Knyttsak

Lajv: Abderon 2009: Möten i natten
Område: Pegas lajvområde
Arrangörsgrupp: Pegas
Huvudarrangör: Ola Bengtsson
Min roll: Alatáriël av In Ferothi
Grupp: In Ferothi

----------------------------------------

Det var ju nästan en månad sedan, men jag har inte haft riktigt ork till att göra detta förrän nu. I vanlig ordning står resumén först och omdömet sist.

Onsdag:
Föreberedelsedag. Vi åkte ut till området och kom givetvis iväg senare än beräknat. Det var tänkt att vi skulle vara fyra i gruppen, men eftersom Emil skadat sin arm kunde han inte följa med och den andra tjejen som skulle iväg ville tydligen hellre prioritera en festival än lajva med oss, så det blev bara jag och Petter tillslut.

I vilket fall som, vi kom ut till området och eftersom det inte var så många som skulle sova i offen fick vi lov att ställa bilen där. Det var bra eftersom det var bättre plats där.

Tiden ägnades sedan åt allt sånt man måste göra innan lajvstart: resa tält, förmöte, incheck, intrigsnack och så vidare.

Jag måste dock tala om vad som hände när vi skulle få våra pengar efter förmötet. Vi ställde oss i kö tillsammans med resten av folket för att få inlajvpengar (bestående av gamla svenska kopparören), som huvudarrangören (Ola) delade ut från en kista. Eftersom vi spelade In Ferothi (de tuffaste och mäktigaste alverna i hela världen!) tyckte han vi skulle ha mycket pengar. Jag höll fram båda mina händer kupade och Ola fyllde dem. Sedan skojade jag med honom lite och sa "jaha, och det här var min andel då eller?". Ola funderade över det hela lite och svarade sedan "ja, det kan det väl vara" och sedan fick Petter ungefär lika mycket. De som stod bakom tittade på med stora ögon och undrade vad sjutton det var vi egentligen skulle spela. Eftersom ingen visste om att In Ferothi skulle dyka upp höll vi det så hemligt som möjligt till lajvstart. Återigen vill jag passa på att citera DMF-Johan: De hemliga rollerna är de som brukar vara roligast att spela.

Innan jag återger mer om vad som hände under lajvet ska jag dock ge er som inte känner till Abderon-kampanjen en liten inblick: Abderon är det sista mänskliga riket. Det skyddas i norr av en lång mur som ska hindra svartblod och annat pack från att ta sig in. I söder finns det en stor öken där ökenalverna bor, och söder om den ligger Taure Laiqua - skogsalverna skog. In Ferothi slåss sedan länge på muren för att hålla svartbloden under kontroll och det är tack vara dem som muren ännu inte fallit. In Ferothi är skogalvernas ledendariska bågskyttekompani, och Taure Laiquas utrikeskompani. Alla de skogsalver som slåss i Abderon tillhör In Ferothi, och In Ferothi svarar endast inför drottningen själv. Med andra ord: In Ferothi har makt. Mycket makt.

Torsdag:
Den första lajvdagen började med ganska soligt väder. Vi sminkade upp oss och gick in till byn för att äta frukost. Jag hade pratat lite med Emilia, som spelade värdshusvärdinna, och gjort en liten överenskommelse med henne om att vi säkert varit där kvällen innan och bett att få två specifika platser reserverade för oss och betalt för det. När vi nu kom in i värdshuset var det dukat med en linneduk på våra platser och det stod blommor i ett krus där. Jag blev förvånad, för jag trodde inte att de skulle ta det riktigt så allvarligt. Givetvis sa jag ingenting om det, men i alla fall.

Det har varit inbördeskrig i Abderon och för att få slut på detta har både kung Törnhjärta (den "sanna" kungen) och sjöfararkung Almger (den "andra" kungen) bestämt sig för att hålla fredsförhandlingar i den lilla byn Lind. De hade därför skickat dit representanter. Ingen av parterna visste att In Ferothi hade för avsikt att närvara, men givetvis kan vi aldrig tåla att våra soldater dör på muren med Abderons barn slåss inbördes. In Ferothi var mer än lite irriterade och bestämde sig därför för att åka dit och hjälpa människorna på traven.

Både Sverker Silfverpil (Almgers representanter) och Törnhjärtas representanter (som jag aldrig lyckades komma ihåg namnet på) var därför både misstänksamma, skeptiska och lite förvirrade när vi dök upp och krävde att få närvara. När vi sedan lugnt och fint talade om för dem att vi var där för att hjälpa dem om de körde fast i förhandlingarna verkade de lite lättade, på sätt och vis. Och givetvis fick vi vara med - ingen av dem skulle klara av att stänga ute In Ferothi från sådana möten, haha!

På det första mötet avhandlades det ingenting, utan det som hände var att dagordningen presenterades och de båda parterna kom med sina krav. Vi satt mest tysta och sa ingenting. Det fanns liksom ingenting för oss att tillägga.

Efter det tog vi en tur runt i skogen och rekade området. Tog reda på var de olika lägerna låg, undersökte stigar och dylikt. Jag hade lovat Ola att inte ha ihjäl några svartblod första dagen om jag kunde undvika det, så vi lät medvetet bli att gå för mycket längs den vägen där jag off visste att deras läger låg. Detta ändrades dock efter att några av Silfverpils soldater kom fram och bad oss om hjälp att leta upp det. Eftersom In Ferothi kan lukta sig till svartblod (bokstavligen ja) så visste vi ju givetvis åt vilket håll deras läger låg, så vi begav oss ditåt för att leta upp det. Vi hittade det, men det var tomt (Tur, tänkte jag off).

Svartbloden dök däremot upp vid Törnhjärtas läger när vi var där. De påstod att de tillhörde klanen Bashkaum som Kung Törnhjärta haft ett avtal med och att de var villiga att återupprätta det. Jag var så sugen på att skjuta dem, men lät bli och det blev lite munhuggeri istället som slutade med att de gav sig av därifrån och jag morrade lite på Törnhjärtas representanter att In Ferothi inte tänkte tillåta att någon förhandlade med svartbloden.

Fredag:
Jag vaknade och mådde dåligt. Huvudvärk. Den höll i sig större delen av dagen och kan ha berott på vätskebrist. Det ledde till att jag inte gjorde mer än jag verkligen behövde och en stor del av tiden låg jag ute och halvsov på en stor, mossig sten i skogen. Det var väldigt mysigt och jag kände mig lite bättre efteråt.

Hur som helst, förhandlingarna skulle fortsätta, och eftersom vi var lite sega i starten och de andra inte visste var de skulle hitta oss började de utan vår närvaro. Jag tjaffsade givetvis lite om det, men satte mig sedan ner och lyssnade på vad de hade att säga. Det diskuterades olika förlsag till ett fredsfördrag med olika krav från båda parterna, och eftersom de verkade komma relativt bra överens sade vi inte så mycket. Det bestämdes sedan att båda parterna skulle dra sig tillbaka och komma med varsett konkret förslag till eftermiddagen utifrån det som diskuterats.

Vi gick till värdshuset för att äta middagsmål och sedan blev jag kvar där medan Petter (Ciryon) gick iväg på egna äventyr. Jag mådde som sagt inte så bra, så jag nöjde mig med att sitta där och dricka vatten och lyssna på folk. Det mesta jag fick höra var tyvärr den dåliga trubaduren som satt på golvet och sjöng. Visst, han hade bra sångröst, men han kunde ju inte låtarna han sjöng. Kom av sig väldigt ofta och sådär. (Tips till nästa lajv: öva lite mer innan).

Medan jag satt där satt även Sverker Silfverpil och hans baron där och diskuterade fram fredsfördag. De bad mig komma fram och frågade om In Ferothi kunde tänka sig att stödja det förslag de hade, som bland annat gick ut på att Det Nya Abderon skulle styras av ett råd och att In Ferothi skulle få en av platserna i det rådet. Min hjärna arbetade snabbt. Första tanken var: och varför skulle vi vilja det?. Andra tanken var: men det är ju bra med inflytande, varför inte två platser?. Och jag föreslog det för Sverker, som såg lite misstänksam ut och undrade varför vi ville ha det. Det hade jag inte funderat över, men improvisera kan jag ju (jag lajvar!) så jag kläckte ur mig att givetvis behövdes det en representant för drottningen av Taure Laiqua, eftersom vi var allierade med Abderon, och en för de soldater som slåss på muren efter som de slåss på muren. Det här kan aldrig gå vägen, tänkte jag, men Sverker Silfverpil och hans baron gick med på det, efter en stunds fundering. jag krävde dessutom att Losseramo (förädraralverna) inte skulle få en plats i det rådet, eftersom de förhandlade med svartblod, vilket Sverker omformulerade till att de i rådet som gjorde så skulle mista sin plats.

När Ciryon kom tillbaka efter sin utlfykt nämnde jag detta för honom i korta drag och sedan kom Silfverpils soldater och ville göra en ny undersökning av svartblodens läger. I brist på annat att göra så gick vi med på det. Vi hittade en man där, tillsammans med svartbloden, och tog genast hand om honom och letade igenom lägret grundligare än tidigare. Vi talade om för svartbloden att vi skulle ha ihjäl dem nästa gång de dök upp inne i byn och sedan tog vi mannen med oss och förhörde honom. Han höll på att snärja in sig i sina egna ord när jag och en av Silfverpilssoldaterna (Sven) gick hårt åt honom, men eftersom vi inte hittade några konkreta bevis och eftersom han svor trohet till Ujin (den goda guden i Abderon-världen) släppte vi honom men talade om för honom att om vi så mycket som hörde honom viska om svartbloden igen så skulle det bli det sista han gjorde.

Förhandlingarna återupptogs och de båda parterna enades om ett fördrag. Även Törnhjärtas folk var lite skeptiska till en början (att In Ferothi skulle sitta med i rådet) men de gick med på det. Alla inblandade verkade nöjda.

Svartbloden visade sig i byn senare och tjatade återigen om avtalet med kung Törnhjärta. Eftersom de var svartblod (och In Ferothi hatar svartblod över allt annat) och eftersom de var i byn igen dödade vi dem (förlåt, ännu en gång) och sedan kom det några barbarer och bråkade och det slutade med att Ciryon blev skadad och jag var jättearg och det blev förhör med byrådet och grejer. Tillslut bestämde vi oss för att ta saken i egna händer och senare under kvällen meddelade Sven oss att den av barbaren som vi hade något otalt med var död och de andra hade gett sig av. Vi gick och lade oss ganska tidigt.

Lördag:
Jag vaknade utan huvudvärk och efter att ha tuggat i mig lite macka satte jag igång att lajva med förnyad kraft. Det började med vi satte oss kring förhandlingsbordet och fredsfördraget sammanfattades. En av skriverskorna blev dock sjuk (off, kramp i luftrören), och förhandlingarna tvingades skjutas upp. Under tiden satt vi och pratade tillsammans med adelsmännen och det kom fram att Inkvisitionen kommit med en del hotelser. Jag var inte sen att säga att jag misstänkte att det fanns mörkervänner inom inkvisitionen och att Törnhjärta borde utreda det.

När förhandlingarna väl återupptagits gick det ganska smidigt. In Ferothi gick med på att för sina två platser i rådet ha minst tusen soldater på muren (i nuläget har de fler, men det talade jag givetvis inte om för dem, eftersom de så villigt köpte det första antalet, haha!) och skicka förstärkningar vid behov. Skriverskorna gick för att skriva rent avtalet och In Fertohi kom fram till att det var bäst om vi höll oss i byn, eftersom det säkerligen skulle inträffa någonting innan avtalet var undertecknat.

Mycket riktigt dröjde det inte mer än 1½ timme innan den tredje adelsmannen i Törnhjärtas sällskap (han som inte skulle skriva på avtalet, som tur var) hittades död i deras läger. Jag började misstänka Sverkers page, som ständigt var på plats när det hände saker och jag tog upp det med hans härold (Eke), som jag kände att jag kunde lita på. Hon påstod att pagen (som var en kille, men spelades av en tjej), var pålitligt, men jag var ändå inte helt säker.

Sedan började folk bli förgiftade och Ciryon blev bitter och talade illa om människor och nämnde plan B inne på värdshuset, där vem som helst kunde lyssna. Plan B innebar att om Törnhjärtas och Almgers representanter inte kunde komma överens hade vi ett antal soldater till vårt förfogande för att gå in och med vapenmakt få slut på kriget. Givetvis skulle det vara en mindre katastrof om det kom ut, så jag blev vansinnig på Ciryon och tappade samtidigt nästan allt förtroende för honom.

Jag lyckades också med konststycket att få näsblod när jag var ute i skogen och kissade. Jag nös och det räckte. Jag fick gå in till byn med händerna för näsan och fick syn på några som stod och tryckte i vedskjulet (det regnade).
Jag: jag har näsblod, jag behöver hjälp.
Tjej: Oj, vem vågar slå ner en alv?
Jag: Nej, alltså, på riktigt, jag behöver papper eller bomull eller vad som helst nu!
Då blev det lite fart på dem och inom loppet av fem minuter hade jag fått både papper och våtservetter. Jag fick hjälp med att torka bort blod från kinden och näsan, som jag inte såg själv och vill passa på än en gång att tacka er som stod där för hjälpen!

Det kom fram misstankar om att fanns en falsk baronessa i Lind, och att hon hade samröre med underhållningsföljet Fåglarnas Hus. Jag, tillsammans med några av Silfverpils soldarer, gjorde en räd mot fåglarnas hus, förhörde folk och undersökta huset ganska grundligt. Vi hittade en intressant kista, vars nyckel den falska baronessan hade. I kistan fanns det en del papper som troddes vara skrivna av Ökenalver och misstankarna gick mot några av soldaterna i Silfverpils följe, som var från Hrrak (en stad långt söderut). Fåglarnas Hus gav sig av strax efter den händelsen.

Den falska baronessan visade sig inte vara riktigt falsk, utan bara på rymmen och i behov av skydd. Eke och jag beslutade att hon behövde hållas i förvar och i synnerhet borta från postmännen, som verkade finna henna för intressant för deras (och hennes) eget bästa. Postmännen lyckades dock få tag på henne, och påstod att en annan adelsman, Svinhjälm, satt dem på att vakta henne och det blev hårda diskussioner om vem som hade högst rang - han eller Eke. Tillslut blev jag så trött på det att jag lade mig och talade om att jag hade högre rang än alla Linds närvarande adelsmän tillsammans och tog med mig baronessan och Eke därifrån. Vi blev förföljda av postmännen, som kom gående bakom oss med höjda träpåkar. Jag drog svärd och de började skrika att en galen alv försökte anfalla dem och sedan höll jag nästan på att hamna inför byrådet igen. De kom på att jag var In Ferohti och att det inte skulle vara en smart grej att anklaga mig för någonting.

Det framkom också att en av byborna, Ebba Stålnacke, mördat sin man i sömnen, så munken som styrde kyrkan i byn hävade att Ujin krävde att hon skulle avrättas, så han såg till att hon fick halsen avskuren inne i kyrkan. Ciryon började då kritisera Ujin och Alatáriël tappade det sista förtroende hon hade för honom och började nästan tro att han var mörkervän.

Eftermiddagen gick mot kväll och det kom fram att Törnhjärtas representanter blivit mordhotade. Om de skrev under fördraget skulle de dödas. I största hemlighet smiddes det då en plan att spela upp en liten scen på värdshuset och sedan mötas i hemlighet och skriva under avtalet.

Skrivarna tog god tid på sig och jag började misstänka att de gjorde det med flit (off fick jag sen reda på att jag hade rätt, precis som jag hade rätt om Sverkers page, dumma inkvisitorer) för att sabbotera det hela. Det blev så småningom färdigskrivet och lästes upp inne på värdshuset. Törnhjärtas representanter hävdade att det inte var vad vi kommit överens om och vägrade skriva på. Jag blev förbannad och skrek att det var det visst och nu skulle de vara så goda att skriva på. De vägrade, givetvis, och jag höll ett kort tal om att In Ferothi inte tänkte tolerera något sådant, eftersom våra soldater dog på muren medan deras käbblade inbördes och stormade sedan ut ur värdshuset.

Vi tog oss sedan ner till bryggan vid sjön i hemlighet och skrev under avtalet. Jag måste säga att det nog är det mest stämningsfulla jag varit med om under ett lajv någonsin: det var stjärnklart och vindstilla och vi hade ett litet stearinljus som brann för att kunna se och för att kunna smälta lack till sigillen. Lajvet gjorde skäl för sitt namn!

När fördraget var underskrivet blev det bestämt att In Ferothi skulle leverera det till Kung Törnhjärta och sedan gav vi oss av på skilda vägar. Vi lyckades utan svårigheter ta det ut ur byn, och där slutade lajvet för vår del.

Söndag:
Söndagen var ingen lajvdag, utan tiden ägnades åt att packa ihop saker och säga hejdå till folk och sedan åkte vi hem.

Givetvis hände det mer saker under lajvet som jag inte har redogjort för här, som var väldigt stämningsfulla, men som inte får plats här helt enkelt (som när värdshuspigorna låg och sov på min rock). Det skulle bli hur långt som helst då, nästan.

-------------------------------------------------------

BETYG
Intriger: 4. Jag fick roliga intriger och de passade verkligen min karaktär. Det är sällan jag får så bra intriger till ett lajv, tack Ola! Än en gång visade Abderon-kampanjen att de kan skriva intriger! Jag fick väldigt bra intriger förra Abderon också.
Gruppen: 3. Tja, vi var ju bara två, och jag var lite besviken på den andra partens utrustning och till viss del också spelande.
Lägret: 3. Vi bodde off, så det finns egentligen inte så mycket att säga om det. Vi hade en "mötesplats" in också, men vi var nästan aldrig där så det räknas inte.
Lajvområdet: 4. Jag gillar Pegas område. Det är lite speciellt med alla stora stenblock och det är ännu vackrare på sommaren än vad det är i november. Dessutom fanns det en massa blåbär överallt, och smultron och hallon, så det var bara att småäta nyttigheter ute i skogen. Sedan kan man ju driva det in absurdum, som Petter gjorde, och kasta sig över varje blåbärsbuske. Han var mer som ett knytt än som en alv ibland. Den största nackdelen med området var dassen, och det drar ner betyget. De var klaustrofobiskt små och alldeles för höga.
Värdshuset: 4. Jag gillar värdshuset som byggnad, och personalen hade dukat väldigt fint åt oss och bjöd på roligt spel, i synnerhet när jag började gorma om några av pigorna låg och sov med min rock som huvudkudde. Dödsstraff!  ;)
Maten: 2. Det är nog den sämsta mat jag fått på ett lajv någonsin. Allting var överkryddat med smaksättning starkt eller starkare. Det enda som faktiskt var gott (taffeln räknas inte - man kan inte misslyckas med äpplen och russin) var det nybakade brödet på lördagen. Det är det som gör att det inte bir ett sämre betyg. Jag tycker också det är dåligt att det inte serveras mat på söndagen, eftersom alla ändå är kvar på området.
Arrangörerna: 4. Överlag bra bemötande. Det var dock en del gällande tjaffset off kring svartbloden och barbarerna som kunde ha löst smidigare. Bra också att de inte går in och styr själva lajvandet utan låter "historien sköta sig själv".
Spelande: 4. Bra spelande från de allra flesta och hög kvalitet på det. Mycket stämmning blev det, stundvis, i synnerhet sista kvällen/natten! Tack till er som var där nere vid sjön! Fast fy för er Silfverpilar, var ni tvungna att skicka med mig er
förkylning hem? ;)

TOTALT BETYG: 30 av 40.


Alatáriël av In Ferothi. Fotograf: Petter Avén.