Lajvrecension: Skymningens Tidevarv II - Häxmästaren av Yargath

Detta inlägg är flyttat från en gammal blogg. Ursprungligen publicerat 2008-10-02

-------------------------------------------------

Lajv: Skymningens Tidevarv II - Häxmästaren av Yargath
Område: Primus Vicus (Halmstads Medeltidsby)
Arrangörsgrupp: Skymningslajv
Roll: Vemma Sigurdsdotter, spanare i bygardet och rådgivare åt Kapten Brand
Grupp: Bygardet

---------------------------------------

Sådär en vecka efter ett lajv brukar det mesta vara lagom bearbetat för att jag ska orka skriva om det. Enjoy. Det här var för övrigt mitt 20:e lajv. Omdömet står i vanlig ordning längst ner, efter händelse-resumén.

Torsdag:
Lajvet drog igång redan på torsdagen, men jag var inte på området så länge. Off var det för att jag skulle till skolan dagen efter. In var det för att jag blev ivägskickad på ett litet spaningsuppdrag. Mina insatser på torsdagkvällen bestod ungefär i att äta mat, snacka lite skit och sedan gå iväg. Jag körde bilen hem och sov hemma.

Fredag:
Jag mådde dåligt på morgonen, så det blev ingen skola. Det medförde att jag inte kom ut till lajvområdet i tid heller, eftersom jag låg och sov halva eftermiddagen.

Väl ute vid byn blev det dock sminkning och pårustning vid bilen. Stackars Vemma hade ju blivit skjuten på väg tillbaka till byn, så jag hade en pil utstickandes genom bröstet, blåmärken i ansiktet och blod som rann ner från ena ögonbrynet (det är vid sådana tillfällen jag är glad åt att Oskar slängde in mig i soffbordet för många år sedan. Det finns få saker som är så bra som att utnyttja naturliga ärr och bättra på dem lite när man ska sminka skador :P ). Bilder på det hela finns på http://knyttsak.bilddagboken.se .

Sedan var det dags att ta sig inlajv på riktigt. Jag gick runt byn, eftersom jag skulle komma in genom den norr porten, och möter en kvinna och en man ungefär i min ålder komma gåendes med en hund. De tittar väldigt underligt på mig, och det tar ett par sekunder innan jag kopplar varför. Jag ler vänligt och säger: "Ingen fara, det är bara smink", varvid mannen svarar "det är ju bra att veta". Haha, han måste tycka att lajvare är bra konstiga.

I alla fall, Jag gick mot porten, eller snarare släpade mig mot den (jag var ju trots allt skadad). Vaktposten uppe i torner får syn på mig och vrålar "skadad!" varvid det blir full aktivitet innanför den stängda porten. Den öppnas väldigt fort och folk försöker hjälpa mig in. Jag faller ihop precis innanför pallisaden och folk börjar dra i mina armar för att hjälpa mig upp, varvid jag börjar skrika, eftersom det gär väldigt ont (det gör det att få en pil i bröstet), det tog ett tag för folk att förstå det, men tillslut fick jag en arm runt midjan istället. De hjälper mig till klokfruns hus, och då har redan någon omtänksam människa hämtat både henne och byprästen, så jag fick hjälp ganska omgående. De hade väldigt roligt åt att försöka få ut pilen. Den satt hårt. Väl fastsnörad i ringbrynjan. Till sist fick de ta en kniv för att skära loss repet, vilket prästen Malte gjorde med orden "den har gått igenom ringbrynjan, jag måste skära loss den. Jag höll på att kvävas för att inte börja skratta, i synnerhet när jag såg klokfruns min.

De fick ut pilen, efter lite om och men, och sedan hällde de i mig någon ättiksdryck, som skulle hjälpa mot smärtan. (Det smakade för jävligt, och jag skämtade om det dagen efter att den drycken skulle nog bota allt, av rena förskräckelsen). Sedan lade de mig till rätta i den mjuka, sköna sängen och gav mig order om att vila och sova, vilket jag gjorde, bokstavligt talat. Jag hade fortfarande huvudvärk, så jag passade på att sova en stund, vilket blev betydligt längre än vad jag trodde, för när jag vaknade var det nästan mörkt ute.

När jag vaknat fick jag stränga förhållningsorder av klokfruns lärling, Hedda. Jag fick stridsförbud och rustningsförbud och allt möjligt. Sedan kom Brand (Emil), kaptenen för bygardet, in och tittade till mig och meddelade att det snart var mat. Han hjälpte mig att bära tillbaka ringbrynja och vapen till vårt hus och sedan gick vi och åt.

När jag hade varit ute på spaningsuppdrag fick jag tag på en amulett också. Den låg på marken och jag snubblade över den (därav blåmärken, det hade inte alls med pilskadan att göra, vilket alla trodde. hade ni frågat rakt ut att ni fått reda på det, men sådant var ju för pinsamt att erkänna på egen hand ;) ). Den påstods ge beskydd, så Brand fick den ett tag, sedan gav han den till klokfrun samma kväll, vilket Vemma var en anings sur för. Senare på kvällen (eller om det var morgonen efter, jag minns inte riktigt) berättade Brand anledningen, och det var en bra sådan, så Vemma blev mindre sur.

Mitt i natten, efter att jag och Brand gått och lagt oss, blev vi väckta av att det bankar på dörren. Det är löjtnanten för gardet, lille Otto, som tycker att kaptenen ska komma upp, eftersom folk håller på att försvinna och dö i byn. Brand masar sig upp och går ut. Jag somnar om.

Någon timme senare är det dags igen. Brand har gått och lagt sig och Otto bankar på dörren och ropar att det finns två skugghundar i byn. Brand blir förbannad. Han hade fått svärdshanden skadad och egentligen fått stridsförbud han också, vilket han påpekat för löjtnanten (som uppenbarligen inte lyssnat). Brand skriker ut genom dörren precis vad han tycker och tänker, och sedan blir det lugn och ro resten av natten.

Lördag:
Jag vaknade ganska tidigt, i vanlig ordning, och eftersom det var just ute kunde jag inte somna om, i vanlig ordning. Problemet var bara att ingen annan var vaken. Inte ens värdshuspersonalen. Och jag var hungrig. Jag låg kvar i sängen tills Brand vaknade och sedan låg vi och snackade skit, både in och off, i nästan två timmar. Sedan bestämde vi oss för att gå upp.

Frukost fick vi ungefär vid halv tolv (alldeles för sent!) och sedan kunde vi sätta igång och lajva på allvar. Vi började med att piska ryggen på en av gardisterna - disciplinstraff. Och sedan lullade vi runt och pejlade in läget. Jag minns faktiskt inte så mycket av lördagsförmiddagen, för eftermiddagen och kvällen blev så otroligt intensiv, så det tog överhanden från allt annat, på något sätt.

Jag minns dock att en ung kille. Gärard, blivit besatt, troligen av Mannen i Silvermasken, och jag fick skära lite i honom, på inkvisitorns order, eftersom han inte pratade när han blev tillsagd. Det gick inget bra, så han överlämnades till utbygdsjägarna. Det hölls ett rådsmöte inne i värdshuset och jag blev satt på att vakta dörren tillsammans med två andra spolingar från gardet. Den ena blev omposterad till vakt uppe i tornet, och den andra försvann spårlöst, så det var bara jag. Skittråkigt. Rätt var det var kom häxan från Norrskog och var arg och ville in. Jag hoppade snabbt åt sidan och öppnade dörren in till värdshuset, trots att hon egentligen inte fick gå in. Det kändes säkrast så, för hon såg rusktigt arg ut. Hon skrek på inkvisitorn att han lovat att inte vara så blodtörstig, och att Gärard trots det hade krossade fingrar. Jag sade halvhögt utanför "det var konstigt, för jag bara skar i dem", men ingen reagerade.

Några timmar senare anföll några Yargath-anhängare byn, och vi slog ihjäl dem lite grann.

Brand fick också reda på att Otto och John, från bygardet, försökte få honom avsatt, så vi plottade tillbaka genom att prata med de som hade makten i byn - lagmännen, borgmästarinnan, prästen och klokfrun. Tillslut visade det sig att det varit off-skäl till att de börjat plotta. Vi tog dem utanför byn, tillsammans med klokfrun och Bobo (?) och pratade om det off.

Det hände väldigt lite under lördagsförmiddagen egentligen, och sådär runt tre-tiden var jag så uttråkad att jag funderade på att slå ner en random person på pin kiv, bara för att få något att hända. När jag nått den nivån brukar jag ta vad som helst som händer och spela på det. Lägligt nog råkade jag höra klokfrun mässa lite, och se in i framtiden. Ett mindre sällskap med silvermaskens anhäng var troligen på väg. Jag gick raka vägen och sade det till Brand och sedan pratade jag och Emil off med Bobo om möjligheterna till ännu ett spaningsuppdrag.

Nu är det ju så att Halmstad medeltidsby medför ett väldigt begränsat lajvområde. Det går inte att bara "gå ut och spana" på folk utanför byn. Därför används något som kallas för dynamiskt spelledande (som jag egentligen tillämpar på mer eller mindre alla lajv, så fort jag blir uttråkad. Abderon 2007 är ett bra exempel på det :P). Bobo (som var huvudarrangör) tyckte att det var en väldigt bra idé, och det ledde till det mest extrema jag har varit med om i lajvväg någonsin. Känslorna efteråt...de går inte att beskriva, de måste helt enkelt upplevas. Så är lajv när det är som bäst!

För att ni läsare som inte var på lajvet ska få bättre förståelse för följande händelser vill jag först ge en kort bakgrundsinformation: Det fanns åtta amuletter. Dessa skulle genom en ritual där den utvalde (en av en profetia utvald pojke från byn) kunna användas till att försvara byn. Klokfrun ville ha dem för att hjälpa den utvalde att beskydda byn. Mannen i Silvermasken ville ha dem av för så gott som alla utom han okända anledningar. Säkerligen inget bra dock. När Silvermasken fick reda på att byn inte vill ge honom amuletterna, trots att han "bevisat" att han stod byn sida genom att dräpa skuggvarelser, blev han väldigt, väldigt arg...

I vilket fall som. Vemma blev utskickad på ännu ett spaningsuppdrag. Hon stötte på mannen med silvermasken. (off stod jag och snackade skit med Bobo utanför byn :P) Han började fråga ut henne om amuletterna, och om byn och hon svarade så gott hon kunde. Hon visste ju att han inte var att lita på, men hon ville komma tillbaka i ett helt stycke, så hon låtsades spela med. Silvermasken förhäxade henne, så hon tappde minnet en stund. Nästa sak hon minns är att hon är tillbaka i byn.

Tillbaka i byn gick jag direkt till Brand och sade ungefär såhär:
 "Jo, jag stötte på Silvermasken, på vägen. Han såg mig innan jag hann undan, så jag pratade lite med honom. När han fick reda på att jag kom från Fjermshem ville han ha min hjälp att ta amuletterna från byn. Jag ville ju inte komma tillbaka i samma skick som förra gången, så jag låtsades samarbeta med honom och sade att jag skulle försöka göra honom till lags. Sedan mumlade han något och i nästa stund står jag vid porten igen....i alla fall, de är ungefär ett dussin och de är troligen här ikväll. Och jag tycker att vi ska prygla den utvalde"
Varvid Brand tar mig i kragen och ser väldigt arg ut och sade "vad sa du?!"
jag svarar "vadå?"
"Om den utvalde?"
"Ja, jag tycker att han ska pryglas"
"Varför då?"
"Äh, för att han är dum, han vill ha amuletterna".

Brand såg väldigt konfunderad ut, men sedan bestämde han sig för att släppa mig, trots allt. Just då gick Vendela Grimbalda förbi, och eftersom jag fått off-order om att gruffa lite med henne gjorde jag det. Jag sade åt henne att hon skulle sluta följa Yargath och sluta sig till Silvermasken istället. Och tryckte upp henne mot podiumet på bytorget. DÅ blev det fart på folk. Det tog kanske fem sekunder innan jag hade folk över mig som började dra mig därifrån. De började spekulera i att jag var besatt, och byprästen kom fram med sitt kors och frågade "underkastar du dig den sanna guden?". Eftersom Vemma inte ljuger och eftersom hon tillhörde den gamla tron kunde det bara finnas ett svar på den frågan, och det kunde bara lett till en sak. För enkelhetens skull svimmade jag.

Jag blev bortburen till en bänk och fastlåst med handbojor (första gången på ett lajv, tjoho!) och sedan väckte utbygdsjägarna mig och börjde förhöra mig. Jag svamlade en hel del och spelade på att jag tappat minnet. När jag sedan flyttade händerna lite grann upptäckte jag att handbojorna var för stora för mig. Jag tog mig loss ganska enkelt, och innan de han reagera reste jag mig upp för att gå. Jag blev ganska snabbt nertryck igen, började bråka och blev knockad för första gången.

När jag vaknade till liv igen sedan blev jag inslängd i kyrkan. Det var ett av de få husen i byn som gick att regla utifrån och som folk inte hade något direkt behov att gå in i (i den bemärkelse att ingen bodde där). Handbojorna passade ju inte, så något fick de ta sig till. Utbygdsjägarna stod utanför och vaktade, och min första tanke var shit! Inte inlåst! Jag brottades med tanken på att missa ett bra spel och att faktiskt be om att få bli utsläppt. Efter någon minut öppnade Hamaar (tror han heter Daniel off) och frågade lite fint om jag hade klaustrofobi. Jag svarade att jo, men om någon var där ute skulle det inte vara några problem. Det var hela tiden någon utanför som pratade, så jag kunde både se och höra dem, så det gick förvånansvärt bra. När jag suttit där en stund och bråkat (kastat mig mot dörren, skrikit "Yargath-anhängare" åt de som stod utanför o.s.v.) kom Hamaar in och satte sig hos mig. Det ledde till spel som var snäppet bättre än prästscenen sista kvällen på Makt i Sikte (och det är något av det mest känslomässiga jag varit med om inlajv!). Jag pendalde mellan att spela på "släpp ut mig, jag ska hämta amuletterna och slå ihjäl den utvalde" och "hjälp mig, han viskar saker i mitt huvud, jag vill inte lyssna!". Jag försökte utveckla det här mer, men det går helt enkelt inte att uttrycka den scenen tillräckligt väl i ord. Jag fick ett stort tack av Daniel efteråt för det, och det var ömsesidigt.

Utbygdsjägarna var tvungna att gå efter ett tag, och då satte de in mig på bevakning av Saga, värdshuspigan (Emma) i värdshuset istället. Jag fortsatte bråka, och tillslut hämtade någon Hedda, som kom med en drog. Jag påstod det var gift, och det behövdes tre personer som höll fast mig för att de skulle lyckas tvinga den i mig, haha. Jag blev knockad typ tre gånger till innan de faktiskt lyckades ^^.

Efter det höll jag mig ganska lugn, vilket var skönt eftersom det var lite intensivt där inne i kyrkan. Jag satt t.o.m och halvsov en del av tiden. Lite bråkade jag fortfarande, men inte tillnärmelsevis så mycket som innan.

Det gick några timmar. Tillslut började byn med sin ritual. Kvar i värdshuset fanns prästen, en ung tjej (lajvets yngsta deltagare) och den yngsta gardisten (som var för dålig för att vakta - han satt längst ut på bordskanten), vilken saga (eller Grimm kanske?) hade satt på att vakta mig. När sedan Silvermasken kom försvann drogernas effekt och jag hade inga som helst problem att ta mig förbi min "vakt" och ut ur värdshuset, genom folkmassan och fram till Silvermasken. Det gick mycket fortare än vad jag trott, så jag blev en aning paff.

Silvermasken kallade på mig, jag gick fram till honom och satte mig på knä. Han väser fram: "Dig känner jag, Veeeemma, mitt baaaarn, amuletterna, ta dem, ta dem till mig!" (Ruskigt bra spel Bobo, med betoning på ruskigt!) Jag reste mig upp gick mot sköldmuren som stod runt ritualen, vände mig om, gick tillbaka mot Silvermasken och höll på så en liten stund. Tillslut skrek jag till Silvermasken. "Nej! Jag vill inte!" Han kallade mig odugling, slängde omkull mig på marken och kastade en förbannelse över mig. Jag skrek. Högt. Och sedan blev jag liggande.

Kort därefter var stiden över. En kvinna från byn hittade mig och tog in mig till värdshuset. Jag kunde knappt gå, så jag föll omkull över tröskeln. Jag blev upplyft på en bänk och var döende. Brand kom dit, och klokfrun, och jag fick mer äcklig ättiksdryck och bandage, men det hjälpte inte. Mellan ryckningarna lyckades jag tillslut få fram ett "förlåt för att jag svek dig" varvid han svarade "du har inte svikit någon, du utkämpade din egen strid, och du vann!". Det blev för mycket känslor. Tårarna började rinna och jag fick höra "låt bli att dö" från Brand.

Han lyckades påkalla runhäxans uppmärksamhet, så jag blev helad, efter en halvtimme eller så. Sedan jag jag til sängs ganska snart efter det. Jag var väldigt trött, både fysiskt och mentalt. Det är känslomässigt utmattande att först spela besatt och sedan spela döende.

Söndag:
Jag vaknade runt åtta och kunde inte somna om. Det regnade ute, så det var inte frestande att gå upp heller. Brand vaknade också ganska snart efter mig, och eftersom det regnade och vi hade tråkigt så låg vi och sjöng. I nästan 2½ timme. Väldigt underhållande. Sedan blev vi för hungriga för att ligga kvar, så vi bestämde oss för att gå upp till värdshuset och se om det var frukost på gång, i annat fall sparka upp värdshuspersonalen. Det var frukost på gång, så vi satte oss därinne och väntade. Vi hamnade vid samma bord som runhäxan, som visade oss bilder som Tom Grimbaldi ritat och som ingen förstod vad det skulle föreställa. Vi började plotta lite, men hann inte så mycket, eftersom lajvet blåstes av ganska snart efter det. En aning tidigt kanske, men det var väldigt dåligt väder. Därför tog jag inte några efterlajvsbilder den här gången. Synd, på sätt och vis, men varken jag eller kameran tycker om regn.

-------------------------

BETYG:

Intiger: 3. De gick att spela på, men de kunde varit bättre baserade på bakgrunden (att Vemma skulle be en bypräst om hjälp är inte särskilt troligt...). Jag är dock glad att jag fick intriger, vilket jag inte trodde att jag skulle få.
Gruppen: 2. Allvarligt, det var ingen sammanhållning alls och ingen hade egentligen någon riktig koll på vilka som faktiskt var med i bygardet. Dessutom var Otto inte bra som löjtnant. Han var alldeles, alldeles för ung off för att klara av en sådan roll, tyvärr. Kom igen om några år.
Lägret: 4. Nu bodde vi ju i hus, men det var kanon! Det regnade inte in (förutom nere vid marken vid ena väggen, där det rann in vatten utifrån eftersom det regnade så mycket) och det var faktiskt väldigt bra och bekvämt, även om sängarna kunde varit lite längre.
Lajvområdet: 3. Helt okej. En del störande ljud (som musik från närbelägna hus och skott från militärskjutfältet), men sådant får man ta om man lajvar nästan mitt inne i en stad. Byn är kanon och att ha mindre än 15 minuter till ett lajv hemifrån är guld värt!
Värdshuset: 2. Värdhuset som byggnad var väldigt bra, men värdshuslajvandet var oexisterande. Jag tror att en bardisk inomhus hade gjort susen. Det hade varit lättare att få tag i personal då, tror jag. Vämreaggregatet var ett bra påhitt. Jag tycker dessutom att om det finns ett värdshus, där lajvmaten ingår i lajvavgiften, då ska det gå att få frukost från åtminstone klockan nio på morgonen. Så enkelt är det. Öka personalstyrkan om det behövs. Eller ta Lotta Hilding som värdshusvärdinna - då blir det ordning på torpet! Sen det här med disken - jag har inget emot att diska mina egna saker, men då tycker jag man borde se till att det finns: a) varmvatten b) en diskborste c) diskmedel och d) ett diskställ.
Mat: 2. Maten var god, men det var alldeles, alldeles för lite. Lajvare rör sig, vilket gör att de äter mer än de skulle gjort annars. Öka portionerna till nästa lajv - det är bättre att det blir över än att folk får gå och vara hungriga, vilket jag vet att folk faktiskt var det här lajvet (jag är inräknad i dem). Och som sagt - servera frukost från klockan nio!
Arrangörerna: 5. Jag har haft väldigt bra kontakt med arr både innan, under och efter lajvet. Ni har gjort ett fantastiskt jobb med den speltekniska biten. Ordna upp det här med diskning, värdshus och mat så kommer de här lajven att bli riktigt, riktigt bra!
Spelande: 3. Mycket nybörjare gjorde att spelet ine fick riktigt fart, och att det över lag var ganska låg kvalitet på spelandet, när man spelade med/mot dem. Spelet mot utbygdsjägarna och ni andra mer erfarna lajvare sista kvällen var dock det bästa jag varit med om! En femma i betyg till er (i synnerhet Hamaar, Saga, Brand och Silvermasken!) och en trea för lajvet i stort.

TOTALT BETYG: 24 av 40

Sammanfattning:
Det var mycket nybörjare på lajvet, vilket märktes i många avseenden. Emellanåt hände det för lite, men med lite arrangörsprat utanför byn löste det sig. Att spela på att ha blivit förhäxad av Silvermasken var otroligt roligt och tack alla ni som bidrog till det spelet: Hamaar, Saga, Silvermasken själv, Brand, Ulv och ni andra som gjorde den upplevelsen till något av det bästa jag upplevt på ett lajv. De minnena kommer jag att leva på länge! Sista kvällen var fantastisk, (all cred till er som gjorde den till vad den blev, ännu en gång), men bristen på mat, diskmöjligheter och den övervägande delen nybörjare drar ner betyget en aning. (Tro nu inte att jag har något emot nybörjarlajvare, men när det blir många på samma ställe tar lajvet inte riktigt den fart jag tycker att det ska ha för att verkligen passa mig).

TOTAT BETYG:

Kommentarer
Postat av: Maria

Hej. Jag tänkte lämna ett litet avtryck när jag ändå var inne en sväng på din blogg :)

2009-07-05 @ 14:12:24
URL: http://mariachen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0