Knyttsak

Alltså, jag hade först inte tänkt att fira någonting alls, för jag var helt enkelt inte sugen. Men sedan, i fredags, läste jag Lilithas blogg och bestämde mig för att karva ut en pumpa i alla fall. Och man kan ju inte bara kasta en massa fullt användbart pumpakött. Så jag bestämde mig för att göra en paj. Och då fick mamma för sig att bjuda in en gammal vän till familjen, och innan jag visste riktigt hur det gick till hade jag dukat bordet med konfetti och tänt pumpalyktan ute på trappan. Det blev en väldigt informell Halloween-middag, ingen klädde upp sig och det var "bara" två rätter. Fast efterrätten räknas knappt. Jag tog en paket mango-passionsmousse och rörde ihop pulvret med mjöl och satte in i kylen. Men mina fina orange ljus fanns där, konfettin fanns där, och pumpalyktan stod på trappan och lyste hela kvällen.

I måndags var det Samhain. Jag hade egentligen inte tänkt fira det heller, för jag har fortfarande inte hittat någon plats här där jag känner mig helt och hållet bekväm med att ha en ritual. Men sedan fick jag en impuls och tänkte på skogen här i närheten, och rätt vad det var satt jag och planerade en liten ritual. Jag tänker inte gå in på detaljerna i den, det känns för personligt, men jag gick ut i skogen och hittade en fin plats och det var... magiskt. Ritualen i sig var inte så magisk ("I've had better"), men promenaden in och ut ur skogen... när jag kom in i skogen slöt sig lövverket över mig och allting blev... gult. Gyllene. Det var väldigt vackert. Och när jag var klar och skulle packa ihop mina saker och gå hem hade dimman sänkt sig. Jag tycker om dimma. Jag kan inte riktigt förklara varför, men känslan som jag får... det känns tryggt på något sätt.

Jag tänkte på det Ceriadwen skrev häromdagen, om att det var lite galet att ge sig ut i skogen bara sådär. Jag kände lite samma sak när jag gick hem genom dimman, för det ryktas att det finns vildsvin i skogen, och vildsvin är läskiga. Men det kändes ändå bra på något sätt. Rätt.

Ritualplatsen jag hittade kan jag tänka mig att använda igen. Den känns bra. Men kanske inte under sommaren, för det var ganska mycket undervegetation på vägen dit, och när jag kom hem hittade jag en fästing som kröp omkring på min tröja och letade efter någonstans att bita sig fast.

Och den främsta anledningen till att jag bestämde mig för att gå ut var för att jag bestämde mig för att vara jag. Jag lånar ett citat från Ceriadwen, för hon uttrycker precis det jag vill få fram, precis det som gjorde att jag bestämde mig, och en del av det som jag lovade mig själv att arbeta mer aktivt på under nästa årshjul, för att det är den jag vill vara, för att det är den jag är:

"Och varför jag gör detta? Jag antar att det bara är sådan jag är, det får mig att må bra och är en del av den jag vill vara. Vi skapar oss själva i varje stund och med varje val. Jag väljer att aktivt utöva min tro, att sätta den i den främre delen av min tillvaro och hedra makterna." (Länk)

Nu, slutligen, tänker jag visa upp årets pumpa:



Det ska föreställa en pirat med ögonlapp. Och Lilitha får gärna använda den i sitt collage.