Visst fan är det viktigt med presenter!
Bah! och fnys! säger jag! Och BULLSHIT!. Okej, det finns människor som tycker att hela grejen med att ha presenter är överdriven och sådär, men alla blir glada när får presenter - oavsett anledning. Så funkar det. Det är ett mänskligt drag (jag lovar!). Och jag tror att de flesta skulle bli besvikna om de inte fick någonting alls på sin födelsedag.
Min mormor sa att vi inte behövde ge henne någonting. Men jag tycker det är lite tramsigt att hålla på så, eftersom jag vet att hon - precis som alla andra - blev glad när hon fick någonting. Även om det bara var något litet, som en blomma i en fin kruka.
Sedan har vi ju min äldsta moster, som förra julen absolut inte ville vara med och ge några julklappar (och inte heller få några) men likväl kom hon med stora påsar med hemgjort godis - för att hon tyckte det var kul att göra godis påstod hon. Och jo, jag vet att hon tycker det är kul att göra godis och prova olika recept på godis. Men hon tycker också om att göra oss glada.
Inför detta inlägg gjorde jag också en liten empirisk studie på mina föräldrar. Jag frågade helt enkelt "tycker ni det är viktigt med presenter?". Pappa svarade (så klart) "Ja, det är det!". Mamma svarade "Njaä". Det kom sedan fram, när jag lirkat lite, att hon hade nog blivit ledsen om jag inte gett henne en födelsedagspresent, men hon hade inte blivit ledsen om hon inte fått någon när det inte var bestämt något "firande".
Man får tycka vad man vill om att ge och få presenter/julklappar. Men folk blir alltid glada när de får någonting fint. Och ibland kan man bli glad av omtanken också. Min pojkväns familj har en tendens att ge mig presenter som jag inte tycker om/ser någon användning för (jo, förlåt mig, men så är det. Fast drakpennan jag fick för några år sedan var fin. Och fiskkudden. Men de silvriga kuddarna med allt borderi på var faktiskt ganska fula (förutom den det står "Linn" på), och jag tycker nog att ni efter 4½ år borde ha lärt er att jag inte äter mörk choklad. Jag tycker inte ens att det är lite gott. Alla sådana påsar har jag donerat till mina föräldrar, som gladeligen ätit upp dem), men poängen är att de faktiskt ger mig någonting. Jag uppskattar att de gör det, även om jag inte alltid gillar det jag får (Nu kanske ni tycker att jag är bortskämd. Då tycker jag att ni ska tänka på hur ni själva reagerar när ni får presenter ni inte tycker om).
Folk blir förresten alldeles extra glada när de får presenter utan någon som helst anledning, får då känner de sig omtyckta.
Och när vi nu ändå är inne på det, det är kul att ge presenter också. Jag tycker om att slå in saker fint och ge bort dem för att personen (förhoppningsvis) blir glad av att få något (och det är därför jag alltid frågar folk vad de önskar sig och själv skriver önskelistor inför jul och födelsedag). För då blir ju jag glad för att veta att jag gjort någon annan glad. Det är så det fungerar. Så visst fan är det viktigt med presenter!
Närhet och kärlek i alla ära, men allvarligt talat, jag tror att även Foki (ta inte illa upp, för jag gillar faktiskt både dig och din blogg) hade blivit besviken om hennes familjmedlemmar hade totalt struntar i att ge henne någonting mer än en kram och en puss på kinden på hennes födelsedag.
Håller med! Jag spelar fortfarande tvåan, jag testade trean ett par gånger men kände inte mig övertygad, så då gick jag tillbaka ;P Du då?
Trevligt att jag kunde förgylla din eftermiddag. :-)
Presenter är inte viktigast. Det är kul...men inte viktigast. Hatar när det ska köpas för köpandets skull.
Men det är mkt kul att få nånting genomtänkt som verkligen passar MIG! :)
Att ge presenter bara "sådär", tycker jag är helfestligt och störtkul!
sv: Hihi, tack ^^
jag kan tänka mig detta ...ja , just detta ämnet tystas alltid ner även om man är dundermedveten om det!
Visst blir alla glada över att få presenter, att veta att folk varit ute och letat efter någonting till just mig. Att de ansträngt sig liksom.
Hemmagjorda pommes låter krångligare än vad det är, och det här är väl inte riiiiktiga pommes om jag ska vara ärlig. Man klyftar bara potatis, lägger det på en plåt med bakplåtspapper, ringlar över olivolja och har på en massa kryddor, och sen in i ugnen på varmluft. Då blir de sådär härligt krispiga och knapriga! Som pommes, fast minus fritering!
Håller med, helt och hållet!
Är sååå trött på det där "presenter är så kommersiellt", under exempelvis alla hjärtans dag. Jag älskar att köpa, göra, ge, och få presenter. Och trots det kan jag mot alla odds (tydligen?) uppskatta mina nära och kära fullt ut.
