Besvikelse
Rollspelsmötet igår var det sista på Emils äventyr, och tyvärr blev jag så besviken. Det hade inget med äventyret i sig att göra (för det har varit jätteroligt!), och jag är egentligen inte sur på någon, utom möjligtvis mina tärningar som kunde valt ett bättre tillfälle att slå en massa sexor.
Markus karaktär tyckte det var en jättebra idé att sätta ut en björnsax i vårt läger mitt i natten. Givetvis var det mörkt när min och Petters karaktär kom tillbaka, och eftersom min karaktär var den första som gick till tältet och misslyckades brutalt med tärningsslagen (slår man två sexor och en femma så kan det bara gå på ett håll när man spelar Eon) gick hon givetvis rakt i den. Till mina tärningars försvar vill jag dock säga att de skötte sig resten av kvällen. Min karaktär blödde så kraftigt att jag till slut var uppe på dödsslag på med fyra tärningar, och slog noll i eftekt, så hon överlevde.
Jag har inget emot att mina karaktärer dör eller blir skadade. Man gör en ny karaktär, slänger in den gruppen och sedan kan man fortsätta vara med att spela. Eller, om man blir skadad, tar man det lugnt det speltillfället, så det hinner gå några dagara in-game, och sedan är allting som vanligt igen.
Men när en sådan sak hände sista speltillfället på ett äventyr, då känns det riktigt, riktigt tråkigt. Att veta att ens karaktär är så svårt skadad att hon inte kan vara med om den klassiska Sista Konfrontationen, då är det liksom inget kul. Visserligen löste Emil det på ett ganska bra sätt, men då hade jag redan tappat lusten att spela vidare, tyvärr.
Återigen: jag är inte sur på någon. Markus hade en jätterolig idé (och jag kan inte säga att jag inte hade gjort samma sak i den situationen) och det var jätteroligt just då. Konsekvenserna av det var dock mindre roliga, i synnerhet med tanke på att det var sista speltillfället (eller snarare just för att att det var sista speltillfället, så jag missade allt det roliga). Men jag kommer över det. Om några månader kommer jag säkert att skratta åt det här. Just nu har jag dock totalt tappat lusten för att spela rollspel. Men den kommer säkert tillbaka om en vecka eller två, det brukar vara så. Tills dess ska jag ägna tiden åt att plugga biologi och fysik.
Markus karaktär tyckte det var en jättebra idé att sätta ut en björnsax i vårt läger mitt i natten. Givetvis var det mörkt när min och Petters karaktär kom tillbaka, och eftersom min karaktär var den första som gick till tältet och misslyckades brutalt med tärningsslagen (slår man två sexor och en femma så kan det bara gå på ett håll när man spelar Eon) gick hon givetvis rakt i den. Till mina tärningars försvar vill jag dock säga att de skötte sig resten av kvällen. Min karaktär blödde så kraftigt att jag till slut var uppe på dödsslag på med fyra tärningar, och slog noll i eftekt, så hon överlevde.
Jag har inget emot att mina karaktärer dör eller blir skadade. Man gör en ny karaktär, slänger in den gruppen och sedan kan man fortsätta vara med att spela. Eller, om man blir skadad, tar man det lugnt det speltillfället, så det hinner gå några dagara in-game, och sedan är allting som vanligt igen.
Men när en sådan sak hände sista speltillfället på ett äventyr, då känns det riktigt, riktigt tråkigt. Att veta att ens karaktär är så svårt skadad att hon inte kan vara med om den klassiska Sista Konfrontationen, då är det liksom inget kul. Visserligen löste Emil det på ett ganska bra sätt, men då hade jag redan tappat lusten att spela vidare, tyvärr.
Återigen: jag är inte sur på någon. Markus hade en jätterolig idé (och jag kan inte säga att jag inte hade gjort samma sak i den situationen) och det var jätteroligt just då. Konsekvenserna av det var dock mindre roliga, i synnerhet med tanke på att det var sista speltillfället (eller snarare just för att att det var sista speltillfället, så jag missade allt det roliga). Men jag kommer över det. Om några månader kommer jag säkert att skratta åt det här. Just nu har jag dock totalt tappat lusten för att spela rollspel. Men den kommer säkert tillbaka om en vecka eller två, det brukar vara så. Tills dess ska jag ägna tiden åt att plugga biologi och fysik.
Kommentarer
Postat av: Petter
Tråkigt att det var sista tillfället det där med björnsaxen hände. =( Vilket annat tillfälle som helst hade varit utmärkt, för händelsen i sig var oerhört komisk - särskilt som din karaktär gav igen och sårade Markus karaktär, den ende som var duktig på läkekonst! Till slut blir det hela nog stämplat som en Klassiker, men jag förstår hur du känner just nu. Du får säga till när du känner dig pigg på att spela igen.
Trackback
