Knyttsak

Huvuder värker. jag satt och skrev i fel ställning igår, och eftersom min nacke är som den är har jag givetvis spänningar från skulderbladet och fram till ögonbrynet. Jag har, trots det, pluggat större delen av dagen (yay me!), men nu är jag slutkörd. HUG har styrelsemöte ikväll, och jag måste gå för vi har massa viktiga saker att diskutera. Frågan är bara om jag orkar hålla i diskussioner ikväll. Egentligen gör jag inte det, men så är det.

Och bara för att Thomas är som han är kan jag inte låta bli att publicera kommentarerna. Det är ganska roande faktiskt. Jag visste inte att jag hade anmält lärarprogrammet *ser ytterst förvånad ut*. När gjorde jag det? Och vad gäller det andra orkar jag ärligt talat inte bry mig. Skulle jag bry mig om allting som varenda skitstövel sade skulle jag ha begått självmord för flera år sedan. Jag tar inte åt mig, för jag vet att det inte är något att ta åt sig av. Vissa personer letar alltid efter en anlending att hacka på andra, för att försöka framstå som bättre själv (jag har också tillämpat det, så sent som för en månad sedan mot amazongruppen).

Och Thomas, eftersom du är så mån om att visa att du lärt dig kurslitteraturen till tentan (jättebra, för då blir du säkert godkänd) så vet du ju redan vad Wahlström (eller var det Waldemarsson, jag är inte helt säker?) säger om kommunikation. Yttra dig inte om saker och ting där du inte känner till hela historien. Och självklart kommer du inte att få veta den, hade det varit något jag talat om för vem som helst hade det stått i bloggen.

Huvudsaken är att Emil vet, att Emil förstår och att Emil finns där när jag behöver honom. Jag älskar honom, och som tack ska jag laga riktigt god mat åt honom hela sommaren :P