Knyttsak

Vissa dagar får jag ingen rätsida på mitt liv. Jag kommer på tusen saker jag skulle vilja göra och som jag tycker att jag ska göra "medan jag är ung", och massa saker som jag skulle vilja jobba med "när jag blir stor". Och hur jag än gör känner jag att det blir fel eftersom det finns en massa andra saker jag vill göra också och hur sjutton ska jag veta vad som är "rätt"?

Vissa dagar har jag hur mycket ork som helst och kan göra vad jag vill. Idag har det krävts ork bara att titta på skolböckerna. Så jag frågar mig om det är värt det. Jag har sökt en massa kurser till höstterminen och skriver upp mig för ännu en termin av studier. Är det värt det? Jag vill ju egentligen (tror jag) ta en magisterexamen och doktorera så småningom, och skriva klart min bok (såklart!) men ikväll känns vägen dit så fruktansvärt lång. Och om det inte går bra, vad ska jag göra då?

Och ibland tänker jag på att jag kunde ha haft ett helt annat liv om jag gjort helt andra val. Jag älskar ju att stå på scen, till exempel, och ibland blir jag påmind om hur mycket jag faktiskt tycker om det och hur mycket jag faktiskt saknar det. Och jag ångrar mig. Lite.

Och så kommer alla tankar på vad jag helst vill göra och vad jag saknar att göra, och jag vill ge efter, men då faller ju min Plan. Om jag är impulsiv hela tiden och glömmer bort min Plan kommer jag ju ingenstans?

Men jag kan ju inte gå runt och ångra mig hela tiden, för då kommer jag inte heller någonstans. Det finns bara en väg: framåt.

"Sometimes I wonder about my life. I lead a small life. Well, not small, but valuable. And sometimes I wonder, do I do it because I like it, or because I haven't been brave? So much of what I see reminds me of something I read in a book, when shouldn't it be the other way around? I don't really want an answer. I just want to send this cosmic question out into the void. So good night, dear void." (You've got mail)


Good night, dear void.