Knyttsak

Gårdagen ägnades åt att leta tyger till kläderna till KiR. Jag hittade ett underbart ljusblått, mjukt lintyg. Jag blev kär! Jag ska sy en överklänning av det.

En beställning skickades iväg till Korps, och imorgon ska jag ner till stan för att köpa fyra meter grönt linnetyg till Emils byxor. jag gillar tyg :D

Det ser ut som om det kanske, kanske kommer att gå att återuppta Vid Bergsjöns Strand. Jag har varit i kontakt med Johan, som sade att det fanns god möjligheter, men skickade mig vidare till Essan. HUGs styrelse var inte helelr helt främmande för idén, vilket innebär att jag inte behöver stå för ekonomin som privatperson - jättebra!

Jag hittade budgeten igår, och den ska presenteras för HUG-styrelsen på nästa möte (varför är det så LÅNGT dit? jag vill nu!) tillsammans med ett datumförslag och en kortare presentation av lajvet. Joy!

Sådär nästan en vecka efter lajvstart har jag äntligen ork att skriva ihop lite om lajvet. Eftersom delar av det här är lite infekterat vill jag påpeka för samtliga läsare att det här är min version av vad som hände, så som jag uppfattat den efter mina egna upplevelser och efter att ha pratat med andra inblandade, både från min grupp, från amazonernas grupp, från arrtruppen och från folket i byn.

Torsdag
Långt om länge kom vi ut till området (cirka två timmar försenade) och lyckades resa tält, kontrollera vapen, förbereda ritual, prata med arr och allt sånt viktigt. På vägen ut plockade vi också upp Andreas i Jönköping.

Lajvet för vår del började med en ritual som jag ledde på torsdagkvällen. Det är något av det coolaste jag gjort i lajvväg och ett stort tack riktas till de andra mörkeralverna från båda klanerna (Morn Minuial och Moriuss). Ett stort tack till Patrich som ställde upp och spela offrad skogsalv då både Cajz och Ida bangade, och till Emil för salpeter-idén.

Ritualen gick ut på att vi skulle offra en skogsalv och konvertera den till mörkeralv, eftersom jag hade kommit över det magiska halsbandet (som även gör bäraren osårbar, mycket praktiskt). Det började med att Ireth, Moriuss magiker, stod och väntade med ett ljus i handen. På andra sidan elden stod jag och Moregil och väntade. Inifrån skogen kom sedan de andra malverna med skogsalven i rep. Han skrek och höll på och jag var tvungen att hota med att skära ut tungan på honom om han inte höll käften. Han slutade skrika. Malverna ställde upp sig i en triangel, med skogsalven i spetsen, och jag började mässa på sindarin samtidigt som jag gjorde en massa gester med dolken. Sedan slängde Moregil pulver (salpeter) på elden, som började fräsa utav bara tusan. Jag fortsatte mässa och sedan väntade vi. Ritualen fungerade inte, och istället för att börja skrika satt skogsalven bara på knä och glodde på mig. Jag gav Moregil ordern om att avrätta honom och släpa ut honom i skogen, någonstans där han inte skulle synas så tydligt.

Vi återvände till vårt läger och hade ett kort möte. Ireth berättade att hon hade känt närvaron av någon som inte borde ha varit där. Vi spekulderade lite i vem det kunde vara, och eftersom alla var ganska trötta gick vi och lade oss. Jag var sist ner, som vanligt, och skulle ut och kissa som sista man. Jag gick till höger när jag kom ut ur tältet, och då hörde jag hur någon snubblade över de saker (lite flaskor, kärl och andra matlagningssaker) som låg på andra sidan tältet. Jag gick direkt in och informerade de andra och Lyssa gick ut tillsammans med mig. Vi tog med oss en lykta och lös runt hela lägret. Vi hörde att det var någon tvåfotad varelse som smög runt ute i skogen, men eftersom vi inte såg någon och eftersom vi inte fick något svar när vi ropade bestämde vi att det var lika bra att vi gick in och lade oss igen.

Fredag
Jag vaknade ganska tidigt, men det tog tid innan de andra var uppe. Tillslut tröttnade Morn Minuial-alverna på att vänta på att de andra skulle bli klara med sminkningen, så vi gick bort till offen för att hämta de vapen och grejer som låg kvar nere i bilen, och sedan gick vi till ritualplatsen (som var fredat område, då det serverades frukost där) och åt frukost. När vi kom tillbaka var Moriuss-alverna fortfarande inte klara. Jag fick jaga på dem lite och sedan tog vi en tur genom byn.

Efter det höll vi rådslag uppe i vårt läger. Jag hade under natten drömt om en annan artefakt som skulle förstärka halsbandets effekt (intriggrej) och någon annan (jag tror det var Tari) hade hört ett rykte om att artefakten kunde vara en ring och genom att vi lade samman de rykten folk hade hört och så där tog vi tillslut en tur till genom byn. Vi såg tillslut att kartritesrkan hade en ring, men vi gjorde inget åt det. Vi tyckte det var onödigt att ställa till med bråk redan första hela lajvdagen.

Vi hade frågat runt lite om vem som ägde området, och fick svaret från flera håll att det var ett ingenmansland. Finemang, tänkte jag och deklarerade Morn Minuial som ägare till området. Jag och Ireth skrev samman ett fint dokument (på tengwar, givetvis, även om det inte blev korrekt någonstans, då jag glömt transkriberingsnyckeln hemma) där det stod att Morn Minuial ägde området och att alla som sålde saker och vistats där i mer än tre dygn skulle betala skälig skatt till Morn Minuial (och sedan fick jag ett mindre utbrott av att folk stod och offade för mycket precis utanför tältet). Sedan gick vi ner till smeden och upplyste honom om det. Vi meddelade att vi dagen efter skulle komma tillbaka och ta upp skatten.

Eftersom det inte hände så mycket, varken nere i byn eller uppe vid vårt läger, hade vi ganska tråkigt. Delar av oss (Jag, Moregil, Dûrion, Lyssa och Galdor) gick ner till byn och satte oss på bänkarna runt eldstaden. Vi satt och skämtade lite, i synnerhet om soldaterna i baronessans hird) och sedan fick någon av oss (det kan ha varit jag, men jag minns inte säkert) en idé. Det slutade med att Galdor, tungt rustad och med mask för ansiktet, gick fram till en av soldaterna och pratade med honom. Eftersom den dialogen är bland det roligaste jag varit med om både in- och offalajv (tänker jag återge den i dess helhet, så gott jag kommer ihåg den:
 
Galdor går fram och pekar på en av soldaterna.
- Vet du vad han heter?
- Va? säger vakten och ser synbart förvirrad ut.
- Vet du vad han heter?
- Vad vill du egentligen?
- Vet du vad han heter?
- Knut, hur så? säger vakten tillslut och ser verkligt förvirrad och nästan rädd ut.
- Tack, säger Galdor och går tillbaka till oss andra. Han återger dialogen och vi viker oss nästan dubbla av skratt. Vi tillbringade sedan en stund med att dra en massa skämt om Knut och om korkade soldater som inte förstår sitt eget språk.

Vi gick slutligen tillbaka till lägret igen och pillade med saker där, och sedan var det dags för mig, Emil och Andreas att åka in til Jönköping och hämta David, vilket tog resten av kvällen, mer eller mindre. Det var mörkt när vi kom tillbaka, så det var läge att gå och lägga sig direkt, mer eller mindre.

Morn Minuial-alverna bestämde oss för att sova i Emils paviljong (så en av mina lajvdrömmar har äntligen gått i uppfyllelse) eftersom det eldades på tok för mycket i Moriuss tält. Alldeles för varmt. Vi gick ut och bäddade i ordning och sedan var den dagen slut.

Lördag
Vi bestämde oss redan från början för att gå ut hårdare den här dagen. Nu hade vi lite mer koll på läget i byn och visste lite mer vilka vi kunde spela mot o.s.v. Dessutom hade vi insett att det inte hände något om vi inte gjorde något. Vi gick ner och krävde skatt av smeden, och sedan letade vi efter kartriterskan. Hon satt och tryckte i amazonernas läger hela tiden, så vi fick inte något uträttat alls vad gällde den intrigen. Vi återvände till lägret och funderade på vad vi kunde göra för att få saker och ting att hända utan att få hela byn emot oss och bli nerboffrade. Vi kände att vi hade ett dödläge och försökte hela förmiddagenn få tag på arr för att kunna lösa det, men Patrich var försvunnen.

Vi satt i vårt läger för att komma på något kul vi kunde göra. Amras, som fått en smäll av en av amazonerna och sedan blivit lite kär i henne, plockade en bukett vitsippor (vilket i sig är synnerligen komiskt, då malver ibland lite föraktfullt kallas vitsippor) för att gå ner och ge till amazonen. Både jag och Ireht gav Amras ordenr att stanna kvar i lägret, vilket han inte lydde. Alla mörkeralver (utom Galdor, som just då spelade sin andra roll - den nedsupne munken Sverker, som Amras hade tagit som leksak kvällen innan och som satt bunden i vårt läger) gick ner mot byn för att leta efter Amras. Vid ritualplatsen satt en drös skuggvättar, som fann det synnerligen komiskt att en malv gått förbi med en bukett vitsippor. Vi hittade sedan Amras i amazonernas läger, där han friat till amazonprinsessan. Vi försökte med olika medel få honom därifrån, men eftersom han kommit av fri vilja kunde vi inte ta honom därifrån med våld och amazonerna vägrade att lämna ut honom.

Vi tog ett par steg tillbaka för att diskutera vad vi skulle göra med förrädaren Amras. Jag var förbannad på Ireth, främst, då de lovat Morn Minuial sin lojalitet, vilket innebar att mitt ord var lag. Innan vi kommit fram till en lösning såg vi Sverker komma lullande längs vägen, drickandes ur en flaska. Det var Amras som skulle se till att han var ordentligt bunden och det var Galdor som blivit satt på att vakta honom (mycket praktiskt, haha) då vi andra gick ner till byn för att få bukt med problemet Amras. Sverker tömde den första flaskan och lade den ifrån sig på marken. Sedan tog han upp en annan flaska han haft i bältet. Alla malver kände igen flaskan. Den innehöll bersärk-dryck och den som drack ur den fick en otrolig styrka och slog på alla som kom i vägen - totalt livsfarligt och okontrollerat. Sverker började dricka ur flaskan och vi skrek åt alla att fly. Sedan sprang vi upp mot skogen igen. Amazonerna lyckades kedja fast Sverker och sedan gick de bara med på att släppa honom när drycken slutat verka och om en av oss satt i deras läger i ett glas. Vi återvände till lägret för att se över våra möjligheter.

Efter ett tag kom Jon upp till vårt läger igen för att äta och byta om till Galdor. Han hade lyckats fly från amazonerna (creds! då han var ordentligt fastkedjad). Just som vi hade bestämt oss för att skicka Tari till lägret kom prinsessan och en av deras män upp till oss för att tala om att det hänt allvarliga saker både med munken och med Amras. Hon ville att vi skulle komma ner till dem så fort som möjligt. Vi åt upp och tog oss sedan ner till byn.

Det som sedan hände har folk väldigt olika uppfattningar om och jag vill återigen påpeka att det här är min version. När vi närmade oss amazonlägret noterade jag två saker. För det första att alla amazonerna var rustade och för det andra att det stod en drös rustade soldater med vapen och blockerade den ena vägen för oss. När sedan två av amazonerna börjar röra sig ut mot vår vänsterflank ger jag ordern att backa. Galdor det nötet gav folk order att stå still. Sedan anföll amazonerna. Jag och Lyssa vände direkt om för att fly medan krigarna gick upp bakom oss för att ge oss möjligheten att fly. Då ser vi smedens folk komma väpnade framför oss. Lyssa kom igenom, men jag fastnade i pilbågen när jag skulle dra svärdet. Smeden stod med ett vapen i varje hand rakt framför mig, men han slog inte. Jag fattade ingenting, men orkade inte bry mig om det heller, då jag fick loss svärdet. Galdor kom bakom mig och högg ner smeden (off fick jag sedan veta att han sett Galdor komma sättande i full karriär och inte vågat göra något mot mig, vilket var tur. Han hade gjort det hade lajvet kunnat ta en helt annan vändning, då jag hade tvingats slåss, vilket hade lett till att folk upptäckt att jag hade halsbandet).

Jag fortsatte upp mot skogen och vårt läger. Vid ett tillfälle vände jag mig om för att se var alla de andra mörkeralverna var. Jag såg bara en massa soldater och amazoner på väg mot mig. Jag fortsatte springa och stukade sedan foten, eftersom jag inte såg var jag sprang. Jag lyckades ta mig till ritualplatsen tillsammans med Lyssa, och så småningom kom även Dûrion dit. Som tur var satt en av arrangörerna där och sprang snabbt för att hämta en linda till min fot, som börjat svullna nere i kängan. Den lindades och han försökte få tag på Patrich. Så småningom kom Ireth, Firion och Tari tillbaka. De hade överlevt. Galdor och Moregil hade fallit.

När min fot sedan var tillräckligt bra för att kunna gå på tog vi oss tillbaka till lägret. Nu om någonsin blev det angeläget att få tag på Patrich. Efter ett tag kom han dit och vi pratade om hur vi skulle kunna lösa vår situation. Jenny var jättesur på Martin för att han var kvar nere i amazonlägret. Hon tyckte att han svikit gruppen off. Han kom dock upp till lägret senare. Då hade amazonerna dödat honom också. Vi fick då höra att amazonerna inte alls blivit nerslagna, trots att Galdor och Moregil snittat tre av dem. De hade tagit 14 helande drycker och mådde prima (något som Jon och Emil vittnade om att amazonerna skröt om i soldaternas läger när de var där nere som sina extraroller).

Slutligen kom vi fram till en lösning. Vi skulle flytta lägret in (men inte off, eftersom ingen orkade göra det för bara en natt) och sedan göra en ceremoni för att ha en skyddscirkel runt det. Vi skulle också framkalla två demoner och skicka in i byn som hämnd.

Sagt och gjort. Vi satt och lökade i lägret och sminkade upp Jon och Jenny till demoner. Jon skulle sedan komma tillbaka som legoknekt, Martin som hans väpnare och Emil som kaosriddare. När klockan var ungefär midnatt smög vi upp till smedernas läger. Där var tanken att vi skulle allierat oss med dem, men de var inte där, så utförde ritualen ändå och framkallade två demoner. Vi gav dem ordern att ge sig in i byn och döda alla de fick tag på. Jon och Jenny började gå genom skogen ner mot baronessans läger, vilket var närmst.

Det hördes knak i skogen när de gick ner mot lägret. En av soldaterna hör dem tillslut och säger
- Halt, vem där?
Han fick inget svar, utan det bara fortsatte knaka.
- Halt, vem där? frågade han igen, med lite myndigare stämma, men fick givetvis inget svar den här gången heller. När han för tredje gången frågade "vem där" lät han betydligt osäkrare. Jon gav upp ett avgrundsvrål och sedna hörde vi hur det började bråkas nere i lägret. Vi bestämde oss för att det var vår replik, så vi gick bakvägen tillbaka mot vårt läger.

Halvvägs ner mot ritualplatsen hör vi amazonerna någonstans neråt skogen. Vi blev givetvis nervösa, så jag berordrade alla att ta sex steg in i skogen, lägga sig på marken och svepa mantlar och huvor omkring sig. Där låg vi, fyra stycken mörkeralver, i skogen och lyssnade. Det var synd att det inte kom någon på vägen, för oj vad vi hade kunnat skrämma dem! Jag vände mig om en gång och såg inte Ireth, som jag visste låg ungefär en halvmeter bakom mig. Så småningom blev det tyst och vi bedömde faran över och gick tillbaka till lägret.

Väl där utförde jag och Ireth en magisk ceremoni för Gudinnan, där vi bad om beskydd (och jag fick hennes stav i huvudet då hon snubblade på tältet i mörkret) och sedan gick vi och lade oss. Jag såg till att ha dolken under huvudkuden, utifall att.

Söndag
Jag vaknade vid fem på morgonen och insåg att det var någon utanför vårt tält. Med lite slutledningsförmåga var det inte svårt att räkna ut att det var amazonerna. Jag orkade inte bry mig, då lägret var skyddat, men jag hade hela tiden handen på dolken. En liten stund senare stack Cajz in huvudet och deklarerade att vi var döda. "Fan heller" sade jag "det här området är magiskt skyddat, så ni kommer inte in här om vi inte bjuder in er". Cajz kunde inte ta det, utan muttrade surt och vände och gick. Jag somnade om.

När vi vaknande några timmar senare bestämde vi oss för att ta oss till byn, leta upp kartriterskan och göra något åt ringen i ett sista försök. Vi fick tag på henne, nockade både henne och vättarna och letade efter ringen. Vi hittade inte den och var tvungna att avslägsna oss innan någon annan i byn hann reagera (hennes läger låg en bit in mot skogen).

En timme senare kom en drös soldater upp mot vårt läger. Vi skickade ut demonen Lyssa och några soldater och boffrade lite med dem. Tvingade dem på flykten och sådär. Sedan satt vi i lägret tills lajvet avblåstes. Då gick vi ner till ängen och pratade med folk.

Det som då kom fram var att det inte bara var vi som varit besvikna på amazonernas dåliga spel (ja, jag anser det vara dåligt spel om man spelar en väpnad karaktär och inte kan ta att bli dödad, utan måste powergejma/fuska för att inte göra det), utan även folk i smedgruppen var det, och arr. Något av det sista arr sade till oss innan vi åkte från området var att han inte var säker på om han skulle låta amazonerna komma tillbaka på nästa del i kampanjen.

Så var det med det. I skrivande stund försöker jag och Cajz reda ut vad som egentligen hände. Jag tvivlar på att vi kommer att få någon egentlig lösning, men det är bra att diskutera det och sedan få det ur världen.

Jag bifogar här lite bilder. jag kommer att lägga upp några fler på bilddagboken så fort jag orkar.


Morn Minuial & Moriuss


Morn Minuial-alverna på krigsstigen. Kanske har de fått syn på några svekfulla amazoner? Firion, Faelwen och Dûrion. Moregil saknas.


Faelwen av Morn Minuial. Mörkeralven som fick rykte om sig att vara ett halvblod.

Kom hem igår och har fortfarande inte hunit smälta hela lajvet. Mest besviken är jag på amazonerna och deras fuksande. Så otroligt dåligt spel har jag aldrig varit med om från någon grupp förr, och att det var just Cajz och Emmas grupp gör mig extra besviken. Det märktes verkligen inte att de lajvat i flera år. Tack som fan.

När jag skulle sminka mig i morse hade jag lite bråttom och tänkte inte så mycket på vad jag gjorde, så jag råkade sminka dit Faelwens slinga. Eftersom jag inte hade tid att tvätta bort det har jag gått med en svart slinga ner längs vänstra kinden hela dagen. Väldigt gullig ^^

Mer information om lajvet, samt lite bilder, kommer upp så fort jag orkar. Nu ska jag göra mig i ordning för träning.

Blä. Illamående. Jag brukar inte vara så här nervös inför lajv. Jag brukar å andra sidan inte sitta och stressa med kläderna sista dagen heller. Eller vara gruppledare. Eller ha en sån här stor roll. Men många bäckar små...
Jag har löst min extraroll i alla fall, och ritualtexten sitter nästan helt. Jag lyckades rabbla den felfritt en gång i går i alla fall, utantill. Nu har jag ungefär tre timmar på mig att sy klart kläderna, duscha och packa. Och Mazi vill att jag ska träffa henne på campus halv elva, men jag vet fortfarande inte var jag ska. Just nu känns det fruktansvärt lågprioriterat (det borde inte vara så egentligen, men så är det). Jag vet inte riktigt varför jag sitter kvar här heller, det har jag verkligen inte tid med. Nu tänker jag starta Sagan om ringen på ljudbok och sedan är det full fart som gäller. No time to waste.

Klockan är strax efter halv tolv. Kläderna är fortfarande inte färdiga. Jag är trött och orkar inte göra mer vettigt ikväll. Sovadags nu. Jag får gå upp tidigt imorgon och göra klart det istället. Annars är allting färdigt, tror jag. Nackdelen med att vara gruppledare är att jag fokuserat en massa på att hjälpa alla andra och se till att all gemensam mat och utrustning fixat sig. Jag har glömt bort mina enga kläder :P

Godnatt.

Om ett dygn sitter vi (förhoppningsvis) i bilen på väg ut till lajvområdet. Jag har inte sytt klart min rock, jag har inte sytt klart min kjortel, jag har inte varit och handlat, jag har inte skrivit ner någon matlista till gruppen och jag har inte lärt mig ritualtexten utantill än.

Däremot har jag impregnerat alla skor, lagat alla trasiga byxor och tunikor som ska med, jag har klippt till öronen så att de har en mer passande storlek, jag har skrivit och skickat ut gruppintrigen och letat upp vägbeskrivningen till området. Visserligen ska jag köra bilen (wohoo!), vilket betyder att Emil är kartläsare, men jag vill gärna ha läst igenom var jag ska köra en gång innan i alla fall.

I eftermiddag ska allting göras färdigt. Smidig som jag är har satt fodertyget på fel sida i rocken, vilket jag inte upptäckte förrän jag hade sytt ihop eländet, så det vara bara till att sprätta och göra om det från början. Det lustiga är att jag gjorde samma misstag på kappan jag sydde i höstas ^^

Så här söt är jag i alvöron och rött hår. Öronen är dock inte fastlimmade, så de sitter inte helt 100 på den här bilden, och håret är inte riktigt så här mörkt heller :P Det svarta som ligger över soffan i bakgrunden är min alvrock, i delar.

Det verkar inte som om det blir något Kastaria för min del i år. Jonas har sagt att de inte kan komma och Malin har fortfarande inte hört av sig, trots att jag påpekade hur bråttom det är. Dessutom har jag inget jobb än (vilket påminner mig om att jag måste ringa och kolla upp hur det gått med ansökningarna idag). har jag inget jobb har jag inte råd att åka, har jag ett jobb är det inte säkert att jag kan åka. Så med andra ord - om jag ska på Kastaria kommer det att bli snabbimproviserat och jag får försöka snylta in mig i någon annans grupp.

Jag och Emil var nere på stan igår och köpte prylar på Panduro till lajvet. Lite smycken, penslar, textilfärg och annat sånt skoj. Jag hittade också ett par lajviga skor på rea, 170 spänn. Bild kommer kanske senare, om jag orkar.

Vi fick dock inte arbetat så mycket igår, vi åt middag, sov middag, tramsade oss med varandra (vi behöver göra sånt ibland också, det är bra för hälsan) och sedan var det dags att äta kvällsmat och gå till Petter för att spela rollspel.

Idag har vi dock fått mer gjort. Fanan är just nu nere i köket och blir målad, min kjortel är utklippt och sicksackad och jag håller just nu på att sy ihop fodret med yttertyget i rocken. Det tar lite tid, men vi är igång i alla fall. Emil bygger en svärdskida åt mig =)

Dock får jag klara mig med den rustning jag har, för det finns inte tillräckligt mycket läder kvar för att bygga ett nytt harnesk. Det harnesk och de armskenor jag har är inte speciellt mörkeralviska, men det finns inte mycket att göra åt det.

David har meddelat att han kommer, Ida har meddelat att hon inte kommer. Vi har en ceremoni att förbereda också och jag måste övertala Patrich att den ska göras på vårt vis inte på hans. Ska jag genomföra den ska den vara på sindarin, inte på svenska.

Jag skulle egentligen gått och lagt mig för 1½ timme sen, men Davio har lyckats fängsla mig framför datorn. Vi har lyckats få samma fixa idé och p.g.a lajvsekretessen kan jag inte säga mer än så nu, men går det igenom på Nordmark har det lajvet alla förutsättingar för att bli det bästa jag åkt på. Med tanke på mina intriger till det lajvet och vad ribban ligger på efter Kastaria -06, MiS och Abderon -07 säger det en hel del :P

Dessutom löste det bakgrundsproblemet jag hade. Jag brukar försöka skriva in någon inre konflikt i karaktärsbakgrunden för att karaktärerna blir intressantare att spela då. Undantaget är Mossla, för hon är korkad för att ha inre konflikter, men å andra sidan har Frenja Galdursdotter sådana så att det räcker och blir över (åh vad jag saknar den karaktären!), så det jämnar nog ut sig i längden.

"Du blir inspirerad! Det är bra =) Kanske istället för tänkarmössa behöver du en tänkarmunkavle =P Fast kanske känns konstigt att binda munkavel på sig själv " (Davio)

Så är det :P Det gäller att vända misären till något kreativt och tack vare Davio har jag lyckats göra det ikväll :P

Oh my, klockan är tjugo över midnatt. Jag borde SÅ gå och lägga mig nu, för jag ska vara pigg nog att köra bil kvart över nio imorgon. Det är om cirkus nio timmar, så bajbaj.

Hon stod högst upp i Tornet och såg ut över Tar Valon. Så här högt upp hade hon bara varit ett fåtal gånger. En gång som ung novis när hon och Eponine smugit sig upp. De andra gångerna hade hon varit Amyrlin. Det var en bra plats att tänka på. Hon såg ut över staden som badade i det grå gryningsljuset och suckade. Hon kände sig trött. Inte för bristen på sömn. Hon hade varit vaken hela natten. Hon visste vad som skulle ske nu, hon hade känt det på sig sedan hon vaknade i går morse. Hon hade vetat om det länge, men nu var det alltså dags. Och det var oundvikligt.

Så många år hade gått sedan hon först kom hit, en kall och regning höstkväll. Hon hade fått mat, husrum och hon hade återsett Erienne. Dagen efter blev hon inskriven i novisboken och hon träffade Janiara och Eponine för första gången. Inom loppet av några månader hade hon även träffat Elander, Bellona, Mira och Rosina. Och Nurise, förstås. Ytterliggare något år senare hade Collonbina anlänt till Tornet.

Hon mindes hur hon gått genom ter'angrealen, hur hon blivit upphöjd till antagen. Hur hon och Elander hade bråkat och hur Nurise hade misshandlat henne. Hon mindes alla samtalen med Leirana. Och hon mindes Therav och Jehlia. Och Virina, som varit hennes handledare och en av anledingarna till att hon slutligen blev Aes Sedai av Blåa Ajah. Med ett litet leende mindes hon sitt insläpp i Blåa Ajah. Då hade hon tyckt att det varit hemskt förnedrande, men idag såg hon tillbaka på det med ett leende.

Hon mindes tiden som sedan följde, hur hon ganska snabbt hade blivit företrädare för Blåa Ajah. Då var det något mycket ovanligt att en nyupphöjd Aes Sedai blev företrädare. Idag verkade det nästan vara en regel snarare än ett undantag, tänkte hon med ett litet leende. Hon mindes alla noviser hon undervisat. De hon testat om de hade anlag, de hon lärt omfamna saidar...och alla de som sedan blev antagna. Lycia, Ravenna, Andreiya, Lorena, Lyniora, Rania, Dovienya, Ramella, Isha, Isola, Aleyna, Keelie... Lorinia suckade och lutade sig mot räcket.

Hur många år av sitt liv hade hon inte tillbringat i salen? Hon skulle sakna det. Trodde hon. Eller kanske inte, ändå. Vem visste vad hon skulle minnas av det här? Hon log lite för sig själv och såg hur solen började leta sig upp över horisonten. Först bara de första röda och lila strimmorna, sedan började det övergå i orange och gult. Det var så vackert att hon fick tårar i ögonen. Hon kände hur de sakta började rinna ner för hennes kinder. Det var inte bara solen som berörde henne, det var allting annat. Att ta farväl. Det hade hon aldrig varit bra på. Hon mindes vad hon sagt till Alesiya. Uppenbarligen var det något hon också behövde lära sig. Men hur tog man farväl av en hel värld, det enda man kände till och visste om?

Hon höjde den handskklädda handen och torkade bort tårarna. Det hade snöat under natten och nu gnistrade den vita snön i gryningsljuset. Årets första snö. Den gjorde henne alltid lycklig. Hon vände sig om och gick tillbaka till bänken som fanns där uppe. Hon borstade bort snön med sin handsklädda hand och lade sig försiktigt ner. Hennes kropp värkte. Hon svepte den stora, blå yllemanteln om sig och känder hur trött hon var. Sedan släppte smärtan. Hon log lättad. Eleana skulle hitta henne.

Hon såg mot öster. Hon såg inte solen längre, räcket var i vägen. Än skulle det dröja många timmar innan den nådde taket, men om inte en allt för lång stund skulle den börja lysa in genom hennes fönster. Hon brukade äta frukost vid den här tiden egentligen. Solen gick upp sent såhär års. Hon slöt ögonen. En svag vind blåste över Vita Tornets tak. Den blåste bort några mörkblonda hårstrån från Lorinias ansikte. En varm vind lyfte henne uppåt, bortåt, mot solen. Saidars värme strömmade mot henne, genom henne och hon kände sig lycklig.

På skrivbordet i den Amyrlintronades arbetsrum fanns det ett brev. Det var tillägnat Eleana och kvinnan skulle se det när hon kom in i rummet en stund senare, efter att ha avslutat sin frukost. Brevet bestod av en enda mening: Jag vilar på taket. /L Skrivet med Lorinias vackra handstil.

Kvar på en bänk uppe på Vita Tornets tak låg kroppen till en en Aes Sedai, insvep i en blå mantel. Lorinia d'Archerin, Tar Valons Låga och Sigillens Väktarinna, Amyrlintronande och tidigare företrädare för Blåa Ajah, hade återförenats med Skaparen.

-------------------------------------------

Efter mer än sex år har det blivit dags för mig att sluta i VVT. Det känns en aning sorgligt, men samtidigt vet jag att det är dags.

Så var det gjort. Jag har meddelat att jag ska sluta i VVT. Det känns konstigt, jag har varit med där i över sex år nu. Ska dock bli skönt att få tid över till annat.

Hemkommen efter lajv och stugbesök. Mälarhusen var lika trevligt som alltid och lajvet var jätteroligt, även om första dagen var väldigt seg. Jag skriver mer om det när jag orkar. Nu ska det tvättas utrustning och torkas fällar. Och om jag orkar blir det lite pluggande idag också.

Ett utrdag från en pågående diskussion i VVT's spelledarråd...

A: Läste du ens inläggen jag citerade? Brukar du över huvudtaget läsa L's inlägg, eller andras inlägg som är lika korta? Menar du på fullaste allvar att det kan kallas för kvalitet?

L: För att förtydliga för dig A, så påstod jag aldrig att jag hade skrivit bra inlägg. Jag kritiserade regeln över lag. Jag är per princip emot att det ska finnas en minimilängd. Visst, det blir oftare bättre inlägg om man skriver längre, det kan jag hålla med, om men jag tycker det är bättre att faktiskt skriva något så att lektionen fortsätter och att man uppmuntrarfolk till att skriva över huvud taget. (Men sen kanske det har lite att göra med att jag är blivande svensklärare och tycker det är, rent ut sagt, jävligt viktigt att folk vågar läsa och skriva över huvud taget på sin fritid, oavsett längd och innehåll, eftersom det tränar upp ens språkliga utveckling.) Vad gäller det här om ett visst antal rader, ska det tvunget finnas en minimiregel, sätt ett visst antal tecken istället, så spelar det ingen roll vilken skärm, webbläsare eller upplösning man har. M: för det första; man är inte här för att VVT är ett tvång, det ska vara kul så jag tycker det verkar bättre att antränga sig när man har lust. För det andra, blivande svenskalärare och allt, så tror jag du lika mycket som jag inser att korta inlägg i den stilen är knappast givande till den språkliga utvecklingen... L: Eftersom folk här uppenbarligen gjort det till en sport att missförstå mig så tänker jag inte ens försöka förklara mig längre. T: M: Fast en del saker är mer eller mindre tvång - om man vill vara med. Allt är inte roligt. Prövningar av diverse slag är inte alltid det. Lektioner som ingen annan vill ge och inte har anledning att ge. Ajah-specifika lektioner, t.ex. Måste man ju göra även om man inte har lust. Det är väl sånt som kan tendera att få bristande kvalitet, ibland. Om man verkligen inte vill, men är tvungen att göra det. L: Varför ska det finnas minimikrav på en lektion men inte på andra typer av spel, t.ex. en prövning? Visst, prövningarna ska visa rollspelskapacitet o.s.v. men det finns inte uttryckt att ett inlägg ska innehålla ett visst antal rader, utan bara "bra rollspel"? A: Jag tycker självklart riktlinjer som dessa ska gälla SAMTLIGA spel och inte enbart lektionerna. Sedan om inte det framgick i mitt första inlägg ber jag om ursäkt för, men jag skrev det ju delvis i egenskap av NF och då är lektionerna det viktigaste. Man ska absolut skriva mer ön några fjuttiga rader i en prövning - kanske inte de avslutande inläggen när man säger hej då men i själva spelet så. T: Prövningarna ska ju visa rollspelsförmåga hos den som prövas. Skrivar man bara inlägg på 1-3 rader har man ingen rollspelsförmåga, för jag har inte sett ett spel med enbart så korta inlägg som blir bra, ger tillräckliga svar på frågor och ett tillräckligt djup till karaktären. Prövningar brukar ju kräva ännu längre inlägg än lektioner, i de flesta fallen. En rollspelsguide blir ju liksom en guide till hur man rollspelar i vvt; gällande allt. Och prövningar tillhör lektionssystemet så det räknas ju in under samma sak också. Och det är väl där man kan ställa krav; vill folk spela vanliga spel och inte orkar engagera sig så mycket, eller bara vill spela halvseriöst ... go for it. Så länge det inte är något som ska godkännas, liksom, och det ska inte vanliga spel A: Ja, jag menar inte att vi ska tvinga folk som bara spelar kul spel att skriva låååånga inlägg - men i lektioner, straff, utvärderingar, prövningar och upphöjningar och liknande B: jag tog för givet att folk förstod att 3-4rader i ett postat inlägg betydde 3-4 rader i ett postat inlägg i forumet

Ett klassikt exempel på hur det ser ut...två personer (S & A) gör sitt bästa för att bestämma saker så fort och smidigt som möjligt, och då andra personer (L) visar sig ha andra åsikter än dem, då ska man igonrera det för "det är inte värt att diskutera, och du tillför ändå inget vettigt till den här diskussionen". Inlägget om antal tecken har de valt att inte ens kommentera, mer än "men vi har tidigare haft antal rader och det har fungerat bra." Nej! Det har inte fungerat bra, för då hade vi inte tjaffsat om det här. Och att samma person bara en vecka tidigare sa saker i stil med "men VVT förändras, det är inte som när du började en gång i tiden" är bara löjligt, Vadå hyckleri?

och den här diskussionen kanske inte verkar så harmfull egentligen, men det är bara en av många som har varit den senaste tiden där två personer gör sitt bästa för att sätta sig över en annan och som dessutom vägrar lyssna när personen påstår att hon känner sig kränkt. Att dessa två personer sitter som SL för två olika delar av rollspelet är det som gör det mest skrämmande. Maktutövningen är på högsta nivå, de håller ungefär samma standard som studentkåren *himlar med ögonen* Och det är inte första gången i VVT's historia något sådant inträffar. För några år sedan sade T samma sak och Y och J, och I har haft samma åsikter om J och S när de satt på SL-posterna.

Jag har varken lust eller ork med fler sådana diskussioner. VVT är inte vad det har varit. Jag har haft sex jätteroliga år och träffat två av mina närmsta vänner via föreningen, men det känns inte värt det längre. Tyvärr.

Har precis pratat med Jessica om Skattjakten och diskuterat fram ett rollförslag. Jag tror att jag kommer att ha grymt roligt på det lajvet :D
Och om Simon bestämmer sig för att åka med så ska jag se till så han får grymt roligt han också *ler elakt* Resten av det här är censurerat fram tills den 22:a september :P

Jag blir så trött på VVT...jag loggar in på forumet, men jag orkar inte svara på någonting. Det känns inte roligt längre.

Jag förstår inte varför VVT:are är så himla tjaffs-kåta *mutter* Så fort någon råkar bli trampad på så måste personen gnälla och det ska skrivas regler för att liknande inte ska hända i fortsättningen o.s.v. Jag blir så trött. Just nu känns det som om VVT är nästa sak som kommer ryka om jag måste göra fler bortprioriteringar i mitt liv.

Nåja. Jag åkte ner till Lund idag och träffade Maria Görman. Det var trevligt, vi har inte ses sen MiS. Hon och jag och mamma åkte ut till Nova en vända och jag köpte en anteckningsbok som jag egentligen har ekonomiskt samvete till att köpa, men jag har suktat efter de jävla böckerna sen i typ december, så nu var det dags, kände jag :)

Sedan lämnade vi av Maria och åkte vidare till Mälarhusen. Jag har inte fått pluggat ett skit idag (jag måste SÅ ta tag i det imorgon) men jag har å andra sidan, med lite hjälp av Cider, fått rätt på länkarna till bergsjö-lajvets hemsida, woho! Reslutatet finns att skåda på http://vidbergsjon.webb.se
Nu har det ju visserligen inte skett några dramatiska layoutförändringar på hemsidan, men länkarna fungerar som de ska =)

Och jag har fått mejl från Tobbe i Svarta Galten. Vi har redan nu börjat prata Kastaria 2008 :D Jag ska SÅ åka på det lajvet. Nidum ligger samma helg, men Nidum är långt bort, och KiR ligger precis efter men KiR-arrangörerna är jag inte så himla överdrivet imponerad av, så valet är ganska lätt :D

Det är kallt och grått och vi har eldat i spisen ikväll. Emil är på lajv. Jag hoppas att det inte regnar allt för mycket på honom.

Nu ska jag lägga min energi på att dricka te och spela spel :)