Avbrutet lajv

Lajvet blev kortare än vad vi räknat med. Vi åkte ut i tisdags. I onsdags började lajvet. I torsdags satt vi på akuten på Värnamo sjukhus nästan hela kvällen och i fredags åkte vi hem. Under uttagningen till kamperna på torsdagen föll Emil i ringen och landade på axeln. En Emil plus 20 kilo ringbrynja blev för mycket för axelleden. Han har en spricka i den och är sjukskriven i fyra veckor, trist men sant. Det var inte så mycket att göra åt det, mer än att åka hem.

Eftersom det hände så pass sent på torsdagen bestämde vi att det var bättre att sova en natt till ute på området så att vi (läs: jag) var utvilade nog för att kunna köra bilen hem dagen efter istället. Dessutom ser man bättre att packa när det är ljust.

Vi får se hur det blir med Abderon. Eä vill åka, och jag har sagt att jag kan åka med henne eftersom det var jag som började dra i det. Som sagt - vi får se. Emil kan ju hur som helst inte följa med.

Jag har inte så mycket att skriva om Kir. Det hände liksom inte så mycket. Eller, det är klart att det hände saker, men Kir är ett ganska långt lajv, vilket gör att det inte blir riktigt lika intensivt som kortare lajv. Man har fler dagar på sig att bygga upp intrigerna, men lite kan jag skriva.

Dis (min roll) blev nästan bortgift med smeden (hon tokvägrade), sydde ett par benlindor åt Pajders roll och fick ett kaninskinn som tack för hjälpen, svimmade inne på värdshuset för att någon hällde sömnmedel i stopet, var med på ett blot och offrade till Oden, blev paranoid ute i skogen med Saga, då vi trodde att vi var förföljda av rövare och umgicks en del med kusinerna från Björknäs.

Det finns inte så mycket mer att säga. Jag skulle dock hemskt gärna vilja veta vad som hände med Sköldätten och vad som beslutades om kung Ragnvald. Enlighten me!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0