Knyttsak

Det blir aldrig som man tänkt sig. I helgen var mamma och pappa i Stockholm och jag tänkte passa på att ha det skönt och mysigt för mig själv och bara göra saker jag vill göra utan att behöva anpassa mig till någon annan. Jag tycker om att vara med folk, men ibland är det väldigt skönt att vara ensam också. Bland annat tänkte jag spela TS2, skriva på min bok och scrappa lite till lillebrors album.

Istället låg jag och tittade på film nästan tre dygn, för jag har blivit tokförkyld. Usch! Jag hatar verkligen att vara fökyld, men det vet ni ju vid det här laget.

Det var i alla fall tur att jag inte åkte till Mälarhusen, vilket jag funderade lite över att göra, och att jag inte åkte och hälsade på Emil, vilket jag också funderade lite på att göra innan jag bestämde mig för att vara hemma. För det hade varit ännu tråkigare att vara där och vara fökyld.

Jag är hur som helst på bättringsvägen, även om det inte är bra än och jag är glad att jag sade att jag inte skulle jobba idag, för det hade jag inte orkat. Troligen inte imorgon heller. Kanske på onsdag, vi får se då. Det är i alla fall väldans synd om mig och nu vill jag ha massor av sympatier, host och snörvel.

Jag satte mig här för att jag tänkte skriva något roligt, men jag har ingen inspiration idag känner jag. Vi får ta det en annan gång. Jag lägger krutet på att få klart kapitel fem i min bok istället. Det är vansinnigt tidskonsumerande att skriva. Kapitel tre och fyra gick mycket fortare. Jag lägger upp en fin bild istället. Hejhej.

Det har varit tyst här ett tag. Jag har haft fullt upp först med att anordna årets Halloween-middag (som blev väldigt lyckad) och sedan vara nere i stugan med mamma, där vi hittade en flaskpost på stranden (tänkte skriva ett inlägg om det senare, så fort jag lyckats komma på det bästa sättet att få ut brevet ur flaskan, utan att skada det för mycket - stay tuned!) och sedan har jag jobbat med min bok och lagt pussel med mamma och sytt på min duk. Jag är ivrig att få den färdig så att jag kan börja på ett nytt syprojekt. Jag vill brodera tomtar nu, inte kycklingar.

Imorgon börjar jag skolan igen, tror jag. Jag har sökt en kurs i lingvistik som börjar imorgon och jag är fortfarande inte helt säker om jag faktiskt är antagen. Det är på gott och ont. Det är en intressant kurs och jag vill gärna läsa den, men den ligger schemalagd samtidigt som de dagar då jag brukar jobba. Typiskt att det ska krocka så. Jaja, så är det.

Nu ska jag kurera mensvärk, bevaka en auktion och tradera och övertala pappa om att laga scones.

Idag har jag jobbat på förmiddagen, sedan var jag och kollade in biblioteket här. Inte så imponerande. De flesta böcker jag hittade som jag vill läsa har jag redan läst. Men man kan beställa från Eslöv, så jag tror att jag ska utnyttja det. Det är konstigt så bekväm man kan bli av att bo i en stad.

Nu ska jag snabbt slänga i mig någonting att äta, sedan ska jag iväg och träna M-H-L (alltså Mage-höft-lår).

Förresten, ni har väl inte missat att jag har lite smycken till salu här? Kolla under kategorin föräsäljning, så hittar ni det. Tack Matilda för tipset!

Jag vaknade upp til en vacker vinterdag och var tvungen att springa ut och ta lite kort på det i bara pyjamasen. Det är minsann inte så ofta vi har såhär långvarig oktobersnö i Skåne.

Det började ju snöa sent igår kväll. Jag trodde faktiskt inte det, men så är det och det är jättefint. Jag blir så lycklig av snö. Jag läste någonstans att om snön kommer tidigt blir det en kall och snörik vinter, så personligen hoppas jag på en upprepning av förra vintern. Hellre det än som vintern 2007-2008, då krokusarna började blomma i februari. Det var ingen vinter alls då.

Jag var faktiskt ute och tog lite bilder på snöfallet igår, trots allt, men jag orkade inte uppdatera bloggen med dem då, eftersom jag redan hade stängt av datorn, så ni får dem nu istället, tillsammans med lite bilder jag tagit idag. Det är så vackert med snö!


Snöfall i vår trädgård.


Mer snöfall i vår trädgård.


Så här fint blir det.


En vacker och solig vinterdag. Hade det inte varit för löven på träden och det faktum att det inte varit Halloween än hade jag trott att det snart var jul.



Snö på hustaken.


Snöig torkvinda i dagsljus.

Det snöar! Det snöar!!! Jag vet inte riktigt var min kamera är, och det är ju mörkt så jag kan inte ta kort på det, och imorgon lär det ha regnat bort, men likväl: Det snöar!!! :D :D :D

Just nu försöker jag VVT:a och laga älgskav samtidigt. Jag har aldrig lagat älgskav förr, så det här kan bli intressant. Tror ni det blir bra?

Idag har jag äntligen lämnat in min älskade skinnjacka på lagning. Egentligen ville jag få fixat både blixtlåset och fodret, men eftersom de ville ha två tusen för att laga fodret så fick det vara. Det är ju ingen som ser ett trasigt foder liksom. De vill ha fyra veckor på sig för att byta blixtlåset. Suck. Jag tycker det är lång tid. Då är det ju för fan november och alldeles för kallt för att ha den jackan. Gnällgnällgnäll.

Nu ska jag sluta gnälla och ta en fika istället. Sedan ska jag arbeta med min bok och ikväll är det Yoga på Olofslund, sedan blir det TV-kväll med först Desperate Houseviwes och sedan Cougar Town. Livet kunde fakitkst vara sämre. Mycket sämre.

Jag har en kass med lite affischer och sånt kvar att packa upp, samt kassen med mitt playstation. Jag ser mig själv som färdig, och det tycker jag är värt en applåd, för jag är så jävla bra! Jag har hängt upp lite tavlor ikväll, och jag är riktigt nöjd. Det enda jag inte får till riktigt är min väggkalender. Kanske kan jag hänga anslagstavalan på längden istället för på tvären och sätta upp kalendern bredvid? Jag får fundera lite på det. Det blir hur som helst väldigt bra, och nu är det bara lite undanplockning, sätta in saker på rätt plats och sådär, som är kvar. Och dammsuga. Få se om jag inner det imorgon.

Har varit inne i Lund med mamma en vända idag också. Jag köpte ett par billiga pyjamasbyxor och en sittkudde till min datorstol och en liten vägghylla som pappa lovat att hjälpa mig sätta upp imorgon.

Det kanske låter konstigt att behöva en sittkudde till en datorstol, men min datorstol är ingen "riktig" datorstol, utan en gammal köksstol. Lustigt nog sitter jag bättre på den än på en "riktig" datorstol, eftersom de är lite mer som en fåtölj, och därför sitter jag och halvhänger på alla möjliga konstiga vis, och ärmstöden är i vägen när man ska sitta och skriva länge. Eftersom jag är så kort är det inte så bra för axlarna. Så en gammal köksstol med sittdyna och en filt över ryggstödet är perfekt, för då tvingar jag kroppen att sitta rakt.

I helgen finns det en risk att jag inte kommer att uppdatera så mycket, eftersom jag ska hem till Emils föräldrar och jag jobbar imorgon förmiddag. Ha en bra helg om vi inte hörs innan!

Jag har unnat mig en lugn morgon, eftersom jag inte ska jobba idag (första gången den här veckan. Det är skönt med jobb, för det får en att se fram emot att vara ledig mer).

Mamma tog också en sovmorgon. Hon sade igår att hon ska ut till skolan där hon jobbar och fixa lite grejer på förmiddagen, så när huset var alldeles lugnt och tyst när jag gick upp, och hon inte svarade när jag ropade på henne, antog jag att hon hade åkt ut tidigt. När det sedan började höras ljud från ovanvåning, efter att jag skruttat runt en timme i min ensamhet, blev jag därför lite rädd. Men det var ju bara mamma som sovit extra länge, haha.

Idag tänker jag hur som helst göra ett tappert försök att få uppackat de sista sakerna från flytten. Jag har nio kassar kvar som ska packas ur, och det borde gå ganska snabbt eftersom det är pappkassar som inte har så mycket saker, och det mesta andra är ju redan på plats. Det ska bli så skönt när det är klart.

Jag har fixat en liten motivation till mig själv också: vi var ju i Köpenhamn i söndags (eller på Fields snarare, vi var aldrig inne i centrala Köpenhamn) och då passade jag på att köpa ett par nya inneskor, eftersom mina gamla hamnade i Mölndal. De ligger nu nerpackade i en påse, tillsammans med ett fint halsband från Pilgrim och ett par snygga strumpor, och de får inte packas upp innan jag packat upp den sista flyttkassen. Så nu har jag något att se fram emot.

Jag surfade runt på SF-bokhandelns hemsida för att leta födelsedagspresent till Emil, fast jag tror att inte att han vill ha den här:





En Chibithulu i Halloween-utgåva! Jag fick ett väldigt habegär dock, för den är ju så otroligt söt!

Det har varit lite tyst här i ett par dagar nu. Anledningen är att jag har jobbat. Just det! Jag har hjälpt pappa i affären. Det känns ganska bra. Skönt att ha någonting att göra.

Jag har egentligen inte tid att blogga nu heller, för jag ska vara där halv elva. Det har i vilket fall som inte hänt något överdrivet intressant den här veckan, så jag har inte så mycket att skriva om heller.

Lite gnäll dock, för min artikel till Fenix kom inte med i det nummer som kom ut häromdagen. Det tjurar jag lite över, men jag hoppas att det kommer med i novembernumret istället. Nu ska jag gå och jobba, hejhej.

Imorgon kommer det inte att bli så mycket bloggande, eftersom jag och mamma ska åka upp till Halmstad för att sammanstråla med Emil för slutstädning av vår gamla lägenhet. Jag hade egentligen mycket hellre åkt till Mälarhusen, men vi har inte så många andra bra dagar vi kan städa, så det får bli så.

Förhoppningsvis får jag sedan celebert besök i form av rollspelare med mig ner, så kanske blir det lite rollspel imorgon kväll, och i så fall eventuellt även på söndag, beroende på när de åker tillbaka norrut. Det är ju inget bestämt, men hoppas kan man göra. Nu är det nattinatti.

Just det! Nya säsongen av Desperate Housewives börjar sändas på femman den femte oktober, samma tid som vanligt. Jag längtar, för det är den enda serie jag egentligen följer nu, sedan Förhäxad är slut. Tycker det ska bli spännande att se vad som händer nu. Vad tror nu Paul har för dolda avsikter nu när han är tillbaka på Wisteria Lane?

Jag har en intressant förkyling, den har satt sig på njurarna tror jag, för jag har ont i ryggen. Det har hänt någon gång förr. Sjukt (haha) irriterande, för hur jag än sitter gör det ont i dem, och om jag försöker ligga bekvämt och samtidigt göra något skoj, som titta på tv eller läsa blir jag helt sned i nacken istället.

Just nu är det skönt att bo hemma och bli ompysslad av mamma och pappa lite, och lillebror som köpte halstabletter åt mig. Inte för att Emil inte hade tagit hand om mig, för det hade han, men nu är det som det är. Jag är dessutom världens gnälligaste människa när jag är förkyld. Jag hatar att inte kunna andas ordentligt. Magsjuka är mycket bättre (fast mamma håller inte med, för hon har kräkfobi). Hur som helst så är det väldigt synd om mig, bara så ni vet.

Det är underligt vilka reflexer som sitter i ibland. Jag har varit i Löberöd en veckodag, vilket har varit ganska ovanligt eftersom jag bot i Halmstad de senaste fem åren. De gånger jag varit är en veckodag har jag ofta ätit middag hos mormor och morfar. Eftersom det var längesedan jag träffade mormor (doh!) fick jag i förmiddags en impuls att ringa henne och spontanbjuda in mig på middag. Jag har rest mig från stolen innan jag kom på att det inte gick och varför det inte gick. Det är svårt att bjuda in sig på middag hos någon som är död. Det är sorgligt och jag saknar mormor något otroligt. Det är ett stort svart hål där hon borde vara.

Det är inte ofta man börjar jobba klockan sex. Jag tycker faktiskt inte det är humant att gå upp innan klockan sju, men, men. Jag har varit duktig och hjälpt till med inventeringen i pappas affär. Det gick förhållandevis smidigt. Nu ska jag ägna mig åt mitt andra "jobb" (jag vill inte riktigt kalla det jobb när jag inte får betalt för det...) och skriva klart artikeln till Fenix. Den ska in imorgon, men det är inte så mycket jobb. Jag har själva kroppen klar till den, bara utbyggnad och korrekturläsning. Inga problem!

Vad ska jag ha till middag - ungsbakad falukorv eller lasange? Jag har mat i min frys igen, så nu har jag plötsligt alternativ!


(Jo, middag är det man äter mitt på dagen. Kvällsmat äter man på kvällen, eller supé, om det är av finare slag.)

...är den enda sanna glädjen. Det finns få saker som är så roligt eller så bra för självkänslan som att gotta sig i andras problem och tänka "haha, rätt åt dig, din dumme jävel!" Vissa personer får bara ibland precis vad de förtjänar. Hade det nu varit en kompis jag talade om hade jag kunnat tänka att det var lite, lite synd om personen. Men det är det inte, så jag känner ingen som helst sympati, bara illvillig glädje. Jag har aldrig riktigt försått det här med att älska din nästa och vända andra kinden till.