt viktigt att det är svårt att gå ner och tvätta innan klockan blivit 12:10 (för övrigt gick jag ner i tvättstugan 12:00 och var uppe i köket igen 12:08), men känner att hon har tid att gå ner och gnälla på mig?
Tar jag åt mig? Ja, lite, för jag har faktiskt inte gjort något fel den här gången, kärringjävel.
Det här med abort
Vissa människor gör mig extremt upprörd. Mats Selander, t.ex. ordförande i MRO - Människorätt för Ofödda, vilket är en förening med en grupp kristna som försöker förbjuda den fria aborten i Sverige.
"MRO finns för att synliggöra det våld en abort utgör, tills dess att folk bryr sig tillräckligt mycket för att sluta tolerera det" kan man läsa på deras hemsida. MROs hemsida finns på www.abortnej.se Jag vill varna för starka bilder.
Nu påstår jag inte att abort är enbart bra. Jag tror inte heller att abort är något man aktivt väljer. Abort ska givetvis inte heller ses som någon sorts alternativt preventivmedel (använd kondom för fan!).
Däremot tycker jag att varje kvinna har rätt att välja om hon vill göra abort eller inte. Givetvis bör hon diskutera det med den blivande fadern, men det ska vara hennes beslut. Det är hon som måste bära ungen i nio månader, med allt vad det innebär, inte han! Hellre en abort än ett oönskat barn.
Jag tycker dessutom det är hemskt att en MAN tycker att han har rätt att försöka få fram sådana beslut som berör en kvinnas kropp. Han kommer aldrig någonsin att bära ett barn och han har med största sannolikhet aldrig någonsin varit i en situation där han faktiskt aktivt ställts inför frågan om han skulle behålla det som kanske kunde växa i hans livmoder eller inte. Hade Mats Selander varit kvinna hade jag nog inte blivit lika upprörd. Sådana ideer är medeltida kyrkotrams, och jag blir lite rädd när det faktiskt debatteras som om det vore någon sorts självklarhet.
Och efter att ha läst lite på MROs hemsida måste jag ställa mig frågan - hur kan man mörda något som inte är fött? Vi är alla överens om att alla som fötts är levande. Motsatsen till att vara född måste vara att vara ofödd - alltså icke-levande.
Och är det lika fel att äta ägg (som då är potentiell livsform, för äggulan är faktiskt en cell som befruktad kan bli ett liv) som det är att göra abort?
"MRO finns för att synliggöra det våld en abort utgör, tills dess att folk bryr sig tillräckligt mycket för att sluta tolerera det" kan man läsa på deras hemsida. MROs hemsida finns på www.abortnej.se Jag vill varna för starka bilder.
Nu påstår jag inte att abort är enbart bra. Jag tror inte heller att abort är något man aktivt väljer. Abort ska givetvis inte heller ses som någon sorts alternativt preventivmedel (använd kondom för fan!).
Däremot tycker jag att varje kvinna har rätt att välja om hon vill göra abort eller inte. Givetvis bör hon diskutera det med den blivande fadern, men det ska vara hennes beslut. Det är hon som måste bära ungen i nio månader, med allt vad det innebär, inte han! Hellre en abort än ett oönskat barn.
Jag tycker dessutom det är hemskt att en MAN tycker att han har rätt att försöka få fram sådana beslut som berör en kvinnas kropp. Han kommer aldrig någonsin att bära ett barn och han har med största sannolikhet aldrig någonsin varit i en situation där han faktiskt aktivt ställts inför frågan om han skulle behålla det som kanske kunde växa i hans livmoder eller inte. Hade Mats Selander varit kvinna hade jag nog inte blivit lika upprörd. Sådana ideer är medeltida kyrkotrams, och jag blir lite rädd när det faktiskt debatteras som om det vore någon sorts självklarhet.
Och efter att ha läst lite på MROs hemsida måste jag ställa mig frågan - hur kan man mörda något som inte är fött? Vi är alla överens om att alla som fötts är levande. Motsatsen till att vara född måste vara att vara ofödd - alltså icke-levande.
Och är det lika fel att äta ägg (som då är potentiell livsform, för äggulan är faktiskt en cell som befruktad kan bli ett liv) som det är att göra abort?
Till minne av John Hron
Ibland är någon annans ord bättre än ens egna...
----------------------------
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj. Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön. Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv. Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Det är elden som lockar till sig Johns mördare. Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde. De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med. Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo. Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom. De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker.
Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat. Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull. John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister. Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet.
Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka. Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer.
Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker.
John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå.
Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön. John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig. Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar. Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå.
Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö. Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.
Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm. Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde i augsti 1995 och i januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG! STOPPA VÅLDET!!
----------------------------
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna av sommarlovet. John ska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor i Kungälv med sina föräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien. Johns stora intresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund och tävlat i ungdoms-SM och fått bronsmedalj. Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat att tälta ute vid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Johns mor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjön ligger åtta kilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det är ju så pojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följer de stigen till klippudden vid den södra änden av sjön. Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältet och tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv. Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. De sitter och pratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren som gått? Musik? Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Det är elden som lockar till sig Johns mördare. Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och en femtonåring, alla skinnhuvuden och nazister, har också sökt sig till sjön, till en annan udde. De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över till John och hans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att se efter vilka som är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll. Där kan ju finnas någon att bråka med. Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: en av pojkarna vid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han har under läsåret bråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, till och med hotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo. Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det på att han, till skillnad från andra elever, inte varit tillräckligt undergiven. John är visserligen lång, över 180 cm, och kraftig, nästan 70 kg, men nu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar att han hittat en tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla ska följa med och ge John stryk, ja, han föreslår till och med att man ska slå ihjäl honom. De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra. Stigen från pojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbi den plats där de just nu sitter och dricker.
Mellan halv elva och elva klampar alla fyra in hos John och hans kamrat. Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar en flaska i huvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han faller omkull. John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryk tills han gör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske för att han tidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillar nazister. Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav en mycket hård träffar John i bakhuvudet.
Vid det här laget är John skräckslagen. Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utan någon som helst förvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en av de åtalade vidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick. Den irrar oupphörligt fram och tillbaka. Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händer för att i möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Det hindrar inte att han får mer.
Han får en våldsam hoppspark, sparkar i sidan och mot huvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsamma sparkarna. Någon slår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffar omkull honom i elden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl och förstör deras saker.
John och kamraten ber att få gå hem, men det får de inte. I stället fortsätter man att misshandla John med sparkar och slag. Till slut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna är oklar. Mördarna minns inte, eller vill inte minnas, så mycket under polisförhöret. De skyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt, säger att sparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl och anslår försonliga tongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrott av våld. Det räcker inte att John mot allt vad han tror på har sagt att han gillar nazister. Han måste ha mer stryk ändå.
Det är katternas lek med råttan, och de njuter av hans ångest och rädsla. Det är en berusande känsla för dem att så totalt ha en pojke som skakar av skräck i sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön. John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han är omtöcknad och rädd, men han är en duktig simmare. Ganska snart upptäcker skinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John. De kan ju inte slå honom. De skriker åt honom, kräver att han ska komma tillbaka, men han svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i en kvart. Någon kommer på att tvinga kamraten att ropa att han kommer att få stryk i Johns ställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör han så. Han ropar på John och vädjar att han ska komma tillbaka, och John svarar på hans rop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrig riktigt ut under polisförhören. Det enda man vet är att en av artonåringarna och sjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämde kamrat med sig. Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigert beslut: han vänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror han att alla kommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honom mer? Han har ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av det hat hans bödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simma in mot stranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är de två som varit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar så det räcker. Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet och effektivitet, och nu finns ingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktet fäller John till marken. Han ramlar baklänges, och slår i huvudet i klippan. Han släpas över till en gräsplätt. De båda mördarna vill göra det bekvämt för sig när de ska sparka honom. Hårda, hårda sparkar träffar hans huvud, men han värjer sig nu inte längre med sina armar. Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han bara vrider sig i plågor, mumlar något de inte kan förstå.
Nu är katt- och råttaleken slut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda och lyfter, släpar och rullar John till strandkanten och sparkar i honom. Strax innan han ramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet. Han drunknar och sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna står kvar och rullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger fastän de förstår att John håller på att dö. Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och ansluter sig till de andra. Bödlarna drar sig hemåt och lägger sig.
Johns kamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm. Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat ut honom till Ingetorpssjön ligger han död på sjöns botten, misshandlad till oigenkännlighet.
Mordet skedde i augsti 1995 och i januari 2001 släpptes den av mördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och en fri man. Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och för de tre andra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälp av linor och en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder. Någon bestämde sig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BLOGG, VISA ATT DU BRYR DIG! STOPPA VÅLDET!!
Firefox misstag
Jag får viss förståelse för att särskrivningar ökar, när Firefox rättstavningsfunktion FÖRESLÅR särskrivningar när den inte känner igen orden!
Englas begravning
Följande citat är hämtat från Gias dagbok på helgon:
"Engla diskuteras överallt och det klankas ner hur mycket som helst på mamman som lät det sändas i tv. Konstig och mediakåt verkar den allmänna åsikten vara. Jag skiter fullständigt i henne och hennes skäl till det men ifrågasätter SVT. Varför ska vi tvångsbetala tvlicens när det används för att bekosta privata saker som ett barns begravning? Det är jättetragiskt när barn dör, men det händer. Hon är en i mängden hur pissigt det än lär vara för föräldrarna. Var finns nyhetsvärdet i att sända en privat begravning i en stadlig TV kanal? Skamligt!"
Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tror ni att man kan ringa och kräva tillbaka pengar av Radiotjänst?
"Engla diskuteras överallt och det klankas ner hur mycket som helst på mamman som lät det sändas i tv. Konstig och mediakåt verkar den allmänna åsikten vara. Jag skiter fullständigt i henne och hennes skäl till det men ifrågasätter SVT. Varför ska vi tvångsbetala tvlicens när det används för att bekosta privata saker som ett barns begravning? Det är jättetragiskt när barn dör, men det händer. Hon är en i mängden hur pissigt det än lär vara för föräldrarna. Var finns nyhetsvärdet i att sända en privat begravning i en stadlig TV kanal? Skamligt!"
Jag kunde inte sagt det bättre själv! Tror ni att man kan ringa och kräva tillbaka pengar av Radiotjänst?
Short och strumpbyxor?!
Jag har sett flera personer som går med shorts med strumpbyxor under. Vad är grejen med det? Det ser så fruktansvärt fult och smaklöst ut!
Särskrivningar är INTE okej!
Detta inlägg vill jag rikta till samtliga forumanvändare i Sverige.
Jag kan hålla med om att sär skrivingar i de flesta fall inte leder till att läsaren miss uppfattar textens bud skap. Där emot blir texten mycket mer svår läst, efter som den inte följer skrift språks normern. Den ger dess utom oftast in trycket att skribenten inte riktigt behärskar det svenska språket - personen kan alltså ses som o bildad och o kunnig.
-----------------------------
Allvarligt, skärp er för fan! Lär er att använda svenska språket ordentligt. Det är INTE okej att skriva isär sammansatta ord, det ser rent ut sagt för jävligt ut (sen får ni kalla mig språkhäxa eller vad ni vill - häxa kommer jag förresten aldrig att se som ett skällsord, det vet ni som följt med här ett tag).
När vi ändå är inne på ämnet vill jag döda två myter (ett särskilt tack riktas till Bertil Westberg, min lärare i språkhistoria och svensk grammatik):
1. Särskrvinginar beror på engelskans inflytande.
Särskrivningar kan till viss del bero på engelskan, då det är mindre vanligt med sammansatta ord där. Det är dock större sannolikhet att det är ordbehandlingsprogrammens rättstavningsfunktion som ligger bakom, då många av dessa inte kan hantera den mängd sammansatta ord som finns i svenskan, och således markerar dem som felaktiga.
2. Särskrivningar är ett nytt fenomen som beror på en ökad datoranvändning.
Nej, de första spåren av särskrivingar finns dokumenterade redan på 1700-talet, då engelskan inte hade ett stort inflytande (de flesta orden som lånades in i svenskan under den tiden kom från franskan) och datorn inte var uppfunnen.
----------------
Frågan som många av er (förhoppningsvis, annars ska jag lägga ner det här och sluta blogga (kan vi ju låtsas)) nu ställer är "hur vet jag då om ett ord ska skrivas samman eller inte?". Nu skulle jag kunna bläddra i mina grammatik- och språkbehandlingsböcker och ägna en timme åt att faktasurfa på Google, Yahoo! och Wikipedia, men det har jag inte tid och ork med, så jag tänker ge er två enkla regler som fungerar i (nästan) alla lägen:
1. Om ett ord innehåller ett s.k. foge-s är det med största sannolikhet ett sammansatt ord. Foge-s används just för att underlätta uttal och avstavning när det gäller sammansatta ord (m.a.o. för att foga samman orden). Exempel: gjutjärnspanna, ungdomsförbund, skrivspråksnorm.
2. Uttalas ordet som ett sammasatt (sammanhängande) ord ska det även stavas som ett.
Tänk på att ju mer korrekt ni skriver - desto fler kommer att ta er på allvar!
----------------------
För er som vill läsa mer om särskrivningar kan ni kika på dessa länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rskrivning
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skrivihop
http://skrivihop.nu/
Didi Örnstedt och Sverok
Eftersom kära Didi inte vill tillåta kommenterarer på hennes blogg, och eftersom jag av diverse anledningar inte vill lägga mig i diskussionen på Sveroks forum kommenterar jag det hela här.
Man kan tycka vad man vill om Didi. Boken (De övergivnas armé) kom ut för ungefär tio år sedan. Det har hänt fruktansvärt mycket inom spelhobbyn de åren. Nu har Didi visserligen inte ändrat uppfattning om rollspel i stort, men det är inte den kampanj det var innan.
Angående den diskussion som blivit på Sveroks forum (http://forum.sverok.se/viewtopic.php?f=12&t=24225&view=unread#unread ) tycker jag att flera kommentarerna är direkt barnsliga och fjantiga (snacka om att ge Didi vatten på sin kvarn *himlar med ögonen*). Dock tycker jag att Didis kommentarer i SIN blogg är lika fjantiga - ska hon kommentera något kan hon i alla fal låta bli att censurerar delar av inläggen och låta bli att svartmåla Sverokare med TITLAR inom förbundet? (det var trots allt fler som kommenterat det.)
Länk till Didis blogg: http://nertus.se/?p=112
För övrigt vill jag ge en liten uppmaning till alla som sitter i Sverok-styrelser, av vilken typ de än vara må: tänk på att ni representerar en styrelse, oavsett vad ni skriver. Det är helt okej att ha en personlig åsikt om Didi (jag har många) men kom ihåg att det ni skriver inte bara riskerar att svartmåla er, utan också er förening. Ni kan tycka vad ni vill om det, men det är så det är att vara invald i en styresle, och om ni inte kan accpetera de spelreglerna bör ni fundera på om ni verkligen passar att sitta i en styelse.
Man kan tycka vad man vill om Didi. Boken (De övergivnas armé) kom ut för ungefär tio år sedan. Det har hänt fruktansvärt mycket inom spelhobbyn de åren. Nu har Didi visserligen inte ändrat uppfattning om rollspel i stort, men det är inte den kampanj det var innan.
Angående den diskussion som blivit på Sveroks forum (http://forum.sverok.se/viewtopic.php?f=12&t=24225&view=unread#unread ) tycker jag att flera kommentarerna är direkt barnsliga och fjantiga (snacka om att ge Didi vatten på sin kvarn *himlar med ögonen*). Dock tycker jag att Didis kommentarer i SIN blogg är lika fjantiga - ska hon kommentera något kan hon i alla fal låta bli att censurerar delar av inläggen och låta bli att svartmåla Sverokare med TITLAR inom förbundet? (det var trots allt fler som kommenterat det.)
Länk till Didis blogg: http://nertus.se/?p=112
För övrigt vill jag ge en liten uppmaning till alla som sitter i Sverok-styrelser, av vilken typ de än vara må: tänk på att ni representerar en styrelse, oavsett vad ni skriver. Det är helt okej att ha en personlig åsikt om Didi (jag har många) men kom ihåg att det ni skriver inte bara riskerar att svartmåla er, utan också er förening. Ni kan tycka vad ni vill om det, men det är så det är att vara invald i en styresle, och om ni inte kan accpetera de spelreglerna bör ni fundera på om ni verkligen passar att sitta i en styelse.
Janne Josefsson - ett skämt?
Borde inte journalister ha samma vett och etikett som vanliga människor? Huvudsaken är väl att man fixar till problemet? Jag hatar den här typen av journalistik som Janne Josefsson representerar. Att bedriva häxjakt på ICA-handlare...gubbjävel. Att de dessutom visar kpk-kött i reportagen är dålig stil. Kpk-köttet har aldrig varit uppe på tapeten. I så fall kan de lika gärna undersöka fabriken i Västerås. Och tydligen har samma typ av "fusk" förekommit på Coop och Willys också, men DÄR bedrivs det ingen häxjakt på handlarna...
Nu ska jag sluta titta på uppdrag granskning och gå och göra julkort istället.
Nu ska jag sluta titta på uppdrag granskning och gå och göra julkort istället.
