Knyttsak

Titel: The Snow Queen
Författare: Joan D. Vinge
Utgivningsår: 1980
Genre: Science Fiction
Betyg: 5 av 5

Handling:
Första delen av fyra. På planeten Tiamat finns det två årstider: sommar och vinter. De skiftar vart 150:e år och under vinterperioden står planeten i linje med The Black Gate, ett svart hål som binder samman Tiamat med resten av The Hegemony, vilket är en rest av ett gammalt imperium. Under vintern härskar The Snow Queen och Tiamat har en högteknologisk kultur, eftersom de står i kontakt med The Hegemony. Den nuvarande drottningen heter Arienrhod, och hon vet att när sommaren närmar sig kommer hon att avsättas under Förändringen, precis som alla drottningar före henne. Precis som alla drottningar före henne försöker hon därför också med en plan för att behålla sin makt och i och med det se till att Tiamat stannar kvar i sin högteknologi när det okunniga sommarfolket försöker ta över makten vid Förändringen. Arienrhod skapar en klon som hon planterar in i en ovetande kvinna hos sommarfolket. Klonen får namnet Moon och växer upp på en ö bland sommarfolket, lyckligt ovetande om vem hon egentligen är fram tills dess att Arienrhod bestämmer sig för att det är dags att få Moon till sitt palats i staden Carbuncle...

Omdöme:
Låter det invecklat? Det är det också. Boken är full av intriger, de flesta av dem sammanknutna med Arienrhod och Moon. Boken handlar givetvis inte bara om dessa två, utan även om Moons kusin Sparks, som har en pappa från en annan planet, om polischefen Jerusha och hennes närmaste man BZ. Alla genomgår en utveckling på sitt eget sätt och alla tvingas de inse att det inte alltid är det "rätta" sättet som är det bästa. Ibland måste man gå ifrån det man lärt sig för att göra något av större betydelse.

Ingen är riktigt god eller riktigt ond, utan helt enkelt mänskliga. De har mänskliga behov, drömmar och begär och de agerar därefter. Har man regerat i 150 år är det inte så konstigt att man inte vill släppa makten ifrån sig. Och om man har förlorat den man älskar är det kanske inte så konstigt om man letar upp klonen i tron att kunna få tillbaka det man trodde att man förlorat.

Boken handlar i grund och botten om mänskliga behov, och också om konsten att hålla samman resterna av ett försvunnet imperium. Som sagt, det är en mycket komplex bok med många lager och likväl blir det aldrig så komplicerat att det är svårt att hänga med i förvecklingarna.

Spänningen hålls också på en lagom hög nivå. Precis när ett hinder är överstökat och man tror att "nu lyckades de allt!" så vänder allting igen, ända fram till slutet. Precis som det är i verkliga livet: när en sak ordnat upp sig går nästa åt helvete ;)

Boken tar också upp en del intressanta saker som jag ibland funderat över i andra SF-verk, som till exempel det här med olika kulturer och religioner. I SF-genren är det ofta så att en planet har en viss kultur och en viss religion, men tänk bara på hur många olika religioner som det finns på vår egen lilla Jord. Hur kan då en enda planet sammanfattas med en kultur? Detta berörs på mer än ett ställe, och det är ganska underhållande att spekulera i det. Ett exempel: vilken religion har "rätt" när det finns så många olika? Lika bra då att tillbe alla gudar på en gång, för att vara på den säkra sidan.

För oss som läst lite fysik, och då i synnerhet relativitetsteorin, finns det också lite krydda. Det nämns saker som tidsdilation och tvillingparadoxen (även om den inte nämns under just det namnet så finns det ett par referenser till fenomenet), vilket blir verkligt underhållande eftersom det faktiskt verkar rimligt när man tänker på det. Vinge är trogen till sin värld (sina världar?) med andra ord.

Kort sammanfattat hör den här boken till en av de bästa jag läst och jag ser dram emot att läsa de resterande tre. Jag rekommenderar den verkligen, även till er som kanske inte läser så mycket science fiction annars, för den handlar mer om sådant som gör oss mänskliga än om olika teknologiska fenomen.

Utdrag ur boken:
"Tell me - has it been worth it?"
"Yes!" He flinched back in surprise from his own voice.
"Why did I think I heard 'no'?"
His fingers tightened over a tray of beads, his muscles tightened; she didn't see it. "I had to be Starbuck. I had to be the best, or I wouldn't be - worthy of her. I have to be the one who counts. But I thought once I won the challengem the rest would be easy, and it's not. I thought it would be everything I ever wanted."
"And it's not."
He shook his own head. "What the hell's wrong with me, anyway! Everything always goes wrong for me... everything I do."
"Then maybe you weren't meant to do it. You could still go back to Summer; nothing's stopping you."
"Back to what?" He spat the words. "No, I can't go back, I know that now; we just go on and on, and there's never any reason... I won't leave Arienrhod; I can't. But if I can't be what she wants me to be, I'll lose her anyway."