Knyttsak

Jag har insett nyttan med Facebook (äntligen!).

När jag var liten och gick på mellanstadiet var jag med i en organisation som heter någonting i stil med "international penfriends", där poängen var att få en brevvän i ett annat land. Jag fick två: Alexandra i Australien och Nilüfer i Turkiet.

Jag har tyvärr inte haft kontakt med någon av dem på flera år, fram tills igår, då Nilüfer lyckades hitta mig på facebook. Kul va?!

Arbetet med min bok går sakta men säkert framåt. Jag funderar på att lägga upp prologen här så att ni kan få en liten tjuvkik på den. Vad säger ni - vill ni läsa den?

Alldeles nyss kom jag på mig själva med att tycka att det hade varit litelitelite skönt att faktiskt vara singel. Sådär i ena lilltån eller så. För när klockan är kvart i midnatt och man är trött och bör gå och lägga sig och sambon är uppe och kräker (igen) och ockuperar badrummet i tjugo minuter, då är det fan inte kul någonstans. Men jag kan ju inte bara slänga ut honom liksom, och egentligen vill jag ju det inte heller, för jag tycker väldigt mycket om honom. Fast jag tycker inte om att han är sjuk.

Jag kom på att det är bättre att önska sig ett badrum till. Och när jag ändå är igång vill jag ha en bubbelpool och en fin inbrottssäker villa och en rosa BMW Z3 och en egen säng (tills Emil blir frisk) och ett stort akvarium med gång som man kan gå i (sånt där som de har på Havets Hus i Lysekil). Och jag vill ha en egen båt (en häftig båt, typ som Götheborg) och mera snö och att N&K bestämmer sig för att översätta och ge ut de sista böckerna av Wheel of Time och fler besökare på min blogg. Jag vill ha examen också, och vara författare på heltid, det hade varit skönt. Eller språkforskare, det fungerar också. Att Emil blir frisk hade ju också vairt bra, och att mormorblev frisk! Och när jag ändå är igång vill jag bli miljonär och att det ska vara fullt lagligt att hämnas på de grannar som inte städar i tvättstugan och som röker i trappuppgången och förbjud alla otäckta katter och hundar som bara ger kli och andningsproblem och sånt skit. Jag vill att folk i VVT ska bli mer aktiva och att det skulle vara lättare att få tag på kött som inte är gris och mat som är ekologiskt odlad. Jag vill sluta drömma mardrömmat om Emils familj och jag tycker att alla andra ska inse hur himla bra och tuff och häftig jag är (häftigast i hela världen faktiskt) och så vill ja ha en dator som aldrig går sönder, hänger upp sig eller får något annat dumt för sig, utan bara fungerar som jag vill att den ska. Slutligen vill jag ha fler fina bokhyllor och så vill jag bli baronessa.

När jag ändå är igång kan jag ju önska att blogg.se ser över sina servrar så att de fungerar bättre i framtiden också.

Nu är jag på dåligt humör. Jag bits säkert, men toaletten är ju äntligen ledig så nu ska jag ockupera den!


Jag är bäst!
Fotograf: Ulf Ericsson

På Sveroks forum finns det just nu en tråd om Eon och dess skadesystem. Signaturen wallahad har skrivit "Så fort jag ser Eon så börjar jag tänka på Jungelboken och Baloo: 'Jag tänkte inte klippa till honom så hårt...'" och signaturen MoerdarN har svarat "Det var nog den bästa användningen av det citatet nånsin".

Jag har suttit och småskrattat åt det i ungefär tjugo minuter nu och kan inte göra annat än att hålla med.

För er som inte känner till Eon (ett av de största svenska bordsrollspelen inom fantasy-genren) ska jag försöka att med några korta rader sammanfatta skadesystemet. Skadesystemet i Eon är mer omfattande än i andra rollspel jag spelat. Det täcker allt från strider till klumpigheter och klanterier som en person kan råka ut för: alltså allt från effekten av ett svärdshugg till en stukad fot.

För att avgöra hur bra eller dåligt man lyckas med någonting slår man tre stycken sexsidiga tärningar (3T6, för att använda en bra rollspelsförkortning). Man kan slå fler eller färre, beroende på vad spelledaren (SL) bedömer att svårighetsgraden för handlingen är. Den går från mycket lätt (1T6) till mycket svårt (5T6).

Det finurliga med Eon är sedan att vid färdighesslag tillämpas ob-principen. Nej, det handlar inte om tamponger utan om obegränsade slag. Ob-principen innebär att man slår om varje sexa med två tärningar. Slår du en sexa tar du alltså den tärningen och en tärning till och slår igen. Jag försöker förtydliga med ett litet exempel:

Hazela vill få sin häst att hoppa över en omkullfallen trädstam. SL bedömer att det är ett normalsvårt färdighetsslag. Hazela har färdighetsvärde 14 i rida. Hazelas spelare tar fram tre tärningar och slår 3-3-6. Sexan slås om och utfallet blir 1-6. Den nya sexan slås även den om och utfallet blir 2-2. Slaget är avklarat och det är dags att räkna ihop resultatet. Treorna från den första omgången läggs till ettan från den andra och tvåorna från den sista, alltså 3+3+1+2+2, vilket är 11, vilket är mindre än 14. Effekten blir att Hazelas häst förstår precis vad Hazela vill att den ska göra och hoppar således över trädstammen.

För att sedan göra det hela ännu skojsigare finns det något som heter perfekta slag och fummel. För perfekta slag gäller att alla tärningar utom en (innan eventuella sexor slås om) ska vara ettor och resultatet måste vara under eller lika med karaktärens färdighetsvärde i den aktuella färdigheten.

För fummel gäller (enligt relgerna i boken) att två tärningar eller fler ska vara sexor, samt att resultatet är över karaktärens färdighetsvärde. Slår man 5T6 är det alltsp ganska stor sannolikhet att man fummlar, och eftersom det är lite tråkigt har vi en husregel i min spelgrupp: samma principer som för perfekta slag gäller, alla tärningar utom en ska vara en sexa.

Fummel och perfekta slag är kryddan, tjusningen och - i vissa fall - mardrömmen för alla spelare. Ett perfekt slag gör att karaktären lyckas exceptionellt bra med det hon vill försöka göra. Ett pefekt slag i färdigheten köra vagn kan t.ex. leda till att de resande kommer fram till sin slutdestination tidigare än beräknat, dragdjuren är fortfarande pigga och ingenting har gått sönder på vägen.

Ett fumlat slag kan i sin tur leda till att vagnföraren driver djuren för hårt, eller kör på någonting på vägen så att ett av vagnshjulen går sönder och de resande kommer ingenstans förrän hjulet är lagat. Givetvis är det också så att ju högre värde man slår över över färdighetsvärdet innebär ett värre fummel. Slår man t.ex. 10 över (24 på rida-slaget i Hazelas fall) händer det en mindre allvarlig sak än om man slår 20 över.

I Eons skadesystem innebär detta att vissa skadeeffekter kan bli extrema. Som när Cleo skulle hoppa ut från ett fönster på andra våningen, fumlade både hoppa-slaget och sedan tur-slaget (tur för att se om det stod t.ex. en vagn med hö under som hon kunde landa i) och landade med nacken först ner på den stenlagda innergården... enda anledningen till att Cleo inte dog var för att SL tyckte det var lite synd att ha ihjäl en karaktär som hunnit vara i spel i ungefär två timmar.

Sedan har vi ju det tillfället när min karaktär en gång skulle slå en elak rovriddare som tänkte göra diverse otäckheter med henne. Jag slog ett lyckat svärdslag, vilket innebar att jag träffade rovriddaren. Sedan, eftersom mina tärningar har lärt sig humor ifrån mig, blev resultatet i skada typ 1-2-2. När man ska slå skada vill man slå högt. Alla karaktärer har ett "skadevärde" som avgör hur mycket de tål. En rustining lägger till till det värdet och gör det svårare att bli skadad. Fem i skada är inte mycket, i synnerhet inte på en person som bär plåtrustning.

Det min karaktär lyckades med var ungefär att sikta, träffa och göra en liten, liten rispa i rustningen...

Detta är charmen med Eon! Var annars kan man få sådan spänning? Eller tja... det skulle ju kunna vara OS förstås och inte ens där går man säker: Anja Pärson fumlade ju först sitt åka skidor-slag under störtloppet, men som tur var slog hon perfekt ("perfade") på sitt tur-slag och fick en förhållandevis lycklig landning.

Och när ni träffar en person som talar om fummel och perfekta handligar på riktigt, då vet ni att den personen är rollspelare och också säkerligen spelat Eon, eftersom inget annat system jag känner till kan skapa sådana extrema skade-effekter! Vill ni läsa mer dumheter och osannolika handlingar från Eon rekomm
enderar jag er att läsa tråden jag länkat till ovan.


Mer perfekt än såhär kan det knappast bli!

Alltså, jag fattar inte: vad är det med just den här lördagen? I fem veckor har jag haft ingenting inplanerat på lördagar, utom yoga-pass på Sats och möjligen en tvättid (för att jag inte haft något annat inbokat), men denna lördagen är det hur mycket som helst som krockar!

Vad är det som fått folk att tro att just den här lördagen är så ofantligt bra att göra saker på? Inom loppet av två dygn blev trippelbokad och ikväll kom ytterliggare ett förslag.

Det började med rollspel. Vi har inte spelat i vår vanliga rollspelsgrupp på ett tag, eftersom vi är mellan två äventyr och behöver fixa nya rollpersoner och sånt där. På lördag är det tänkt att vi ska sätta igång med det nya äventyret, som jag spelleder.

Sedan fick jag reda på att det är spexfest (Halmstadspexet) på lördag, den första för det här året.

Sedan fick jag reda på att DMF (Dalslands medeltidsförening) ska ha kick off inför lajvåret 2010, vilket det också hade varit grymt kul att vara med på. Visserligen har detta varit planerat länge, men jag fick inte reda på det förrän i tisdags.

Och nu ikväll hör en kille vid namn Jesper av sig och vill också spela rollspel på lördag. Jesper har pratat om att "gästspelleda" hos oss, och vi har tyckt det var en bra idé. Det pratades om det redan innan jul, och just den här lördagen tycker Jesper det passar att spela, tydligen.

Fast å andra sidan spelar det ju ingen roll hur mycket som bokas in om Emil är sjuk, så nu blir det kanske en hemmalördag till.

Usch vad jag är trött, men jag har inte sovit så mycket i natt, så det är kanske inte så konstigt. Lakanen är tvättade (yay me!) och så fort jag orkar ska jag bädda sängen. Ska gå och lägga mig tidigt ikväll och hålla tummarna för att Emil kan sova så att jag kan få sova.

Någon balett blir det inte ikväll, tyvärr, det är jag alldeles för trött för. Jag vill egentligen, men när jag tänker på att göra piké-piruetter och changements blir jag trött och känner att jag verkligen inte kommer att orka det idag, tyvärr.

jag har i alla fall varit duktig och pluggat idag, trots allt. Nu blev jag lite imponerad av mig själv. Dagens nästa projekt är att gå och handla. Det blir nog östra lyckans livs idag, som är mindre och dyrare än maxi, men det är bara hälften så långt dit. idag orkar jag inte gå så långt. Det snöar ute, och det är bra, för det är det enda som motiverar mig till att gå ut just nu, ungefär :P

Jag tycker om när det snöar ute.


Snö i Linehedsparken.

Emil hade med sig en ovälkommen gäst hem igår. En liten otäcking som gör att man mår hemskt illa och kräker och håller på. Vi har fortfarande inte riktigt listat ut om det är AH1N1 eller calicivirusar (att det skulle vara något annat verkar inte rimligt) och personligen hoppas jag på den första varianten, eftersom jag är vaccinerad mot skiten.

I vilket fall som har ingen av oss fått mycket sömn i natt och i morse fick jag fjäska till mig grannens tvättid för att kunna tvätta lakan.

Jag har sovit ungefär fem timmar i natt. 3½ av dem var sammanhållen sömn, men inte resten, så inte blev någon tre timmars grammatikföreläsning idag inte. Får se om jag är pigg nog för balett ikväll.

Är man hemsk om man slänger ut sambon i bäddsoffan för att få sova ordentligt?

Jag var tokigt sugen på att träna ikväll, men instruktören är sjuk och de har ersatt hela passet (alltså inte bara instruktören) med ett annat som inte alls är lika roligt och som dessutom är längre, så nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om jag ska gå och träna eller inte.

Grejen är ju att jag har en semla i kylen och jag var så sugen på att äta den efter att jag varit och tränat, och känna att jag riktigt förtjänade den. Nu må det så vara att jag kanske inte förtjänar den, men jag tänker äta upp den ändå!

Fast jag har varit lite dukigt idag också, för jag och Petter gick in till stan innan idag och tillbaka. Det känns i mina fötter, så då förtjänar jag nog semlan i alla fall va?

(och jo, jag vet att det var äta semlor-dagen igår, men då hade jag ingen semla)

Fick lite oväntat ett mejl från koreografen i Halmstadspexet. Den där auditionen jag var på i höstas gick tydligen bra trots allt, för jag är uttagen till dansgruppen. Jag känner mig smått chokad, men glad. Alla planer för våren får göras om, men skit i det. Det här blir antagligen min sista chans att vara med i spexet och jag är dum i huvudet om jag förkastar den. Ikväll är det spexmöte, tjoho!

Vissa dagar känner jag mig så extremt kreativ! Jag har svårt och sitta still och är fylld med energi jag känner att jag bara måste få göra något med! Få utlopp för. Idag är en sådan dag. Jag vill rollspela, skriva på min bok, måla, dansa - vad som helst så länge jag får tänka kreativt!

Istället får jag sitta och skriva en massa tråkiga anteckningar från en bok i engelsk litteraturteori. Hur kreativt låter det? Suck!

Ja, det var visst ett tag sedan jag skrev sist. Mycket som har hänt och jag har inte haft tid eller ro att sitta och blogga helt enkelt.

Med "mycket som hänt" menar jag inte några stora omvälvande saker, egentligen, utan bara mycket av det vanliga. Mycket i skolan och en del att ta tag i hemma, helt enkelt.

Allting rullar på. Skolan har varit igång i nästan en månad nu, och vi läser fyra kurser samtidigt, så det är hög sysselsättningsnivå.

Jag har i brist på annat rollspelande gått med i VVT igen. Tada. Känns lite tråkigt att inte spela de gamla, gamla karaktärerna (Lorinia och Collonbina, för de gick och dog), men ja. Det är kul att spela ändå. Fast jag har inte hunnit spela så mycket än, för av någon anledning får jag inte mIRC att fungera som det ska och forumet är ganska dött.

Så är det i alla fall. Nu ska jag peta i mig frukost och försöka ta mig iväg till skolan. Hej svejs.

Klockan är elva. Jag borde verkligen sitta och plugga nu, men jag är seg och orkar inte.

Jag var och tränade SatsDans med Angelica igår (underbar klass, och Sofia är så bra som instruktör!) och känner mig lite småseg av det idag, tror jag. Lite lätt träningsvärk i låren och ryggen.

Sedan somnade jag sent igår. Emil kom inte hem förrän vid halv två i natt. Han körde från Göteborg vid tio, men det var trafikolyckor och sånt skit på E6:an, så det tog tid för honom att ta sig ner. Jag hade svårt att sova ordentligt när jag visste att han var på väg hem.

Om två timmar ska jag vara i skolan och ha tre timmar grammatik-föreläsning. Egentligen tycker jag att grammatik är ganska kul, men idag är jag inte på humör. Jag tänker i alla fall sätta mig och läsa Nervous conditions, en av de skönlitterära böcker vi ska läsa, och som ska vara klar på måndag. Den handlar om Afrika och i vanliga fall brukar jag inte gilla böcker som handlar om Afrika (jag vet inte riktigt varför, men så är det), men den här är faktiskt bra.

Ikväll ska jag hur som helst dansa balett! Det ser jag fram emot, för det har jag inte gjort sen i december. Lång väntan! Imorgon lär jag väl ha träningsvärk från tårna och upp till axlarna. Det brukar bli så. Balett är det enda jag känner till som ger träningsvärl i fötterna, haha!

Ja. Läsa var det ja. Något vettigt måste jag få gjort den här förmiddagen (jag klassar faktiskt inte TS2 som vettigt, bara roligt!)
Hej svejs.

I förordet till en av mina kursböcker (Nervous conditions, sköntlitterär bok till kursen "Fiction & Vocabulary") står följande:

"Each novel is a message in a bottle cast into the great ocean of literature from somewhere else (even if it was written and published last week in your hometown); and what makes the novel available to its readers is not shared values or beliefs or experiences, but the human capacity to conjure new worlds in the imagination". (Kwame Anthony Appiah)

Det är något av det bästa jag läst när det gäller skönlitteratur, för det är ju precis så det är! Oavsett vilken bok och vilken genre vi läser är det precis det vi gör: vi skapar en egen blid av det i våra huvuden. En bra författare ger oss precis tillräckligt mycket information om världen och dess invånare för att vi ska kunna göra det. En dålig författare ger oss antigen för mycket eller för lite information (och vad som är "för mycket" eller "för lite" är ju givetvis högst individuellt)

Tolkiens alldeles för detaljerade beskrviningar av vissa saker i Midgård till exempel; blir det för mycket beskrvingar triggar det inte fantasin tillräckligt, och då upplevs boken som lite långtråkig.

Den här världen bygger vi upp ovasett om det är fantasy eller modern deckare: vi gör oss en bild av hur det kan se ut i Cairhien eller i London och hur personerna som är med i boken ser ut. Vi får information om detta inte bara i beskrivningarna av hur personerna faktiskt ser ut, utan också hur de gör saker och varför de gör saker.

Det är det som verkligen facsinerar mig med böcker. Varje bok är sin egen lilla värld och varje författare har skapat den här lilla världen och är dess överhärskare (eller Gud, om ni föredrar det). Jag lider(?) ju som vanligt av ett stort ego och maktbegär, så kanske är det därför författaryrket lockar mig så mycket - jag får makt att bestämma helt själv, haha!