En påminnelse
Jag känner mig tom. Det har varit en ganska emotionellt jobbig dag, delvis (eller kanske mest) p.g.a. att jag fetkörde på matteprovet. Igår kunde jag större delen av det vi skulle ha prov på - potenslagarna (minus divisionen, som som vanligt ställde till det), loglagarna, exponentialekvationerna och derivatan. Inga problem. När jag var halvvägs genom provet började jag gråta (inne i salen ja) för att jag inte förstod ett skit. Jag kunde helt enkelt inte räkna. Jag fick till värden som var totalt fel (för jag tror verkligen inte på att befolkningsökningen i ett land uppgick till 2439 miljoner eller att bakterierna hade en tillväxt på 0,000054 bakterier i timmen) och hur jag än gjorde fick jag det inte rätt. När klockan var kvart i tolv gav jag upp, något som i normala fall inte ingår i min världsbild (så fort jag ens tänker på det hållet hör jag Henriks röst viska i mitt öra). Då hade jag suttit och snörvlat i 45 minuter och hade fem uppgifter kvar att räkna. No can do.
Det är sådana tillfällen som får mig att fundera på om jag verkligen gör rätt som läser det här. Och det är just för sådana här tillfällen som jag i augusti satte upp två foton på min anslagstavla. Jag tittar på dem och får en liten påminnelse. Jag vet att jag gör rätt. Jag har bara en dålig dag.
Jag är helt enkelt ur balans idag och jag tror det har att göra med att vår granne slog ihjäl sin balkongdörr i morse för att hans mamma hade låst honom ute. Till saken skall läggas att killen hade ingen jacka på sig och för ovanlighetens skull var det minusgrader i den här stan (och snö!). Jag undrar hur hon kunde vara funtad för att låsa ute honom i det här värdet. Och jag undrar vad han gjort för att få henne så arg. Eftersom polisen redan var tillkallad fanns det i vilket fall som inte mycket jag kunde göra åt det.
Som grädde på moset har nederbördsmolnen för ovanlighetens skull bestämt sig för att inte ta vägen över Halmstad, och enda anledningen till det är för att det hade börjat snöa här då. Och snö i Halmstad går ju absolut inte för sig, så därför drar de söderut istället. Dumma moln.
Nåja. Emil föreslog att vi skulle gå på bio ikväll, så jag ska ta och kolla upp om det går några bra filmer.
Det är sådana tillfällen som får mig att fundera på om jag verkligen gör rätt som läser det här. Och det är just för sådana här tillfällen som jag i augusti satte upp två foton på min anslagstavla. Jag tittar på dem och får en liten påminnelse. Jag vet att jag gör rätt. Jag har bara en dålig dag.
Jag är helt enkelt ur balans idag och jag tror det har att göra med att vår granne slog ihjäl sin balkongdörr i morse för att hans mamma hade låst honom ute. Till saken skall läggas att killen hade ingen jacka på sig och för ovanlighetens skull var det minusgrader i den här stan (och snö!). Jag undrar hur hon kunde vara funtad för att låsa ute honom i det här värdet. Och jag undrar vad han gjort för att få henne så arg. Eftersom polisen redan var tillkallad fanns det i vilket fall som inte mycket jag kunde göra åt det.
Som grädde på moset har nederbördsmolnen för ovanlighetens skull bestämt sig för att inte ta vägen över Halmstad, och enda anledningen till det är för att det hade börjat snöa här då. Och snö i Halmstad går ju absolut inte för sig, så därför drar de söderut istället. Dumma moln.
Nåja. Emil föreslog att vi skulle gå på bio ikväll, så jag ska ta och kolla upp om det går några bra filmer.
Kommentarer
Trackback
