Knyttsak

Jag lider av hemlängtan. Eller är det kanske bortlängtan? Jag är halvparanoid i vanlig ordning, men det jag egentligen vill ha är lite lugn och ro. Jag funderar allvarligt på att fly världen i två dagar. Inget internet, inget x-box i rummet bredvid, utan bara jag, skog och ensamhet. Ensamhet är bra, i måttliga mängder. Just nu har jag fått en överdos av folk (i synnerhet mina bröder) och behöver komma bort.

Men för att ta det från början. Jag har fått en lillebror till, i julklapp. Det är inte så dramatiskt som det låter. Henrik har mer eller mindre flyttat hit sedan hans föräldrar flyttade ut (och jag kan förstå honom - varför ska man tvingas vara ensam i ett stort hus när det finns en familj fem minuter bort som gärna tar hand om en?), han sover fortfarande i sitt hus, men de flesta av de vakna timmarna tillbringar han här. Han har utlyst min mamma till sin extramamma och jag har således blivit hans syster. Istället för en lillebror har jag nu fått två.

Mitt rum ligger vägg i vägg med min blodsbroders rum. Han har en x-box, en stor platt-tv och en förstärkare. De spelar pang- och-skjut-spel och går sällan och lägger sig före klockan ett. Jag har varit här i en vecka, undantaget de två nätter jag var hos familjen Persson i Tingaröd. Jag behöver gå och lägga mig innan midnatt för att kunna fungera normalt. Jag behöver tystnad! Lugn och ro! Fast det kan varken Mark eller Henrik vare sig stava till eller förstå.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om julen. Jag älskar julen, och tycker det är den bästa tiden på året och sådär, men det vet ni väl redan vid det här laget. Jag har dock ingen lust. Jag behöver gnälla av mig, för jag håller på att explodera. Jag är fruktansvärt rastlös och jag har inte ro att göra någonting.

Så jag tänker fly värdlen en stund, ut i skogen. Utan internet visserligen, men vad fan. Det är bättre än att tro att man lever i en krigszon p.g.a. det ständiga skjutandet inifrån rummet intill (och mamma vägrar agera störningsjour, vilket är väldigt synd för det fungerade på min gamla granne - två samtal dit och sedan var han tyst, åtminstone när jag ville sova).

För två dagar sedan var jag ledsen vid tanken på att fira nyår i ensamhet. Nu känns det som en lättnad att få göra det. Ingen x-box, inga skrikanden i form av "Jag fick honom!"eller "FAAAN! Han fick mig!". Bara några nyårsraketer, men det är överlevnadsbart. Visst, lite läskigt är det, men allvarligt - jag överlevde en nödlandning i Newcastle för några år sedan och en jordbävning för någon vecka sedan, så två nätter ska jag väl klara av?

Och just det ja - jag blir tvingad att fira nyår ensam eftersom de jag i vanliga fall skulle vilja umgås med har den dåliga smaken att antingen vara utomlands eller på ställen där det finns katter - mamma och pappa ska vara hos Lena, Emil ska vara i Tingaröd, Petter ska vara hos Staffan&Malin och Markus är i Spanien. (Jag känner mig så omtyckt. Emil tyckte att mamma och pappa var taskiga som skulle vara hos Lena, men det han gör är ju ungefär samma sak så jag skulle vilja säga att det går på ett ut).

Ikväll ska vi på restaurang den normala tiden klockan fem för att fira Lenas födesledag. Både hon och Ola fyller år idag, på menlösa barns dag. Eftersom som jag är dryg och tjurig just nu tycker jag det är betydligt roligare än jag borde göra, på ett inte helt vänligt sätt.

Men bry er inte om mig idag, jag är sur och gnällig för att jag inte får lite lugn och ro. Eftersom jag redan är på dåligt humör tänker jag spä på det ytterliggare med att sätta mig och derivera. God Jul och Gott Nytt År.

(Åh, just det ja, vi kan lägga till att Bergsjö-lajvet antagligen kommer att gå åt helvete det med, eftersom Kerstin har haft den goda smaken att lägga sin 50-årsfest kombinerat med Idas 20-årsfest den helgen. Det fick jag reda på på julafton. Ibland undrar jag om det där lajvet är en nagel i ögat på Ödet).